FÖR EN HUMAN MIGRATIONSPOLITIK

Postat den 28 juni, 2026 av Annetter

Runtom i Sverige samlas människor kring paroller om en human migrationspolitik. I Kampanjen För en human migrationspolitik samlas organisationer och nätverk. Den verkar över hela landet nu fram till valet den 13 september. På bilden är det en manifestation på Sergels torg i Stockholm 10 maj. Foto författaren.

Kampanjen För en human migrationspolitik kräver en politik som är rättssäker, förutsägbar och medmänsklig. Många, många sluter upp bakom kampanjen och offentliga möten och manifestationer hålls från norr till söder, från väster till öster.

Sverige behöver inte bara en ny regering utan också föra en human migrationspolitik. Tidöregeringen har konsekvent genomfört enorma försämringen för människor med rötter i länder utanför EU. Människor på flykt och människor som en gång har flytt eller flyttat hit har bemötts och behandlats skändligt och förnedrande i Sverige. Det ena fientliga lagförslaget efter det andra har gått från utredning till proposition och till beslut i riksdagen, där Tidöpartierna har haft majoritet. Remissinstanser har i många fall varit starkt negativa till förslagen, men regeringen har nobbat kunnighet, erfarenhet och omdöme.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centern bildar opposition och valet den 13 september ser ut att vinnas av oppositionen. Som det ser ut nu. Kritiken mot regeringen har vuxit kraftigt det senaste året och en orsak har varit de många utvisningarna och nekade förlängningar av arbets- och uppehållstillstånd. Människor som arbetar, betalar skatt och som behövs på den svenska arbetsmarknaden har tvingats lämna Sverige när arbetsgivarna inte förmår betala löner som regeringen kräver att de ska ha, och som oftast ligger långt över kollektivavtalen. Men arbetsmarknaden har också förlorat människor när Spårbyteslagen togs bort, den som gjorde att asylsökande med avslag kunde få uppehållstillstånd genom arbetstillstånd, när de hade arbete och arbetsgivare.

Vårdanställda är en yrkesgrupp som har fått mest uppmärksamhet i det här sammanhanget. En anledning till den orimliga stressen på så många arbetsplatser inom vården, är att det saknas personal eftersom tidigare anställda har tvingats lämna Sverige. Men många andra yrkesområden har också drabbats.

Utvisningarna handlar inte bara om arbetsamma människor. När vuxna har utvisats har det många gånger drabbat familjer med barn, som har vuxit upp i Sverige. Till det kom så de gräsliga tonårsutvisningarna, när myndigheterna beslöt att även om föräldrar och yngre syskon hade stadigvarande rätt att leva i Sverige, så gällde de inte unga när de fyllt 18 år. Hade de inte egna skyddsskäl och hade de inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden med löner som krävdes, så skulle de lämna landet. Så har det också blivit i många, många fall. I regeringens ögon är en 18-åring, som ursprungligen kommer från ett land utanför EU, vuxen och behöver inte sin familj. Till slut vek sig regeringen för kritiken och stoppade inte redan beslutade tonårsutvisningar. Men skadan var redan skedd i många, många människors liv.

Det har varit så många groteska inslag i denna invandrarfientlighet. Det har blivit mjycket, mycket svårt att få asyl, och Migrationsverket och domstolar har valt att inte tro på vad människor berättar. Regeringen har ocksaå varit duktiga på att ta bort människors hopp om att avslag på att få stanna i Sverige skulle kunna vändas till att få bli kvar.

Blir det bättre med en ny regeringen? Det måste det bli.

Men oppositionspartierna är inte eniga om hur mycket ändring det ska bli, och i riksdagen har Socialdemokraterna tyvärr oftast röstat ja till Tidöregeringens förslag när det gäller migrationspolitiken.

Kampanjen För en human migrationspolitik har gått igenom och redovisar hur partierna har röstat i riksdagen när det gäller tio tunga förslag, som berör många människor på flykt, som har varit på flykt eller som över huvud taget har en invandrarbakgrund. Sju av de tio förslagen var regeringspropositioner, och dessa gick igenom. Tre var oppositionens förslag, och de fick inte majoritet. En valkompass alltså. Omröstningarna har ägt rum november 2023 – maj 2026. Förslagen gällde: Avskaffa ”särskilt” ömmande omständigheter som grund för uppehållstillstånd. Ta bort spårbyte utan övergångsbestämmelser – med mycket kort varsel infördes den nya lagen 1 april 2025. Begränsa SFI till 3 år. Frysa tonårsutvisningar i väntan på en lösning (vilket inte var något Tidöregeringen ville och förslaget gick inte igenom). Höja lönekravet för arbetsinvandrare ytterligare och nu till 90 procent av medianlönen, dvs 33 390 kr/mån. Afghanska tolkar ska få skydd i Sverige (det var inte heller något som Tidöregeringen ville och förslaget gick inte igenom). Skärpta krav för svenskt medborgarskap. Övergångsbestämmelser för medborgarskapslagen för att förhindra retroaktivitet (inte heller det ville Tidöregeringen och förslaget gick inte igenom). Kvalificering i fem år till socialförsäkringar och ekonomiskt bistånd för nyanlända sedan de fått uppehållstillstånd. Första omgången av en grundlagsändring om återkallande av medborgarskap.

Oppositionspartierna har inte röstat enhälligt. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har konsekvent röstat mot regeringen (tack för det!). Socialdemokraterna har med något undantag röstat med Tidöregeringen, när förslaget har varit regeringens. Centern har oftast röstat ja till regeringens förslag, en gång delvis.

Socialdemokraternas ledning envisas ju också med att vilja hålla fast vid en stram migrationspolitik, till många partimedlemmars frustration.

Vi kommer behöva en regering med både Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Själv kommer jag lägga min röst på något av dessa två. Och jag hoppas att Socialdemokraterna ändrar inställning i migrationspolitiken.

Mer i detalj kan ni läsa kampanjens valkompass på https://dok.farr.se/pagaende initiativ eller https://dok.farr.se/tido 

Publicerat i Sverige | Lämna en kommentar

Företrädare för Sveriges regering och Afghanistans talibanregering träffas i Bryssel för att diskutera utvisningar av afghanska medborgare

Postat den 28 juni, 2026 av Annetter

Mötet ägde rum i slutet av juni och talibanregeringen hade fått inbjudan från EU. Sverige sägs ha varit initiativtagare till detta. Tyskland och EU-kommissionen har redan inlett diplomatiska förbindelser med Taliban-Afghanistan.

Sveriges regering vill kunna utvisa afghaner som inte har rätt att vara i Sverige. Migrationsminister meddelade innan att mötet blir på tjänstemannanivå och det handlar om utvisningar av “inte sällan väldigt farliga personer”. Ungefär så har minister Forsell uttalat sig tidigare – väldigt farliga personer, hot mot Sveriges säkerhet, farliga brottslingar – inte minst när det har handlat om utvisning av somalier. Samtidigt var förvarstagna somalier och utvisade somalier i många fall inte alls kriminella.

Talibanerna vill ha erkännande och kunna stationera diplomater i EU. En anledning anses vara att dessa ska spionera på talibankritiska afghaner i Europa för att sätta press på dem med hot om hur deras anhöriga i Afghanistan kan straffas. (Flera andra länder verkar på det sättet i Europa, bl. a. Iran.)

