Vårt Europa / Annette Rosengren

Runt lägren, som snart tas i bruk, löper höga stängsel i dubbla rader och krönta av rullad taggtråd. Lägren blir låsta, säger grekiska regeringen. Lägren blir kontrollerade, säger EU, med in- och utgångar, digitalt kontrollerade med kort. Frivilligorganisationer kallar dem nu  “closed controlled camps”. 

På Lesvos kanske det tillfälliga Mora 2 blir kvar en vinter till vid den oskyddade havsviken.

Så här förbereder sig alltså EU för en djupt kritiserad en överenskommelse – Nya pakten för migration och asyl – som inte är tagen.

Nya mottagningsläger på öarna byggs i samverkan med EU. Att de nuvarande förfärliga lägren ska stängas är i och för sig bra, men att ersätta dem med vad som närmast ser ut som koncentrationsläger och placera dem långt från där greker bor och lever ger signaler om att människor på flykt är farliga och ska undvikas. Nu är det sommar 2021 och världens flyktingar är fler än någonsin. Är de farliga och kriminella för att de flyr? I Afghanistan har talibanerna i snabb takt lagt under sig det mesta av landet och ingen tvivlar väl på att de snart tränger in i Kabul och snart styr hela landet. Är afghaner som flyr och kommer att fly kriminella? NEJ. NEJ. NEJ.

Nya mottagnings- och informationslägret i Zervou på Samos är det första att öppna och det sker den 30 september. De som finns i nuvarande läger i Vathy flyttas över från och med mitten av september. Enligt grekiske migrationsminister kommer alla läger i Grekland vara stängda, enligt EU kommer de nya mottagningslägren ha kontrollerade in- och utgångar, vara av EU-standard, ha höga stängsel runtomkring och ligga långt från urbanisationer – men inte vara stängda.

Mottagningsläger i länderna vid Medelhavet har sedan ett antal år allmänt kallats ”hotspots”. Sedan EU:s avtal med Turkiet våren 2016 kallas lägren på engelska – RICs – Reception and Identifikation Centres. Med avtalet följde att asylsökande förbjöds att lämna öarna, de blev geografiskt inlåsta, vilket var nytt. De fem RICs som nu planeras och byggs för de grekiska öarna och ett i Evros-området kallas MPRIC – Multi-Purpose Reception and Identifikation Centres. Multi-Purpose syftar bland annat på dess olika funktioner, alla lägren ska ha avreseförvar för dem som ska deporteras till ”säkert 3e land” och till landet de är medborgare i och inte anses ha skyddsskäl emot. Kanske blir det också andra anledningar till förvarstagning.

Lägren förbereds uppenbart för att kunna fungera enligt EU:s planer på omfattande och snabba gränsprocedurer för alla irreguljärt anlända flyktingar och migranter: inledande screeningprocedur på fem dagar, snabbspår med asylprocedurer på högst 12 veckor för många, för andra, kanske ett färre antal, ”normal” asylprocedur på fastlandet eller i ett annat EU-land som ”solidariskt” mot Grekland och andra ”första land” accepterat att ta över asylsökande och deras asylprocesser. Det är några av planerna för det europeiska asylförfarande enligt den föreslagna pakten, som nu diskuteras i alla sina rättsakter, det vill säga delar, mellan medlemsstaterna och i EU-parlamentet. Trots ambitionen med korta processer befarar många att det planerade systemet inte kommer fungera, att tiderna inte kommer hållas, att de nya lägren också blir överbefolkade, att människor fastnar där, att medlemsländerna inte kommer föra över asylsökande till sig i en takt som behövs. Mellan medlemsstaterna finns det än så länge stor oenighet om många delar av pakten och kanske blir den aldrig tagen.

Aktuell rapport från Läkare utan gränser om hur EU skapar kriser vid sina yttre gränser

I juni 2021 publicerade Médecins sans Frontieres (Läkare utan Gränser) rapporten Constructing Crisis at Europe´s Borders. The EU plan to intensify its dangerous hotspot approach on Greek islands (www.msf.org/greece). Rapporten har fotografier av det nästan färdiga Samos-lägret i Zervou. Bilderna visar flera meter höga ståltrådsstängsel i två rader med gång emellan för vaktmanskap och krönt av rullad taggtråd. Innanför syns oändliga rader av små, grå kubformade containrar, det är bostäderna. Och de är kanske okej för kortare tid, containrar som bostäder har använts också i andra läger för tillfälligt boende. Men sedan beror det på hur stora de är och hur trångbodda de blir. Värre vid första anblicken är de höga stängslen och bristen på grönska. Inga träd, ingen skugga. Barnen kommer leka och se höga stängsel skymma sikten. In- och utgång ska ske med fingeravtryckssystem och begränsas till vissa tider. Utomstående hjälpare – etablerade stödorganisationer – ska inte ha rätt att komma in. Det kan bli som i det nuvarande lägret Moria 2 på Lesvos så att journalister, som ofta är bra som larmande vittnen om utsatthet, bara kan komma in om de ingår i delegationer. Kontrollmöjligheterna och vittnande om oacceptabla situationer blir i stort sett omöjliga när inte heller humanitära organisationer får komma in.

Zervou ligger med Vathy som närmaste större stad men det är långt till staden och lägret är placerat i obygden långt från bebyggelse och allmänna kommunikationer. Det ska ha plats för 3 000 män, kvinnor och barn och avreseförvaret för 900.

Nuvarande ägret på Samos intill huvudstaden Vathy blev byggt för omkring 650 personer och här lever enligt senaste rapporter 2 000 människor, färre än för två år sedan. De flesta bor i tält och hyddor i ”djungeln”. Människorna mår sämre än någonsin här, liksom i Moria 2 och på Chios, skriver Läkare i världen i sin rapport. Antalet barn som skadar sig själva och som talar om hopplöshet ökar. Sjukvården har blivit sämre. Många med kroniska sjukdomar får inte mediciner och deras behovs bedöms som oviktiga av lägerledningen. Självmord och självmordsförsök har ökat bland både vuxna och barn. 

Blir det då kanske ändå bättre med de nya MPRICs? Nej. Läkare utan gränser är djupt oroad över hur människor kommer påverkas av att tvingas leva i läger som Zervou. ”Att segregera människor från resten av ön omgärdat av en sådan säkerhet är förnedrande, avhumaniserande och liknar dem med kriminella när de bara följer sin rätt att söka asyl.” Ali, 33 år, från Syrien, på Samos, citeras: “Europe is a country of freedom, but why are you taking our freedom from us? You want us to be in prison. Being in that new camp we will not be considered as refugees but as someone who committed a crime. If I did a crime I go to prison, but I did not commit any crime, I am just a refugee.”

Moria 3 på Lesvos – Vastria

På Lesvos, där det stora Moria brann ner i september, har det varit långvariga diskussioner med kommunala representanter och markägare om var det nya MPRIC ska ligga. Beslutet blev Vastria i obygden mitt på ön. Lägret byggs i nära samverkan med EU, grundat på ett särskilt samarbetsavtal som slöts efter att Moria brunnit. Karaktären ska bli detsamma som Zervou på Samos – enligt EU-standard, stängt enligt migrationsministern, öppet men kontrollerat enligt EU, höga stängsel, kontrollerad in- och utgång, inte tillgängligt för utomstående. Dessutom placerat långt från bebyggelse, affärer och allmänna kommunikationer.

I juli skickade frivilligorganisationen SolidarityNow på Lesvos ut flygbilder på området där lägret ska placeras. Det blir långt ut i ödemarken, mer öde och mer skog kan man antagligen inte hitta på Lesvos. Enligt uppgifter till SolidarityNow ska det kunna rymma 5 000 människor. Alltså en closed, controlled småstad ute i ingenting och med främsta funktion att hålla människor under kontroll!

De erbarmliga förhållandena i Moria 2 – också kallat Nya Kara Tepe och Mavrovouni – har migrationsministern försvarat med att lägret är tillfälligt. De som bor här kommer aldrig tillbringa en ny vinter vid denna blåsiga havsvik utan till kommande vinter finns det nya lägret klart. Så har det sagts. Men i början på juni meddelades att tävlingsförfarandet inför dt nya byggandet skjuts upp ett år. Kanske räknar regeringen med att beslutet nu att förklara Turkiet som säkert tredje land ger signaler så att ännu färre tar sig till Grekland så att man inte vet för vilken kapacitet Vastria ska planeras. För närvarande har de som lever i Moria 2/Mavrovouni minskat till drygt 6 000.  Det är avsevärt färre än för två år sedan när Moria 1 med sina många hyddor och tält i bushen hyste nästan 20 000 människor. 6 000 är också färre än när Moria 2 med sina många tält vid havsviken togs i bruk efter branden och färre än de som tvingades bo här under vintern med sitt regnande, sina översvämningar och sin kyla med isiga, kraftiga havsvindar. Att de asylsökande i lägret har minskat beror bland annat på överföringar till fastlandet och färre nyanlända.

Nu är det sommar och extremt varmt i Grekland, men det finns inga träd, ingen grönska och ingen skugga i lägret vid havsviken annat än under stora och små tältdukar.

Det lilla Kara Tepe för särskilt utsatta, omtyckt och älskat, stängde i våras trots försök att få migrationsministeriet att ändra beslutet. De som bodde där i små stugor fördes över till tälten vid havsviken.

Från regeringen meddelas i juni 2021 att det finns det 10 000 asylsökande på öarna, mot drygt 40 000 för drygt två är sedan.

Jag har inte rapporterat mycket om Covid 19, nästan ingenting alls i mina artiklar om Grekland sedan 2020. Lägren har klarat sig bättre än befarat från större utbrott och det beror kanske på att de stängdes av från omvärlden. Invånarna isolerades och mat skickades dit. Tillvaron var gräslig. I dag pågår vaccineringen över hela landet men flyktingar och migranter som av olika skäl saknar det statliga hälsoförsäkringsnumret har problem med att bli vaccinerade.

Höga betongmurar på grekiska fastlandet kring läger för asylsökande

Att Europa placerar människor som söker skydd bakom höga stängsel, som om de är kriminella och har begått brott, är fullständigt emot unionens grundläggande stadgar om respekten för mänskliga rättigheter och att medlemsstaterna ska se till att människor på flykt ska leva värdigt. ”Dignity” är ett ord som ofta upprepas i hjälporganisationers såväl som i EU:s retorik. Människor som söker asyl ska bemötas med ”dignity” och få leva med ”dignity”. Men Grekland har inte bara sina nya instängslade MPRICs utan har också byggt tremetershöga betongmurar kring de stora flyktinglägren Malakasa nära Aten och Ritsona och Divata längre norrut i landet. Enligt regeringen är det för att skydda flyktingarna mot angrepp utifrån. Men om de vill oss väl, varför har då inte polisen kommit när vi har bett dem, säger röster från lägren.

Att stängsla in människor bakom höga betongmurar leder mina tankar direkt till ett historiskt Venedig och området för stadens judiska befolkningen från vilket ordet getto kommer. Jag tänker på Nazityskland, kriget i forna Jugoslavien med fångar bakom stängsel och läger i norra Grekland med inspärrade flyktingar som besöktes av EU:s dåvarande svenska kommissionär för asyl och migration – det var runt 2010 och innan jag själv började följa flyktingar och migranter i Aten. Men Europeiska unionen har varit stolta över sina grundläggande stadgar om mänskliga rättigheter, och unionen i sig är byggd på att aldrig mer vilja uppleva konsekvenserna av krig, massmord och djupaste människoförakt. Genom att enas kring deklarationer om mänskliga rättigheter, konventioner om flyktingars rättigheter och i Europa om rättighetsstadgor och humanism, har vi velat se ett slut på att låsa in och misstänkliggöra varandra. I dagens EU har flykting blivit ett nedvärderande ord. Människor på flykt misstänkliggörs för att i första hand vara på jakt efter europeisk välfärd, eller för att vara terrorister och kriminella. I Tyskland under 30-talet, och i viss mån i Sverige, likställdes alla med judisk bakgrund och de ansågs ha en lång rad otrevliga egenskaper. Förlåt mig att jag ser likheter med hur människor på flykt behandlas. Flyktingar är till besvär, de belastar ekonomin, de förstör Europa, och de är mer eller mindre kriminella och terrorister. Jaa, en del är till besvär, en del är kriminella, så är vi människor tyvärr, oavsett vilken hudfärg vi har eller i vilket land vi har vuxit upp. Men de flesta människor vill leva i fred med omgivningen och bara skapa sig ett hyggligt liv för sig och sin familj.

Mer om Läkare utan gränsers rapport Constructing crisis at Europe´s borders

Jag vill återkomma till rapporten från Médecins sans Frontier – Läkare utan gränser. MSF har larmat om situationen i lägren på öarna sedan hösten 2016 och nu möter MSFs arbetslag på de grekiska öarna en akut ökning av människor som lider av mental ohälsa. Det är förknippat med hur deras liv begränsas och utsätts för vardagligt strukturellt våld, skriver rapporten. Inte minst har barn och kvinnor som behöver vård ökat, även barn under fem år. Merparten av patienterna har varit från Afghanistan, Demokratiska Republiken Congo och Syrien. Likaså har vårdbehovet för sexuellt våld ökat. Det har varit ett systematiskt glapp mellan behovet och tillgången på vård för asylsökande, flyktingar och migranter på de grekiska öarna.

Hotspotsmetoden innebär att människors värdighet, hälsa och välbefinnande skadas och syftar till att avskräcka dem som vågar söka skydd i Europa, skriver rapporten. Hotspots syftar på de mottagningsläger som byggts upp på öarna i Egeiska havet och på Sicilien de senaste sju-åtta åren. Rapporten landar i det vi har i Grekland just nu sedan proceduren med snabbspår infördes av grekiska regeringen. 2020 började grekiska myndigheter tillämpa den nya asyllagen International Protection Act, vars syfte är att snabba på asylprocedurerna och öka antalet återvändande. Lagen och dess tillägg har mött omfattande kritik som ett försök att skapa hinder för människor som söker skydd. Många gånger har Asyl Service (grekiska migrationsverket) åsidosatt sökandes hälsa och ansökningar från särskilt sårbara har systematiskt hänvisats till gränsproceduren och utan tillgång till adekvat stöd i processen eller skydd. Skriver rapporten.

Idag, fortsätter MSF, bevittnar vi EU:s ökande försök att normalisera strukturellt våld och rasism genom att fokusera säkerhet, gränskontroll och allmän försämring i stället för skydd av människors hälsa och respekt för grundläggande rättigheter. Vi har skrivit otaliga tidigare rapporter, pressutskick och skrivelser och krävt en fullständig ändring av hur EU hanterar migration. Än så länge har detta nått döva öron. Och omigen avser EU-kommissionen att institutionalisera hotspotsanvändningen i den nya pakten. Skriver MSF.

Källa

Medécins sans Frontieres (Läkare utan Gränser): Constructing Crisis at Europe´s Borders. The EU plan to intensify its dangerous hotspot approach on Greek islands. June 2021. www.msf.org/greece

I mitten av juli, den 14e, höll ett antal tunga grekiska frivilligorganisationer en zoomlänkad två timmars presskonferens på engelska med titeln Refugees excluded in Greee: Designation of Turkey as a ”safe third country”. Den går att leta sig fram till på www.rsaegean.org

Det här är en sammanfattning av presskonferensen för er som är intresserade av Grekland, EU, rätten att söka asyl och människor på flykt. Den har ett allmänintresse om asyl och migration i EU idag och vad staterna har att hålla sig till. Att Grekland inte gör det och till synes med EU-kommissionens godkännande är mycket varnande för vart EU är på väg. En direktlänk finns på slutet, hoppas den fungerar.

Grekiska regeringens beslut den 7 juni om att Turkiet är säkert 3e land för syrier, afghaner, somalier, pakistanier och bangladeshier innebär att asylsökande kommer höras om sina eventuella skyddsskäl gentemot Turkiet men inte om sina skyddsskäl mot hemlandet.

Från panelen talade Leftheris Papagiannakis, styrelsemedlem i Hellenic League for Human Rights, Marianna Tzeferakou, advokat, Refugee Support Aegean, Catherine Wollard, generalsekreterare European Council for Refugees and Exiles, ECRE, Georgious Dafnis, UNHCR Greece, Alexandros Konstantinou, juridisk rådgivare, Greek Council for Refugees (GCR), Christos Lazanidis, Greek Forum for Refugees, Karl Kopp, direktör för tyska ProAsyl, och två kvinnor, AB och HC, som är berörda av det grekiska beslutet om Turkiet som säkert 3e land och som deltog inbjudna men anonyma. Moderator journalisten Daphne Tolis.

Marianne Tzeferakou är en av rösterna i min bok Röster från Aten och Samos, Carlsson Bokförlag 2017. Tack till Efthalia Pappa, som skickade länken till presskonferensen. Hon är en annan av rösterna i boken, tidigare direktör för grekiskortodoxa kyrkans Ecumenical Refugee Support och tidigare styrelsemedlem i CCME, The Churches Commission for Migrants in Europe.  Efthalia Pappa är en av dem som bussigt och vänligt håller mig underrättad om Grekland.

Jag förmedlar nu en del av vad som blev sagt:

Leftheris Papagiannadis, Hellenic League for Human Rights: Som omedelbara konsekvenser av regeringens beslut att förklara Turkiet som ett säkert land för flyktingar som har kommit till Grekland den vägen, så har ett antal minderåriga lämnat sina boenden för att de är rädda för sin framtid. Grekland är nu det ena av två EU-länder som har accepterat Turkiet som ett säkert land att skicka asylsökande till. Det andra landet är Ungern, det är alltså i det sammanhanget Grekland vill vara!

