Kampanjen För en human migrationspolitik, som genomfördes på mer än 30 orter under mars 2026. Här i Norrköping lördagen den 28 mars. Foto A. Rosengren.
Europakonventionen och Europadomstolen
På initiativ från Danmarks och Italiens statsministrar Mette Fredriksen och Georgia Meloni blev under våren 2025 Europadomstolen (ECtHR) ifrågasatt av nio regeringschefer i EU i ett brev till Europarådet (European Council) för hur domstolen tolkar Europakonventionen. Domstolens tolkningar och principen om nonrefoulment hindrar länderna att utvisa brottslingar, menade de (Österrike, Belgien, Tjeckien, Polen, Litauen, Estland och Lettland förutom Danmark och Italien).
Brevet misstänkliggjorde irreguljära migranter, vilket är mycket vanligt nu bland medlemsstaternas regeringar. Den irreguljära migrationen måste bekämpas, irreguljära migranter måste hindras att komma in i EU.
Underförstått antyds att irreguljära migranter är kriminella. Det brukar då inte nämnas att majoriteten är flyktingar, som i stort sett alltid måste resa så eftersom de inte får inresevisum. Många har inte heller pass, har kanske aldrig kunnat skaffa pass, eller har flytt i hast.
Irreguljära migranter är till största del människor som behöver skydd för att de är utsatta för krig eller inbördes svåra konflikter, hör till den politiska oppositionen i ett land där denna förföljs, hör till en minoritet som förföljs av etniska, religiösa eller sexuella skäl, för att de är kvinnor eller av andra skäl. Fler och fler kommer vara klimatflyktingar som inte kan försörja sig längre.
Turkiet har varit ett stort genomfartsland för de många flyktingarna från Syrien och Afghanistan, som tar sig till Grekland, och i Sverige har vi inte haft ögonen så mycket på Libyen, eller Tunisien som var ett stort genomfartsland tidigare. Via Libyen och centrala Medelhavet kommer många flyktingar från bland annat krigets och den humanitära katastrofens Sudan, från Egypten med sitt politiska förtryck, från Somalia, Bangladesh och över huvud taget länder som vi i Sverige inte vet så mycket om varför människor flyr. Vi tror att de är säkra länder, och EU har förklarat Egypten och Bangladesh som säkra ursprungsländer.
Brevet från de 9 regeringscheferna lyfte fram kriminaliteten – vilket också är populärt i dag från regeringsföreträdares sida. Undertecknarna menade att grunderna för våra samhällen riskerar undermineras genom att Europadomstolen tolkar konventionen så att fel människor skyddas. Förbudet att utvisa människor till länder där deras säkerhet hotas skadar medlemsstaternas säkerhet och bör skrivas om. De syftade bland annat på den internationella grundprincipen att länder inte får skicka någon till ett land där hen riskerar att dödas eller behandlas illa, dvs non-refoulmentprincipen. Länderna bör själva bestämma vad som ska göras, menade brevskrivarna, inte Europadomstolen.
I ett Europarådsmöte i december 2025 fick brevet stöd hos nästan alla EU:s medlemsländer, inklusive Sverige, vars stadsminister och regeringskollegor gick ut i svensk media och talade för att konventionen måste skrivas om. Bland Europarådets 46 medlemsstater var inte alla lika följsamma. Rådets medlemsländer, som alltså är många fler än EU:s, har undertecknat Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Men man enades om att till ett möte i maj 2026 skulle det finnas förslag till ändringar.
I en artikel i den danska tidningen Information i februari 2026 – en månad före det danska riksdagsvalet – intervjuades partiledaren för Socialistiskt Folkparti, som sedan blev en av vinnarna i valet. Hon förklarade att det inte är själva konventionen som man vill ändra utan Europadomstolens tolkning av det som stadgas i konventionen. Flera vänster- och mittenpartier i Danmark vill lagstifta om regler som går emot Europadomstolens tolkning och att beslut ska fattas nationellt, inte av Europadomstolen. Därmed kan danska domstolar tvingas följa dansk lag och döma mot Europakonventionen, som i princip är internationell lag. Högerpartier vill att Danmark lämnar Europakonventionen.
Europadomstolens eniga beslut nyligen (26 mars 2026) om att Sveriges beslut att avvisa en afghansk man efter många års vistelse här – han kom som ensamkommande minderårig 2015 – är ett bevis på hur viktig domstolen är för rättvisan. Västernisering, hazarisk identitet och att han konverterat till kristendomen har inte beaktats riktigt av Sverige och inte vägts ihop, skriver domstolen efter en mycket omfattande genomgång och inhämtat underlag om situationen i Afghanistan under talibanväldet från bl.a. UNHCR, amerikanska UNAMA, EUAA, flera länders Migrationsverk, Amnesty, Ecre osv. Domstolen hänvisar till artikel 3 i Europakonventionen. Sverige har inte följt principen om nonrefoulment. (D.M v. Sverige, 32694/23). Domen kommer förmodligen rädda många västerniserade hazarer kvar i Sverige, i synnerhet om de har konverterat. Hade beslut hos nationell domstol gällt över Europadomstolen hade konsekvenserna blivit förödande och en vinst för främlingsfientlighet och rasism.
I Danmark liksom i Sverige drivs nu krav från regeringssidan att den som har fått en fängelsedom på minst ett år, och som saknar danskt/svenskt medborgarskap eller har dubbelt medborgarskap, ska kunna utvisas till ursprungslandet – också om personen har vuxit upp här och har förlorat all anknytning till föräldrarnas ursprungsländer. I Sverige har jag förstått att det finns en politiskt uttryckt önskan från bland annat migrationsministern om att utvisning ska ske så fort det blir en fängelsedom.
Det handlar alltså inte om specifikt grova våldsbrott eller fara för landets säkerhet eftersom fängelse kan bli en följd för upprepade småbrott. Här i Sverige är det en fråga om att kasta ut så många som bara kan vara möjligt.
Och det är klart att under sådana förutsättningar är principer som non-refoulment djupt irriterande för vissa politiker.
Annette Rosengren