Agerandet från EU-kommissionen och intresserade medlemsregeringar är oacceptabelt. Man samarbetar inte med en olaglig regering som förtrycker sin befolkning och i synnerhet så hänsynslöst halva sin befolkning och nu också tillåter att flickor kan giftas bort från 9 års ålder. Samtidigt som förtrycket av flickor och kvinnor hör till det värsta i världen, eller är värst i världen, tvingars den andra halvan att acceptera och se förtryck av kvinnor som rätt och riktigt och i enlighet med Guds vilja.

Publicerat i Sverige | Lämna en kommentar

SVENSKA LAGAR och BESLUT SOM NYLIGEN HAR ANTAGITS OCH FATTATS

Postat den 28 juni, 2026 av Annetter

Några av deltatarna vid och organisationerna bakom manifestationen för en human migrationspolitik. Stockholm, Sergels torg, 10 maj 2026. Foto författaren.

Sedan 6 juni gäller Sveriges nya lag för att bli svensk medborgare. Den nya lagen ställer mycket högre krav på den som söker svenskt medborgarskap: Att stadigvarande ha bott i Sverige i 8 år, ha en fastställd identitet om Migrationsverket godtar, att klara språkprov i svenska, att kunna försörja sig, att ha levt/lever hederligt, skötsamt och att inte vara skuldsatt enligt Kronofogdemyndigheten. Före 6 juni gjorde Migrationsverket möjligen en slutspurt genom att i sista minuten fick ett antal människor sitt svenska medborgarskap (bl. a. en person i bekantskapskretsen). Men det var många som Verket inte hann med, och som nu har nya krav att förhålla sig till, bl. a. att bo kontinuerligt sedan 8 år i Sverige i stället för som tidigare 5 år.

I sammanhanget vet nog många numera att människor, som har bott länge i Sverige men, som inte kan visa upp nationella identitetspapper som Migrationsverket godtar, får inte svenskt medborgarskap. Dit hör många från Afghanistan och Somalia. Kommer de ens någonsin kunna få svenskt medborgarskap? För många har det afghanska passet gått ut, kan inte förlängas eftersom talibanregimen inte har ambassader i Europa. Så de vågar inte resa utanför EU och många vågar inte resa utanför Sverige om de inte har permanent uppehållstillstånd.

15 juni tog riksdagen “Angiverilagen”, det vill säga lag om informationsplikt. Den gäller från och med 13 juli. Protesterna mot regeringens ursprungliga förslag var enorma hösten 2024 och det ledde till att skolan, sjukvården, socialtjänsten och de kommunala biblioteken inte finns med bland de myndigheter/verksamheter där personalen är skyldiga att anmäla till polisen när hen kommer i kontakt med en person som inte har tillstånd att vistas i Sverige. 6 myndigheter måste rapportera till polisen: Skatteverket, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Pensionsmyndigheten, Kronofogden och Kriminalvården.

Men vissa lagar och beslut och vissa förslag, som inte är beslutade än, innebär att sjukvårdens undantag urholkas. Nyfödda barn ska till exempel alltid anmälas till Skatteverket, och hälso- och sjukvårdens personal gör det ofta per automatik. Med det blir också deras papperslösa mödrar rapporterade. En annan skyldighet sjukvården har är att uppgifter måste lämnas ut vid polisens förfrågan om det behövs för den brottsförebyggande verksamheten. Att vistas utan tillstånd i Sverige kan ge böter, och är alltså ett brott. Ett av argumenten för att hälso- och sjukvården skulle undantas från anmälningsplikten var att människor skulle komma att undvika sjukvården. Det märker sjukvården redan av. Papperslösa har rätt till vård som inte kan anstå, och dit hör förlossningsvård. Men sjukvården märker redan nu att gravida hör sig för om alternativ till förlossningar på sjukhus. Likaså finns vårdpersonal på alla nivåer i hälso- och sjukvårdshierarkierna, som inte vet att papperslösa har rätt till ”vård som inte kan anstå”.

Den 9 juni beslöt Riksdagen att ta bort permanent uppehållstillstånd och anpassa Utlänningslagen till EU:s pakt för asyl och migration.

Socialförsäkringsutskottet hade då ställt sig bakom regeringens förslag om att ta bort permanent uppehållstillstånd och riksdagsmajoriteten gick på utskottets förslag. Människor i behov av skydd och personer som är varaktigt bosatta i Sverige och deras anhöriga kommer inte längre kunna få permanent uppehållstillstånd. S, V, C och MP hade reservat sig. Att ta bort permanent uppehållstillstånd ingår i att Sverige inte ska ge mer av internationellt skydd eller ha ett generösare asylförfarande än vad EU-rättens miniminivå anger.

Samtidigt togs lagändringar som anpassar svensk lag till EU:s migrations- och asylpakt: Terminologi och systematik för det svenska asylförfarandet ändras. Gränsförfarandet för asyl tillämpas i fler situationer än de som är obligatoriska enligt EU-rätten. Rätten till offentligt biträde begränsas. Polismyndigheten, Migrationsverket och regionerna blir ansvariga för screeningförfarandet. Åldersgränsen för att ta fingeravtryck och fotografier under migrationsprocessen tillåts från sex år.

Reservationer med synpunkter från oppositionen som ovan.

Lagändringarna börjar gälla den 12 juli 2026.

Från regeringens hemsida om Vandellagen:

Den 15 juni sa Riksdagen ja till regeringens förslag om att utlänningars vandel, dvs levnadssätt, i större utsträckning ska vägas in vid prövning av rätten till uppehållstillstånd, både när det gäller att bevilja och återkalla sådana tillstånd.

Uppehållstillstånd ska kunna återkallas i fler situationer än idag, på grund av levnadssättet.

Det blir större möjligheter att neka eller återkalla uppehållstillstånd vid misskötsamhet som t ex att inte följa lagar, regler eller myndighetsbeslut, ha stora skulder eller försörja sig på ett oärligt sätt.

Lagändringen börjar gälla 13 juli 2026.

Kommentar: Regeringens förslag och proposition om ”Vandellagen” har varit mycket, mycket kritiserat, men gick igenom i riksdagens som konsekvens bl a av Tidöpartiernas majoritet bland de folkvalda.

Höjda lönekrav

Sedan 1 juni är lönekravet för arbetskraftsinvandrare 90 procent av medianlönen – nästan 33.390 kr i månaden. Regeringen informerade för en tid sedan att för 27 yrken skulle lönekraven bli lägre, bl. a, för undersköterskor. Sedan har det varit tyst om undantagen.

Socialdemokraterna har meddelat att vinner de valet kommer de ändra systemet. De menar att arbetskraven för invandrare ska styras av arbetsmarknadens behov och bestämmas av arbetsgivare och fackförbund.

Tonårsutvisningarna

I maj gick regeringen ut med att de stoppas. Protesterna mot dessa utvisningar hade blivit enorma och regeringen gav vika för trycket. Men bara för beslut som inte vunnit laga kraft (laga kraft brukar inträffa 3 veckor efter slutligt beslut).

Beslutet gäller utvisningar av ungdomar som har fyllt 18 år och har familjen i Sverige. Nu får dessa stanna tills de fyller 21 år. Under tiden anses de hinna gå ut skolan, kanske skaffa en utbildning, kanske etablera sig på arbetsmarknaden och då kunna stanna genom arbetstillstånd, som i så fall ska kunna sökas i Sverige.

