Mer om sållningen vid unionens yttre gräns av människor som vill söka asyl. Många flyktingars asylansökningar kommer inte tas emot.
Skvallertorget i Norrköping lördagen den 28 mars 2026 inför demonstrationen För en human migrationspolitik. Manifestationen och demonstrationen var en av ett trettiotal som genomfördes runtom i Sverige under andra halvan av mars 2026. Foto A. Rosengren.
Sållningen sker som en följd av screeningen i de låsta mottagningslägren för nyanlända. De flesta ligger nära unionens yttre gränser i Grekland, Italien, Cypern, Malta. Spanien, Polen, Litauen, Finland och så vidare men också i medlemsländerna utan yttre gräns, som till exempel Sverige för dem som redan befinner sig här när de vill söka asyl, har lyckats ta sig hit med flyg eller som på något annat sätt har tagit sig hit utan att ha fångats upp vid unionens yttre gräns. I dessa läger ska asylsökande och migranter, som reser in irreguljärt till EU samlas upp. De flesta asylsökande kan inte resa annat än irreguljärt så de kommer förr eller senare fösas in i fållan även om det till slut möjligen blir långt från unionens yttre gräns.
Paktens regler gör att många som vill söka asyl kommer inte få göra det utan ska vända tillbaka varifrån de kom. Ett påskyndande förfarande med avvisande beslut riskerar att gå emot grundläggande mänskliga rättigheter som rätten till liv och rätten att inte utsättas för tortyr och förnedrande behandling, det vill säga principen om non-refoulment. Märkliga regler om att inte få söka asyl går också emot asylrätten, som ger rätt att söka asyl i ett land när en har kommit in i landet eller i princip har en fot inne. Men genom att förklara lägerterritoriet innanför gränsen för icke EU-land har EU konstruerat en regel som anses lösa unionen från tvånget att ta emot alla ansökningar.
Vid EU:s yttre gräns och den inledande screeningen följt av påskyndat förfarande för många
Screeningen är som jag förstår ungefär som i dag men med flera tillägg och med konsekvenser som blir förödande för många. Där börjar sållningen. Somliga kommer tillåtas söka asyl, andra inte. De som tillåts går vidare in i en mer ordinär process. Screeningen vid yttre gräns får ta högst 7 dagar, i medlemsstat som inte har yttre unionsgräns max 3 dagar.
De, vars asylansökningar inte kommer tas emot, kommer från land, varifrån skyddsprocenten ”bara” är 20 procent eller lägre eller har passerat ett så kallat säkert tredje land. Dit ska de tillbaka efter ett ”påskyndat förfarande”. Snabbprocesser har generellt lägre rättssäkerhet eftersom besluten går snabbare och sökande kan ha mycket svårt att hinna få fram bevis på sina skyddsbehov. Snabbprocess här vid yttre gräns får ta högst 12 veckor inklusive tiden för screening. 12 veckor (3 månader) för ”en påskyndad asylprocess” kan vara alldeles för kort tid för att få fram dokument, som bevisar att personens skyddsansökan bör tas emot. Nationalitet och resväg avgör påskyndat förfarande (snabbprocess) eller vanlig asylprocess.
Eftersom EU nu snart kommer ha deportationsläger i länder utanför EU, kommer alltså medlemsstaterna kunna skicka flyktingar med avslag till främmande länder och utan att personerna ens har anknytning dit. Det kan bli förödande för människor som har velat söka skydd.
Screeningen i lägren vid yttre gräns (eller i en medlemsstat som ligger långt från yttre gräns) gäller registrering med namn, ålder, kön, nationalitet och resväg, civilstånd, ålder, eventuella funktionshinder m.m. Fingeravtryck, biometri och ansiktsigenkänningsbild tas av alla från 6 års ålder, och lagras. Uppgifterna lagras i EU:s arkiv Eurodoc och får användas av diverse databaser inom EU. Som tidigare lagras uppgifter om asylsökande i tio år. Uppgifter om personer som utan tillstånd har passerat EU:s yttre gräns lagras i fem år i stället för som nu 18 månader.
Ensamkommande minderåriga och särskilt sköra människor ska undantas från snabbprocessen här.
Till snabbprocess på grund av nationalitet hänvisas de vars hemländer faller under 20-procentsspärren – i genomsnitt 20 procent eller färre får skyddsförklaring i medlemsstaterna. Skyddsförklaringen avser beslut i första instans och har varit hårt kritiserat eftersom procentsatsen blir högre om överklaganinstanserna räknas med.
Till snabbprocess på grund av resväg gäller dem som på vägen till EU har passerat eller vistats i länder som enligt EU är tillräckligt säkra för att kunna ge skydd. Då bör de stanna där. Enligt Asylprocedursförordningen har medlemsländerna rätt att bedöma 3e länder som säkra länder om de uppfyller vissa villkor. Till dessa länder kan flyktingar skickas tillbaka, liksom till ett land som bedöms som säkert för just en bestämd person även om landet inte går under beteckningen säkert land. Medlemsstaterna åläggs dessutom att använda sig av internflykt, det vill säga flyktingar kan skickas tillbaka till en del av hemlandet även om inte hela landet är tryggt och säkert.