Asylsökande AB: Beslutet skapar stor stress, vi lever i en situation där vi inte vet någonting om vår framtid. Jag har haft intervjun om Turkiet och är rädd för beslutet de kommer fatta om oss. Det är svårt för alla oss i campen. Många får mentala problem nu. Jag väntar på beslutet nu och jag har mycket stress. Jag känner att jag har ingen framtid här.

Asylsökande HC: Jag har varit fem år i Grekland och nu är jag i en ny process om familjeåterförening. Jag är här med mina barn och min man är i Tyskland. Jag har inte fått något stöd av grekiska regeringen. Hur länge ska vi vänta på att bli en familj igen, hur länge ska jag vänta på att komma till min man?

De nya reglerna ger mig stress och jag vet inte vad som händer och kommer att hända. Vad händer med mina barn, och jag tänker på andra familjer, vad händer med dem.

Catherine Wollard, ECRE. Jag ska ge 3 punkter till ministeriets nya uttalande. 1. EU-lag är baserad på flyktingskonventionen och har stränga förbud att skicka flyktingar till länder där de inte är säkra. Turkiet är inte ett säkert land för människor på flykt. De kommer befinna sig långt ifrån den säkerhet som krävs för att vara ett säkert land. ECRE har sin analys av asylsystemet i Turkiet (se AIDA om Turkiet, update 2020). Dessutom har Turkiet fler flyktingar än något annat land i världen och är under press. 2. Och sedan om Grekland. Vi stöder helt grekiska NGOs i deras situation gentemot regeringen och vi är ense med dem om bristen på samstämmighet mellan grekisk lag och EU-lag. Och om pushbacks. I högsta grad angeläget, svarade Ylva Johansson på ett brev från NGOs om pushbacks. Plus hur människor lider genom allt det här. Det handlar inte bara om asyllag i Grekland utan om att den underminerar internationell lag om rätten till att söka asyl och rätten till snabb och rättssäker process. 3. Beslutet om Turkiet som säkert 3e land är direkt resultat av EU-Turkiet-överenskommelsen 2016, som omedelbart ledde till att människors rörelsefrihet förhindras. Dessutom saknar Grekland respekt för Dublin reglerna om rätten till familjeåterförening. EU hade kunnat använda sig av Direktivet om tillfälligt skydd i stället för att investera i EU-Turkiet-överenskommelsen.

Karl Kopp, Pro Asyl. (Tyska Pro Asyl har sedan länge nära kontakter med och stöttar Refugee Support Aegaen.) Om Turkiet som säkert land vill jag säga att i Tyskland hör asylsökande från Turkiet till de största asylsökande nationaliteterna. Det grekiska beslutet om fem nationaliteter innebär att det omfattar 67 % av alla asylsökande, och 70 % av alla som förra året erkändes vara i behov av internationellt skydd. Tiotusentals människor riskerar nu att bli avvisade som följd av detta beslut – en enorm orättvisa. Johansson har sagt att beslutet verkar vara okej. EU har gett Grekland fria händer sedan Evros-händelsen i mars 2020. Det som sker i Grekland passar bra ihop med EU-paktens förslag till gränsprocedurer, snabbspår vid gränsen och fokus på återvändande. Grekland kritiseras nu av framför allt Frankrike, Tyskland och Belgien för secondary movements, och landet gör våld på EUs grundlag. 7-juli-besluet kommer leda till mer smuggling av flyktingar och statslösa, de kommer ta sig på olika Balkanvägar till andra EU-länder. Enligt the Common European Asylum System (CEAS) har erkända flyktingar samma rätt att röra sig i EU som andra EU-medborgare och de kommer också ta sig vidare till andra EU-länder.

Alexandros Konstantinou, Greek Council of Refugees: Grekland outsoursar nu asylprocesserna för 70 % av alla som vill söka asyl. Majoriteten asylsökande kommer påverkas. Syrier erkänns till 95 % i Grekland, somalier till 94 % och afghaner till 66 %. Grekland och EU förvägrar nu människor från dessa länder rätten att söka asyl, och att få den asyl som de flesta skulle få. Hela flyktingbegreppet påverkas när majoriteten av asylsökande förvägras rätten. Sedan har vi praktiken med pushbacks. Den är illegal och den ska ses ihop med beslutet, som innebär att asylansökan ogiltigförklaras. 2016 började Turkiet användas som säkert 3e land för syrier, och det ledde till att syrier systematiskt förnekades att få sina skyddsskäl korrekt utredda här. Så nu kommer sökande från fem nationer erfara detsamma, deras asylskäl blir inte korrekt utredda. Så har vi detta att sedan mars 2020 (när Turkiet misslyckades med att få tiotusentals flyktingar att forcera gränsen till Grekland) tar Turkiet inte tillbaka asylsökande från Grekland. De kommer bli nekade att söka asyl här och kommer bli kvar i Grekland i limbo utan legal status, utan rättigheter, med risk att bli i förvar för lång tid eller bli hemlösa. (Han säger det inte, men syrier som inte fick söka asyl i och med 2016 överklagade beslutet, oftast med framgång – mer om det längre fram från andra paneldeltagare, som hoppas på samma beslut i andra instans nu också.)

Johansson bör se till att asylsökande undersöks på sina skyddsskäl. Det här handlar om livet för människor som söker internationellt skydd.

Varför är Turkiet inte säkert? Vi har brist på information, men ECRE har rapporterat, och EASO hänvisar till ECREs rapportering. Turkiet anser att Iran är säkert för afghaner. Deras asylansökningar blir aldrig utredda på sina meriter. Så de skickas dit, och Iran skickar till Afghanistan. Ett resultat av Greklands beslut den 7 juli blir att de utsätts för refoulment.

Christos Lazaridis, Greek Forum for Refugees: En person kom till vårt kontor och berättade att hon kommer få sin intervju 2025. Jag säger inte att det har varit regel att vänta så länge, men det har förekommit, och de väntar och väntar. Händelserna vid Evros i mars 2020 gav anledning till många ändringar. Vi ser det också på hur det allmänt talas om människor på flykt. Grekland har inte accepterat att vi inte är ett transitland längre utan att vi tar emot människor som ska stanna här. En del vill inte stanna men när jag hör en ung tjej som AB säga att jag ser ingen framtid här, sårar det mig. Jag minns den ekonomiska krisen för tio år sedan och vi som var unga sa att vi har ingen framtid här. Det ska inte vara så, och vi ska inkludera dem i samhället och vi bör se till den lokala kontexten. Vi ska lyssna på dem och se vad de vill, och vi ska inte göra livet svårt för dem.

Asylsökande HC kommer in (hon och hennes barn väntar på familjeåterförening till Tyskland, där mannen finns): Jag är djupt orolig nu för hur det ska bli, kommer vi skickas till Turkiet? Jag har förlorat min tro på UNHCR. Var är säkerheten? Var är skyddet? Turkiet skickar till Iran, Iran skickar till Afghanistan. I Turkiet hade vi också problem med religionen. Jag är 35 år, jag har förlorat mina dokument, jag har förlorat min familj. Vi har inte framtid, vi har inte identitet. Vad gör de med oss flyktingar, de leker med oss. Du ser flyktingar som blir erkända i Grekland. De har ingenting, de är hemlösa, de får inte pengar. Jag har varit här i fem år och människor frågar mig nu varför är du här, varför är du inte i Turkiet. Proceduren är mycket långsam. Min man är i Tyskland, jag och mina barn är här, vi kommer inte till Tyskland. Vad kommer hända oss? Kommer de skicka oss till Turkiet?

Marianna Tzeferakou, Refugee Support Aegean: Det mest har redan sagts och jag kommer upprepa det som har sagts. Beslutet den 7 juli är för att Grekland ska slippa sina skyldigheter, inte för att Turkiet är ett säkert land. Turkiet är inte ett säkert land, inte ett demokratiskt land. Turkiet har invaderat Syrien, och är inte ett trovärdigt land.

Beslutet nu går tillbaka på överenskommelsen 2016. I Turkiet har de från icke-europeiska länder färre rättigheter än de som finns i flyktingkonventionen. Afghaner har inte tillgång till internationellt skydd utan betraktas bara som illegalt inresta. Turkiet har inte fungerande mottagande av asylsökande, och ger inte ett värdigt mottagande. Det är svårt att få information och det är som vi vet inte säkert för civilsamhället att kritisera Erdogans politik. UNHCRs rapportering visar också att de är förhindrade att rapportera om vilken praxis som gäller i Turkiet.

Grekland har hjälp av EASO (EU:s asylbyrå) och procedurerna går mycket fort nu. För afghaner som väntade länge på intervjuer går det nu mycket snabbt. Beslutet om Turkiet som säkert 3e land används inte bara för nyanlända utan också för dem som har kommit tidigare, även före 2016.

Vi är inte informerade om kriterierna bakom beslutet, och logiken för att inte riskera refoulment. Intervjuerna om skyddsskäl gäller nu Turkiet och frågorna är standardiserade och om hur det har varit i Turkiet, inte vad som har hänt i hemlandet. Frågorna har inte att göra med vad de har varit med om, ingenting om deras grad av sårbarhet. Och det finns inte ens besked från Turkiet om de kommer att bli mottagna. De hamnar i limbo här, och i hemlöshet. Fler och fler kommer nu i limbo. Humanitet är inte Greklands syfte och inte heller EUs.

Vi hoppas att domarna i nivå 2, i överklagande kommittéerna, blir modiga och skyddar och försvarar flyktingar och inte ser Turkiet som ett säkert land.

Georgos Dafnis, grekiska UNHCR: Vi har bett grekiska regeringen klargöra på vilka grunder de har beslutat att se Turkiet som ett säkert 3e land, och på vilka grunder de ogiltigförklarar de fem nationaliteternas asylsökansökningar. Och inte fått svar.

Frågor från lyssnarna: Vad kan juridiska aktörer göra? Är omfattande överklaganden på gång?

Marianna Tzeferakou, Refugee Support Aegean: Vi bör göra samma sak som vi gjorde 2016 när avtalet var ett faktum. Men grekiska regeringen nekar att förse oss med grunderna för beslutet. Det som gäller nu är överklagan till överklagandedomstolarna och till internationella domstolar. Vi måste bevisa att Turkiet inte är ett säkert 3e land, och vi behöver papper som bevis. Men det är inte lätt att få dessa bevis om Turkiet på grund av civilsamhällets situation i Turkiet.

Vi behöver också stöd från UNHCR Grekland och UNHCR Turkiet. De avvaktar. Och vi behöver backups från media och civilsamhället.

Frågor från Georgos Christides, Der Spiegel: Frågor om limbo. Vad händer de som får avslag? Bedöms de på sina skyddsskäl gentemot ursprungslandet när Turkiet inte accepterar att ta tillbaka?

Alexandros Konstantinou, GCR: Status för dem med avslag? De har inte rätt att vara i landet. De riskerar sättas i förvar. Vi vet inte vad som kommer att hända för det kommer att handla om tusentals människor. Vi känner till de nya låsta/kontrollerade lägren på öarna, och vi vet att de kommer ha mycket begränsat stöd. Om de blir utredda på sina skyddsskäl gentemot ursprungslandet? Vi har ett exempel från Syrien från mars 2020 (för syrierna kom beslut om Turkiet som säkert 3e land redan i asyllagen 2019). Tvärt emot EU-lag (som står över nationell lag) accepterar inte myndigheterna att de utreds på sina skyddsskäl.

Catherine Wollard, ECRE: Vi arbetar med advokater i Grekland, vi har mycket kontakt. Vi har också försökt få fram på vilka grunder beslutet har fattats. Det här är mycket svårt, och vi måste vänta på domstolsbeslut. Vi försöker påverka politiker också. Limbo innebär djupt lidande. Det innebär att hållas i förvar utan slutdatum. Det innebär att inte ha rättigheter till bostad och pengar, och att vara utsatt för exploatering på den svarta marknaden för att kunna leva. Limbo skapar också spänningar i samhället, extrem utsatthet leder till att högerextrema krafter i samhället växer.

Leftheris Papagiannakis, Hellenic League for Human Rights: Regeringen har satt upp en kommission för att föreslå ”säkra länder”. Den består av akademiker, professorer och presidenten är medlem hos oss, så vi får information. Men den har aldrig träffats, inte heller när det gäller beslutet om Turkiet.

Georgos Dafnis, UNHCR: Vi undersöker situation, vad som sker, och vi arbetar fram preliminära rekommendationer till grekiska regeringen.

Fråga från en 17-årig flicka som vill studera men som har fått avslag och inte får studera: Kan  EU göra något?

Lefteris Papagiannakis, Hellenic League for Human Rights: Det är flera saker nu. I Afghanistan försämras läget igen. Men Grekland anser inte att Afghanistan är i krig. Förteckningen om länders säkerhet måste göras om när det gäller Afghanistan. Grekland skickar ut beskedet att vi inte vill att folk ska integreras. Då handlar det både om flyktingar och migranter, som har varit här i 30-40 år. Så är det pushbacks, att de skickar iväg människor som vill söka asyl. De som får stanna ska vi sedan inte ge tillgång till bostäder genom statens försorg eller genom social housing. Vi kommer snart se folk på gatan igen. Framför oss har vi också låsta flyktingläger. Och EU stöder det.

Vi tar samma steg som Ungern, och vi här i panelen kommer ses som nationens förrädare. Vi behöver ändra policy.

Fråga till Christos Lazaridis om att få tid för asylintervjun satt till 2025.

Christos Lazaridis, Greek Forum for Refugees: Nej det är inte regel, hoppas jag. Men 2018 hade vi ett besök på kontoret av en person som hade fått sin intervjutid inte ens 2025 utan 2027. Men det är exceptionellt. Asyl Service säger att vi kommer ha automatiskt snabba avslag och ha examinering om Turkiet, inte om deras flyktingstatus.

Karl Kopp, Pro Asyl: Vi måste byta berättelse och vad vi pratar om. Avslag, limbo, pushbacks och Evros är vad vi hör över hela linjen ju. Vi måste bryta det. Det handlar om flyktingar och de behöver skydd. Allt vi hör berättat är dåligt. Hur ändrar vi det? Det handlar om politik och policy. Kärnan är rätten att söka asyl i Europa och den rätten försvarar vi. Enda lösningen är att ändra politiken, rätten att söka asyl i Europa måste gälla.

Christos Lazaridis, Greek Forum for Refugees: Vi måste lägga fokus på flykting communities, och att ha rätt och att ha skyldigheter. De är inte utan röst, och den ska vi lyssna på. Vi måste ge mer utrymme för flyktingarna i diskussionerna. Deras röster måste höjas i hela Europa. De är här för att bidra. De ser sig som européer. Vi måste ändra i lokala kontexter. Flyktingar måste ta plats i städernas råd och integrationens råd.

HC tillägger att vi ser också att advokaterna och juristerna är för få, de kan inte ta våra fall.

Källa

Refugees excluded in Greece: Designation of Turkey as a “safe third country”

Läs gärna min bok Röster från Aten och Samos – greker om sitt land, EU och människor på flykt (Carlsson bokförlag, 2017). Där intervjuas och berättar 10 företrädare för den grekiska flyktingrörelsen, bland annat Marianna Tseferakou och Efthalia Pappa. Samtalen fördes under våren och sommaren 2016, överenskommelsen EU-Turkiet var ny och flera av personerna i boken kommenterar den och konsekvenserna av den, inte minst Marianna och Efthalia.

Sedan ungefär ett år tillbaka och baserad på nuvarande asyllag tas många beslut om asyl i snabbprocedurer vid gränsen med negativa resultat för sökande och svårigheter att överklaga. I praktiken praktiseras delar av EU:s föreslagna, inte beslutade, nya pakt om migration och asyl. Paktens fokus är återvändande – tillbaks varifrån du kommer – med omfattande snabbspår vid gränsen för många kategorier. Det är väl känt att snabbspår har sämre rättssäkerhet, bl a på grund av tidsbrist i att få fram bevismaterial för den sökande. 

Sedan ett år tillbaka har också Greklands olagliga pushbacks ökat så mycket att det verkar ske systematiskt. Regeringen förnekar och skyller på turkisk propaganda. Grekiska frivilligorganisationer tolkar situationen så här: Efter Turkiets misslyckade försöka i mars 2020 med att tiotusentals flyktingar skulle forcera den norra landgränsen till Grekland, ser regeringen ut att ha grönt ljus hos EU-kommissionen för vad den än gör och beslutar när det gäller hinder för människor på flykt.

Ett återkommande mantra från bl a EU-kommissionen i dag är att varje land har rätt att försvara sina gränser, och i den andan byggs och förstärks gränshinder utmed unionens yttre gränser i öster. Människor på flykt ska hindras att komma in i unionen, samtidigt som ett annat upprepande EU-mantra är att varje människa har rätt att söka asyl. Hur den rätten ska praktiseras i EU är en obesvarad fråga när unionen samtidigt i praktiken verkar sträva efter att outsourca asylrätten och därmed gå emot EU-lag.

När vi nu har ännu en afghansk flyktingtragedi framför oss inför talibanernas övertagande, får vi, EU-medborgare, inte tillåta EU-kommissionen att lägga över ansvaret till Turkiet!

Grekiska frivilligorganisationer – och de är många – lägger ner omfattande arbete på att försvara asylrätten och protestera mot regeringens beslut och agerande. Organisationerna formar olika ad hoc-grupperingar, agerar i olika konstellationer och bidrar alla till att rapporteringarna om situationen för flyktingar och asylrätten är så omfattande och samstämmiga.