Men också 21-åringar behöver sin familj. Och hur svårt är det inte för mycket unga människor att få arbetsgivare att vilja betala de höga lönerna för arbets- och uppehållstillstånd?! Plus att dagens arbetslöshet också omfattar unga nyutbildade.

Exempel på nyligen genomförd utvisning. Torsdagen den 25 juli utvisades en 20-årig kvinna till Pakistan. Hennes familj lever i Sverige med uppehållstillstånd. Pappan är varaktigt boende i EU. Den unga kvinnan har bott länge i Sverige, talar utmärkt svenska, hur vuxit upp med svenska ungdomars valfrihet och livsstilar och har planerat universitetsstudier. Eftersom familjen har en allvarlig konflikt i Pakistan med pappans familj har den unga kvinnan inte släktingar att luta sig mot i ursprungslandet. Av rädsla för vad som kan hända får ingen som känner dem veta att hon är i Pakistan. Hon har redogjort för detta utförligt och Migrationsverket verkar inte ha misstrott henne, men har inte ändrat utvisningsbeslutet. Pappan förbereder för hur hon ska kunna bo och leva i huvudstaden utan att synas för mycket.

Det finns just nu ingen annan lösning än  att hon ska bo ensam. Men kvinnor som bor ensamma bryter mot pakistanska hedersnormer, det gäller unga såväl som äldre kvinnor. En ensamboende kvinna får dåligt rykte och riskerar att utsättas för våldtäkt och andra övergrepp, för kidnappningar och påtvingade äktenskap. I ett långt telefonsamtal berättar hon vad som kan hända, och om unga kvinnor som har drabbats. Hon berättar också att handläggaren på Migrationsverket hade peppat henne och okunnigt sagt att det kan bli så bra i Islamabad, du kan bo själv, ha din frihet och hitta ett jobb. Det går inte för en kvinna, som bor ensam, kommenterade den unga kvinnan, handläggaren var helt okunnig.

Att unga med familjen i Sverige ska utvisas när de fyller 21 år är nästan lika inhumant, som att de ska utvisas när de har fyllt 18 år. Det är inte acceptabelt.

Publicerat i Sverige | Lämna en kommentar

Beslut om Återvändandeförordningen och därmed bl a fritt fram för återvändandedeportationsläger utanför EU

Postat den 28 juni, 2026 av Annetter

Stockholm, Sergels torg lördagen 10 maj 2026, manifestation för en human migrationspolitik. Foto författaren.

Nu har medlemsländerna, EU-parlamentets majoritet och kommissionen kommit överens och med den är människor på flykt än mer utsatta än de redan är.

Måndagen den 1 juni kom EU-parlamentet, EU:s ministerråd och EU-kommissionen överens om Återvändandeförordningen (se EU-kommissionens webbsida för bakgrund och vad det handlar om, se mitt inlägg postat 6 april). Ultrahögern kuppade i parlamentet och det har uppenbarligen accepterats. Den tagna förordningen innebär ännu fler försämringar för människor på flykt än vad bara EU:s pakt för asyl och migration innebär (se ovan inlägg).

200 civilsamhällesorganisationer undertecknade för ett halvår sedan ett gemensamt upprop mot vad som då var ett förslag under behandling i EU:s ministerråd och parlament. Kritiken fokuserar framför allt tre saker: Hubbar i länder utanför EU blir förvar för människor utan att de har någon anknytning till dessa länder och utan oberoende kontroll av deras rättigheter och hur de tvingas leva, förordningen tillåter längre förvarstagande än idag och barn kan också drabbas av dessa åtgärder.

Från det kuppade parlamentets sida har man önskat att förordningens regler ska gälla omedelbart och som en del av EU:s pakt om asyl och migration, som gäller från 12 juni, medan ministerrådet har velat ha en tid på uppemot två år på sig för genomförandet. Enligt kommissionens webbsida ska förordningen nu implementeras omedelbart efter att den har trätt i kraft, vilket sker det datum när den publiceras i unionens Official Journal. Innan publiceringen ska parlamentet och ministerrådet formellt inom sig godkänna den gemensamma överenskommelsen. Parlamentet godkände i mitten av juni. En del detaljer i överenskommelsen kommer gälla först efter 12 månader.

Vad har man kommit överens om?

Personer, som inte har rätt att vara i EU är med stor tydlighet skyldiga att lämna unionen och att samarbeta med myndigheterna om det. Om de inte samarbetar har myndigheterna rätt att placera människor i förvar i upp till 2 år, och tiden kan under vissa omständigheter förlängas med 6 månader. Inlåsningen i förvar kan ersättas med fotboja om medlemsstatens myndigheter beslutar det.

Medlemsstaterna får inrätta återvändandehubbar i länder utanför EU som en slutlig destination för människor (i stället för ursprungslandet) eller som en tillfällig transferdestination innan återvändandet till ursprungslandet eller till ett annat land utanför EU, som tar emot personen. (Personerna behöver inte ha någon anknytning till hubbarnas länder.)

Ensamkommande minderåriga får inte ingå i detta.

Återvändandeländerna ska vara stater som respekterar principerna om mänskliga rättigheter och om internationella lagar inklusive principen om nonrefoulment.

Medlemsländerna ska ömsesidigt erkänna och följa andra medlemsstaters beslut om krav att lämna unionen. Men detta blir tillsvidare frivilligt och ska ses över 3 år efter att förordningen trätt i kraft. Då kan kommissionen lämna ett förslag om att det blir obligatoriskt att följa varandras beslut.

(Så blev det alltså tills vidare med skyldigheten att följa en unionsmedlems beslut om avslag och deportation av en person som har sökt asyl – jag har skrivit om det tidigare, och att asylland nr 2 skulle bli skyldig att genomföra deportationen. Beslutet är i hög grad aktuellt för svenskafghaner som avvisas från Sverige och söker asyl i Frankrike efter 12 juni. Vi vet däremot inte om Frankrike började tillämpa pakten den 12 juni, som bl a innebär och att hen då måste vänta i limbo 3 år innan asylprocessen kan öppnas.)

För den som utvisas med tvång blir förbudet att återvända till unionen vanligen maximalt tio år. Den tiden får göras längre för människor, som medlemsstaten anser vara ett säkerhetshot.  Förbudet att resa in igen kan sättas utan bortre gräns och personen kan sättas i fängelse.

Med Återvändandeförordningen är det nu alltså fritt fram för återvändandehubbar. EU och medlemsstaterna kan nu utan hinder komma överens med länder utanför EU om att inrätta anläggningar dit människor med avslag om skydd men som av olika skäl inte kan återvända till ursprungslandet, kan skickas. Länder måste bara komma överens, dvs mottagande land ska ha accepterat ersättningen för att ta emot människor utifrån de krav EU-landet/länderna ställer. Nederländerna, Österrike, Danmark, Tyskland och Grekland har redan gått samman för att etablera gemensamma återvändandehubbar utanför EU. Gruppen för samtal med tio tänkbara partnerländer om att inrätta anläggningar, bl a Kazakstan och Uzbekistan. Italien i sin tur kommer använda redan inrättade läger i Albanien, men Albanien i sin tur är missnöjt med avtalet med Italien (Se Europaportalen.se och Politico.se.)

