2 av 3: Platser för nyanlända – Paris i oktober 2018

La Chapelle (till höger afghanska snabbmatsrestaurangen) och Porte d´Aubervillier (i parken där familjer sover) en förmiddag i slutet av oktober 2018. Spårvägsrefugen på Boulevard Ney en kall måndagskväll.  Den unge mannen med ryggsäck hade kommit samma dag från Tyskland, han frös i sina tunna kläder och frågade Ali om hur det fungerar i Paris. Foto författaren.

18: och 19:e arrondissementen

Nu blir det mycket geografi med namn på gator och metrostationer, något av en inledande guide till migranters och nyanländas Paris. För mig handlar det om att upptäcka helt nya delar av Paris – de är inte turisternas stadsdelar. Själv går jag med karta i handen eller i väskan men mina vänner svenskafghanerna har snabbt lärt sig namnen på metrostationerna, och de tar sig fram för att de hittar. Det finns stadsdelar som de aldrig har varit i samtidigt som många har varit runt Eiffeltornet, suttit i trapporna vid Palais de Chaillot och varit ute vid La Defense där det ska finnas klädmarknader. Uppmanas de av myndigheter att kontakta det eller det stället får de uppgifter om metrolinjer, metrostationer och gatuadresser, och genom att visa upp papper för förbipasserande kommer de rätt om ingen kamrat följer med.

Det är i arrondissementen (stadsdelarna) 18 och 19 i norra Paris som nyanlända asylsökande håller till mest. Området kring metrostationen La Chapelle är den stora mötesplatsen. Hit körs de när de anländer med irreguljär taxi från Tyskland, och det är hit de tas om vänner hämtar dem vid Gare  de l´Est. Här rör sig afghaner från Tyskland, Norge, Sverige, Finland, Belgien eller andra EU-länder. De blandas med invandrare med och utan papper från alla möjliga delar av världen, och inte minst från afrikanska länder. Utanför metrostationen säljs smuggelcigaretter och hasch (polisen gör razzior ibland), här finns många mobiltelefonförsäljare och livsmedelsaffärer med varor som passar afghanskt, iranskt, arabiskt och afrikanskt kök och här ligger den stora afghanska snabbmatsrestaurangen med sina röda ytterväggar och stora fönster.

La Chapelle är det stora informella informationscentret för svenskafghaner, Svenska kyrkan i arrondissement 17 ett mindre sådant. (För till exempel vietnamesiska råvaror ska man däremot åka till andra änden av Paris, till Porte d´Ivry på metrolinje 7.) Området täcker östra delen av 18:e arrondissementet och följer Boulevard La Chapelle och metrolinje 2 i öst-västlig riktning mellan stationerna Jaurès, Stalingrad, La Chapelle och Barbès Rochechouart. Det är här parismetron går högt ovan jord på ett stålskelett från metrons barndom. Hela boulevarden har tätt med affärer som passar en smak som man inte i första hand klassar som europeisk, och priserna är inte så höga. Under metron med ingång från Barbès Rocherouart håller en av Paris lokala marknader (marché) rum på lördagarna, och den är stor och full av parisare från till synes hela världen. Denna östra del av 18:e arrondisementet hackas av norrgående järnvägsspår och broar över spåren och lite mer än ett stenkast söderut ligger stora Gare de Nord. Rakt västerut i 18:e kommer turisttäta Montmartre och kyrkan Sacre Coeur med sin utsikt över staden.

I norr avgränsas stadsdelen av den högt liggande trafikringleden La Peripherie och den långa öst-västliga trafiktäta Boulevard Ney med Porte de la Chapelle ungefär mitt på.

I samarbete med staden öppnade Emmaus Solidaritet i november 2016 ett stort tillfälligt boende för hemlösa flyktingar och andra migranter vid Porte de la Chapelle. Det fanns plats för 400 sovande män, och fler kunde komma in dagtid. Många köade och sov utanför för att komma in några dagar senare. Efter ett tag flyttades männen vidare till bättre transitboenden och till asylboenden. För verksamheten hade ett jättetält byggts, som en stor boll. Idag är allt rivet och platsen en stor byggarbetsplats längs med Boulevard Ney. Staden och Emmaus Solidaritet öppnade ett motsvarande tak över huvudet för familjer och ensamkommande kvinnor i södra Paris.

En liten bit bort på Boulevard Ney ligger den stora polisprefecturen med OFIL där de flesta registrerar sig som asylsökande och lämnar sina fingeravtryck. Prefecturen kallas ”Metro 4”  av svenskafghanerna eftersom de informeras om att ta metrolinje 4 till Porte de la Clignancourt. Häromkring på olika platser har hemlösa migranter och asylsökande ordnat sina ”vilda” läger i flera år, och platserna varierar utifrån vad polisen ibland tolererar och ibland gör razzior mot.

Till boulevarden och Porte de la Chapelle är det bara att promenera norrut från La Chapelle på Rue Marx Doromoy som snart övergår till Rue de la Chapelle.  Efter tio minuter nås Porte de la Chapelle och Boulevard Ney.  Eller ta metrolinje 12 norrut mot Porte de Chapelle eller 4 till Porte de Clignancourt (med dess stora loppmarknad)!