Tillsammans med beslutet om Turkiet som säkert 3e land för 70% av alla som söker asyl i Grekland finns också detta:

Grekland brukar protestera mot konsekvenserna av att vara ett EU-första-land för människor på flykt, och sant är att Grekland har varit ett av unionens främsta inreseländer för människor som behöver skydd, så var det redan 2011 när jag började följa flyktingar i Aten. Den nuvarande grekiska regeringen har hellre talat om illegala migranter än om människor på flykt och säger att de flesta är migranter och behöver inte skydd utan vill ha arbete och den europeiska välfärden. Enligt bland annat grekiska UNHCR har majoriteten flyktingprofil och kommer via Turkiet från krigsländer som Afghanistan, Syrien och Irak. Många från dessa länder har också fått skyddsförklaring i Grekland de senaste åren. Naturligtvis reser de med smugglare för någon annan väg finns inte. Tills nyligen har det inte funnits integrationsprogram och för ett år sedan lämnades män, kvinnor och barn som erkänts som flyktingar regelmässigt, enligt en då ny lag, en månad efter erkännandet helt utan stöd och hemlösa på gatan – dessutom trots pandemin. Jag har skrivit om det i tidigare artiklar.

De måste klara sig precis som grekerna och inte tro att de ska bli försörjda, sa migrationsministern. Ministern förstod antagligen att EU skulle agera. Idag finns avtal mellan IOM (FN:s migrationsorganisation, ej att förväxla med UNHCR, FN:s flyktingbyrå) och regeringen om ett integrationsprogram med för närvarande 31 000 biståndstagare (min senaste uppgift), finansierat av EU. Fokus ska ligga på bostad, språk, anpassning till den grekiska byråkratin (som jag har skrivit om i tidigare bloggartiklar) och områden av den grekiska arbetsmarknaden där flyktingarna anses ha chans att försörja sig. Tiden för var och en i detta program Helios har varit begränsat till 6 månader.

Samtidigt har Grekland anklagats av andra EU-länder för flyktingars sekundära förflyttningar. Förflyttningarna har att göra med att många, oklart hur många, har lämnat Grekland när de fått erkännandet och staten beredvilligt har utfärdat resehandlingar men inte erbjuder överlevnad. De har EU-medborgares rätt att resa och vistas i andra EU-länder i tre månader. Hittar de arbete kan de få stanna på arbetstillstånd. Enligt flyktingkonventionen har de som fått internationellt skydd rätt till stöd för att leva ett värdigt liv och integreras.

Flera söker asyl i Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Sverige och andra länder mot bakgrund av att de varken har bostad eller försörjning i Grekland och behandlas människoovärdigt. Men deras asylansökningar i andra EU-länder ogiltigförklara oftast med hänvisning till att de har fått asyl i Grekland, meddelar en av de grekiska juristorganisationerna jag tog kontakt med.

Jag anar att i stället för att återvända till Grekland hankar de sig fram på en svart arbetsmarknad och får stöd av släktingar i hopp om att hitta vitt arbete och sedan arbetstillstånd och rätt att stanna kvar.

UNHCR har nyligen meddelat oss att mer än 82 miljoner människor befinner sig på flykt i världen, fler än någonsin. Men EU-länderna verkar oberörda av detta och tar emot ett begränsat antal – bl a som kvotflyktingar i samråd med UNHCR – och en del länder tar inte emot alls. När EU-staterna använder ordet solidaritet är det gentemot unionens medlemsstater, inte människorna som flyr. Visserligen har staterna frivilligt fördelat asylsökande från Grekland, men det har varit långt ifrån den omfattning som har behövts och Grekland har saknat resurser och vilja att ta emot värdigt och humant. Pandemin har komplicerat situationen ännu mer.

Nuvarande och tidigare grekiska regeringar har fått mycket, mycket kritik från EU-institutioner och frivilligorganisationer om hur flyktingar har tagits emot och bemötts.

Men medlemsländerna ska också kritiseras för att snåla med överföringar från Grekland. Länderna är bl a snåla med att godkänna familjeåterföreningsärenden, och neka när Grekland inte följt EU-reglerna om tider som ska gälla. Människor kommer i kläm, människor som inte ser en framtid, familjer som tvingas leva splittrade år efter år, barn som tvingas leva utan båda sina föräldrar, föräldrar som tvingas leva utan sina barn, ungdomar som vill studera och inte kan göra det. Människor som har förlorat allt hindras från att bygga upp sina liv igen. Det var inte så det var tänkt när FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s flyktingkonvention och EU:s grundläggande stadgar togs.

Rätten att söka asyl blir ord utan giltighet bland annat genom att pushbacks sker systematiskt trots att det är absolut förbjudet

Dagens konservativa grekiska regering har varit framgångsrik i att korta asylprocesserna. Det har skett bland annat genom lagändringar, vars rättssäkerhet kritiseras av frivilligorganisationer. Regeringen har varit bättre än tidigare med att föra över asylsökande till fastlandet från mottagningslägren på öarna. Det senare är bra, men förhållandena i lägren på öarna är fortfarande förnedrande och inhumana. Nya läger är på gång och de blir på många sätt låsta läger, vilket är helt emot EU:s grundprinciper för hur människor på flykt ska leva. Closed controlled kallas de numera allmänt i frivilligorganisationers rapporter. Antalet nyanlända har minskat. Regeringen säger att flödet av nyanlända ligger helt i händerna på Turkiet, och att grekisk kustbevakning modigt försvarar gränsen. Det ”modiga försvaret” innebär att människor som vill söka asyl skickas tillbaka över gränsen de kommer från (Turkiet), antingen gränsen går i havet eller på land i norr (Evrosgränsen).

Vittnesmålen om olagliga pushbacks till havs och i norr vid Evrosgränsen är så många nu att det uppenbart sker systematiskt. Regeringen förnekar och vägrar göra de utredningar som EU, UNHCR, Amnesty, Human Right Watch och många andra har uppmanat till. Enligt hjälporganisationers rapporter har minst 300 pushbacks omfattande över 10 000 personer ägt rum sedan mars 2020 och Turkiets misslyckade försök att få tusentals flyktingar att passera landgränsen i norr. Händelsen stärkte den grekiska regeringen, som nu verkar tro att allt kan tillåtas enligt rätten att försvara landets gränser.

I en färsk dokumentärfilm på Youtube från fransk-tyska Arte vittnar en mamma från Syrien om hur hon och hennes små barn skickades tillbaka i en överlastad gummibåt efter att ha varit fyra dygn på Rhodos. De hade varit utsatta för grekiska pushbacks ett par gånger tidigare och trott att de lyckats den här gången. Mamman säger till filmarna att hon trodde ”faktiskt inte” att det skedde när man väl hade varit flera dagar i Grekland. På Samos eller Lesvos har samma sak skett i samband med registreringen i mottagningslägret, berättar en i filmen medverkande advokat på Samos. Innan registreringen blivit klar hade en mamma med barn förts till en båt med andra flyktingar och skickats iväg mot Turkiet av kustbevakningen. En livrädd mamma med en son gömde sig i skogen på Samos tills hon kom i kontakt med advokaten (filmningen gjordes på hans kontor). Han berättade att han följt henne och barnet till mottagningslägret och bevittnat att registreringen som asylsökande gick bra. Registreringen innebär att vistelsen på grekiskt territorium blir legaliserat för den tid som asylprocess en pågår. (Filmen i källförteckningen.)

EU:s gränsbevarande myndighet Frontex anses vara inkopplad i pushbacks och förnekar. EU-parlamentet satte Frontex under utredning. Denna, eller en tidigare utredning, kom fram till att Frontex inblandning är svår att bevisa men att det är uppenbart att de inte har förhindrat olagligheterna. Frontex anklagas nu på goda skäl för att undersöka territorier med drönare, spåra migrantbåtar och informera grekisk kustbevakning. Frontext må alltså vara EU:s gränsbevarande styrka men inte en styrka som ser till att EU-lag följs. Ingenting verkar ske med att utreda grekiska pushbacks och ett pinsamt inslag i Artefilmen är när kommissionären Ylva Johansson får en fråga om pushbacks inför publik. Med ett generat leende lämnar hon frågan vidare till grekiske premiärministern, som förnekar och säger att det är turkisk propaganda.

EU:s medlemsstater ska följa FN:s flyktingkonvention om allas rätt att söka asyl. Det ingår i EU:s lag och EU-lag står över nationell lag. Förbudet att skicka tillbaka någon som kan dödas, torteras eller utsättas för förnedrande behandling, eller skickas vidare till ett sådant land, är en av de starkaste principerna i internationell rätt. En människa som reser in irreguljärt har visserligen inte tillstånd att vistas i landet, men vill hen söka asyl, måste hen få göra det. Förbudet att tvinga någon som vill söka asyl tillbaka på grund av olaga gränspassage är absolut förbjudet. Grekland bryter systematiskt och i stor omfattning mot denna grundlägga princip i internationell lag. Vittnandet och filmade bevis är mycket omfattande och används inte minst av UNHCR.

Att överskrida en nationsgräns irreguljärt utan visum och kanske utan pass, i avsikt att söka skydd och för att en flyr, verkar nu, idag, vara alltmer ifrågasatt av staters regeringar. Visumhinder och ofta svårigheter att få pass ger ingen annan möjlighet för de flesta. Inte så sällan sker också flykt plötsligt, något händer, man måste fly, och man får inte alla tillhörigheter med sig, och under flyktresan försvinner tillhörigheter. Hur många har till exempel inte förlorat sina tillhörigheter under båtfärden på Medelhavet. Det visste de som efter andra världskriget formulerade och godkände flyktingkonventionen, och det visste länderna när de skrev under. I dag verkar det var glömt hos många.

Grekland skickar många signaler till flyktingar och migranter om att inte komma hit, och ännu ett sätt är att åtala och döma nyanlända för att själva vara människosmugglare. Straffen är hårda. En 27-årig fyrbarnsfar från Somalia dömdes nyligen till 148 års fängelse för att ha styrt gummibåten och orsakat att två drunknade när båten havererade. Överlevande vittnade om att mannen kämpade för att rädda dem. Veckan innan dömdes en ung syrier till 52 års fängelse och 242 000 euro i böter för att ha underlättat illegal inresa genom att styra båten. Andra har också dömts av samma skäl – smugglarna brukar plocka ut någon att sitta vid ratten. För att ha startat den förödande branden i Moria 1 i september 2020 dömdes nyligen fyra unga afghaner till mycket långa fängelsestraff på ett enda mycket osäkert vittnesmål. Alla dessa domar har överklagats.

Grekland åtalar och dömer frivilligorganisationer för att samarbeta med smugglare. Flera rättegångar väntar, bland annat för en norsk medborgare verksam i en organisation som räddar båtflyktingar på Medelhavet. Just detta når eller avskräcker kanske inte flyktingar och migranter, men det gör hjälparbetet svårt och farligt. Grekiska regeringens krig mot organisationer, som försvarar asylrätten och stöder utsatta flyktingar, har fördömts internationellt.

Det nya grekiska beslutet att förklara Turkiet som säkert 3e land är ännu en väg att hindra människor på flykt att få skydd i Grekland och i EU. De som inte hindras genom pushbacks, eller avskräcks genom domar, hindras genom beslutet om Turkiet. Men en rad organisationer förklarar att Turkiet är inte ett säkert land, och regeringen har fortfarande så vitt jag vet vägrat uppge grunderna för beslutat när en rad organisationer bett om det.

Den grekiska asyllagen från 2019, International Protection Act, och dess tillägg handlar bl a om omfattande bruk av snabbspår vid gränsen, snabbspår för medborgare i länder med ”bara” 20% bevillning och om Turkiet som säkert 3e land för syrier – det om afghaner, somalier, pakistanier och bangladeshier kom som ännu ett ministertillägg i juni 2021.

Den nya grekiska asyllagen från 2019 (översatt till engelska heter den International Protection Act, IPA), med tillägg 2020 och nu senast i juni 2021, har varit i linje med många delar av EU:s hårt kritiserade CEAS-förslag från 2016, som aldrig togs, och EU-kommissionens föreslagna men inte tagna nya pakt om asyl och migration från september 2020. Pakten är alltså inte tagen utan diskuteras av medlemsstaterna i EU-rådet och av parlamentarikerna i EU-parlamentet. Pakten i sig bygger på CEAS-förslagen från 2016 och har kompletterats med kraftig betoning på att skyddssökande ska skickas tillbaka och att procedurerna ska vara snabba – registreringen, utredningsprocesser, beslut och tillbaka till transitland eller ursprungsland. De som kommer irreguljärt ska inte ha en chans att egentligen komma in i EU om de inte av olika anledningar lyckas kvalificera sig för att troligen ha skyddsskäl. Jag har skrivit om pakten och den nya grekiska asyllagen med tillägg i tidigare artiklar, kanske med några detaljer missuppfattade. Men det är som sagt viktigt att komma ihåg att pakten är inte tagen och kanske kommer medlemsstaterna inte ens nå kvalificerad majoritet kring den. Enighet behövs inte längre enligt medlemsstaternas beslut.

Grekland driver redan nu många snabba processer vid gränsen, det vill säga i de fem mottagningslägren i Egeiska havet utanför Turkiets kust – på Lesvos, Samos, Chios, Leros och Kos – och i norr i mottagningslägret Fylakio nära Turkiet. En del – ofta barnfamiljer som kvalificeras som särskilt sårbara liksom numera ensamkommande minderåriga – skickas till fastlandet för asylprocedurerna. I snabb takt har alltfler syrier fått besked att deras asylansökan har ogiltigförklarats eftersom de anses ha skydd i Turkiet och ska tillbaka dit. Besluten om syrierna grundar sig på IPA, som ser Turkiet som säkert 3e land för syrier, och som i sin tur går tillbaka på EU-Turkiet-överenskommelsen 2016. Snabbspår vid gränsen används för medborgare i länder där bevillningsgraden är 20% eller lägre, det vill som pakten föreslår.

Överklaga beslut i snabbspåret, eller om att bli placerad i snabbspår, ska göras inom några dagar. Rätt till kostnadsfritt juridiskt stöd är begränsat. Många EU-länder använder sig av snabbspår för vissa nationaliteter men i pakten betonas att det ska ske vid gränsen. Som Grekland nu gör. Människor ska inte komma längre, och inte försvinna och ta sig vidare på egen hand. Generellt anses snabbspår, som jag redan har skrivit, ha sämre rättssäkerhet eftersom det sker snabbt.

Grekiska asyllagen från 2019 förklarade alltså Turkiet som säkert för syrier, vilket också var innebörden i EU-Turkiet-överenskommelsen. Den innebar i korthet att för fem år betalade EU Turkiet 6 miljarder euro för att Turkiet skulle ta hand om flyktingarna, se till att de inte reser vidare till EU och ta tillbaka de som ändå kommit irreguljärt med smugglare till EU/Grekland. Betoningen låg på flyktingar från det svårt krigsdrabbade Syrien. Ett antal syrier skulle få tillstånd att föras över till EU men inte de som rest in irreguljärt till Grekland (sic!). Turkiska medborgare skulle också få visumfrihet till EU, vilket inte har skett. Alla pengarna lär heller inte ha betalats ut.

Överenskommelsen fördes in i grekisk lag strax efteråt. Syriers negativa beslut om att få skydd överklagades och oftast gavs de skydd i Grekland. Tvångsdeportationerna har varit få. Sedan nya lagen från 2019 började tillämpas 2020 har nästan 3 000 syriers ansökan om skydd ogiltigförklarats. Turkiet tar inte emot avvisade sedan mars 2020 och många har placerats i förvar eller hamnat i limbo och förlorat boende och försörjningsbidrag.

IPA är tydlig med att Turkiet är att se som ett säkert 3e land för syrier, men i förvaren finns också afghaner och andra nationaliteter. Än så länge har öarna avreseförvar bara på Lesvos och Kos. De nya mottagningsläger som byggs på öarna har däremot alla avreseförvar i linje med den föreslagna EU-paktens betoning på omfattande och snabba återresor från gränsen.

EU:s medlemsstater har regler kring asyl och det är inte bara att skicka tillbaka.

IPA ska anpassas till EU:s direktiv kring asyl och till EU-lag.

Nästan 3 000 syriska asylansökningar har förklarats ogiltiga sedan IPA börjat tillämpas 2020.

Vid Världsdagen för flyktingar i juni 2021 skrev EU-kommissionären Ylva Johansson, ansvarig för asyl- och migrationsärenden i EU, att det är en dålig idé att skicka asylsökande till ett tredje land för att sköta asylprocesser och mottagande, att det är emot andan i flyktingkonventionen och att det skickar fel signaler till de andra EU-länderna. Jag tror tyvärr inte att hon syftade på Grekland utan på Danmark, vars socialdemokratiska regering med stöd i riksdagen har beslutat att exportera asylrätten. Mest aktuellt land verkar vara Rwanda. De som får skyddsförklaring ska enligt beslutet inte ha rätt att leva i Danmark utan de ska stanna där de är. Danmark har ett särskilt EU-medlemsavtal, som gör det här möjligt trots att det är emot EU-lag. Protesterna i Danmark har varit skarpa och de har mest bemötts med osakliga tillmälen. Som enda land i EU har Danmark också beslutat att skicka tillbaka flyktingar till Syrien när de söker förlängning på sina tillstånd. Mot detta har det varit många lokala protester.