Publicerat i Allmänt Europa | Lämna en kommentar

Europarådets hantering av hoten mot Europakonventionen och Europadomstolen

Postat den 28 juni, 2026 av Annetter

Uppföljning av artikel från april 2026

15 maj 2026 hade Europarådet (Council of Europa) sitt möte i Moldaviens huvudstad Chisinau om detta. Utrikesministrarna för de 46 medlemsländerna presenterade en deklaration om vad de enats om avseende hur Europakonventionen om mänskliga rättigheter ska tolkas avseende migration, och således en vägledning till Europadomstolen (ECtHR) om migration. Deklarationen är inte bindande men bygger på samsyn från medlemsländernas regeringsföreträdare. Bland annat betonas medlemsmsstaternas rätt att besluta att kontrollera utländska medborgares rätt att komma in i och leva i landet och att konventionen måste tolkas i balans med staternas rättigheter.

Kommentarerna från civilsamhällesorganisationen ECRE, European Council on Refugees and Exiles, ser att deklarationen innehåller flera mindre välkomna satser men också att förslag från ECRE om oberoendet hos Europadomstolens domarkår och Europadomstolens, ECtHR:s, rättsvetenskap har man tagit till sig. Det framgår att medlemsstaterna har ansvar för att implementera vad som står i konventionen och att Europadomstolen finns för att säkerställa att individens rättigheter och friheter är säkrad på nationell nivå. Deklarationen betonar särskilt vikten av Europakonventionens artikel 3 (förbudet mot tortyr, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning) och artikel 8 (rätt till respekt för privatlivet och familjelivet).

Deklarationen finns att läsa på websidan hos Council of Europe, 135th Session, 15 May 2026 och kallas för Chisinau Declaration.

Publicerat i Allmänt Europa | Lämna en kommentar

SVERIGE: ALLT VANLIGARE ATT MÄNNISKOR SOM FLYTT BLIR ETT SÄKERHETÄRENDE

Postat den 28 juni, 2026 av Annetter

Vi möter dem i Migrationsverkets statistik.

Civilsamhällets förvarsbesökargrupper möter dem på förvaren.

Humanadvokaterna möter dem i sin rådgivning och som klienter.

Läsaren möter dem i grävjournalisten och författaren Joakim Medins böcker. Han har skrivit om kurder från Turkiet och Syrien, som Sverige förklarar vara säkerhetshot. Detta ökade genom Natoförhandlingarna och därefter Sveriges önskan att hålla sig väl med Turkiet för att kunna lagföra gängkriminella, som lever i Turkiet. Se Medin: Kurdspåret, Verbal förlag 2023, och Axelsson Medin & Medin, Bonniers förlag 2026.

DET HÄR KAN EN ENKELT LÄSA SIG TILL:

Enligt Säkerhetspolisens webbsida:

Enligt Lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar (2022:710, LSU) har Säkerhetspolisen i uppdrag att förhindra att personer som är eller kan bli ett säkerhetshot mot Sverige och som uppehåller sig eller etablerar sig i Sverige. Säkerhetspolisen kan ansöka hos Migrationsverket att personen ska utvisas. Säkerhetspolisen är också remissinstans till Migrationsverket i utlänningsärenden.

Säkerhetspolisens arbete med utlänningsärenden styrs av tre lagar: Utlänningslagen, Lagen om svenskt medborgarskap och Lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar.

Det kan handla om personer, som kan komma att begå eller på annat sätt medverka till brott enligt terroristbrottslagen eller personer, som på annat sätt kan utgöra ett allvarligt hot mot Sveriges säkerhet.

Utifrån de underrättelser Säkerhetspolisen har om en persons bakgrund, kontakter eller egna aktiviteter under en längre tid, i Sverige eller utomlands, gör Säkerhetspolisen en bedömning av om personen ägnar sig åt säkerhetshotande verksamhet. Säkerhetspolisen kan då ansöka hos Migrationsverket om att personen utvisas ur landet. Säkerhetspolisen kan ansöka hos Migrationsverket att personen tas i förvar, placeras i kriminalvårdsanstalt, i häkte eller i polisarrest.

Enligt regeringens webbsida:

8 juni (2026) lämnade regeringen en remiss till Lagrådet om att fler ärenden än i dag ska utgöra säkerhetsärenden enligt utlänningslagen (som statsstyrt företagsspioneri), att främlingspass ska kunna återkallas av säkerhetsskäl, att det ska bli möjligt att i vissa fall återkalla uppehållstillstånd om utlänningen bedriver statsstyrt företagsspioneri eller verksamhet med koppling till terrorism.

Enligt Migrationsverkets webbsida tidig i juni (texten utökades senare):

1 juni 2026 infördes begränsade rättigheter för utvisade (som innebär) säkerhetshot. Ska personen utvisas till ett land, där hen riskerar dödsstraff, tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling och att utvisningen därför inte kan verkställas, ska personen få stanna på inhibition så länge verkställandet inte kan genomföras. Det kan bli anmälningsskyldighet och förbud att lämna vistelseområdet. I väntan på utvisningen kommer hen erbjudas plats på något av Migrationsverkets boenden.

(Inhibitionen verkar kunna pågå obegränsad tid, alltså år efter år. Inhibition innebär att leva utan rätt att arbeta, utan rätt att resa och utan många andra av de rättigheter som en invånare i Sverige normalt har.)

OBS DET STÅR dels att en person kan drabbas av detta om hen utgör hot mot allmän ordning eller säkerhet, dels att det finns särskilda omständigheter knutna till en persons levnadssätt, dvs vandel, kan personen också omfattas av reglerna.  

FRÅN ETT WEBBSEMINARIUM MED FRIDH ADVOKATBYRÅ i början av juni 2026

Jag fick delta när FARRs förvarsbesökgrupp i Märsta (Flyktinggruppernas riksråd) hade förmånen att få veta mycket mer kring förvarstagna människor, som har blivit säkerhetsärenden.

Det börjar i stort sett alltid med att fallet är ett asylärende.

Ärenden och beslut om att vara säkerhetsärende och med avslag på ansökan har ökat påtagligt sedan 2015 och framför allt med nuvarande regering och trots att antalet asylsökande har minskat mycket de senaste åren.

Det finns två typer av säkerhetsärenden – det ena reglerat genom LSU, 2022:710 (se ovan). Personen har då redan tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd och myndigheten befarar att personen kan komma att begå terrorhandling. Polisen kan ansöka hos Migrationsverket att hen ska utvisas. Beslutet kan överklagas hos regeringen, som beslutar. Ärendets extrema tyngd ligger antagligen bakom att regeringen är överklaganinstans och att handlingar skickas med rekommenderad post.

Den andra typen, SOM ÄR DET VANLIGASTE, kallas icke-kvalificerade säkerhetsärenden och finns reglerad i utlänningslagen 1 kap paragraf 7 samt medborgarskapslagen paragraf 27 (nya eller gamla lagen?). Här är det inte begränsat till terrorbrott som i LSU (och märk ovan att Migrationsverket nämner även vandel). Överklagan görs till Migrationsdomstolen.

Ett ärende blir säkerhetsärende först när Säkerhetspolisen rekommenderar avslag och utvisning på personens ansökan till Migrationsverket. Det föregås av diverse turer och startar med en ansökan, som kan gälla internationellt skydd, förlängning på ett uppehållstillstånd, ansökan om permanent uppehållstillstånd, ansökan om medborgarskap, en partners anknytningsansökan om att få bo i Sverige etc.