Det flesta svenskafghaner som kommer till Paris har varit i kontakt innan med någon eller några som redan är här och som ger råd om resväg, vad man har att vänta sig och att inte ta med mer bagage än att det ska gå att springa undan för polis. De som kommer har allt i en liten ryggsäck och sällan varma kläder, sovsäck eller filt. I stället huttrar de sig igenom de första nätterna innan de lyckas ordna det bättre för sig genom råd från mer erfarna. De delar med sig, och filtar, sovsäckar, kartonger och madrasser övertas efter dem som har fått boenden. Och som någon sa, ”vi ligger och håller om varandra för att få lite värme”.

Organisationer och privatpersoner kommer med mat till platser där bostadslösa migranter samlas och vet att gå till. Många är afrikaner, som kommit via Italien och Spanien eller från de vilda lägren runt Calais. Ibland finns kläder till den som frågar. Men svaret kan bli att ”vi har ingenting just nu, kom tillbaka, när det blir kallare brukar vi få in sovsäckar och filtar.”

Ingen har pratat med mig om ohyra, men om att inte kunna duscha varje dag. En av mina vänner berättade om utslag, som en man visade upp när de kommit in på ett tillfälligt boende. Kroppen var täckt av blåsor, som min vän aldrig hade sett förut och blev rädd för. Den andra mannen sa att i hans land var det vanligt, och att de kan överföras mellan människor.

Polisen förstörde och förbjöd tälten

De exakta platserna där våra vänner sover varierar med vad polisen tillåter och vad de hittar. Vintern och våren 2018 bodde många utmed kanalen nära metrostationen Jaurès i 19:e arrondisementet (tio minuters promenad från La Chapelle), i 18:e under trafikleden utmed Avenue de la Porte de la Poissoniere snett bakom ”Metro 4” på Boulevard Ney och i 19:e utmed en del av kanalen en bit från Parc de la Villette. Tätt intill varandra stod många, många tält, som organisationer och privatpersoner delat ut, och staden hade ställt ut toaletter. Hit kom organisationer och privatpersoner med mat och te.

Folk ska också ha bott nära metrostation Stalingrad mitt emellan Jaurès och La Chapelle.

I maj och juni 2018 förstörde polisen alla tält. Sedan dess är tält förbjudet av polisen och människorna sover utan skydd för regn och blåst (och snö) och trängs under broar och tak när det regnar. Stadsstyret protesterade mot de brutala vräkningarna, men polisen följer andra beslut. Någon berättade att polisen ville förbjuda inte bara tält utan också att organisationer och enskilda delar ut mat. Att solidarisera sig med de utsatta och hemlösa genom att ge mat på gatan skulle bli straffbart.  Protesterna sägs ha varit höga och kloka, kanske också från staden, och polisen fick ge sig. ”Människor måste äta, får de inte mat så tvingar de till sig mat, man kan inte göra solidaritet till kriminell handling.” Ungefär så tror jag att argumenten var. Och det är ju så, får inte människor mat blir det upplopp.

Att hjälp till utsatta görs straffbart är precis vad som skett i EU de sista åren när Italien har åtalat och beslagtagit räddningsorganisationer och räddningsfartyg i Medelhavet och hjälp till flyktingar har förbjudits i Ungern. Första gången jag hörde talas om detta var på Samos i Grekland för fyra år sedan när en solidarisk öbo berättade att fiskare inte fick plocka upp flyktingar ur havet. Men det var innan 2015 och solidariteten med människor på resa växte till en folkrörelse i i stort sett hela EU. Rätten till solidarisk handling måste vi med andra ord skydda och vara uppmärksamma på attacker.

Parispolisen razzior är ingenting nytt, i många år har frivilligorganisationer protesterat mot brutala polisrazzior mot hemlösa flyktingar och migranter. Men några av dem som bodde utmed kanalen vid Jaurès säger att rivningen var bra eftersom det fanns ligor som stal, rånade och hotade de som sov här med kniv.

Razzior händer inte bara i Paris. Polis har dirigerats till gränsen mot Italien och burdust och våldsamt skickat tillbaka migranter som söker sig till Frankrike. Samma sak vid gränsen till Spanien, liksom i Bourdeaux, som är första större anhalt för många som reser in från Spanien. Eftersom länderna alla är ”goda” EU-länder faller tillbakaskickandet knappast under det internationella grundförbudet mot pushbacks. På hemsidor för organisationer som jag har nämnt hittar man artiklar och protester.

Spårvägsrefugen och några småparker

I oktober 2018 sov de flesta nyanlända svenskafghaner på en spårvägsrefuge utmed Boulevard Ney mitt emellan Porte de la Chapelle och Porte de Clignankourt, nära ”Metro 4”. Spårvagnsrefugen ingår i den nya tvärbanespårvägsanläggning som knyter ihop metrostationer i Paris norra och östra ytterkant (än så länge från Porte de la Chapelle till Porte de Vincennes) och har inte tagits i bruk än. På dagarna ser man inte mycket mer än kartonger och staplade madrasser, men på kvällarna framåt nio börjar de som sover här dyka upp och förbereda natten. Samtidigt är trafiken fortfarande tät. Jag träffade säkert ett tjugotal svenskafghaner, som sov här just då.