Det här handlar om populism, djupt känslokall inhumanitet och att se människor från andra delar av världen som något skrämmande, som vi ska ta avstånd från. Trots att många så småningom tar plats inom högkvalificerade sektorer av samhället och att det, som ett exempel, är just dessa människor som bär upp en stor del av äldreomsorg, sjukvård, barnomsorg och servicesektor. Vår svenska näringslivsminister är ett av många exempel på det första.

Att det inte bara är att skicka tillbaka asylsökande till ett så kallat säkert transitland kommer tydligt fram i fyra frivilligorganisationers 15-sidiga kommentarer till grekiska regeringens senaste ändrings- och tilläggsförslag till den grekiska asyllagen från 2019 – International Protection Act, IPA. Organisationerna är Refugee Support Aegean, Greek Council for Refugees, HIAS Greece och Danish Refugee Council (publicerat i juni 2021, finns på engelska på www.rsaegean.org). Sedan IPA införts, skriver de, har ”säkert 3e land” använts systematiskt i snabbspårsprocedurer vid gränsen för syriska medborgare. Det har lett till en tiofaldig ökning av ogiltigförklarade asylansökningar från syrier, från 245 stycken 2019 till 2 839 under 2020. Ogiltigförklaringarna förväntas öka mycket, mycket efter beslutet nu om Turkiet som säkert 3e land för asylsökande från Syrien, Afghanistan, Somalia, Pakistan och Bangladesh.

En rad paragrafer i IPA med tillägg, och tillämpningen, måste ändras och anpassas till EU:s gällande direktiv, EU:s gällande grundlag och EU:s lag i övrigt, skriver organisationerna. Många paragrafer i IPA tas upp och jämförs med vad som står i direktiven. Direktiven är vad medlemsstaterna har att hålla sig till, något annat finns inte. Pakten är inte tagen och blir kanske inte tagen.

Grekland tar lättvindigt på en medlemsstats rätt att göra undantag från EU:s direktiv. Hit hör till exempel att få invänta besked om överklagande i landet. Rätten att stanna tills beslutet kommer gäller i regel med automatik, och bara under mycket speciella omständigheter gäller inte den rätten. Under inga omständigheter får ett land gå ifrån principen om nonrefoulment.

IPA med sina tillägg innebär restriktioner för nyanlända, som inte finns i direktiven. Hit hör att upp till 25 dagar inte få lämna mottagningslägret, vara övervakad av myndigheter och inte få ta emot besök inne i lägret eller utanför. (Detta är mer i linje med pakten, som antas innebära ett kraftigt ökat förvarstagande vid gränserna). I IPA finns möjliga straffåtgärder för asylsökande, som inte finns i direktiven men som känns igen från förslaget 2016 till ny Asylprocedursförordning och från paktens förslag. I båda finns en rad tillfällen att kunna straffa asylsökande som bryter – ibland av okunnighet – mot regler.

Mer specifikt för grekisk lag, för IPA, är kravet att tortyroffer måste bevisa vad de utsatts för genom certifikat från något av ett antal nämnda sjukhus. Av praktiska skäl, bland annat finns expertisen på andra kliniker än dessa sjukhus, är kravet inte hållbart (det påpekades i remissvaren till lagförslaget 2019). Organisationerna tar också upp asylsökandes rätt till effektiv tolkning vid de personliga intervjuerna, enligt EU-lag. Det fungerar många gånger inte.

Utan stöd i EU-lag och direktiv anger IPA tillfällen när asylmyndigheten kan hänvisa nyanlända till snabbprocedur, som vägran att lämna fingeravtryck. Om att hänvisas till snabbspår vid gränsen använder sig Grekland av paktens förslag om att hit ska medborgare i länder med 20 % beviljandegrad eller lägre hänvisas. För ensamkommande minderåriga går gränsen vid 15 år. Samma ålder ska gälla ensamkommande minderåriga, bara under 15 år ska de undantas från regeln om Turkiet som säkert tredje land.

Och så har vi de nya mottagnings- och identifieringslägren

I linje med hur Grekland förbereder sig för paktens förslag bör vi se de nya Multi-Purpose Reception and Information Centres, som ska ersätta nuvarande läger. De byggs i samverkan med EU. Naturligtvis är det bra att de gamla lägren, som är och har varit humanitära katastrofer, ersätts. Men de nya lägren har karaktär av fängelse och koncentrationsläger. De ligger ödsligt långt från bebyggda trakter, de kommer ha höga, kraftiga stängsel runtom, in- och utgångar kommer vara hårt kontrollerade, och de kommer innehålla förvar. Migrationsministern talar om dem som låsta, EU:s representanter säger att de blir öppna men med kontrollerade in och utgångar. Enligt nu gällande EU-lag och direktiv ska människor som söker skydd inte låsas in/stängas in. Hur öppenhet/inlåsning ska hanteras är en av många detaljer i den föreslagna pakten som medlemsstaterna diskuterar. Men även om det kommer bli möjligt att gå ut ibland är det ohyggligt att flyktingläger i Europa ska se ut som koncentrationsläger. Mer om de nya lägren i en annan artikel.

Resvägarna

Resvägarna för människor på flykt ändras. Till Grekland har i stort sett alla kommit via Turkiet. Men sedan 2021 har fler kommit över landgränsen i norr, Evrosgränsen. Enligt UNHCR siffror, presenterade i rapporten från Humanrights360, har 3 800 personer anlänt och sökt asyl i Grekland under första halvåret 2021. 2 505 kom över Evrosgränsen, 1 300 över havet.

Färre människor söker numera asyl i Grekland. Kanske stannar många kvar i Turkiet, eller söker de sig till Bulgarien och Rumänien? Tvärtemot de flesta andra EU-länder under pandemin sökte fler människor asyl här under 2020, visar EASOs analys, som presenterades veckan efter midsommar. Men jag vet inte från vilka länder de som söker asyl i Bulgarien och Rumänien kommer. Finns här afghaner som tar vägen från Turkiet till Rumänien över Svarta havet? Eller kommer flyktingarna från Ryssland och länder i forna Sovjetunionen? Vi vet att flera kommer från Irak. Från Afghanistan flyr nu tiotusentals medan talibanerna tar över landet. Kommer fler fly norrut via Tadjikistan, och Ryssland? Och sedan? Från Tadjikistan kommer uppgifter att de förbereder sig för att ta emot uppemot hundratusen flyende afghaner. Men också att Ryssland förbereder för försvara gränserna till sina samarbetsländer. Vart ska afghaner som flyr, kunna fly, när nu också Iran och förmodligen Pakistan stänger gränserna?

Avslut

Grekland har på många sätt redan infört väsentliga delar av en djupt ifrågasatt pakt, som är långt ifrån tagen av medlemsstaterna och parlamentet. Snabbprocedurer vid gränsen är omfattande, bevillningsgrad om 20% används, fokus ligger på återvändande, syriers asylansökan förklaras ogiltiga och med det nya beslutet om att även afghaner, somalier, pakistanier och bangladeshier är säkra i Turkiet kommer det gälla för tusentals asylsökande och i procent räknat 70 % av alla som söker asyl. Deras begäran om att söka asyl i Grekland kommer avslås med hänvisning till att de är säkra i Turkiet och där ska de söka asyl. Kanske kommer det också användas när flyktingar som erkänts och fått uppehållstillstånd ska ansöka om förlängning av tillstånden. Grekland visar också upp att omfattande beslut om återvändande knappast kan hanteras utan förvarstagande, och nya förvar planeras till de nya mottagningslägren. EU tar avstånd från pushbacks, och måste det, men signalerna från EU till Grekland om den grekiska asylpraktiken är generellt uppskattande.  Även om det påpekas att den som vill söka asyl har rätt att göra det och beslut om ogiltigförklarade asylansökningar måste vara individuellt baserat. Men det här visar också EU:s svaghet att straffa medlemsstater som bryter mot EU-lag och internationell rätt.

Covid – 19

Jag har inte tagit upp Covid 19 här. Lägren har klarat sig från omfattande spridning trots att friska och smittade ibland har blandats. Invånarna har hållits isolerade i månader och inte fått gå ut. Jag tror också att många i den grekiska befolkningen har varit livrädda och undvikit lägerinvånare om de skulle ha synts på stan – jag tänker nu på det enormt överbefolkade lägret på Samos på sluttningarna ovanför Vathy och där många fortfarande bor i skjul i bushen. Mat och förnödenheter har förts in i lägren av myndigheterna. Isoleringen har varit förödande för mångas mentala hälsa. Att många har varit djupt deprimerade och självmordsbenägna, även barn, tar en rapport från Läkare utan gränser upp. Mer om den och om lägren i en annan artikel.

Huvudsakliga källor

AIDA – Asylum Information Database – Turkiet update 2020. www.ecre.org

Arte/Keops prod. 2021, on Youtube: Greece: Illegal Pushbacks of Asylumseekers. Arte Documentary.    https://www.youtube.com/watch?v=GLdoxSL3seo

ECRE Weekly Bulletin, www.ecre.org

EASOs Asylum Analysis 2021 (för 2020) www.easo.europa.eu 

Humanrights360: Violations of human rights in Greece in the “light” of European Pact on Asylum and Migration “Fighting in the dark”. July 2021. https://www.humanrights360.org

Médecins sans Frontieres: Constructing Crisis at Europe´s Borders. June 2021. www.msf.org/greece

Refugees excluded in Grecce: Designation of Turkey as a “safe third country”. Presskonferens 14 juli 2021.     https://rsaegean.org/en/designation-of-turkey-as-a-safe-third-country/

UNHCR Greece pressreviews – kommer dagligen till prenumeranter.

UNHCR Greece Aegean Islands Weekly Snapshot, 14-20 June 2021

Webbsidan för Refugee Support Aegean med många artiklar och presskommunikéer, en del under menyrubriken Archive. Här på webbsidan bl a RSA, GCR, HIAS, DRC: Comments on the Bill amending deportation and return procedures, residence permits and asylum procedures. June 2021. www.rsaegean.org

Samt information från och genom mitt grekiska nätverk

Ordet ”illegal” finns återigen i den grekiska retoriken, och i den europeiska. När regeringen förnekar de många vittnesmålen om att grekisk kustbevakning tvingar människor, som vill söka asyl, tillbaka in på turkiskt vatten, talar den om ”illegala migranter”. I internationell rätt är det förbjudet att ”pusha” människor som vill söka asyl tillbaka över gränsen – rätten att söka asyl är fundamental. Däremot inte att få asyl, det ska undersökas.

Grekiska ministrar upprepar envist att talet om pushbacks handlar om falska påhopp (trots en del filmade bevis). Samtidigt säger den att grekisk gränsbevakning gör sitt yttersta i att försvara landets gränser mot illegala gränspassager. Internationella människorättsorganisationer kräver om och om igen att regeringen ska utreda, och regeringen förnekar. Vittnesmål om pushbacks vid Evrosgränsen fanns redan för några år sedan och Unhcr bad att Syriza-regeringen skulle undersöka saken. Regeringen förnekade kännedom om detta.

De senaste åren har pushbacks blivit allt vanligare i vattnen runt öarna i Egeiska havet, inte bara främst vid Evrosgränsen i norr. Videos har publicerats där man ser båtar från grekisk kustbevakning vara i full färd med att tvinga gummibåtar med flyktingar ändra kurs.

EU-kommissionen har varit passiv i detta tills det i slutet av oktober 2020 kom uppgifter om att EU:s gränsbevakningsorganisation Frontex är inblandad i pushbacks i samarbete med grekisk kustbevakning. EU-kommissionären Ylva Johansson reagerade och krävde att Frontexchefen undersöker saken. Chefen – det vill säga Frontex verkställande direktör – förnekar kännedom om att något sådant skulle äga rum. Ylva Johansson intervjuades i tyska media och sa att vi kan inte acceptera om Frontex deltar i pushbacks, det handlar om att försvara fundamentala rättigheter.

Men det är märkligt att kommissionären reagerar först när Frontex är inblandad och inte har reagerat när en medlemsstat står för olagligheterna.

Frontex har gjorts till en allt viktigare faktor i hur unionen bemöter flyktingar och migranter. Budgeten har fyrdubblats sedan 2015, från 140 millioner euro 2015 till 460 millioner euro 2020. Frontex har också kritiserats för att ha köpt drönarutrustning för 100 millioner euro. Drönarna ska användas över Medelhavet, där EU-kommissionen har sagt att EU ska vara närvarande och hindra flyktingar och migranter att drunkna. Hur kommer drönarna användas? Ska de vägleda räddningsbåtar på plats, eller ska de användas för att hjälpa libyska kustbevakningen att stoppa migrantbåtar innan de kommer utanför libyskt vatten?

Efter att Ylva Johansson framträdde i en tysk tevekanal och twittrade den 26 oktober om Frontex´ pushbacks följde många twitterkommentarer. De flesta handlar om att Grekland försvar sitt land, att om Frontex hjälper till är det bra och att passera gränser är illegalt. Kommentarerna är ett mått på stämningar i framför allt Grekland.

”Vi accepterar inte illegala pushforwards, vi försvarar vårt land.” ”Om Frontex genomför pushbacks tackar vi dem av hela vårt hjärta. Varje illegal immigrant som indras från att komma in i Europa är bra. Alla är kriminella och de vet alla att de kommer hit för att våldföra sig på lagar. De vet också att EU ger dem allting gratis.” ”Jag blir mycket skeptisk när några försarar illegal migration. Är en massa pengar bakom.” ”Kära Ylva Johansson, vi ska inte som Soros, Merkel och Muslimska brödraskapet acceptera människosmuggling.” ”Pushbacks är enda lösningen.” ”Du förstör aktivt Europas framtid.” ”Gör vad du vill i ditt land. Men när det gäller vårt land och människor som inte är flyktingar utan illegala immigranter, låt då Frontex göra sitt jobb.”

”Är du alls medveten om att NGO:s samarbetar med turkiska staten, är du medveten om undersökningen om kriminalitet hos NGO:s? Eller bryr du dig inte så länge du lever bekvämt i den politiskt korrekta kokong.” ”Ni som har förstört vår säkerhet, vår frihet, våra liv, väg egendom, våra kristna kyrkor … ni ska i fängelse för misshushållning.” ”Du är ansvarig för islamiseringen av Europa. Grekland är för grekerna. Grekland skyddar sina gränser definierat i konstitutionen.” ”Har du fullständigt förlorat förståndet? Illegal migration är inte en mänsklig rättighet. Du måste förstå det. Frontex ihop med grekiska kustbevakningen gör ett fenomenalt arbete och skyddar Europa.” ”Du har placerat tredje världens kriminella i Grekland och Europa och de har döpts till stackars flyktingar. På grund av dig har vi levt under en regim av terrorism de senaste fem åren.”

”Låt Frontex göra sitt jobb och börja undersöka NGO:s. Du är ansvarig för människosmuggling.” ”Massimmigration från ett säkert land ingår inte i grundläggande mänskliga rättigheter. Vi är så trötta på din kriminella politik som kostar livet för tusentals europeiska män, kvinnor och barn.” ”Vi talar om illegal immigration. När tänker du stödja EU-medborgares mänskliga rättigheter. Vi har blivit främlingar i våra egna länder sedan vi överflödats av illegala migranter som hotar EU:s demografi.” ”Om du hindrar pushbacks bäddar du för framtida terroristattacker.”

Men här finns också några stöd till kommissionären, och detta: ”Så pushbacks är illegalt, men att stänga in tusentals människor på en ö är inte det?”

Frågan om Frontex och pushbacks har diskuterats i EU-parlamentet också, och fördömts. Frontex förnekar och kommissionären vill ha bättre underlag för att bli försäkrad om att EU-myndigheten inte är inblandad. Det skulle inte förvåna mig om Frontex-chefen får gå och sedan blir det inte mycket mer.

Grekland har inte haft mycket till integrationsprogram för flyktingar som fått uppehållstillstånd även om Syriza regeringen hade långt framskridna planer på det. Det finns städer och orter i Grekland där flyktingar har mottagits väl och har integrerats med arbete och bostad.  Men ofta har det varit tvärtom. Många har fått bo kvar i sina asylboenden och haft kvar asylbidraget.  Tills nu under 2020. Det finns till exempel ingen statlig språkundervisning. Men värre är byråkratins rundgång där de inte får nödvändiga dokument för att de saknar andra dokument, som de inte får för att de inte har de första dokumenten. Ungefär så.

Vårvintern 2019 förvarnade Syrizaregeringen plötsligt om vräkningar från asylboenden för dem som fortfarande bodde kvar sex månader efter att de hade fått uppehållstillstånd. Våren 2020 gjorde högerregeringen vräkningar till en omfattande brutal verklighet redan en månad efter uppehållstillståndet, möjlig att göra genom tillägg i nya asyllagen. Plötsligt fanns det tusentals hemlösa flyktingar med uppehållstillstånd. De flesta syntes i Aten. Många samlades på Viktoria-torget, Platia Viktoria, där de levde sina liv dag och natt.

Utan bostad inget skattenummer, utan skattenummer varken arbete eller socialstöd

Enligt grekisk lag har flyktingar med uppehållstillstånd samma rättigheter till socialt stöd och hjälp som grekiska medborgare. Men man kan varken arbeta eller få socialt stöd om man inte har ett skattenummer, och man kan inte få ett skattenummer om man inte har en bostad och en bostadsadress. Flera andra former av socialt stöd förutsätter att man har bott i Grekland minst fem år. Och så vidare.