Ärenden enligt utlänningslagen kap.7 gäller inte bara konstaterade terroristbrott utan det räcker med att Säkerhetspolisen rekommenderar avslag. En fjärdedel, 27 procent, av Migrationsverkets förfrågningar leder till att Säpo rekommenderar avslag av skäl som rör Sveriges säkerhet eller allmän säkerhet. Det handlar om allt från mycket känsliga frågor om Sveriges säkerhet till mer allmänna saker och kan gälla kopplingar till organisationer som utöver våld eller annan brottslighet som hotar, till exempel kurdiska eller palestinska grupper även om dessa inte är terrorklassade, eller klimataktivister som arbetar med civil olydnad. Att klimataktivister anses utgöra ett hot mot rikets säkerhet har blivit vanligare, och att myndigheter använder detta mot klimataktivister, som är EU-medborgare och bosatta här, och som får avslag på att bli svenska medborgare.

Migrationsverket kan skicka ärendet som en remiss, en förfrågan, till Säpo. Så här: En person kommer till Sverige, registreras och söker asyl, har ett samtal med Migrationsverket, får ett biträde och har så småningom sin intervju. När som helst i processen kan Migrationsverket tycka att ärendet bör skickas till Säpo med förfrågan. Det kan vara i det inledande samtalet men oftare längre in i asylprocessen. (Nu efter 12 juni med pakten och polisens inledande screening och den begränsade rätten till juridiskt biträde ändras en del detaljer men ingenting tyder på större förändring i just detta om säkerhetsärenden.)

Hos offentliga biträden vet man inte vad Migrationsverket reagerar på. Allt är sekretess. Men det har läckts fram att Migrationsverket har listor på indikationer att hålla koll på och som antagligen Säpo har skapat. Vad det står på listorna är sekretess. Men det finns också speciella landlistor, som för Irak och för Turkiet. Etnicitet kan också vara något att beakta, och sympati för vissa organisationer. Antagligen fungerar det så att om flera punkter på listan bockas så skickas ärendet till Säpo för förfrågan. Vanligt är nog att Säpo har listor på personer och informerar Migrationsverket att hålla kolla på dessa. Oftast är det att när personer söker förlängning som det blir en markering. Men det finns nog andra sätt också. Blir det markering skickar Migrationsverket ärendet på remiss till Säpo, som får yttra sig.

För asylsökande från Somalia t. ex. kan det bli markering långt efter att personen kom 2015 och då berättade att hen skulle rekryteras av Al Shabab. 2015 reagerade inte Migrationsverket på det utan personen fick uppehållstillstånd. För afghanerna gäller motsvarande med rekrytering av talibanerna. Idag när de söker medborgarskap blir det markering och ärendet skickas på remiss till Säpo, som gör sin utredning. Sökande eller biträdet får inte information om att ansökan skickats som remiss till Säpo. I stort är remissförfarandet hemligt. Om Säpo inte yttrar sig negativt händer ingenting. Men remissutredningen kan ta lång tid – 6 månader, 1 år, till och med 2 år.

Om Säpo tycker att ansökan ska avslås, flyttas ärendet till Migrationsverkets Nationella prövningsenhet. Efter yttrandet från Säpo och om personen har ett AT-Und och alltså arbetstillstånd, kommer det ett brev från Verket om beslut att dra tillbaka AT-Und, och oftast utan skäl. Som avsändare står oftast Nationella prövningsenheten, och då förstår man.

Som nästa steg kallas personen till ett samtal i Stockholm, där offentliga biträdet kan vara med. Handledaren är en annan än tidigare, och denne informerat att Migrationsverket har fått ett yttrande, läser upp det, och sökande får yttra sig. Meddelandet är kort och inte mycket mer än att Migrationsverket har tagit del av information från Säpo, som gör att personen kan utgöra ett säkerhetshot. Men hen får inte veta varför eller vad som ligger bakom. Varken personen, biträdet eller Migrationsverket får mer information, och personen vet inte hur informationen ska bemötas. Allt kommuniceras med sekretessförbehåll och får inte berättas för någon annan. Finns inget offentligt biträde med, får den sökande diskutera med sitt biträde, men inte med någon annan. Gör man det blir det böter.

Personen kan yttra sig, likaså det offentliga biträdet. Men utan att veta detaljerna.

Det kan sedan ta lång tid att få besked.

Det brukar också påpekas från Migrationsverket att Säpo är expert på säkerhetsärenden och Migrationsverket är expert på asyl och migration. Båda är alltså formellt självständiga myndigheter. Men Migrationsverket följer alltid Säpos yttrande och har aldrig gått emot Säpo. Säpos åsikt väger tyngst och det brukar stå att Migrationsverket har inte skäl att ifrågasätta Säpos expertis.

Så – en person kan genom att anses vara ett säkerhetsärende få avslag på asyl, få avslag på förlängning, få avslag på resehandlingar, och så vidare. Ihop med avslag och utvisning finns alltid ett återreseförbud, som kan vara på 20 år, men 30-40 år är inte ovanligt. Återreseförbudet gäller hela Schengen.

När det gäller asyl kan personen riskera tortyr, fängelse, omänsklig och förnedrande behandling om hen utvisas, och Migrationsverket vet detta. Så personen kan inte skickas tillbaka. Fram till lagändringen nu 1 juni har hen brukat få tillfälligt uppehållstillstånd på 12 månader, inte 13 månader, och sedan förlängs det med 12 månader. Men med 12 månader får man inte arbetstillstånd, för det måste man ha TUT på 13 månader. 13 månader krävs också för att kunna folkbokföra sig och för att kunna ta del av olika rättigheter. Personen placeras i limbo och kan inte folkbokföra sig, inte registrera sig hos Skatteverket och har inte arbetstillstånd.

Från 1 juni gäller i stället att de som inte kan utvisas ges inte TUT utan inhibition tills vidare, alltså utan tidsbegränsning, i princip tills personen ska kunna utvisas – om en månad, ett år eller när det kan ske. Personen kan också ges begränsad rätt att röra sig i Sverige, och har inte arbetstillstånd etc.

Det vanligaste bland klienter, som har blivit säkerhetsärenden, är att personen har bott här i Sverige i flera år, har tillfälligt uppehållstillstånd, söker förlängning, Migrationsverket får någon indikation och skickar ärendet till Säpo och sedan blir det efter lång tid avslag. Tidigare var det inte så.

Det kan vara en person som har varit här länge, ofta sedan 2015, och som plötsligt får avslag på förlängning av tillfälligt uppehållstillstånd och blir utvisad på 30 år från Schengen. Utvisningen kan gälla en hel familj med barn födda i Sverige och som går i skola här. En annan vanlig situation är att ha arbetstillstånd, ofta arbete inom restaurangbranschen, och Säpo skriver att personen är inte ett säkerhetshot, men arbetsgivaren kan bedömas som en säkerhetsrisk. Ännu en vanlig situation är att sökande har sin partner här och ansöker om att få komma hit. Säpo kan sedan bedöma att sökande är inte ett säkerhetshot men partnern är ett säkerhetsärende och hen kan inte komma hit.

Det finns inte mycket att göra. Man kan överklaga till Migrationsdomstolen – som i stort sett alltid går på Säpos linje.