Unionen och de enskilda medlemsstaterna bedömer om länder kan anses säkra. Rimligen måste EU också ha en överenskommelse med landet i fråga om att ta tillbaka. Modell är EU:s överenskommelse med Turkiet för tio år sedan, i mars 2016. Den gällde flyktingar från Syrien, som kom till de grekiska öarna i Egeiska havet. Överenskommelsen har lett till mycket lidande, oro och långa väntetider. Den gäller fortfarande och har inte fungerat på många år. Det är mycket möjligt att när flyktingar nu hänvisas till snabbprocessen, kommer den inte gälla deras egentliga skyddsskäl utan om de sökande har skyddsskäl gentemot det 3e landet. Så var det länge i Grekland.
Inom maximalt 12 veckor ska de som inte får söka asyl ha återvänt till varifrån de kom. Men den tiden kan bli längre. Under tiden för gränsförfarandet får människorna inte lämna det inhägnade lägret. Människor kan med andra ord bli inlåsta ett halvt år – 12 + 12 veckor – eller mer i vad som att döma av de grekiska lägren kommer kunna beskrivas som koncentrationsläger. Människor som vill söka asyl ska inte vara inlåsta.
Beslut att tvingas vända tillbaka kan överklagas, men utmärkande för många beslut inom ramarna för pakten, är att särskilt i snabbprocedursprocesserna är överklagandetiderna korta och i många fall får svaret på överklagan inte inväntas på platsen utan deportationen sker ändå.
Det befaras att många kommer hållas i förvar i väntan på att skickas ut eftersom verkställigheten kan ta lång tid. Förvarstiden får nu vara max 24 månader, i dag är den max 18 månader inom EU, i Sverige än så länge 12 månader.
Asylrätten och principen om non-refoulment är en del av internationell lag
I kritiken mot pakten ingår den befogade oron att utvisningar kommer verkställas utan att handläggare och polis kommer se så allvarligt på förbudet mot refoulment – ingen får tvingas till ett land där hen kan komma att utsättas för tortyr eller förnedrande behandling, eller därifrån skickas vidare till ett land där det kan ske. Dessutom finns ett internationellt förbud mot kollektiva utvisningar. Beslut ska alltid fattas utifrån varje individ.
Det är lätt att se att reglerna uppmanar unionens handläggare att göra allt för att hitta möjligheter att utvisa i stället för att hitta vägar att låta människor på flykt få stanna och bygga upp sina liv igen.
När det gäller mänskliga rättigheter är rätten till liv och rätten att inte utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling (art 2 och 3 i Europakonventionen) övergripande. Vilket innefattar att länderna inte får skicka någon till ett annat land där detta kan ske. Men med paktens regler är risken stor att det blir så.
Det kommer förmodligen bli många överklaganden till internationella domstolar med hjälp av civilsamhällets jurister. Människor kommer visserligen vara inlåsta men de kommer ha tillgång till internet. Men handlingsutrymmet blir begränsat i tid och många överklaganden som borde göras kommer ingen hinna börja arbeta med innan personens/personernas beslut om utvisning har verkställts. Civilsamhället behöver mycket mer resurser.
Hur det kan beslutas att många människor inte får registrera sin asylansökan inom EU trots asylrätten, artikel 18 EU:s stadga
En människa som befinner sig i ett land/liksom i EU eller är på väg in över gränsen får inte förvägras att söka asyl. Flyktingarna bedöms aldrig ha varit inne i EU genom att lägren förklaras vara icke-EU-territorium trots att allt runtomkring mottagningslägren för nyanlända vid yttre gräns är en nations territorium. Ren fake alltså. Manipulationen går under benämningen ”legal fiction”.
Det här liksom mycket annat av vad som ska ske vid yttre gräns har kritiserats mycket, mycket skarpt eftersom det går emot mänskliga rättigheter, EU-rätten och beslut av Europadomstolen.
Yttre gräns och screening i Sverige
Sverige ligger inte vid EU:s yttre gräns, men screeningförfarandet med dess konsekvenser kommer tillämpas också i Sverige. Det blir för dem som av olika skäl söker asyl först när de redan befinner sig i Sverige. Var detta kommer äga rum är oklart, men ”legal fiction” ska tillämpas. Liksom vid EU:s yttre gränser kommer platsen förklaras vara icke-Sverige och icke-EU. Kanske blir det nära Arlanda, och därmed nära internationell flygplats och Migrationsverket förvar (för inlåsta) och återvändandecentrum (för dem som avreser frivilligt) i Märsta. De måste kanske byggas ut? Screeningförfarandet här långt från unionens yttre gräns ska ta max 3 dagar, men sedan tillkommer de påskyndande asylprocessförfarandet som får ta upp till 12 veckor, följt av högst 12 veckor för att återvändandet/utvisningen ska vara genomförd.
Annette Rosengren