Bekostat av EU startade IOM/UNHCR ett mindre integrationsprogram, Helios, 2019. Helios skulle stå för hyra och garant för hyreskontraktet, om flyktingarna med uppehållstillstånd hyrde bostad och därmed hade en bostadsadress. Helios skulle hjälpa till med skattenummer, vägleda till arbete med mera. Programmet startade i liten skala med plats för under tusen personer. Det hade inte resurser att möta vågen av hemlösa flyktingar med uppehållstillstånd som plötsligt fanns i början av juni 2020. Totalt fick ungefär 35 000 flyktingar uppehållstillstånd 2020.

Åren kring 2011 – 2015 i Aten var den vanliga bostaden för människor på flykt en överbefolkad lägenhet, om möjligt med en familj per rum, ibland flera familjer i samma rum. Någon som hade turen att vara i besittning av det rätta dokumentet för att kunna hyra en lägenhet stod för hyreskontraktet. Många lägenheter var i källarplanet, vanligt i Grekland för de lägenheterna är billigare. De väntade alla på möjligheter att komma vidare till andra EU-länder och asylprocedurerna tog flera år. Den grekiska ekonomin var i kris, arbetslösheten var hög och det fanns lägenheter att hyra. De flesta bodde i stadsdelen Patissia norr om Omoniaplatsen, en del av Aten som högernationalister säger i dag har blivit ett getto och att grekerna måste ta tillbaka sin stad. (Det var här jag bodde 2011 och sedan alltid har bott och känt mig hemma i.) I dag vill många inte hyra ut till flyktingar och migranter, eller uppmanas av grannar att inte hyra ut till flyktingar. Det är möjligt att slitaget har varit stort, dessutom har grekernas ekonomi blivit lite bättre. Men de som har hyrt ut har sannerligen fått betalt. Med undantag för en del ockuperade ödebyggnader, som sägs vara tömda på sina ockupanter nu.

Nu är det så att en månad efter uppehållstillstånd måste den som fått uppehållstillstånd klara sig själv, har migrationsministern meddelat om och om igen sedan i våras 2020, ”inte heller greker kan räkna med gratis bostad och pension när de är i arbetsför ålder”.

Heliosprogrammet utökades så småningom med mer pengar från EU. Under senhösten var nästan 23 000 anslutna. Med Helios finns en garant bakom hyresgästen och att med en adress kan personen/familjen få skattenummer och sedan hitta arbete och få tillgång till hyresbidrag och vid behov socialt försörjningsstöd. Helios ska visa hur man gör och bygga broar. Det är tanken.

Senhösten 2020 fanns fortfarande hemlösa flyktingar med uppehållstillstånd som inte har fått plats i programmet. IOM, staden och migrationsdepartementat enades kring ett projekt med hotellrumsboende i två månader innan de kommer in i projektet. Plats för hemlösa flyktingar med uppehållstillstånd uppläts bland annat i Elaionas i utkanten av Aten. Elaionas var från början ett mönsterläger för asylsökande, ett trevligt flyktingläger med rader av små containerhus, och på inte så långt bussavstånd från Aten. Jag var här flera gånger 2016 och -17 och tog bussen från en gata nära Omonia. För hemlösa flyktingar med uppehållstillstånd sattes det upp småtält sommaren 2020 i Elaionas. Under hösten skaffade staden in mera mark för att ordna mer boende. Till Malakasa, som ligger lite längre bort, placerades också flyktingar med uppehållstillstånd. Att bo i tält vägg i vägg med många andra i sina tält, inne i ett stort magasin, blev räddningen från hemlöshet för många. Media rapporterade att de var glada åt att i alla fall inte vara hemlösa på gatorna längre.

Många barnfamiljer har sovit på Viktoriatorget i Aten och här fanns gravida, familjer med små babysar, och funktionsnedsatta i rullstol. Infomigrant.se och Refugee Support Aegean visade bilder på sina webbsidor. Andra platser förutom Platia Victoria var torget framför den stora kyrkan Agio Panteleimonas på Acharnongatan några stenkast bort. Det här är platser i Aten, i stadsdelen Patissia, som framför allt flyktingar från Afghanistan har haft som samlingsplatser sedan åren kring 2008-9.

De kom nu våren 2020 direkt från öarnas läger ofta utan att veta vad som väntade dem, och de kom från lägenheter i Aten och på andra håll. Eller från hotellboenden. Lägenheter och hotellboenden har de haft genom EU-finansierade program. Grekiska Unhcr startade Estia-boenden 2016, som var hyrda lägenheter för familjer, från början familjer som väntade på att få åka vidare till ett annat EU-land genom familjeåterförening eller genom medlemsstaternas beslut om omflyttning av asylsökande. Estia har fungerat bra för tiotusentals asylsökande i Aten och på många andra håll i Grekland.

Men nu har projektet tagits över migrationsministeriet och i Estiaboende ska bara asylsökande bo. För en svensk låter det kanske inte konstigt om allt ska ligga under Migrationsverket. Men i Grekland är mycket i privata händer – mycket av sjukvården till exempel, Estia har dessutom legat under Unhcr, som i sin tur har samarbetat med en rad erfarna frivilligorganisationer, som bidragit med stöd och hjälp. Nu köper regeringen tjänster i stället från ofta helt nya organisationer och ersättningen har sänkts. Kontraktskrivandet med en av organisationerna har väckt uppmärksamhet. Organisationen är ny, saknar erfarenhet av att arbeta med flyktingar och ledaren är en känd fascist.

Vilka organisationer går in och arbetar med regeringen, frågade jag min vän Atenadvokaten S. Ingen aning, svarade han, de har aldrig synts i flyktingsammanhang tidigare.

Estia kallas nu Estia II och platserna har minskat med 2021. En förklaring är säkert att antalet inskrivna asylsökande har minskat och antalet nyanlända under 2020 har minskat med 80 %. Efter årsskiftet finns inte längre avtal med hotell, som har funnits som bostäder enligt ett annat projekt,  och även ett hotellrum är bättre än ett tält. På Lesvos, Samos och de andra öarna upphör Estia helt. Samtidigt finns tusentals nya med uppehållstillstånd, som kanske vräks på nytt.

En tid utfärdade grekiska myndigheter resehandlingar på löpande band till flyktingar med uppehållstillstånd så att de skulle kunna lämna Grekland för ett annat EU-land. Som i sin tur kanske skickar dem tillbaka till Grekland efter tre månader, eller människorna håller sig dolda i den egna diasporan i något valt EU-land.

De byråkratiska problemen i Grekland ska Heliosprogrammet försöka lösa. Men hur blir det med arbete när Coronapandemin har sänkt den grekiska ekonomin igen och många enklare jobb har försvunnit? Från öarna kommer nya flyktingar med uppehållstillstånd. En del kommer antagligen hitta arbete på landsbygden inom jordbruket, precis som en del asylsökande gjorde för tio år sedan, och som många albaner gjorde när de migrerade till Grekland på 90-talet. Hantverkare lär kanske också hitta arbete. Över huvud taget de som kan arbeta inom områden som grekerna inte vill ha längre. Men alla passar inte för jordbruksarbete, som ofta är tungt, eller de har inte en användbar utbildning. Och de måste lära sig språket.

Jag tänker på vännen Hussein, visserligen en ganska gammal man när han kom som flykting till Aten för tjugo år sedan. Hur han hankade sig fram mellan olika jobb, och hur en del höll på att ta knäcken på honom för han hade aldrig varit grovarbetare eller landsortsbo.

Hur det blir framöver återstår att se. Grekiska regeringen bedriver en hård signalpolitik i syfte att avskräcka människor på flykt att söka sig till EU via Grekland.

Den nytillsatte vice asyl- och migrationsministern Sofia Vuoltepsi ska ha huvudansvaret för integrationen. Hon har talat i media om att kvinnorna som har fått uppehållstillstånd måste lära sig grekiska och ska utbildas i hantverk. Men hon har inte sagt att de behöver bostäder och i flera fall sjukvård.

En flykting som har fått internationellt skydd har rätt att få hjälp till sin integrering.

Familjeåterförening är dessutom ett stort problem i Grekland. 2019 lämnades 266 ansökningar in till Asyl Service om att få tillstånd för resten av familjen att resa in lagligt till Grekland så att familjen kunde förenas. 22 positiva beslut lämnades, 29 fick negativt besked. Men också där familjeåterförening har blivit accepterad kommer sedan administrativa problem med att få visum för inresa utfärdade.

Det är svårt att få grekiskt medborgarskap. Syrizaregeringen införde regeln att efter tre års uppehållstillstånd kunde man få grekiskt medborgarskap om man klarar proven i grekiska språket och i grekisk historia, kultur och samhälle. Den nuvarande regeringen har ökat minimitiden till sju år.  Artikel 34 i Genevekonventionen från 1951 säger att flyktingars assimilation och naturalisering ska underlättas av staterna.

Källor

Artiklar från Refugee Support Aegan, https//rsaegean.org/en 

Efimerida ton Syntakton, www.efsyn.gr

ECRE Weekly Bulletin, www.ecre.org

Pressöversikter genom grekiska Unhcr

När Moria brann den 9 september 2020 bodde ungefär 13 000 människor i det fruktade lägret, de flesta i tält bland träd och buskar. Ett mindre antal bodde i lägenheter som hyrdes genom Unhcr:s program Estia, i det mindre kommunala lägret Kara Tepe och i det lilla Pikpa, som drevs av frivilligorganisationen Solidarity Now. Framöver ska alla bo i det blåsiga, steniga, tillfälliga tältläger, som armén satte upp när Moria hade brunnit ner. Åtminstone till hösten 2021 när ett stort läger i obygden långt från urban bebyggelse ska vara färdigt. Det lägret byggs i samverkan mellan EU och migrationsministeriet i Grekland, men redan om någon månad öppnas ett nybyggt på Samos. EU finansierar och lägren förbereder unionens anpassning till den föreslagna nya pakten om migration och asyl för unionen. Lägg på minnet termen Multipurposed reception and identification centre.

Lilla Pikpa på Lesvos stängdes under hösten enligt beslut av asyl- och migrationsministeriet, kommunala Kara Tepe ska stängas och Estia-lägenheterna ska bort. De mindre boendena har varit bra, de som har bott här ofta varit sjuka, sköra eller haft funktionsnedsättningar, bland annat sjuka barn med sina föräldrar.

I havsviken där det nya lägret på Lesvos finns nu efter branden är människorna utsatta för blåst och fuktighet från havet. Marken är platt och stenig utan växtlighet. De bor i tält som står ordnade i rader. Marken hade varit skjutfält sedan 1926 och i slutet av hösten slog Human Right Watch larm om att marken är blykontaminerad. När armén försökte dränera marken för allt vinterregnande, exponerades blyföroreningarna ännu mer. Det är väl känt att blyföroreningar skadar människor, inte minst barn. Regeringen förnekade alternativt förringade faran. När sedan det nationella geologiska institutet undersökt marken kom ett besked i slutet på januari att mätningarna ligger inom acceptabla normer för bostäder.

Här fryser nu omkring 7 000 människor, för det är vinter.

Journalister får inte komma in. Ingen får fotografera, och upptäcks någon ta bilder tas telefonen i beslag. De som arbetar här får inte rapportera. Senare förnekas det av bland annat EU-kommissionens representant.

Närmare 13 000 barn, kvinnor och män blev akut hemlösa av branden. Lägret bestod av en kärna av boendecontainrar och servicecontainrar med en mängd tält placerade runtom i olivlundar och bland buskvegetation, där de flesta bodde. Människorna flydde i hast vid branden och förlorade det mesta.

Under dagarna som följde levde de på gator och parkeringsplatser och fick inte ta sig till stan för att handla vatten och mat. Polisen fick förstärkning och spärrade av. Hjälpande frivilligorganisationer fick inte nå fram med hjälp. Journalister fick inte tillträde.

Kanske var myndigheterna skräckslagna på grund av Coronan, men den har de grekiska flyktinglägren klarat sig bra från trots trängsel, brist på skyddsåtgärder och omöjlighet att hålla distans. Regeringens metod har varit att hålla lägren mer stängda från omvärlden än det övriga grekiska samhället.

De drabbade sov en vecka på barmark och asfalt. Buskar och bilvrak tjänade som toaletter. Mat och vattenflaskor delades så småningom ut en gång om dagen. För att tvätta sig gick de till havet.

Efter en dryg vecka öppnade regeringen det nuvarande tältlägret norr om staden vid en havsvik. Det ligger inte så långt från det kommundrivna mindre flyktinglägret Karpa Tepe för sköra och sårbara flyktingar. Platsen kunde knappast vara en sämre vald plats, konstaterar en rad organisationer. Marken till det nya lägret har varit militärt skjutfält i många år men det handlar inte bara om blyföroreningar utan om att det ligger så utsatt för blåst och regn, och för de skyfall som är så typiska för Grekland. Militären skapade senare viss dränering med öppna diken. Det saknade också kontakt med stadens vatten-, avlopp- och el-nät.

I december kom International Rescue Committees rapport om allvarliga mentala hälsosymtom i lägren på Lesvos, Samos och Chios. Många människor lider av depression och PTSD, och självskador och allvarliga självmordstankar är utbredda i alla åldrar.

Officiella namn på det nya lägret på Lesvos är ”tillfälliga Kara Tepe”, eller ”nya Kara Tepe” eller ännu mer officiellt ”Mavrovouni”. Det senare sägs vara för att regeringen vill ha ett grekiskt namn och Kara Tepe är ursprungligen turkiskt. Politiskt är relationen Grekland – Turkiet på helspänn. I grunden handlar det om provborrningarna efter olja utanför Turkiets kust på vatten som tillhör Grekland.

Flyktingar och solidariska frivilligorganisationer kallar det nya lägret ”Moria 2”, och de säger som vännen A att Moria 2 är värre än Moria 1, bland annat för att det är så väderutsatt och har drabbats mycket av skyfall.  Det är så kallt i Moria 2 och tälten där flyktingarna bor har inte värme. Nu i januari är temperaturen ofta runt tio grader om det inte snöar och är minus. Men att tvingas sova i tio grader är inte värdigt. I fukt kan tio grader också kännas kallare än vad termometern säger.

Men Moria 2 anses säkrare för de boende när det gäller övergrepp och kriminalitet. I december utsattes ändå en treårig flicka för våldtäkt på en toalett.

Lägret ligger nu strax norr om öns huvudstad Mytilini med lite kortare promenadavstånd till stan än Moria 1. Grekiska armén satte upp rader av vita tält, många med Unhcr:s karakteristiska blå bokstäver tryckt på tyget. Lägret är inhägnat med höga metallstängsel krönta av rullad rakbladsvass taggtråd. In- och utgång är kontrollerad, köerna kan bli långa. De som inte ville hit tvingades hit med hot om att annars strykas från asylprocessen, inte få det månatliga asylbidraget och så småningom inte bli överförda till fastlandet.

Marken under tälten är hård och stenig att sova på. De sov länge med plast och filtar under sig, men nu ska enklare golvunderlag ha delats ut. Familjer tilldelas tält för 6-8 personer. Män utan familj bor i stora tälthallar där de kan vara upp till 150 personer, som sover tätt intill varandra på smala tältsängar.

Moria 1 låg med olivlundar runtom, det var skitigt och ohygieniskt men det var natur och inte stenig, platt mark med vind och fukt.  Mot vår- och sommarsolen kommer inte finnas annan skugga än de stora gummihallarna, som har satts upp för socialt liv och matlagning.

Det ställdes i ordning på en vecka, så det är begripligt att inte allt var ordnat. Men det har gått fyra månader nu och fortfarande är det inte iordningsställt för vinter även om det har blivit bättre. Elektricitet ordnas fortfarande med generatorer, och den är ojämn och räcker inte till. Tälten där människorna bor saknar värme och belysning.  Nu fyra månader senare finns många duschar men varmvattentillgången är ojämn eftersom elen inte räcker till.

Värmeaggregat till tälten sägs vara på väg.

Lägret och förhållandena anmäldes av Grekiska flyktingrådet till Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter.

I början av januari snöade det på Lesvos, Chios och Samos. Det snöade också på fastlandet där flyktingar bor i tält. Bilder från de snötyngda tälten i Malakasa har spritts. Flera av oss minns nog de översnöade tälten i Moria för några år sedan. Då delade Unhcr ut värmekaminer, och en person dog av kolosförgiftning.

Varför denna senfärdighet, alla vet ju att det kommer vinter varje år?

Moria 2 är uppdelat i sektioner – afghaner för sig, arabisktalande för sig, familjer för sig, ensamkommande män för sig. Coronasmittade har en inhägnad, avskild enhet. Men de smittade är få. Som jag har förstått är en del av lägret deportationsförvar.

När Moria 1 brunnit evakuerades några tusen ganska snabbt till fastlandet  och i Moria 2 har 7 500 människor bott under hösten, nu är de något färre. Lägret är beräknat för 10 000 boende. Frivilligorganisationer uppmärksammar att flera tusen av de 13 000 vid branden verkar ha försvunnit, det finns inga uppgifter. Kanske några hör till de drygt 10 000 eller 20 000 som försöker överleva i Bosnien nu innan de kan ta sig vidare. Eller vad har hänt?