Avslag på medborgarskap, där Säpå har yttrat sig, överklagas till regeringen (med rekommenderad post?), dvs till justitiedepartementet, vilket innebär migrationsminister Johan Forsell.

Migrationsdomstolen och regeringen har inte mer information än sökande, offentliga biträdet eller Migrationsverket. Domstolen och regeringen är inte bundna av Säpos beslut, men går alltid på det.

Avslag hos regeringen på medborgarskap kan inte överklagas, men man kan söka igen och troligtvis med samma svar.

För 5-6 år sedan brukade Säpo skriva lite mer om varför ärendet är ett säkerhetsärende.

Hanteringen är internationellt olagligt. Prejudicerande domar från EU-domstolen i åtminstone två domar har kommit fram till att en expertmyndighet måste informera berörd person om de verkliga skälen. Den ena domen är från 2013, den andra från häromåret (CJEU, C-300/11, ZZ.v.Secretary of State, 4 july 2013, S65, CJEU Kadi II-domen). Alltså: Enligt EU-domstolen når inte yttrandet från Säpo upp till EU-domstolens krav på en expertmyndighet.

Myndigheten följer inte EU-domstolens dom, vilket den ska göra.

Det finns inte mycket mer juridiken kan göra mer än att vända sig till EU-domstolen eller FN-domstolar.

NATIONALITETER OCH ANDRA som sticker ut som drabbade av att bli säkerhetsärende hos Säpo och får avslag och utvisningsbesked, inte sällan efter många år i Sverige:

Bland kurder är det vanligt att bli säkerhetsärende, inte minst kurder från Turkiet.

Somalier drabbas på grund av någon anknytning till Al Shabab.

Allt oftare blir afghaner säkerhetsärende på grund av att ha rekryterats av talibaner.

Människor från Tjetjenien.

Muslimer – till exempel om du brukar gå till vissa moskéer.

En allt vanligare grupp är doktorander. Kommer de från Mellanöstern och från en del andra länder blir de nästan alltid utsatta för detta.

VAD GÖR de som blir säkerhetsärende? Hur överlever de?

Avvaktar, lever i limbo med stöd av sin familj och vänner, har lite (svart)jobb här och där. En och annan har lyckats folkbokföra sig, fått arbete och har kunnat ta del av svenska rättigheter.

Några har tagit sig till andra länder, som England (som inte är med i EU), eller till Belgien (som inte riktigt håller med Sverige).

VAD KAN FÖRSVARARE GÖRA?

Inte mycket.

De som placeras i förvar brukar utvisas ganska snabbt.

Man kan försöka skriva VUT.

I dagboksblad brukar kontakter med Säkerhetspolisen framgå. Rader kan vara överstrukna med svart, vilket kan indikera en remiss till Säpo och att ärendet är under utredning. När beslutet är fattat brukar svärtningen tas bort.

En vanlig situation är att vissa ärenden tar mycket lång tid, inte sällan flera år, och det brukar peka på att det har varit under utredning hos Säpo.

Det förekommer att polisen, som alltid är gränspolisen, säger att lämnar du Sverige lovar vi att dra bort säkerhetshotet från dina barn och din fru.

Genom biträdet kan personen överklaga till EU-domstolen och FN-domstolar. Det sker ibland, och domstolarna kan pausa utvisningen. Men när domstolsbeslutet kommer efter tre-fyra år blir svaret ofta att Sverige har beslutat efter vad som är lämpligt och det blir avslag.

En rekommendation kan vara att återkalla ansökan, vilken ansökan det nu än kan gälla. Då gör Migrationsverket det, och personen har möjlighet att själv resa till ett annat land och har inte återreseförbud. Har hen kvar sin ansökan blir det förmodligen avslag med återreseförbud.

Publicerat i Sverige | Lämna en kommentar

MER OM EU:S MIGRATIONSPAKT OCH SVERIGE

Postat den 28 juni, 2026 av Annetter
Den nuvarande bilden har ingen alternativ text. Filnamnet är: IMG_7370-scaled.jpg

Det grekiska lägret Ritsona för människor på flykt, som söker asyl i Grekland. Ritsona ligger isolerat i ett område långt från Aten i ett glest område för småindustrier. Kommer nu svenska mottagningscenter påminna om lägren i Grekland, som har byggts i samverkan med EU. Se längre ner i artikeln. Foto författaren i november 2024.

FRÅN DEN 12 JUNI GÄLLER EU:S NYA REGLER FÖR DEN SOM SÖKER INTERNATIONELLT SKYDD – D V S ASYL.

Se texten från april om vad pakten innebär och att många, som behöver söka skydd, inte kommer få göra det.

För några veckor sedan deltog jag i ett webbseminarium som Migrationsverket höll för civilsamhället om vad som gäller från 12 juni. Sakkunniga från Migrationsverket och polisen föreläste och svarade på frågor.

Pakten gäller formellt från 12 juni. Allt är långt ifrån på plats, bl a lagstiftningen och hur det ska bli med övervakningsmekanismen av rättssäkerheten. Mycket blir tillfälliga lösningar tills vidare, i första hand fram till 12 juli, då ska det mesta vara klart i Sverige. Anpassningen sker successivt. Mottagandedirektivet och mottagandelagen börjar gälla i oktober 2026, med kollektivt boende för alla asylsökande och begränsad rätt att röra sig. Till mottagandet hör att skyddssökande måste följa boendets regler, som att tillbringa natten där och tillåta kontroller, med risk att annars drar ansökan bort, det kallas att samarbeta med migrationsverket.

Ett nytt IT-system ska vara på plats 12 juli. Under mellanperioden kommer kanske en del papper skrivas för hand. Det blir tillfälliga lösningar.

Att den nationella lagstiftningen i enlighet med pakten inte är tagen av riksdagen än, är inte så problematiskt, menar Migrationsverket, eftersom myndigheten är central utlänningsmyndighet i Sverige.

Migrationsverkets främsta samarbetspartner i de inledande stegen är polisen, och uniformerad polis är den första myndighetskontakt, som människor på flykt kommer möta. Polis och migrationsverk kommer vara samlokaliserade på de fyra orterna Malmö, Göteborg (dvs Mölndal), Sigtuna (dvs Märsta) och Boden. Här sker det första mottagandet med screening och gränsförfarande. Samlokaliseringen ska vara på plats 12 juli. Polisen kommer samarbeta mycket med Frontex, EU:s gränsbevakningsstyrka, vilket de redan gör. Det blir också samarbete med kommunerna, regionerna om sjukvården och med civilsamhället.

Inledande screening och uniformerad polis

Mycket av screeningen kommer vara som tidigare – identifiering, resväg, skörhet (som ensamkommande minderåriga, ensamma mammor, tortyrutsatta med mera). Som följd av screeningen skickas människsorna vidare till ordinarie asylprocess eller till gränsförfarandets snabbprocess. Vilket det blir beror på nationalitet (20-procentsregeln – se inlägget från april om pakten) och länder som har passerats. Som jag förstår tar Migrationsverket vid här både för snabbprocess och vanlig asylprocess. Återvändandecenter och förvar för dem, som inte får söka asyl eller får avslag på asyl,  tror jag sköts av Migrationsverket medan polisen verkställer tvångsutvisningar.

