Norrmalmstorg i Stockholm söndagen den 15 mars 2026. Manifestation För en human migrationspolitik. Torget var fullt av människor, som trängdes om utrymmet. Manifestationen var en av många den helgen som samlades under kampanjens paroll. När mars var slut hade ett tretiotal kampanjdemonstationer- och manifestationer ägt rum runtom i landet. Många kampanjmanifestationer och -demonstrationer kommer hållas fram till valtet i september. Foto A. Rosengren.
Människor har rättigheter. Alla människor. FN-deklarationen från 1948, Europakonventionen 1950, andra konventioner och EU:s stadga.
Efter år av extremt våld, massmord, folkmord, omfattande och förödande krig, och länders vägran att ta emot flyktingar enades länder om att i ruinerna av andra världskriget säkerställa att människor har rättigheter. Rättigheterna var inte nya ”påfund” men nu skrev ländernas regeringar under. Det var storslaget.
Det som stadgades har långt ifrån följts men för myndigheter, länders lagstiftningar och civilsamhällesorganisationer har de varit vägledande för vad som anses rätt och fel. Regeringschefer har kunnat dömas i den internationella domstolen i Haag, länder har utsatts för sanktioner och internationella domstolar har dömt enligt människors rättigheter i konventioner.
1948: FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och de politiska friheterna
Efter 2:a världskriget har FN fungerat som en överstatlig organisation för jordens länder. Tre år efter krigsslutet antogs Deklarationen om de mänskliga rättigheterna, som uttrycker en grundläggande åsikt om att alla människor har rättigheter – alla. Här står att alla människor är lika i värde och rättigheter, har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet, får inte hållas i slaveri, får inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Här listas många andra rättigheter, som rätten till tankefrihet, samvetsfrid, religionsfrihet, yttrandefrihet och inte minst att varje människa har rätt att i andra länder söka och få asyl från förföljelser (asylrätten står i artikel 14). Rättigheterna gäller alla människor.
1950: Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (European Convention of Human Rights, ECHR)
Med konventionen följde dess domstol, Europadomstolen (ECtHR). Konventionen har undertecknats av Europarådets (Council of Europe) 46 länder. Drygt hälften av medlemmarna ingår i EU, några av de andra är kandidatländer. Många av rättigheterna i Europakonventionen är desamma som i FN-deklarationen, men en konvention anses tyngre och undertecknande länder förbinder sig att följa det som står.
Enligt konventionens första artikel är alla fördragsslutande parter skyldiga att respektera de mänskliga rättigheterna. Liksom i FN-deklarationen listas bland annat varje människas rätt till liv (artikel 2), att ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (artikel 3), förbud mot slaveri och rätt till frihet och säkerhet (utom i vissa fall och då finns regler som handlar om arresterades och fängslades rättigheter). Andra rättigheter är rätt till rättvis rättegång, effektiva rättsmedel och att straff inte får utdömas utan lag, skydd för privat- och familjeliv, tankefrihet, samvetsfrid, religionsfrihet, yttrandefrihet, mötes- och föreningsfrihet, rätt att ingå äktenskap och förbud mot diskriminering, inskränkningar i utlänningars politiska verksamhet, och så vidare.
Europadomstolen
Europakonventionen stadgar upprättandet av den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen, ECtHR). Den sitter i Strasbourg och ska säkerställa att staterna följer konventionens regler gentemot individer, och i ett nästa steg människor generellt – alltså inte bara vissa människor som till exempel EU- medborgare.
Europadomstolen är attackerad i dag 2025/2026 av regeringarna i EU:s medlemsländer för sin tolkning av mänskliga rättigheter när det gäller migranter. Det innebär ett mycket allvarligt angrepp på att vad som stadgades 1950 om universella rättigheter. I konventionen står ingenting om att de ska gälla bara för vissa, som till exempel ländernas medborgare. Nästan samtliga EU-länders ledare vill nu skriva om delar av Europakonventionen. Protesterna mot det är omfattande men förslag till omskrivningar diskuteras inom Europarådet. I maj 2026 ska det upp till diskussion – och kanske beslut – vid Europarådets stora halvårsmöte.
1951: Flyktingkonventionen. Och sedan följde andra rättighetskonventioner
Efter FN:s Allmänna förklaring och Europakonventionen följde FN:s Flyktingkonvention (Genevekonventionen, 1951 och med tillägg 1967) och en lång rad andra FN-konventioner, som utvecklar människors rättigheter.
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
Den är en bas för EU:s medlemsstater och måste antas av varje ny medlemsstat. Mycket är ungefär detsamma som i Europakonventionen. Det som står i EU-stadgan präglar också medlemsländernas lagar och befolkningarnas åsikter. Men det håller på att förändras när det gäller flyktingar och migranter.
Det som står i EU-stadgan är oändlig värdefullt: Människans värdighet är okränkbar och ska respekteras och skyddas. Var och en har rätt till liv, ingen får dömas till döden eller avrättas. Människan har rätt till integritet. Tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling är förbjudet (art 4), liksom slaveri. Människan har rätt till frihet och säkerhet och respekt för sitt privatliv och familjeliv. Människan har rätt till skydd för personuppgifter, rätt att ingå äktenskap och att bilda familj, och rätt till tankefrihet, samvetsfrihet, religionsfrihet, mötes- och föreningsfrihet. Rätten till asyl ska garanteras med iakttagande av reglerna i Genevekonventionen med mera. Här står om skydd för avlägsnande, utvisning och utlämning och att kollektiva utvisningar ska vara förbjudna. …. Och så vidare. Det är i stort samma rättigheter som står i deklarationen och i konventioner och de är präglade av djup humanitet och ingenting står heller här om att det bara skulle gälla ländernas medborgare.
Det som står speglar många invånares grundläggande värderingar. De är välkända och de är en bidragande orsak när människor på flykt söker sig till Europa.
Mycket av vad som har blivit överenskommet genom konventioner har förts in i medlemsstaternas nationella lagstiftningar. Samtidigt finns sorgliga exempel på vad som sedan kan hända. Barnkonventionen, som Sverige skrev under 2020, kringgås när det gäller rättigheter för barn på flykt. Enligt konventionen ska barnets bästa styra men det blir ofta förminskat av myndigheter och domstolar med att över Barnkonventionen och barnets bästa står Sverige rätt att reglera invandringen och att barnets bästa är att följa föräldrarna vid en utvisning. För barnets bästa skulle det ofta vara bättre att stanna i Sverige och i ett nästa steg för barnets bästa att föräldrarna följer barnet. Till försvarets motargument hör ofta kravet på proportionalitet – ett barns behov kan inte hota en stats.
Annette Rosengren