A om Moria 2

En månad efter att Moria brunnit i september 2020 pratade jag länge med min vän A i telefonen. Han arbetar numera på Lesvos, tolkar mellan daritalande afghaner och den grekiska intervjuaren från det statliga Asylum Service. A var den förste från Afghanistan som visade mig runt i flyktingarnas Aten 2011. Han tog mig till platsen framför universitetet på den stora Panepistimio-gatan där afghanska flyktingar hungerstrejkade. De vilade i tält och hade sytt ihop sina läppar i protest över att ingenting hände med deras asylsituation. På den tiden fanns inte asylmyndigheten Asyl Service utan asylprocedurer sköttes av polisen. På ett internetcafé visade A bilder från Patras och förklarade hur han tagit sig ut ur Grekland liggande på hjulaxlarna under en lastbil. A var den förste som berättade sådant som jag skulle höra mycket om senare. Så småningom hade han landat i Sverige, som Dublindeporterade honom till Grekland och agerade brutalt och förnedrande. Efter fem år i Grekland fick han uppehållstillstånd och efter överklagan flyktingförklaring. Advokaten som företrädde honom blev så småningom också min vän.

A gick in för att lära sig grekiska bra och av flera anledningar har han valt att stanna i Grekland när de flesta andra så småningom har rest vidare till andra EU-länder. Han började arbeta som tolk för Atenregionens frivilligorganisationer. Nu på Lesvos är arbetsgivaren EASO, EU:s flyktingbyrå. Han tolkar vid asylintervjuerna. EASO-tolkarna har jämförelsevis bra betalt. Men kontrakten löper per månad och åker de på semester missar de förlängningen. A berättade om Moria 2 när det funnits en dryg månad.

• Det nya lägret efter Moriabranden är förskräckligt. De har det sämre där än de hade det i gamla Moria. Det saknas el, det finns inga duschar och det finns inte tillräckligt med vatten. Bara tusen personer får gå ut om dagen, så de får inte lämna lägret oftare än ungefär en gång i veckan. De promenerar ner till stan och handlar, lägret ligger lite närmre stan än Moria gjorde. I början stod de i långa köer i lägret för att få mat. Nu köper de mat och lagar den själva men jag vet inte hur. Det är hemskt!

Asylhanteringen har ändrats sedan A började arbeta på Lesvos för snart två år sedan. Nu enligt lagen 2020 placeras alla i snabbspår med intervjuer på 1 till 1 ½ timme. Som tolk har han 3-4-5 intervjuer om dagen. De arbetar i tvåskift och intervjuer görs från 8 på morgonen till 10 på kvällen. Han är med vid intervjuerna och vet inte hur besluten blir eller var människorna tar vägen. Men han vet att barnfamiljer brukar räknas som ”vulnerable” och skickas till fastlandet och fortsätter asylprocessen där. Och de ensamkommande männen? De räknas inte som ”vulnerable” även om de ofta är det, svarar A. De blir kvar här och vad som sedan händer vet jag inte.

A säger att många aldrig hinner komma fram till att berätta varför de har flytt. Många är från Afghanistan, men från Syrien kommer inte längre särskilt många.

Refugee Support Aegean rapporterar från Lesvos under senhösten att kallelserna till intervjuerna kommer med för kort varsel för att människor ska hinna förbereda sig eller få med sig ett juridiskt ombud. Kallelsen kommer en eller två dagar innan, ibland samma dag. Intervjuerna äger rum långt bort i Pagani. Pagani var namnet på ett låst, avskyvärt flyktingläger på Lesvos till för omkring tio år sedan. Jag minns bilder av klungor av män i fönsteröppningarna, ungefär som aktivister på Samos har berättat om den gamla byggnaden intill katedralen i centrala Vahti, eller som jag själv såg förvaret i Korint 2013.

Strax före jul pratar A och jag igen. Intervjuerna är slutförda, säger han, nu ska vi tolkar arbeta i Moria 2. De flesta barnfamiljer får oftast stanna i Grekland, fortsätter han, och de får resa vidare till Aten. Men de ensamma männen ska skickas tillbaka till Turkiet. De flesta är afghaner. På grund av Coronan tar Turkiet inte emot dem. Ingen bryr sig om dem och de får avslag även om de har asylskäl. Restriktionerna i lägret har skärpts på grund av Coronan och lägret är på det hela taget låst.

I december inför Grekland en munkavlelag för alla som arbetar i flyktingförläggningar. Volontärer, regeringstjänstemän och andra blir förbjudna att ge information om sin verksamhet eller om boende i lägren, och det gäller även efter att personen slutat arbeta där. Av det skälet kan jag inte skriva så mycket mer om A.

Det kommer rapporter om att fotografier eller videoupptagningar från tillfälliga Kara Tepe är inte tillåtet. Upptäcks det beslagtas telefonen. Journalister rapporterar att de får inte komma in.

Bland medlemmarna i EU-parlamentets LIBE-kommittee (Kommitteen för de frihetliga rättigheterna) är en del välinformerade om situationen är för flyktingar och migranter i unionen. Medlemmar har kontakt med frivilligrörelser och flera deltar ibland när ECRE, European Council on Refugees and Exiles, har medlemsmöten. Debatten som Libekommitteen ordnade i slutet av januari 2021 var för att bli informerad om situationen på öarna, framför allt i det tillfälliga Kara Tepe, och ställa frågor till kommissionens representant Beate Gminder, som basar för kommissionens speciella arbetsgrupp för Grekland. Samtidigt var en jurist för frivilligorganisationen Greek Council on Refugees inbjuden. Debatten på 40 minuter finns på EU-parlamentets webbsida. Inläggen var korta i brist på tid. Gminder gav aktuella siffror från Grekland om det minskade antalet asylsökande, asylprocesserna som går mycket snabbare, hur många som lever i asylboenden och specifikt i mottagningslägren på öarna och så vidare. Juristen från Greek Council of Refugees gav många exempel från Samos och Lesvos på hur flyktingar drabbats av regler som inte fungerar, som väntar utan hjälp, som fått avslag och inte hunnit överklaga i tid för att de fått avslaget för sent, med mera. Kommissionens representant hade fokus på siffror, storskalighet och grafiska kurvor, juristen på människor i lägren. Parlamentsledamöternas frågor till Gminder var skarpa, hur var det med blyförgiftningarna, varför har inte tillfälliga Kara Tepe blivit anpassat till vintern tidigare under hösten, man vet ju att det kommer en vinter, varför är tillfälliga Kara Tepe så dåligt rustat när det kommer att existera ett år. Med undantag för några parlamentariker var deras frågor grundade i omsorg om människor, inte om siffror.

Stängningen av det älskade Pikpa på Lesvos

Kommunens Kara Tepe, ”gamla Kara Tepe” till skillnad från det nya, tillfälliga, skapades av frivilligorganisationer för flera år sedan som ett humant och välkomnande läger för flyktingar, i synnerhet sköra och sårbara flyktingar. Så småningom tog kommunen över driften. Det har varit ett bra, mindre ställe för omkring tusen människor. Inte minst har kvinnor och barn placerats här. Kara Tepe ligger norr om Mytlini – staden – och närmare centrum än det tillfälliga Kara Tepe vid havsviken..

Strax efter att Moria 2 var i gång kom besked från migrationsministeriet att från och med 2021 ska alla flyktingar och migranter på Lesvos bo i det nya, tillfälliga tältlägret. Längre fram kommer alla leva i ett nytt läger. Det ska kunna rymma upp till 5 000 sökande. Andra asylboenden ska inte tillåtas.

Lilla, trivsamma Pikpa stängdes den 30 oktober. Genom åren har gravida, kroniskt sjuka, gay och transsexuella, ensamkommande unga och familjer bott här innan de flyttats över till fastlandet, nu senast bland annat flera rullstolsberoende och psykiskt sjuka. Pikpa drevs sedan 2012 av Lesvos Solidarity och har skötts av de boende själva och volontärer. Efi Latsoudi, som förestått Pikpa, tilldelades för sin handlingskraft och verksamhet Unhcr:s Nansens Flyktingpris 2016. Pikpa har varit älskat och invånarna har känt sig trygga här. I oktober 2020 hade det 74 invånare, varav 32 var barn. Lägerledning och invånarna protesterade mot stängningen. Ett trettiotal humanitära organisationer och organisationer för mänskliga rättigheter skrev till grekiska regeringen om beslutet att stänga Pikpa och stänga gamla Kara Tepe, ”bör i stället stärka och skydda alla värdiga alternativa lösningar för asylsökandes boende och skydd”.

Tidigt på morgonen den 30 oktober gick grekisk polis in i Pikpa med bussar och flyttade alla till kommunala Kara Tepe, som också ska stänga. Bilder av Pikpa visar trästugor och banderoller och markiser i varma färger.

Det fanns inga rimliga, humana skäl att avveckla Pikpa. Stängningen ska ses i ljuset av att regeringen vill ha extrem kontroll och för ”krig” mot de många frivilligorganisationerna, som har stöttat, skyddat, försvarat och räddat flyktingar och migranter i många år nu.

Regeringens krig mot frivilligorganisationer visar sig bland annat i att sju humanitära organisationer på öarna anklagas för samarbete med smugglare. En av dem är den norska volontärdrivna Aegean Boat Report med den norske aktivisten Tommy Olsen. Han har dokumenterat flyktingars ankomst till de grekiska öarna sedan 2015, och kanske straffas han nu för att ha avslöjat pushbacks från grekiskt havsterritorium.

Lägret på höjderna ovanför Vathy, Samos

I slutet av 2019 levde 40 000 människor på öarna, vars hotspots var byggde för en bråkdel. Nu ska det totala antalet vara omkring 17 000.

Flyktinglägret på Samos ligger på höjderna ovanför Vathy, som är Samos huvudstad. Det är lätt att promenera från lägret ner till staden. På långt håll ser man en samling små containerhus på sluttningarna ovanför staden. Lägret har funnits drygt tio år. Kommer man intill ser man myllret av småtält och hyddor bland högt gräs och buskar. Lägret är dimensionerat för 648 personer men nu i januari 2021 lever 3 500 flyktingar här. Det är för närvarande det mest överbefolkade av EU:s flyktingläger i unionen.

Efter EU-Turkiet-avtalet mars 2016 blev lägren på Samos och de andra öarna gradvis mer och mer överbefolkade och förklarade som humanitära katastrofer. Moria på Lesvos var störst och gavs störst medial uppmärksamhet. Chios blev också överbefolkat, och Kos. Samos har haft minst platser av de fem öarnas läger och blev mest överbefolkat.

I januari 2021 lever här ungefär 3 500, de flesta bor i tält eller i hemmabyggda enkla skjul täckta med plast eller presenningar, placerade i bushen. Som små kuber, eller stora sockerbitar.

Det hade drygt 2000 boende i december 2017, drygt 4000 ett år senare och i slutet av 2019 närmare 8 000. 2019 var lägerbefolkningen ungefär lika stor om Vathy-regionens permanenta befolkning. Sjukhuset i Vathy var dimensionerat efter den permanenta befolkningen, inte den dubbla. Refugee Support Aegean publicerade en 15-sidig rapport om lägret på sin hemsida den 17 december 2019, https://rsaegean.org/en/refugees-trapped-on-samos. RSA:s hemsida rekommenderas.

Unhcr rapporterade att 35% av människorna i lägret, samt de 270 sjuka och extra sårbara som bodde då i lägenheter genom Unhcr:s försorg, kom från Syrien, 21 % från Afghanistan, 14 % från Demokratiska Republiken Kongo. 21 % var kvinnor och 30 % var barn, de flesta under 12 år. I genomsnitt stannade de i lägren fyra-fem månader. Bland de ensamkommande männen fanns de som hade varit här ett år eller mer. Förhållandena var katastrofala, och ändå var det ett flyktingläger i det välmående Europa. Brist på vatten, på värme, på mat, möjlighet till god hygien, på säkerhet (kvinnor vågade inte gå på toaletterna på natten) och så vidare. Frivilligorganisationer gjorde enorma insatser, och det var de som stod för skola till barnen.

I december 2019 fanns långt framskridna planer på ett nytt läger i området Zervou ungefär 5 kilometer från Vathy i riktning mot den lilla bergstaden Mytilinioi. Med borgmästaren i spetsen hade befolkningen visat att de ville inte ha ett stort flyktingläger i trakten. Lägret sas då planeras för mer än 5 000 personer och det skulle vara stängt. Det är Zervou som nu håller på att färdigställas som det första av EU:s  Multipurpose reception and identifikation center.

Öarnas befolkning och representanter har sagt att de vill inte ha stora flyktingläger på sina öar, flyktingarna ska föras över till fastlandet i stället. De har protesterat i flera år och inte fått regeringen i Aten att lyssna. Samos och de andra öarna välkomnade flyktingarna när de kom i stora skaror 2015, men det blev för mycket. Ändå har lokalsamhällena dragit fördel av flyktingarna, som handlar för sina månadsbidrag, mat och andra varor och de använder kommunala transportmedel.

Nya läger öppnar under 2021, Multipurposed reception and identification centre

Det första att öppna är Zervou  på Samos, med kapacitet för 3 000 migranter. Det öppnar enligt planerna i mars 2021.

Efter EU-Turkiet-avtalet i mars 2016 fastnade asylsökande flyktingar på öarna. De som hade levt i lägren innan skeppades i hast över till Pireus på fastlandet där de placerades i tält innan de så småningom flyttades vidare. Men under några månader levde 5 000 flyktingar i tält och på filtar i hamnmagasin i Pireus hamn, de flesta från Syrien och Afghanistan. De nykomna på öarna lydde nu under geografiska restriktioner som inte tillät dem att resa vidare. Så småningom fick vissa flytta till fastlandet. Procedurerna i öarnas mottagningsläger var nu mer omfattande och tog längre tid än vad som anats, och lägren blev svårt överbefolkade. Containrarna hade inte plats för alla och alltfler bodde i tält i olivlundarna runtom, de flesta i sommartält. EU:s så kallade hotspots blev humanitära katastrofer.

Men det var naturligtvis inte planerat att det skulle bli så här. Det blev så av olika skäl. Men stater och myndigheter bör lära sig och lyssna till frivilligorganisationer.

I de nya planerade lägren på öarna är EU-kommissionen engagerad – på gott och ont. Ett Memorandom of Understandig undertecknades den 3 december 2020 mellan kommissionen och Greklands regering om det nya, stora lägret som ska ersätta tillfälliga Kara Tepe. Delaktig i planering och förberedelse är kommissionens speciella arbetsgrupp för Grekland, som tillsattes strax efter Moriabranden. Arbetsgruppen lyssnar nu också till öbefolkningen. Men att öarnas befolkning och deras representanter inte vill ha flyktingläger på öarna kan den inte göra någonting åt. Inte heller motståndet mot stora läger.

Det på Lesvos och Samos kommer ligga i vildmarken, det på Samos 5 km från huvudstaden Vathy, det på Lesvos längre bort från urbanisation. Samos ska ha plats för 3 000 människor, Lesvos 5 000. Bilder från Samos-förläggningen, som arbetsgruppens Beate Gminder presenterade för LIBE-kommittén den 27 januari 2021, visar långa rader av snörrätt placerade grå envåningscontainrar i ett sterilt, platt lägerlandskap. Runtom ett landskap med låg vegetation och långt borta en bergsby eller mindre stad, kanske Mytilinioi. Det kommer vara högt stängsel runtomkring, kontrollerad in- och utgång med elektroniska passerkort, och det kommer finnas utrymme för aktiviteter, en liten affär och en kaffekiosk. Ungefär samma sak på det större Lesvos.

Men människor behöver mer än så, de behöver vistas i frihet och bland andra människor, och de behöver välja mellan var de ska handla och var de ska dricka sitt kaffe. Det behöver känna sig som vanliga människor. Men grekiske migrationsministern talar om låsta läger växelvis med låsta/kontrollerade.

Under LIBE-debatten nyligen presenterades överenskommelsen om det planerade lägret på Lesvos utförligt, det ska ha plats för 5 000 personer. Lägret ska vara av EU-standard och ha mottagningsmöjligheter, säkra zoner för ensamkommande minderåriga och sköra människor, anordning för nyss ankommande (syftar rimligen på den planerade inledande screeeningen, fastän det inte uttryckte så), administrativa områden och anordningar som garanterar tillgång till service. På ett annat blad i power-point-presentationen beskrev Gminder områden för samarbeten, och här nämndes ”dedicated detention area, development of effective and sustainable returns”. Lägret på Lesvos är ett gemensamt pilotprojekt enligt memorandumet från 3 december 2020. (Om memorandumet, se artikel publicerad härom dagen om EU-kommissionen/pakten och Grekland.)

Jag tror att Zervou kommer kunna nås genom busslinjen mellan Vathy och Mytilinioi, och sedan får en gå en bit, hur långt vet jag inte. Som jag minns från busstidtabellen mellan Vathy och Mytilinioi går det buss flera gånger om dagen på vardagarna, och naturligtvis kostar bussresan pengar. Hur det blir med lägret på Lesvos, vet jag inte, det kommer ligga längre bort från staden.

Fylakio i norra Grekland, dit flyktingar förs om de grips i samband med att de reser in över Evros området, byggs ut med 1 500 platser varav 750 ska vara förvarsplatser, enligt migrationsministern.  Grekisk lag tillåter nu att människor hålls i förvar i upp till tre år, nya pakt för asyl och migration föreslår inte fullt så lång tid.

Människor ska inte bo här mer än ett par-tre månader, säger migrationsministern. Med undantag för dem som inte ska få söka asyl utan skickas tillbaka till transitlandet eller hemlandet. De ska vänta kvar till deportation blir möjlig. Som jag förstår av alla mediaciteringar säger han inte hur länge det kan bli.

Som läget är nu, berättar asylrättsorganisationer, har syrier – också barnfamiljer, enförälderfamiljer, psykiskt och fysiskt funktionsnedsatta – fastnat på både Samos och Lesvos med avslag. De får inte söka asyl i Grekland utan ska tillbaka till Turkiet, som sedan mars 2020 inte tar emot deporterade från Grekland. På Kos finns flera hundra män placerade i förvar i väntan på deportation till Turkiet. 3 000 ska ha fått sina asylansökningar förklarade omöjliga att göra. Om jag har förstått siffran rätt.

I EU:s närmaste planer ligger att få till avtal med transitländer och hemländer att ta tillbaka de som inte tillåts komma längre in i EU. Men inte heller efter det ingångna EU-avtalet med Turkiet för snart fem år sedan trodde man att lägren skulle bli så överbefolkade, sådana humanitära katastrofer och att människorna skulle bli kvar i lägren länge. Deportationerna från Grekland till Turkiet med hänvisning till avtalet har aldrig varit många.

Lägren som byggs nu kommer ha plats för många tusen. Organisationer har gemensamt bett EU-kommissionen att inte genomför stora läger, att hålla sig till små enheter. Det har gehör hos många EU-parlamentariker.

Människor på flykt ska inte låsas in, och de ska bo värdigt

Bortsett från alldeles i början efter avtalet EU-Turkiet i mars 2016 har lägren på öarna varit öppna. Invånarna har inte fått lämna ön men de har kunnat röra sig fritt utom nu 2020/21 under lockdownperioder på grund av pandemin. Lägren har varit katastrofer och många har varit rädda för att bo där. En del har försökt ta livet av sig, några har gjort det. Men dessa läger har legat intill stadsmiljö och normalt har de som bott i lägren kunnat flanera i staden intill, kunnat ta en kaffe på ett café, kunnat välja var de ska köpa matvaror, kunnat bada i havet. Trots eländet i lägren har de emellanåt kunnat känna sig som vanliga människor. EU har också varit noga med att i direktiv och förordningar skriva in att asylsökande ska inte hållas i förvar, bara som en sista lösning när alla andra möjligheter har uttömts och det finns allvarligt risk att personen avviker från en deportation.

Flyktingar ska inte hållas inlåsta, flyktingar är inte kriminella. Mot dessa regler har Grekland brutit många gånger utan att EU egentligen har brytt sig. De som har brytt sig har varit FN:s tortyrkommitté och Europarådets kommitté för mänskliga rättigheter förutom en mängd humanitära och asylrättsliga internationella och nationella frivilligorganisationer.

Migrationsministern Notis Mitarakis pratar i media mest om att lägren ska vara låsta. EU:s chef för kommissionens arbetsgrupp talar om lägren som kontrollerade. Kontrollerna vid in- och utgångar kommer göra det lätt att införa utegångsförbud. Lägren ska enligt Gminder ha stängsel av Natostandard runtom.  Att döma av det höga stängslet kring de tillfälliga Kara Tepe kommer det på toppen ha rullad taggtråd med skarpa rakblad? Som ett koncentrationsläger. Ska det skydda öinvånarna för flyktingarna, eller flyktingarna från öinvånarna?

Nuvarande lägret på Samos, och säkert gamla Moria, har också stängsel. Men de klipptes sönder av lägerinvånarna och genom hålen har många passerat eftersom det har bildat genvägar.

Hur blir det med inblicken? Ska det råda fotoförbud, berättarförbud och journalistförbud?

Vart och ett av de fem öarna ska ha ett Multipurpose reception- och identifikation center och här ska flyktingar och migranter bo innan de har deporterats, fått uppehållstillstånd eller av olika skäl flyttats till fastlandet. Andra boendemöjligheter kommer inte tillåtas.

Lägren i Grekland ser ut att bli prototyp för hur kommissionen och pakten tänker sig läger vid unionens yttre gränser.  

Källor

Refugee Support Aegan, https//rsaegean.org/en 

Human Right Watch: Greece: Lead Poisoning Concerns in New Migrant Camp. Athens, December 8, 2020. https:www.hrw.org/news/2020/12/8/Greece-lead-poisoning-concerns-new-migrant-camp

International Rescue Committee: The Cruelty of Containment. The Mental Health Toll of the EU´s “Hotspot” Approach of the Greek Islands. December 2020. https://eu.rescue.org/cruelty-of-containment

ECRE Weekly Bulletin, www.ecre.org

Pressmeddelanden från EU-Parlamentets Civil Liberty Committee och från European Commission, och handlingar från LIBE-debatten 27 jan 2021, tillgängliga genom kommitteens hemsida. Jag tror att jag klickade mig fram genom pressmeddelandet och saknar direkta länken.

Pressöversikter grekiska Unhcr

Se också här på bloggen två nyligen publicerade inlägg om EU-kommissionens föreslagna gemensamma pakt för migration och asyl.

EU:s länder är skyldiga att hindra oauktoriserade gränspassager till unionens territorium men måste också försäkra sig om att respektera grundläggande rättigheter, inklusive rätten att söka asyl.

EU-parlamentets kommittee för de frihetliga rättigheterna, om pakten, januari 2021.

Sedan fyra månader har vi ett förslag från EU-kommissionen om en ny Pakt för migration och asyl. Den har kritiserats hårt ur mänskliga rättighetsperspektiv. Pakten lägger fokus på återvändande och hävdar att de flesta som kommer irreguljärt till EU har inte behov av internationellt skydd. Avgörande beslut ska fattas vid EU:s yttre gräns genom snabbprocedurer, och många ska skickas tillbaka direkt. Resultatet kan bland annat bli att människor inte får sina skyddsskäl korrekt behandlade, omfattande förvarstaganden och att de nya EU-lägren på de grekiska öarna i praktiken blir fängelser.

Pakten smyger sig på oss innan den är tagen. Strax efter Moriabranden beslutade kommissionen om en särskild arbetsgrupp för Grekland och i december 2020 slöts ett Memorandum of Understanding mellan kommissionen med fyra av sina myndigheter (EASO, Frontex, Europol och FRA) och grekiska migrationsministeriet om ett nytt stort mottagningsläger på Lesvos, ett gemensamt pilotprojekt.  Mottagandet ska vara i linje med EU-lag och asyl- och återvändandeprocedurerna ska vara smidigt sammanvävda, ett avdelat område inom lägret ska vara förvar. Till det kommer de tre redan beslutade mindre lägren, och det blir nog ett fjärde så att alla fem öarna med hotspots finns med.  Kommissionen ser överenskommelsen om Lesvos som ett sätt att jämna vägen för att praktisera principerna i den nya Pakten om migration och asyl.

“(The memorandum) … is an important step in changing how we approach migration management and it paves the way for bringing into practice the guiding principles of the new Pact on Migration and Asylum.” / Kommissionär Ylva Johansson.

Kommissionen menar att 2/3 av alla irreguljärt anlända kommer för arbete, inte för skydd. I Grekland, som de senaste åren – åtminstone till 2020 – tagit emot flest flyktingar och migranter i unionen, backas påståendet inte riktigt upp av siffrorna på hur många som har så kallad flyktingprofil och som har fått internationellt skydd 2020. Regeringen har gång på gång sagt att de flesta/alla är ekonomiska, ”illegala” migranter som vill ta del av EU:s välfärd medan Asyl Service har lämnat annan information. Ordet ”illegal” används flitigt inom nuvarande regeringspartiet.

Ett sätt att förklara varför de inte har skyddsskäl är att hävda att de som kommer via Turkiet lever redan i säkerhet och med skydd. Påståendet vilar i EU-Turkiet-avtalet från 2016, som framför allt gäller syrier, men så menar också kommissionen i sitt förslag till pakt. I avtalet EU-Turkiet låg att syrier skulle skickas tillbaka till Turkiet – och andra syrier skulle få komma till EU i stället (sic!). Det har aldrig fungerat och få har skickats tillbaka med hänvisning till avtalet. Nu ska det däremot fungera, vill grekiska regeringen.

Nyanlända flyktingar och migranter har minskat kraftigt i Grekland under 2020. Migrationsministern och vice migrationsministern säger att det beror på att Grekland numera försvarar sina gränser och i sin asylpolitik visar att bara de som har skyddsskäl får stanna. De som kommer via Turkiet har oftast redan skydd och ska inte få söka asyl i Grekland. Det sänder signaler, menar ministern. Grekiska Unhcr påpekar att i minskade inresor ryms att grekisk gränsbevakning tvingar människor tillbaka över gränserna genom internationellt olagliga pushbacks. Grekiska regeringen förnekar men säger samtidigt att landet försvarar sin gräns, som också är EU:s yttre gräns, och att gränsbevakningen gör ett mycket bra arbete. Oppositionspartiet Syrizas tidigare migrationsminister säger att minskningen beror på att Turkiet bevakar kusten och släpper i väg mycket färre, vilket han personligen tror kan bero på påtryckningar från Tyskland på Turkiet.

EU-kommissionens föreslagna pakt vill ha snabba asylprocedurer, vilket Grekland presterar efter lagändringen 2020, gjorda innan pakten presenterades. Kontakterna har säkert funnits inför lagskrivandet. I EU-parlamentet finns många från det nuvarande, konservativa regeringspartiet Ny Demokrati och vice EU-ordförande är från Grekland.

Vid i sitt årliga Consultative Forum-möte med civilsamhället, som ägde rum i oktober, berättade också EU:s asylbyrå EASO att de kommer att ge mer stöd till Grekland i asylprocesserna än de redan gör. Tyvärr måste jag tillägga att EASO:s intervjuer har ansetts ha mycket lägre kvalitet än när grekiska Asyl Service genomför intervjuerna.

Kommentarer i Grekland fälls om att landet nu är ett hjärtebarn för EU, eller snarare kanske en duktig gosse, när det gäller asylhantering, satsningar på återvändande, att inte få söka asyl om man kommer från ett säkert transitland som Turkiet, och att bevaka unionens yttre gräns. EU belönar genom att involvera sina myndigheter mer och att lyssna på öborna och finansiera projekt, som ska gynna invånarna på i alla fall Lesvos. EU-kommissionen verkar nu engagera sig mer i Greklands asylhantering. Mer om nuvarande och kommande mottagningsläger i en annan artikel.

Pakten lägger stor vikt vid återvändande. Även om Grekland har kortat köer i asylprocessen och har mycket färre asylsökande har tillbakaskickandet till transitlandet Turkiet inte varit framgångsrikt, Turkiet har inte tagit tillbaka några flyktingar och migranter sedan mars 2020. I stället tvingas de som Grekland menar ska till Turkiet vänta i lägren på öarna, där hopplösheten stiger. En del är inlåsta i förvar. De är i ett limbo och består framför allt av syrier, kanske också av afghaner och andra. EU har utlovat samtal med Turkiet.

Nu i mitten på januari finns tecken på att Turkiet kan komma att ta emot planerade deportationer, åtminstone en första på 1 500 personer.

Så kan pakten bland annat komma att verka. Det vill säga att istället för smidigt återvändanden kan många få vänta länge i ett icke-tillstånd innan de deporteras, troligen placerade i förvar. De som kommer från säkra transitländer ska inte komma längre än till gränsen utan skickas tillbaka, menar pakten.

Och så om talet om att de flesta, eller alla, skulle vara ekonomiska migranter. I stort sett alla som anländer irreguljärt till Grekland kommer via Turkiet, de flesta över havet, i mindre omfattning över Evrosgränsen i norr. Enligt statistik kommer de flesta från länder i krig eller med våldsamma inre konflikter. Både Unhcr och Asyl Service har upprepade gånger sagt att de allra flesta har så kallad flyktingprofil. I november 2020 meddelade Asyl Service (förmedlat av Refugee Support Aegean 13/11 2020) att nästan 40 % kom från Afghanistan, 19 % från Syrien, 12 % från Turkiet och nästan 7 % från Demokratiska Republiken Kongo. Andelen syrier hade alltså minskat, kanske som ett svar på den grekiska signalpolitiken att ni har skydd i Turkiet.

Grekiska Asyl Service har gett ungefär 2/3 internationellt skydd under de första nio månaderna av 2020, enligt sin egen statistik. Migrationsministeriets statistik för hela 2020 förmedlar att 1/3 har fått internationellt skydd. Hur går det ihop? Jag vet inte, men det blir lite mer statistik längre fram.

Att asylprocesserna går fortare är bra, de har tagit mycket lång tid, men många undrar om det görs på bekostnad av rättssäkerheten. Det är mycket snabbprocedurer på öarna nu, och korta handläggningstider riskerar leda till fler avslag eftersom tiden sätter stopp. På Lesvos har det kommit rapporter under hösten om att de sökande kallas till intervjuer med så kort varsel att de inte hinner förbereda sig och inte hinner få med sig ett juridiskt ombud (kostnadsfritt juridiskt stöd i första instans ingår inte i Grekland, men människor kan ju ändå vilja ha en sakkunnig med sig).

Att överklaga har blivit mycket krångligare med den nya lagstiftningen. Det ska göras inom en vecka, i vissa fall snabbare, skrivas på grekiska och med krav som förutsätter juridisk expertis bakom texten. På Lesvos har överklagandemyndigheten/domstolen i princip varit stängd i fyra månader, och när den öppnar upp i januari 2021 har ingenting gjorts åt att få fram juridiska ombud så som lagen faktiskt säger. Den rättigheten blev en följd av enorma kritik av regeringens lagtext om att, förutom många andra försämringar, skulle rätten till juridiskt stöd i andra instans tas bort. Enligt EU-beslut ska den finnas. Jurister berättar att även där överklaganden fungerar drabbar den korta tiden innan ansökan ska vara inlämnad genom att alltför många nås för sent av avslaget för att hinna överklaga i tid.

De nya lägren på öarna kommer nu kallas Multipurpose reception and identification camps

Nuvarande regering har talat om nya läger på öarna sedan den vann valet sommaren 2019. Den påstod ju också oupphörligen att alla som passerade gränserna utanför reglerna var illegala migranter som ville ta del av europeisk välfärd.

EU finansierar de gamla lägren såväl som de nya som nu ska byggas, och bidrar med sina myndigheters och experters kunskap. En fråga som har poppat upp har varit om lägren ska vara låsta eller öppna. Migrationsministern har länge sagt i media att lägren ska vara låsta, ibland säger han kontrollerade. Chefen för EU:s arbetsgrupp säger att in- och utgångar ska vara elektroniskt kontrollerade och att runt lägren ska finnas säkerhetsstängsel av Natoklass. Numera vet vi att de också ska vara stora med plats för upp till 5 000 personer.

I december samlades 18 stora organisationer och bad kommissionen att inte anlägga stora mottagningsläger eftersom vi har sett nog av inte bara de humanitära katastrofer det har lett till utan också andra problem.

I förordningar och direktiv har EU varit tydlig med att människor som söker internationellt skydd inte ska hållas inlåsta. Det ska bara kunna ske som en allra sista lösning när allt annat har prövats och det finns risk att de avviker inför deportation. Den föreslagna pakten är inte tydlig här och i avtalet om det nya lägret på Lesvos står uttryckligen att ett område ska vara för förvar. Majoriteten av parlamentarikerna i EU:s LIBE-kommitté (Kommittén för medborgerliga fri- och rättigheter) tar avstånd från bland annat förvar vid en genomgång och omröstning nyligen.

Grekland har en otäck historia av att placera människor i förvar, och särskilt när landet har konservativa regeringar. Det var uppenbart under Samarasregeringen 2012-början av 2015, när 6 000 flyktingar satt i förvar. När de släpptes efter regeringsbytet hade många suttit två år i förvar. I början på januari 2021 publicerar Refugee Support Aegean aktuella siffror på antalet i förvar, totalt 2 447. 541 finns i Amygdaleza (utanför Aten), 877 i Korintos (i Korint, inte långt från Aten), 359 i Paranesti och 380 på Kos. Från Lesvos och Fylakio saknas uppgifter. Att de grekiska förvaren är hemska finns det många rapporter om från grekiska organisationer och från FN:s tortyrkommitté.

Läs mer om pakten i en nyligen publicerad artikel.

Och läs mer om kommande läger i en snart publicerad artikel.

Flyktingar och inte irreguljära migranter – några siffror

Statistik från Asyl Service och migrationsministeriet talar ibland mot varandra.

I pakten skriver kommissionen att 2/3 av de irreguljärt anlända till EU saknar asylskäl och är arbetsmigranter. Även om migrationsministern Notis Mitarakis sa tidigare att alla är ekonomiska migranter menar han nu att 2/3 gäller för Grekland också.

I slutet av 2020 publicerade asylrättsorganiationen Refugee Support Aegean, RSA, statistik från Asyl Service för årets första nio månader. Fram till och med september hade myndigheten fattat 43 000 asylbeslut. 15 500 beslut var avslag, drygt 27 500 var beslut om internationellt skydd, alltså 64 %. Av dessa gavs 22 500 flyktingstatus, 5 000 alternativt skyddsstatus. Tendensen, kommenterade RSA, är att färre får flyktingstatus och fler får skyddsstatus. De största nationaliteterna fördelade sig så här: 85 % av syrierna gavs internationellt skydd, afghanerna drygt 76 %, turkiska medborgare 67 %, irakier 69 % och somalier 95 %.

Vart har de med avslag tagit vägen? Förmodligen har de överklagat till andra instans och avvaktar. Men om Lesvos kommer uppgifter att tusen personer har fått avslag i andra instans och väntar på deportation.

Eurostat angav mot slutet av året att 53 % i Grekland får uppehållstillstånd. 53 % och 64 % med internationellt skydd är något helt annat än att 2/3 skulle vara ekonomiska migranter. Fifflar ministern med siffrorna? I början på 2021 redovisar han 106 000 asylbeslut för året varav 36 000 har fått internationellt skydd. Det stämmer bättre med hur både ministern och EU-kommissionären vill se det, men hur kan proportionerna ändras så mycket på bara tre månader?

