Äntligen slut på förbudet för flyktingar att lämna öarna i Egeiska havet, men förbudet består.

 

Tisdagen den 17 april hävde den grekiska Council of State – landets absolut högsta domstol – i ett majoritetsbeslut tidigare beslut om geografiska restriktioner för asylsökande som anländer till Lesvos, Chios, Samos, Leros, Kos och Rhodos. Efter den 19 mars 2016 har de tvingats bli kvar på öarna en lång tid innan de möjligen har fått flytta över till fastlandet. Förbudet att resa vidare togs då av den grekiska asyltjänsten – motsvarande det svenska Migrationsverket – och har varit kopplat till EU-Turkiet-avtalet i syfte att de flyende ska skickas tillbaka till Turkiet och söka asyl där.

Det nya beslutet gäller bara de som har anlänt efter att beslutet togs.

Några dagar senare presenterades Asyltjänstmyndigheten beslutet att behålla restriktionerna – de kallas nu allmänt i Grekland för förvarspolicyn. Bakom beslutet ligger naturligtvis regeringen.

Kritiken mot avtalet EU-Turkiet har varit mycket omfattande och framförts ihärdigt bland annat för att vara både emot internationella konventioner och internationell flyktingrätt.  EU:s regeringsföreträdare har dock hävdat att länderna måste hålla fast vid detta. Jag har skrivit om avtalet i tidigare inlägg och går inte in närmare på det nu.

I praktiken har få skickats tillbaka till Turkiet med referens till just detta avtal, men alltför många har tvingats stanna i lägren på öarna under mycket lång tid. Lägren har varit obarmhärtiga med otaliga brister, svårt överbefolkade, ofta dubbelt eller tredubbelt sin kapacitet. Många barn, äldre, kvinnor och män har tvingats bo länge i enkla sommartält, och toaletter, avlopp, varmvatten och duschar har varit underdimensionerat. Ibland har det varit en stank av avlopp och träck, särskilt i Moria på Lesvos. Många har blivit sjuka. Kvinnor har varit rädda för sexuella trakasserier och sexuellt våld. Även tilldelningen av dricksvatten har varit för liten, och maten har mött mycket kritik. Köerna till allt man behöver har varit långa. Vården har varit undermålig, särskilt sedan frivilligorganisationer tvingades bort och allt skulle skötas genom grekiska staten och grekiska armén.  Få av barnen har fått gå i skola, och för de vuxna har det inte funnits mycket mer att göra än att vänta, vänta, vänta. Protesterna från hjälporganisationer, mr-organisationer, sakkunniga och enskilda har varit enorma. Öbefolkningen har kämpat bland annat genom sina borgmästare för att lägren ska bort så att deras öar, där turismen är främsta näringen, inte ska förknippas med fångläger.

Öarnas lokala advokatsamfund och Grekiska flyktingrådet vände sig så småningom till Council of State med begäran att pröva om de geografiska restriktionerna verkligen var i enlighet med grekisk lag – och de vann målet. I sitt svar skriver Council of State bland annat att det finns inget allmänt publikt intresse av att rättfärdiga restriktionen och hänvisar till artikel 31, andra satsen, i FN:s flyktingkonvention.

Artikel 31 har rubriken Flyktingar som olovligen uppehålla sig i tillflyktslandet

1. Fördragsslutande stat skall icke för olovliginresa eller olovligt uppehåll bestraffa
flykting, som anlänt direkt från område varest hans liv eller frihet var i fara på sätt i artikel l avses och som utan tillstånd inrest eller uppehåller sig inom den fördragsslutande statens område, under förutsättning att flyktingen utan dröjsmål anmäler sig hos myndigheterna och visar godtagbara skäl för sin olovliga inresa eller sitt olovliga uppehåll.

2. Fördragsslutande stat skall icke ålägga flykting som nu sagts andra inskränkningar
i hans rörelsefrihet än som äro nödvändiga, och inskränkningarna må upprätthållas endast till dess flyktingens ställning i landet har blivit reglerad eller han erhåller tillstånd att inresa i annat land. Fördragsslutande stat skall bevilja flykting som nu avses skäligt rådrum och alla nödvändiga lättnader för att erhålla tillstånd att inresa i annat land.

Men att förbudet att resa vidare inom landet är upphävt har en baksida – det gäller inte för människor som har anlänt till öarna innan beslutet togs. Begränsningen sägs bero på att öarnas befolkning av asylsökande är så många – omkring 13 000 för närvarande – och att grekiska myndigheter skulle inte klara av att hantera att så många plötsligt reser till fastlandet.

Men det kan bli så så att ett nytt asyl- och mottagningssystem införs, som begränsar asylsökandes rörelsefrihet till en speciell del av landet. Regeringen är i färd med att lägga en proposition till parlamentet om ett tillägg i lagen som bland annat ska innebära snabbare och effektivare behandling av asylärenden. Jag återkommer om det när jag vet mer.

Nya beslutet från myndigheten Asylservice.

Asylservice utfärdade några dagar senare en administrativ order om restriktionerna ska finnas kvar på grund av nödvändigheten att hålla sig till EU-Turkietavtalet och att detta är av ett större allmän intresse (än flyktingars och öbors). 21 organisationer för mänskliga rättigheter och humanitet protesterar, bland dem Ecre. De skriver att det nya beslutet går emot beslutet hos Greklands allra högsta domstol och emot Greklands ansvar enligt internationell lag, EU-lag och grekisk lag.

Se  något mer i ECRE Weekly Bulletin 27 april 2018.

Jag klistar in från the bulletine, which provides information about the latest European developments in the areas of asylum and refugee protection. ECRE is a pan-European alliance of 90 NGOs protecting and advancing the rights of refugees, asylum seekers and displaced persons.If you would like to know more about ECRE’s advocacy work, policy positions, press releases and projects, please visit our website at www.ecre.org, find us on Facebook or follow us on Twitter.

Övrigt

Grekland har sedan en dryg månad en ny migrationsminister. Han heter Dimitris Vitsas. Enligt mina källor i Aten ger han intryck av att seriöst vilja förstå och sätta sig in i migrations- och flyktingfrågor till skillnad från den tidigare migrationsministern Jannis Mouzalas som mest pratade skräp.

Det finns sedan omkring ett år tillbaka en ny organisation som försvarar juridiska och humanitära rättigheter för de flyktingar som fastnat på öarna i Egeiska havet – den heter RSA – Refugee Support Aegean, http://rsaegean.org.   Naturligtvis är de emot EU-Turkiet-avtalet och hur situationen är för flyktingar som befinner sig på öarna.

Det här inlägget postades i Grekland. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *