Varför Frankrike, varför inte Nya gymnasielagen i Sverige?
När männen jag träffar i Frankrike tog beslutet att pröva Frankrike har de gjort det för att de har fått avslag på sina ansökningar om att få stanna i Sverige. De vet också att de inte eller antagligen inte fyller kriterierna för att få det tillfälliga uppehållstillstånd för studier, som Nya gymnasielagen kan ge om ansökan lämnades in före siste september 2018.
Nya gymnasielagen blev regeringens svar på omfattande protester från lärare, psykologer, socialarbetare, boendepersonal, fosterföräldrar, idrottsledare, politiker och allmänhet mot hur unga, ensamkommande drabbades i asylprocessen när de kommit som minderåriga. De flesta hade afghansk nationalitet. Det blev långa väntetider för dem och under tiden etablerade de sig bra, gick i skola, lärde sig svenska men möttes sedan av avslag, suspekta åldersuppdateringar så att de var 18 år när avslagsbeslutet togs. De miste bostad, skolan, gode man och det oftast goda bemötande de haft som ensamkommande minderåriga. Till slut hade de tre avslag och skulle deporteras till Afghanistan. Men Nya gymnasielagen, som möttes av protester, ibland annat Lagrådet och flera politiska partier, ger bara möjlighet till fyra års tillfälligt uppehållstillstånd i förbindelse med studier.
Flera kriterier krävs men många uppfyller dem inte. De sökte till exempel asyl i Sverige efter 24 november 2015 (de kan ha kommit lite tidigare men ansökan fördröjdes). De fick sitt första beslut innan 15 månader hade gått (till exempel efter 14,5 månader). Eller de var kanske inte minderåriga när de kom till Sverige.
För många i Frankrike nu var Nya gymnasielagen aldrig aktuell. Men de har tre avslagsbeslut i Sverige eller fick sitt tredje när de kommit till Frankrike. Enligt svenska statens mening skulle de förr eller senare bli deporterade till Kabul, och de visste att de var i stort sett chanslösa om de tvingades till Afghanistan.
Att de har åkt till just Frankrike beror på alltfler från Afghanistan hade fått uppehållstillstånd i Frankrike under senare år när andra länder gav avslag. Inget annat EU-land har haft lika höga siffror för flyktingar från Afghanistan de senaste åren med undantag för Italien. Men Italien har dålig ekonomi, hög arbetslöshet och den som får uppehållstillstånd här får stora svårigheter att försörja sig och leva människovärdigt. Italien ligger också längre från Sverige och det är krångligare att åka dit på egen hand och innebär fler gränser att passera.
De flesta vill stanna i Sverige. De har lärt sig svenska, talar svenska, vill fortsätta skolan och de har satsat på Sverige. Många känner sig lurade men tycker ändå om Sverige om än inte Migrationsverket och domstolarna. Många som är kvar i Sverige utan uppehållstillstånd har ansökt enligt Nya gymnasielagen och väntar fortfarande på besked. Andra har fått positivt beslut men har svårt att hitta någonstans att bo och är hemlösa. De stöttas av många, sina skolor, kamrater och av svenska närstående.
Nyligen meddelade Migrationsverket att en tredjedel av hittills gjorda beslut om Nya gymnasielagen innebär avslag. Det handlar om flera tusen unga människor. Vad kommer de göra? Frankrike?
Och vad kommer hända på sikt de många tusen som fått och får positivt beslut om att gå i skolan i fyra år – alla beslut är inte fattade än? Kommer de hitta bostad, kommer de hitta skola om de får bostad på mindre orter, kommer de klara studierna? Ja, det gör förhoppningsvis de flesta för de är mycket studiemotiverade. Men sedan är kraven höga på arbetet de måste hitta för att få stanna kvar i Sverige, i ett land där nästan vartenda förstajobb innebär lågavlönade tillfälliga praktikjobb. Hur ska det gå? Vi får ta en sak i taget och förbereda, brukar vara ett svar bland de enormt många engagerade svenskarna.
Varför söker människor med afghansk nationalitet skydd i Europa
Afghanistan har haft ständigt pågående krig sedan 1980-talet. Krig dödar och lemlästar och förstör möjligheter att arbeta, försörja sig och leva ett värdigt liv. Efter att kriget i Syrien har mattats av anses kriget i Afghanistan vara det allvarligaste i världen nu.
De flesta flyktingar från Afghanistan finns i Iran och Pakistan. De har flytt på grund av inte endast rena krigshandlingar utan ibland från i första hand förföljelse och utbredd rättslöshet. Kriget i Afghanistan visar ett krigs komplexitet, det är inte bara bomber som dödar och sargar utan alla möjliga konsekvenser av krigskaos.
Som flyktingar i de två grannländerna har de hänvisats till lågstatusjobb, saknat rätt att äga företag (i dessa småföretagarländer!), äga sitt hus, utbilda sig och de har getts tillfälliga uppehållstillstånd, som ska sökas om hel- eller halvårsvis. En del har aldrig fått uppehållstillstånd utan tvingas leva utan dokument och tillstånd att vara där. Det är möjligt att förutsättningarna för integrering var bättre längre tillbaka.