Jo, om beslutet plötsligt ofta blir att de får inte söka asyl i EU utan har skydd i transitlandet. Men hur går det då med rätten att söka asyl? Och då är de som söker asyl i EU bara en liten, liten del av världens flyktingar, och Europa behöver arbetskraft. Men den menar kommissionen i sin pakt ska EU skaffa sig genom i förväg överenskommen arbetsmigration.

Kurder från Syrien har grekisk myndighet inte ansett säkra i Turkiet och de har getts uppehållstillstånd. Hur det är nu vet jag inte. Från Somalia har det kommit flyktingar till Grekland de senaste månaderna – de har kommit tidigare också. Somalier har skydd i Turkiet genom avtalet, har migrationsministern förklarat, och blivit tillrättavisad med att avtalet med EU gäller syrier, inte somalier. Nästan alla somalier (95 %) har hittills getts skydd i Grekland.

80 % färre nyanlända under 2020, färre asylsökande i landet och snabbare asylbeslut. Men färre bra boenden, många i tält, flyktingar med uppehållstillstånd tillbaka till tält. Vinter.

Bland statistik för 2020 som ministeriet nu i början av 2021 har redovisat är följande: Antalet nyanlända minskade med 80 % och slutade på omkring 15 000 för året. Asylprocedurerna snabbades på och väntande ärenden hos Asyl Service minskade med 43 %, meddelar ministern stolt. Boende asylsökande runtom i landet minskade med en tredjedel, nu finns 65 000 asylsökande i Grekland. Alla hotellboenden har avvecklats och lägenhetsboenden genom det speciella Estia-programmet har minskat och håller på att avvecklas helt på öarna.

Trycket på öarna och Evrosområdet har minskat när många har förts över till fastlandet, bland annat genom att 35 000 fick uppehållstillstånd under 2020. Tiotusentals blev i stället hemlösa – se mer om det i en annan artikel.

På öarna finns nu drygt 17 000 flyktingar och migranter jämfört med över 40 000 ett år innan. Regeringens mål är att asylsökande ska fördelas över hela landet i förhållande till befolkningsantalet.

Drygt 11 000 lämnade Grekland, uppger ministern nöjt. (Två tredjedelar återvände, anger organisationen Refugee Support Aegean. Hälften var albaner. En del återvände med stöd från IOM. Tre tusen av de elvatusen var till hälften Dublinöverföringar till övriga EU – mest familjeåterföreningar – och till hälften asylsökande och flyktingar som fått internationellt skydd, som medlemsstater beslutat flytta över till sig, bland annat drygt 500 ensamkommande minderåriga.) Tvångsdeportationer till Turkiet har inte ägt rum sedan början på mars.

EU-kommissionären kommenterar i media att Grekland nu har kontroll över situationen, att antalet väntande ärenden har minskat så mycket att det inte är ett problem längre, och att med Turkiet måste man förhandla så de följer avtalet.

I en 40 minuters debatt hos EU-parlamentets LIBE-kommitté i slutet av januari 2021 korrigeras ministerns siffor en aning av EU-kommissionens representant Beate Gminder, chef för den speciella arbetsgruppen för Grekland. Jag återkommer till den debatten – som framför allt gällde lägren – i en separat artikel om de planerade nya flyktinglägren på öarna. I det grekiska mottagningssystemet bor nu knappt 65 000 varav drygt 10 000 har fått internationellt skydd, uppger Gminder (utan att säga någonting om problem och hemlöshet som väntar dem som får uppehållstillstånd). 17 000 av de 65 000 finns på öarna. Drygt 5 000 omflyttningar till andra EU-länder har utlovats, drygt 2 000 har flyttats över. 1 500 kommer vara ensamkommande minderåriga, drygt 5 00 har flytttats. 1 800 kommer vara asylsökande, 1 300 har flyttats. 1 900 kommer vara flyktingar som har fått uppehållstillstånd, nästan 400 har flyttats. Mottagningsländer är bland annat Tyskland, Frankrike och Portugal. Framför allt Tyskland har lovat ta emot många sjuka barn med sina familjer. Överflyttningen tar tid av byråkratiska skäl och på grund av pandemin.

Det finns baksidor som inte nämns

Inga siffror på hur många som har fått sina asylansökningar förklarade som omöjliga att göra.

Ingenstans rapporteras officiellt om situationen för de 35 000 flyktingar som har fått uppehållstillstånd i Grekland under 2020, ingenting om alla dem som vräks från sina asylboenden efter en månad. Ingenstans ifrågasätts varför ministeriet avvecklar lägenheterna inom det EU-finansierade Estia-programmet när samtidigt flyktingar med uppehållstillstånd ingenstans har att bo utan placeras i tält. Mer i en annan artikel.

Om siffrorna som migrationsministern presenterar i parlamentet säger Syrizas tidigare migrationsminister Yannis Mouzalas att ministern ska inte hymla om situationen. I lägren på öarna fryser människorna, det är vinter och kallt, elen räcker inte. Förhållandena är också erbarmliga i Malakasa, Ritsona och några andra läger på fastlandet. Flera Syrizariksdagsmän lyfter detta i den grekiska riksdagen och hos media.

Europadomstolen har fått en anmälan från två grekiska organisationer om ovärdiga förhållanden i lägren på Lesvos och Kos. Domstolen samlar in fakta och ber bland annat grekiska regeringen att svara på ett antal frågor. Det handlar bland annat om minimal tillgång till sjukvård, sanitära missförhållanden, kyla, floder av vinterregn, och att sårbara personer inte undantas från dessa förhållanden.

I januari 2021 har tidningen Efimerida ton Syntakton en artikel där den lokala solidaritetsgruppen på Samos berättar om syriska barnfamiljer, enförälder-familjer och människor med fysiska och psykiska funktionshinder som är fast i Samoslägret sedan många månader. Grekland låter dem inte söka asyl i Grekland och de ska tillbaka till Turkiet. Som vägrar ta emot dem. De bor inne i lägret såväl som på markerna runtom. De får minimal finansiell hjälp och rättigheter de har haft som asylsökande har tagits ifrån dem. Flyktinglägret på Samos är dimensionerat för 648 personer och här bor 3 500 människor.

I 40-minutersdebatten hos LIBE-kommittén i slutet av januari kom det fram att ungefär 3 000 i öarnas läger väntar på deportation.

Kommentarer:

Asylprocedurerna har ibland tagit flera år och det är bra om det går snabbare. Men går det för snabbt? Är det rättssäkert?

Vansinnigt och riktigt dåligt är att goda asylboenden – lägenheter och en del hotell –avvecklas medan asylsökande, flyktingar med uppehållstillstånd och andra hemlösa tvingas tillbringa vintern i tält. I slutet på januari 2021 mitt i kalla vintern rapporterar lokalmedia att i Larissa i norra Grekland beordras 12 flyktingfamiljer att lämna sina Estia-lägenheter. Larissas Antirasistiska Initiativ protesterar och säger att ingen flykting ska vräkas och i stället omedelbart få resedokument och ha tillgång till integrationsprogram, lika rättigheter och värdiga levnadsförhållanden.

Ensamkommande minderåriga

Mycket bra är en lagändring sent i höstas som inte längre tillåter att ensamkommande unga placeras i polishäkten.

Gång på gång har grekiska regeringen fått rapporter om bristen på ungdomsboenden för ensamkommande minderåriga. I stället har de placerats bland vuxna, drivit omkring hemlösa och i värsta fall stängts in på polisstationer. I början av 2020 fanns 5 000 ensamkommande minderåriga i Grekland och bara hälften så många platser för dem. Många fanns i lägren på öarna. Efter ett besök på Lesvos vårvintern 2020 uppmanade EU kommissionären Ylva Johanssons medlemsstaterna att ta emot ensamkommande minderåriga flyktingar som sökte asyl. Många sa ja, däremot inte Sverige. Senare följde att länderna sa ja till andra överföringar också. Se ovan.

Nya ungdomsboenden skapades också. Men i början av 2021 finns flera ensamkommande i lägret på Lesvos och en organisation i Thessaloniki uppmärksammar att det finns ensamkommande ungdomar under 14 år som sover på gatan.

Det är i Grekland som EU:s största flyktingläger finns, och här har de flesta flyktingprofil.

Att flyktingar anlitar smugglare, utnyttjas av smugglare, och reser in till EU irreguljärt beror som vi alla vet på att det finns ingen annan möjlighet, flyktingar får inte visum till EU-länderna. Till Grekland ökade antalet med femtio procent 2019, och lägren på öarna blev ännu mer överbefolkade. Grekland tog emot fler flyktingar och migranter än Italien, Cypern, Malta och Spanien tillsammans. Asyl Service sa att närmare 80 procent hade flyktingprofil och var från framför allt Afghanistan, Syrien och Irak. Regeringen kallade dem illegala migranter.

I maj 2020 meddelade grekiska Unhcr att de flesta som kommer irreguljärt till Grekland är från de främsta flyktingproducerande länderna i världen – Afghanistan och Syrien. Andra är från Irak, Sudan, Somalia, DR Kongo och andra länder i krig. En del är från Pakistan och Bangladesh, två länder som Grekland nu har fogat till listan över säkra ursprungsländer. Vilket kan ifrågasättas när många asylsökande från Bangladesh får internationellt skydd i andra instans i vissa EU-länder.

Grekland har gett fler personer flyktingstatus än status som alternativt skyddsbehövande, tvärtemot Sverige. Till 2020 var tillståndstiderna i Grekland desamma oavsett status, 3 år. Från 2020 gäller 3 år för flyktingstatus och 1 år för skyddsstatus. Vid förlängning ges 2 år. Det är det sämsta som ges i EU, dit Sverige förmodligen kommer sälla sig. Att förlänga uppehållstillstånd har skapat långa handläggningstider hos Asyl Service och har lett till att en del har blivit av med sina arbetstillstånd under väntetiden.

Tyvärr är problemet med långa väntetider inte nytt i Grekland. Men problemet kan bli gigantiskt eftersom tillståndstiderna för alltfler är så korta nu. Samma sak befaras i Sverige. Jag minns en drabbad trebarnsfamilj från Uzbekistan för flera år sedan. Vi träffades i Aten genom min vän Hussein från Sudan, som gick bort i juni. Familjen hade 3-årigt tillstånd. (Hussein hade flyktingstatus på 5 år och att förlänga det var bara en formalitet som gick snabbt.) När det skulle förlängas gick paret tillståndslösa i över ett år och mannen förlorade sitt arbetstillstånd och sitt arbete. Familjen överlevde genom tillfälliga svartjobb, att hyresvärden accepterade att de inte kunde betala hyra och att parets föräldrar i Uzbekistan kunde hjälpa dem.

Regeringens framtidsplaner

2019 var Grekland den främsta inreseporten till EU för flyktingar och 65 000 sökte asyl. De flesta kom med båt från Turkiet. Några tusen kom över den grekturkiska gränsen i norr, Evrosgränsen. För 2020 har nyanlända varit 80 % lägre, och migrationsministern Notis Mitarakis säger stolt och nöjd att nu har vi inflödet under kontroll. Minskningen beror på att vi har visat att landet inte är berett att ta emot irreguljära/illegala migranter, 2/3 är migranter, som vill ta del av europeisk välfärd. De som har asylskäl ska få stanna efter en juridisk procedur, fortsätter han, och när de har fått uppehållstillstånd måste de klara sig själva precis som alla greker måste göra. De kan inte räkna med gratis bostad och pension.

Migrationsministern har av och till uttalat sig fördomsfullt, föraktfullt och okunnigt. Ibland har han använt en retorik som hör hemma bland ultranationalister. När han uttalar sig i media numera har retoriken blivit något mer korrekt, kanske efter tillsägelser från EU.

Sedan i maj-juni 2020 har tiotusentals flyktingar som fått uppehållstillstånd vräkts från asylboenden efter en månad. De har fått bo kvar där för att de inte har haft någonstans att ta vägen och inte har hittat arbete. Tusentals har inte haft någon annan stans att ta vägen än till gatan. De automatiska månadsbeloppen har också tagits bort. Deras boenden har tagits över av asylsökande som har fått fortsätta processen på fastlandet. Omkring 35 000 fick internationellt skydd under 2020. Grekiska polisen utfärdade utresehandlingar så att många kunde lämna landet legalt. Det finns ingen garanti att de inte måste återvända till Grekland efter tre månader.

För 2021 säger minister Mitarakis till media att 2020 var en milstolpe när vi fick kontroll över migrationskrisen. Målsättningen nu är att inflödet av irreguljära migranter ska vara på samma låga nivå som 2020. Nyanlända ska skiljas åt mellan dem som är berättigade till internationellt skydd och de som är irreguljära migranter. Etableringen av låsta läger ska fullföljas och lägren på öarna ska bli stängda/kontrollerade. De som är där ska inte vara där länge. De som har asylskäl ska föras vidare till andra platser på fastlandet. (Han slirar ibland mellan låsta och kontrollerade läger, kanske beror det på att han syftar på många förvarsplatser, eller helt enkelt på att det ska bli lätt att stänga in invånarna, förbjuda utgång som nu under pandemin. Han verkar inte säga ”illegal” lika ofta längre, vilket däremot hans partikamrater gör, bland annat i EU-parlamentet.)

2021 ska det finnas 12 låsta (closed) läger på öarna och på fastlandet, lovar ministern. På de fem öarna blir det nya läger. Det på Samos kommer öppna först följt av motsvarande på Kos och Leros och sedan på Lesvos och Chios.  De sju på fastlandet blir det kraftigt utbyggda registrerings- och mottagningslägret Fylakio i Evrosområdet (öarnas motsvarighet), Sintiki i Serres, Diavata i Thessaloniki, Ritsona i Evoia och två läger i Malakasa inte så långt från Aten. Kapaciteten kommer ligga på omkring tusen till femtusen per läger. Finansieringen är till hundra procent säkrad genom EU. (Flera av lägren är tältläger.)

Grekland ska fortsätta sin strikta policy för 2021, upprepar migrationsministern i flera uttalanden. De andra länderna i EU har sett hur vi har kämpat och fått ner flödet av migranter och hur vi har snabbat på asylprocesserna. Grekland ska inte vara en inkörsport för ekonomiska migranter, vi ska fortsätta försvara våra gränser med EU:s hjälp och den grekiska kustbevakningen. Stängslet som byggs utmed Evrosgränsen med EU:s hjälp och det utbyggda mottagningslägret Fylakio (med många förvarsplatser) kommer leda till att Evros får färre irreguljära nyanlända. Grekland ska ge asyl till dem som är berättigade, speeda upp deportationen av dem som inte är berättigade till internationellt skydd, fortsätta skapa låsta/kontrollerade läger och fortsätta den mjuk integrationen av flyktingar.

Integrationen

För att kommentera det som ministern kallar mjuk integration! Det finns ingen integrationspolicy förutom det EU-finansierade IOM-programmet Helios.

Förra Syrizaregeringen hade ett planerat program för integration. Jag vet inte om Helios ingick, men det startade våren 2019 i liten skala och växte kraftigt under sommaren och hösten 2020 i panik när tiotusentals flyktingar med uppehållstillstånd ställdes på gatan.

Flyktingar som fått uppehållstillstånd möter enorma problem – se tidigare artiklar. IOM-programmet Helios försöker lösa bland annat de byråkratiska problemen och har fått mycket mer EU-resurser. Nu talas det officiellt om att Grekland har ett integrationsprogram, och det är Helios man syftar på. Men det är bara för sex månader per förmånstagare och för bostad bygger det på att man hittar en lägenhet själv. Helios står sedan som garant för hyran och hyreskontraktet.  I december 2020 hade nästan 23 000 flyktingar med uppehållstillstånd knutits till programmet men det fanns fortfarande inte utrymme för alla behövande. Efter överenskommelse mellan IOM, Atens borgmästare och migrationsdepartementet hyrdes några hotell som tillfälliga boenden på två månader för familjer innan de kommer in i Heliosprogrammet. Många tusen har placerats nödtorftigt i tält, som har satts upp i förläggningar för asylsökande nära Aten.

Det finns inte heller någon statligt ordnad språkundervisning i grekiska, typ SFI.

Inför 2021 ombildades regeringen. Flera nya ministrar har en bakgrund i extremhögern och kritiker menar att regeringen nu ännu bättre tillfredsställer de reaktionära av Neo Demokratias väljare, och att den nu är en blandning av extrem neoliberalism och extremhöger. Vice migrationsminister heter nu Sofia Vuoltepsi och ska ansvara för integration. Hon har, läser jag i tidningen Efimerida ton Syntakton, gjort sig känd för hård uppfattning och retorik som är emot flyktingar och migranter.

En väljarundersökning visar att grekerna är ganska nöjda med regeringen.

—-

Källor i huvudsak

European Council on Refugees and Exiles (ECRE)/The Asylum Information Database (AIDA), 2020: Country Report: Greece, 2019 update, www.ecre.org

Artiklar från Refugee Support Aegan, www.rsaegean.org/en    

Efimerida ton Syntakton, www.efsyn.gr

ECRE Weekly Bulletin, www.ecre.org

LIBE-kommitténs debatt i EU-parlamentet den 27 januari 2021, www.europarl.europa.eu

Pressöversikter genom grekiska Unhcr, förmedlas dagligen, sammanfattar ur grekiska dagstidningar.