Flyktingar från Afghanistan och Syrien, som har rest irreguljärt via Turkiet. Här är de i hamnen i Samos huvudstad Vathi, Grekland, på väg vidare. Foto hösten 2014. A. Rosengren.
Att bekämpa ”irreguljär migration”, som EU nu vidareutvecklar metoderna för, är att hindra människor på flykt i deras jakt på trygghet. Människor ska inte bara få det svårare att komma in i EU utan återvändandet måste säkras och bli effektivare, menar unionens ledande politiker. Så nu blir det fritt fram för EU att inrätta deportationsläger utanför unionen för dem som inte kan återvända ”hem”.
Dit kommer flyktingar med avslag deporteras när de inte kan skickas till sitt första hemland. Slutligt beslut om detta förhandlas nu med EU-kommissionen efter att till slut EU-parlamentet också har sagt ja, inte bara ministerrådet. Ultrahögerfalangen inom parlamentet lyckats få majoriteten med sig. Till det kommer attacker mot Europadomstolen, som efter överklagan dit ofta förbjuder medlemsländer att utvisa individer till ett land där hen riskerar att dödas, torteras eller misshandlas. Danmarks statsminister är en av de ledande i allt detta. Sverige hänger på.
EU:s pakt om asyl och migration presenterades av EU-kommissionen 2020. Den antogs våren 2024 efter omfattande diskussioner i EU:s arbetsgrupper, ministerrådet, EU-parlamentet och i civilsamhället. Civilsamhället har haft många motgångar i detta och pakten är inte vad civilsamhällesorganisationer för mänskliga rättigheter vill. Sedan beslutet 2024 har pakten implementerats i medlemsstaternas lagstiftningar och allt börjar gälla i juni 2026.
EU:s yttre gränsförsvar stärks, smugglare bekämpas och färre ska kunna söka asyl i unionen.
De flesta ländernas regeringar menar att pakten inte är tillräcklig och att återvändandet måste gå fortare och vara mer omfattande. Så våren 2025, ett år efter att pakten antogs, presenterade EU-kommissionen ett förslag till återvändandeförordning. Den ska öka återvändandet direkt efter avslag om asyl, effektuera utvisningarna, och göra det i stort sett omöjligt att söka asyl i ett andra EU-land efter avslag.
Återvändandeförordningen går emot stadgade mänskliga rättigheter och håller på att bli antagen i det slutliga beslutet mellan rådet, parlamentet och kommissionen. Den följer inte EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och protesterna är omfattande inom civilsamhället och den progressiva delen av EU-parlamentet. Det kommer bli deportationsläger i 3e länder, mångåriga inreseförbud till EU för många och förvarstider på upp till två år med förvar också för barn.
Till detta kommer attackerna på Europadomstolen och Europakonventionen.
Under andra halvåret av 2025 var Danmark ordförandeland för EU:s ministerråd och statsministern Mette Fredriksen drev på med krav på hårdare återvändande hantering generellt. Bland annat antog rådet EU-kommissionens förslag till Återvändandeförordning men med flera skärpningar. Ministerrådet kompletterade också själva pakten med en lista på säkra ursprungsländer, att länderna kan använda sig av 3e länder för deportationer av människor med avslag om skydd och att människor som deporteras dit inte behöver ha någon tidigare anknytning till landet i fråga. Sedan rullade det vidare inom EU-parlamentet och återstår bara trilogen.
Danmark har långt före sin nuvarande statsminister Mette Fredriksen och långt före Sverige haft en mycket hård och främlingsfientlig asylpolitik. Danmark var till exempel långt före Sverige med att ha återvändandecenter där flyktingar är mer eller mindre inlåsta och där även barn tvingas leva. Den danska regeringen är en samlingsregering höger- och vänsterut om Socialdemokraterna. Mette F är socialdemokrat och kanske en förebild för Magdalena Andersson. Hårdhet mot flyktingar finns som vi vet också i Italien, och nu senaste året även i Tyskland, som 2025 avvisade vid gränsen 3 000 flyktingar som ville söka asyl. Tyskland har också gjort inskränkningar i rätten till familjeåterförening, skärper kraven på medborgarskap och förhandlar med flera ursprungsländer om att ta tillbaka utvisade, bland annat med Afghanistan. Tyskland är inte längre landet som tar emot flest människor på flykt utan det är nu Frankrike och Spanien.
I Sverige växer äntligen oppositionen mot regeringens katastrofala asyl- och migrationspolitik och de många utvisningarna. Hundratusentals människor – eller ännu fler – är drabbade av nya lagar och lagförslag som väntar på avgöranden i riksdagen. Grannar, arbetskamrater, föräldrar, kamrater, politiker, företagare, erfarna tänkare och debattörer och så vidare protesterar. Kraven på en human migrationspolitik baserad på rättssäkerhet, förutsägbarhet och medmänsklighet växer. Partier på högerkant börjar nu också föra in ”human migrationspolitik” i sin retorik, men det är humanitet på ytan med möjligen några mindre lättnader framöver, inte en kraftigare förändring av djupt inhumana lagar och lagförslag. Invandrare behövs för att Sverige ska klara sig. Vilket inte innebär att för att leva i Sverige måste man vara en duktig arbetare. Asylrätten är för alla. Dessutom är det just duktiga, skattebetalande arbetare som Sverige nu utvisar, den ena efter den andra, vuxna och barn.
Men om EU och unionens hot mot människorätten är det som sagt nästan tyst i Sverige.
Annette Rosengren