Många av de ensamkommande minderåriga, som nådde Sverige 2015 och innan dess, har vuxit upp i framför allt Iran och mötts av diskrimineringen men också av det direkta hotet att tvingas välja mellan tvångsdeportering till Afghanistan eller att ta värvning som soldat i kriget i Syrien på den syriske presidentens sida.
De har levt som flyktingar i Iran eller i Pakistan med eller utan föräldrar, eller de har flytt direkt från Afghanistan. Skyddsskälen landar i talibanernas och/eller daish´ (IS) närvaro i Afghanistan och landets utbredda rättslöshet. En stat ska skydda sina invånare och se till att lagen följs, men i Afghanistan är staten för svag för att kunna skydda invånarna från såväl kriget som övergrepp från mäktiga släktingar och mäktiga krigsherrar, där den mäktigare parten inte drar sig för att låta döda den svagare. Att vara utsatt för hämnd eller vara länk i en blodsfejd går inte heller att få skydd av staten för.
Säkerhetsläget har försämrats mycket på senare år, också i Kabul. Många stadsbor har dödats i självmordsattacker och rapporterna om utplacerade bomber kommer nästan varje dag. Särskilt den shiamuslimska minoriteten hazarerna är drabbade. Det gäller både i Kabul och i delar av Afghanistan med etniskt blandad befolkning. Shiiterna anses av talibaner och daish (IS) vara religiösa hedningar och förrädare. Det är främst hazarer som har tagit tillflykt i Sverige. De svenskafghanska unga männen i Paris och Frankrike är oftast hazarer.
I sin senaste genomgång av Afghanistan skriver FN:s flyktingorgan UNHCR att ingen bör skickas tillbaka till Afghanistan. UNHCR menade i flera år – samtidigt som flyktingströmmarna från Afghanistan ändå var omfattande – att till stora delar av landet bör ingen skickas tillbaka men till Kabul kan åtminstone unga män med ett socialt nätverk skickas. Nu har UNHCR ändrat sig till ingen på grund av säkerhetsläget. Unga män brukar annars generellt vara de som får hjälp allra sista och som förutsätts ”alltid” kunna klara sig.
Än så länge anser tyvärr varken EU:s asylbyrå och flera av EU:s medlemsstater att ingen kan skickas tillbaka. Synen på säkerheten i Afghanistan varierar mellan staterna och Italien och Frankrike har fram till och med 2017 gett uppehållstillstånd till en mycket högre procent asylansökande från Afghanistan än de andra staterna.
Att Sverige deporterar afghaner, som aldrig eller nästan aldrig har levt i Afghanistan och inte känner landet, till Afghanistan beror på att deportationer följer nationaliteten. Enligt internationell lag är ett land skyldig att släppa in sina medborgare i landet men inte andra, och utan iranskt pass eller visum släpps afghaner inte in på till exempel Teherans flygplats även om de har bott där i många år. Med Afghanistan har EU och många enskilda EU-stater, som Sverige, dessutom avtal om att landet ska ta emot medborgare som staterna skickar tillbaka. Att det ska ske enligt vissa överenskomna punkter gör att en och annan ibland skickas tillbaka till Sverige med vändande flyg utan att ha släppts in. Avtalet, som slöts för två år hösten 2016, har formellt gått ut men används fortfarande av Sverige.
Afghanistan är ett av världens mest korrupta länder och ett av världens minst säkra för sina invånare. Det tar emot enorma summor bistånd från bland annat EU och enskilda medlemsstater. Biståndsberoendet gör att landet inte säger nej till deportationerna från Europa trots att många i regeringen och i parlamentet vill ha ett stopp.
Vad händer efter deportation till Afghanistan
Numera finns det många rapporter om hur det blir för människorna, som skickas tillbaka med tvång till Afghanistan även om ingen rapport handlar om afghaner från just Sverige. Från Sverige har bland annat Flyktinggruppernas riksråd varit i kontakt med Afghanistans flykting- och migrationsministrar för att försöka stoppa deportationerna, och när det inte gått så att åtminstone svårt sjuka inte ska släppas in. Afghanistan tar emot hundratusentals medborgare, som grannländerna Iran och Pakistan tvingar tillbaka. Den lilla hjälp till nyanlända, som landet kan ge, domineras av hjälp till nyanlända från dessa länder. En del har inte levt i Afghanistan på många, många år. En del har återvänt frivilligt och rest tillbaka till Iran eller Pakistan efter några år eftersom livet inte blev vad de hade föreställt sig.
Det finns hundratusentals internflyktingar som lever under miserabla förhållanden.
Deporterade möter enorma svårigheter där det är livsviktigt att ha ett nätverk av framför allt familj och släkt att luta sig mot. Det afghanska samhället är byggt på att arbete, bostad och annat en människa behöver ordnas genom det egna nätverket. En människa utan nätverk betraktas som opålitlig och en person man ska undvika. Många av afghanerna som har sökt skydd i Europa, och i Turkiet, har levt många år i Iran eller Pakistan och saknar nätverk.