I Märsta har redan Migrationsverket mottagande, boende och förvar intill varandra och ett återvändandecenter en bit bort. Möjligen är det på samma sätt i Mölndal och utanför Malmö. I Märsta fyller Migrationsverket ett helt kvarter i rött tegel. Det ligger i ett stort småindustriområde nära Arlanda, nåbart på tio minuter med buss varje halvtimme från Märsta station. Promenad tar 25–30 minuter. Till Märsta åker man pendeltåg i 40 minuter från Stockholm central. På ena sidan av Verkets kvarter finns entrén för nyanlända asylsökande, adress Maskingatan, på andra sidan av kvarteret finns det inhägnade förvaret, adress Industrigatan.

Här någonstans i mottagandelokalerna kommer screening äga rum,

Den ska ta max tre timmar enligt Screeningförordningen, eftersom Sverige innebär screening vid nationsgräns och inte vid yttre EU-gräns (max 7 timmar vid yttre gräns). De som ska screenas anses inte befinna sig på EU-territoriet (se text från april om pakten) och anses alltså egentligen aldrig ha varit inne i EU (sic!!). Polisen, som föredrar för oss, talar också om kvarhållandetider på 12 timmar, om kvarhållande som  i rättsakterna får ta upp till 7 och 12 dagar – jag hänger inte med – och 12+12 timmar för kvarhållande av personer som inte vill screenas, inklusive transporttider, samt att det kommer fattas förvarsbeslut vid risk för avvikande. Transporterna, som enligt polisen kan bli omfattande när en del anläggningar ligger med långa avstånd från centrum, ska skötas mest på lokal polis.

Från 12 juli kommer screeningen kunna ske helt enligt förordningen. (Vilket kanske innebär att barn först då kommer screenas från 6 års ålder.) 3 myndigheter kommer samverka – polisen, Migrationsverket och sjukvården.

Screeningens sårbarhetsbedömningar görs från 12 juni. Migrationsverket har gjort dem länge i samband med inskrivningar. Men från 12 juni görs de av polisen. Finns kompetensen? Polismyndigheten menar att också i dag gör polisen sårbarhetsbedömningar, och att mycket av det som i övrigt görs vid screeningen enligt förordningen har polisen kommit i kontakt med tidigare.

Det blev en rad frågor och svaren blev ungefär dessa:

Screeningsamtal kommer ske i kontorsrum, inte i öppna miljöer.

Uniform är polisens klädsel och screeningen genomförs därför rimligen av uniformerad personal.

Sårbarhetskontrollerna har polisen och M-verket diskuterat och diskuterar. Sårbarhet omfattar statslösa, offer för tortyr och annan omänsklig och förnedrande behandling, personer med särskilda behov, ensamkommande barn samt andra. Bedömningar/kontroller kommer ske med gemensamt nationellt frågebatteri som bygger på EUAA:s. Frågeformulären blir offentliga när de är färdiga (vilket måste innebära att civilsamhället inte kommer kunna påverka dem innan de börjar användas). Sårbarheten kommer sedan också följas upp i processerna, som följer. Migrationsverket har lång erfarenhet, får vi veta, och polisen har erfarenhet genom bl. a. gränskontroller och inre utlänningskontroller, om än mer begränsat. Migrationsverket och polisen jobbar tillsammans i detta. Sårbarheten syns enkelt med gravida och ensamkommande minderåriga, andra gånger kan det vara svårt och sårbarheten kommer kanske fram långt senare och kan förutsätta förtroende för att berätta. (Låter bra, men vi vet alla att kommer inte händelser fram i tid har de många gånger uppfattats som tvivelaktiga.) “Vi startar inte från noll men vi behöver ständigt utveckla oss.” ”Screeningpersonal är under utbildningar och frågebatterier har testats på Lampedusa och i Rumänien”.

Migrationsverket blir huvudaktör när det gället företrädare för ensamkommande minderåriga även om polisen har huvudansvaret för screeningen. Att utse företrädare blir en stor utmaning för kommunerna, menar Verket. Företrädare ställer högre krav på personen än gode man, och ingår i ensamkommande minderårigas rättigheter enligt Asylprocedursförordningen (och kanske Screeningförordningen). Migrationsverket kommer ha ansvaret att anmäla till kommunen att det finns behov av företrädare. Under screeningen kommer det finnas tillfälliga företrädare.

Offentliga biträden

Utgångspunkten är att Sverige ska hålla sig till EU:s miniminivå när det gäller processen kring asyl.

Sökande, som begär det, har rätt till kostnadsfri rådgivning. Det innebär inte juridiskt biträde i asylprocessen, vilket har gällt för i princip obegränsat antal timmar i Sverige sedan 1990-talet till 12 juni 2026. Migrationsverket förordnar. Offentliga rådgivare ska ha svensk eller nordisk juristexamen och vara registrerad i en förteckning av godkända jurister (vad förteckningen heter uppfattade jag inte). Förordnandet omfattar 2 timmar alternativt 1 timme (enligt olika rättsakter), för funktionsnedsatta möjligen en timme till. Rättigheten gäller för hela processen, så det gäller att fördela tiden i samråd med biträdet. Verket räknar med att den begränsade tiden kommer leda att till att människorna mycket mer än idag kommer behöva stöd från boendepersonal. Rådgivande biträden kommer ha rätt att ta del av allt material bara om hen har fullmakt. Fullmakt måste också finnas för att biträdet ska ha rätt att vara med vid intervjun. (Obs: att vara med vid intervjuer kan knappast bli aktuellt med den korta rådgivningstid som erbjuds, men kan bli det för den som betalar själv för offentligt biträde.)

De nya reglerna kring offentliga biträden gäller från 12 juni.

Hur kommer sökande kunna överklaga? Personen kommer bli tillfrågad om hen vill ha ett offentligt biträde för överklagandeprocessen. I överklagandeprocessen är biträdets arbete inte tidsbegränsat. Tanken är att det ska vara samma person, som vid den rättsliga rådgivningen. (Men saken var inte löst vid informationstillfället.)

Att träffa asylsökande för mer detaljerad juridisk rådgivning men utan fullmakt kommer inte ta ifrån den sökande rätten till kostnadsfritt juridisk rådgivning. Det verkar innebära att så länge det inte finns fullmakt kan civilsamhället ge obegränsat stöd utan att det påverkar sökandes rätt till kostnadsfri rådgivning. (??)

Mottagande med asylprövning och återvändandecentrum (kallat MÅS)

Här är det samma orter som för screeningen – Malmö, Mölndal, Märsta och Boden – som tas upp.

Vi får se sektionsritningar av en anläggning i två våningar inhägnat med staket. Skissen utgår från Migrationsverkets mottagande i Märsta, adress Maskingatan 9. På andra sidan i samma kvarter ligger Migrationsverkets förvar med adress Industrigatan. 500 meter bort ligger ännu ett av Migrationsverkets boende, som också är inhägnat, och som möjligen är ett återvändandecenter (jag vet inte) samt en bit bort Arlanda hotellboende.

I bottenplanet på skissen finns reception, administrativa ytor, polisens avdelning och avdelning för boende i gräns- och screeningförfarandet. Övervåningen visar en avdelad del för aktiviteter för skyddssökande, civilsamhället och personal och en boendedel för dem som befinner sig i asylförfarandet respektive i återvändandet. (Jag blir inte klok på om detta rör skyddssökande i både reguljär asylprocess och i snabbprocess.)