Ett lugnare ställe är en liten park utmed en mindre gata som går in från närliggande Avenue de la Porte de la Poissoniere strax bakom  prefecturen. Samma sak här, ingenting syns egentligen på dagen.

Ibland kommer polisen på morgonen vid sju och säger att vi måste bort, fick jag höra. Samma person berättade om tårgas.

Strax bortom Porte de la Chapelle på Boulevard Ney vid elva på förmiddagarna delar organisationer ut frukost till en lång kö av väntande, bostadslösa migranter. En del hänger här på boulevarden under dagarna. Sover de här kör polisen bort dem.

Tio minuters promenad österut från Porte de la Chapelle utmed Boulevard Ney sover många nyanlända afghanska familjer från bland annat Sverige. Tvärbanehållplatsen heter Porte d´Aubervillier. Den lilla parken intill med namn efter den albanske frihetshjälten Skanderberg är mer männens park, och här sover en del av de svenskafghanska unga männen. Eller har sovit men har ett asylboende nu. Organisationer som Utopia56 håller sig informerade om framför allt barnfamiljerna, och har möjlighet att ordna avlastning en natt då och då när de får sova på hotell eller hos familjer. Det finns toaletter i närheten. På sin hemsida ger Utopia56 företag och privatpersoner möjlighet att hjälpa genom att upplåta rum i privatbostäder eller betala hotellrum för åtminstone en natt. Utopia och andra organisationer serverar mat här vid parken och kommer med bilar. I en restaurang i närheten serveras mat vissa tider. Ganska många kommer hit och äter för att civilsamhället gör det som myndigheterna inte gör, inte bara de som sover just här. På gångavstånd finns stora Parc de la Villette med sina utställningshallar och ett stort bibliotek. Här låg en gång Paris stora slakterier. I biblioteket kan man ladda telefonerna, använda internet, låna datorer, använda toaletterna, det finns vatten och är det kallt ute är det varmt här. Flera av mina vänner går hit.

Den 6 november gör polisen en razzia mot familjerna i parken. Jag klipper ut detta från Utopia56:s hemsida www.utopia56.com

ASYLUM SEEKERS FAMILIES HARASSED IN PARIS BY POLICE

In Paris, asylum seekers families wait in the street for a harboring. This Thursday, police came at Porte d’Aubervilliers, in the north of Paris. They forced them to leave the parc were they were waiting for the NGOs to come. Migrant women and children received tear gas and blows by police who also sprayed their blankets with tear gas, so they wouldn’t be able to use them anymore. This 10 year old child from Afghanistan testifies.

Pojken som är på bild känner jag igen med en gång. I det lilla reportaget berättar han att polisen sparkade hans mamma i ryggen. Jag minns att hon hade problem med ryggen och gick med stödkorsett. Familjen hade fastnat i Serbien på sin resa till Europa, och bland annat där hade han lärt sig den goda engelska han talade. Jag fotograferade honom där han försökte hålla värmen bland sängkläderna. Natten hade familjen fått tillbringa på ett hotell. Det var ett par veckor innan polisrazzian gjordes.

En del ställen där hemlösa sover ligger undanskymt och hemligt, och här finns till och med tält. Men platserna jag har beskrivit berättade alla om och tog mig till i oktober 2018. En och annan nyanländ sov hos kompisar, men de flesta börjar sin tid i Paris så här.

För att få mat finns många ställen där organisationer serverar mat till utsatta parisare oavsett nationalitet.  En organisation kommer till Jaurès fortfarande fastän det vilda lägret vid kanalen intill är borta. Strax före fem varje vardagseftermiddag köar säkert ett hundratal här för en matportion och bröd och vatten. Hit åker min vän Ali från sitt boende i södra Paris när hans 200 euro har tagit slut efter att han köpt sitt månadskort till metron och så cigaretter och mat till sig och sina två nyanlända svenskafghanska vänner från åren i Sverige.

En del har haft tur och fått tak över huvudet och någonstans att bo efter några dagar, men det verkar vanligare att vänta flera veckor, ja rentav månader. Det beror delvis på årstid, är det varmt kan tiden mätas i månader snarare än veckor. Straffar man ut sig, kanske för att man inte vill bo där man har placerats, eller för att man kommit i ett 18-månaders limbo efter att ha vägrat låta sig deporteras till till exempel Sverige, kommer saken i ett annat läge. Då kan man bli sovande utomhus under lång, lång tid. Samma sak om man har förlorat tillståndet att leva i Frankrike. Det är just det som många, som sover på gatan, har.

 

Mer om hur man kommer till ett boende i del 3 och mer om rättsläget och domstolsbeslut om Dublin till EU-länder som deporterar till Afghanistan.

 

 

 

Det här inlägget postades i Frankrike. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.