Mottagandet/boenden ska vara bemannat med personal dygnet runt.

Staketet är till för att visa att området inte är allmän plats och för de boendes trygghet och säkerhet (svar på fråga).

Det kommer finnas utrymme för civilsamhällets aktiviteter av olika slag. Ingenting sägs om vilka från civilsamhället som får komma in.

Måste de boende ha ett digitalt passerkort för att komma in? Kan de gå ut och in som de vill, kan de ta emot besök där de bor? Kan de bjuda in vänner på te och kaffe och kan de laga mat själva?

Svar: Migrationsverket måste veta vilka som vistas i lokalerna. Det kommer skapas rutiner för att ta emot besök. Naturligtvis ska man kunna ha kontakt med nära och kära (vad betyder det mer konkret?). Vi kommer ha juridisk rådgivning och rådgivning av offentliga biträden och av civilsamhällesorganisationer i lokalerna. 

Det kommer vara begränsningar i hur sökande får röra sig och anmälningsplikt och närvarokontroller. Under screening och gränsförfarandet måste alla vara på platsen.

Barns behov av lek ska tillgodoses, och barn ska få tillgång till skola. Det kommer finnas anpassade aktiviteter för barn och ungdomar, och här kommer civilsamhället in. Män och kvinnor ska ha olika duschrum.

JAG ANAR att besökande till vänner och bekanta knappast får komma in i boendedelen, anar att de måste uppge namn, adress och tidpunkt innan om de över huvud taget får komma in, och antagligen måste legitimera sig. Civilsamhällets organisationerna måste kanske vara godkända i förväg. Vill de boende umgås med vänner måste de gå någon annanstans för att dricka te och kaffe och sitta och prata?  Arlanda småindustriby, där Migrationsverkets anläggning ligger, är ett trist och relativt dött arbetsområde utan caféer, affärer och inte ens en park, eller parkbänkar. Men man kan sitta en stund på bänken i busskuren. 9 månader av året är kalla och blåsiga och olämpliga att hänvisas till för utomhusliv. Träffas man i Märsta nära busshållplatsen finns ett par pizzerior, en liten ICA-butik men inget café. Området är ett bostadsområden med höga hus men tyvärr urtrist. Märsta centrum ligger en bra bit bort.

Kommentarer – associationer till grekiska closed controlled centers/camps

Hela anläggningen som den ser ut på Migrationsverkets skiss verkar trist och ovälkomnande även om den antagligen är relativt fräsch. Associationerna går ändå omedelbart till de grekiska closed controlled centers – det vill säga de inhägnade förläggningar för asylsökande som började byggas 2021 och placerades långt från städers centrum. De är deprimerande och förolämpande anläggningar som utifrån ser ut som högsäkerhetsfängelser för farliga människor. Besökare (vänner, bekanta, journalister) får inte komma in genom, och de boende scannas innan de kommer in – allt motiverat av regeringen med de boendes  trygghet och säkerhet. (Se tidigare bloggartiklar för Grekland.)

Jag minns ett oplanerat besök i november 2024 vid flyktingförläggningen Ritsona en bit från Aten. Området var inhägnat av ett högt staket, som vi kunde se igenom, krönt av rakbladsvass armerad taggtråd. Ingången var kontrollerad, vi fick inte komma in och inte fotografera in mot lägret från utsidan. Innanför skymtade små boendecontainers i ett tallskogsområde. Utanför stängslet satt en liten grupp kvinnor med barn och pratade med grekiska volontärer, de satt på marken delvis skyddade av vit tältduk. Möjligen drack de te. Det var ganska kallt ute, såg mycket torftigt ut och var ett exempel på dagens grekiska civilsamhällesverksamhet intill en flyktingförläggning i utkanten av ett småindustrisamhälle. Det var ganska långt till en busshållplats och avgångar för bussen var få.

Jag fasar för vad som nu är på väg att genomföras – de grekiska closed controlled centers i svensk skepnad. För bara dryga året sedan kunde skyddssökande människorna bo i lägenheter, och de kunde bo hos vänner, och ta emot vänner på besök och bjuda på te och hemlagad mat. Bättre standard och inte med utseende av högsäkerhetsfängelse men dock inhägnat är vad Sverige visar upp. Boenden ligger ofta isolerat och har restriktioner för vad som är möjligt och tillåtet. Till detta finns den svenska trevligheten – på ytan – och den beskäftiga attityden att det kommer bli så bra och att allt är för de boendes trygghet och säkerhet. Som på alla institutioner kan vi räkna med att en del personal kommer vara vänlig och hjälpsam, och andra kommer visa mindre av den varan och verka njuta av maktutövande.

Det vi fick höra var en genomgång, och vi vet att senare kommer vi på olika sätt ta del av verkligheten – kravet på de sökande att samarbeta och följa reglerna med risk att annars kan ens asylansökan dras tillbaka, svårigheter att bli trodd för sina skäl att söka skydd och att i slutändan får de flesta sökande avslag och ska utvisas, inte minst genom 20-procentsförfarandet och resvägen. Säger de nej till att återvända (jag kan inte, jag är hotad, jag kommer kanske bli dödad, landet accepterar mig inte, etc) placeras de i förvar, säger de ja skickas de över till intilliggande återvändandecenter, och relativt snart ser Verket och polisen till att de är ute ur landet. Samtidigt som grannarna i byggnaden och som tills vidare bor kvar, mår allt sämre eftersom de ser att de flesta får avslag och försvinner.

Om det låsta, kontrollerade mottagningscentret på Samos. Zervou ligger isolerat i vildmarken drygt 6 kilometer från Samos huvudstad Vahti. Det öppnades hösten 2021 och var det första som byggdes i samverkan med och finansierat av EU samtidigt som EU:s pakt för asyl och migration växte fram. Fler liknande läger planerades och byggdes – se tidigare inlägg under kategori Grekland. Det på Lesvos har såvitt jag vet ännu inte byggts på grund av enorma lokala protester, bl a på grund av brandrisken och konsekvenserna av brand i isolerde områden av ön. Lägren har kritiserats av otaliga etablerade grekiska och europeiska organisationer för mänskliga rättigheter. Vi märker nu att en hel del verkar gå igen i svenska mottagningsläger: Alla asylsökande ska bo kollektivt och åtminstone tillbringa nätterna där, anläggningarna får stängsel, de boende måste acceptera att kontrolleras under tiden de bor där och antagligen kontrolleras vid in- och utgång, de blir troligen låsta för utomstående, med mera. De svenska blir inte så stora som de grekiska eftersom under Tidöpartiernas invandrarfientliga regering har antalet asylsökande i Sverige minskat till nivårer, som ligger 40 år bakåt i tiden. Foton ur rapport 2023 eller början av 2024 om grekiska aktuella flyktingläger, av civilsamhällesorganisationen Refugee Support Aegean och tyska Pro Asyl.

Publicerat i Sverige | Lämna en kommentar

Några tillägg/preciseringar om pakten, Sverige och var screening och mottagande kommer äga rum

Postat den 8 april, 2026 av Annetter

Migrationsverket har nyligen meddelat att myndigheten är förberedd för att 12 juni 2026 träder pakten i kraft ihop med förändringar i utlänningslagen, 1 juli ett nytt regelverk för uppsikt och förvar, 1 oktober en ny mottagandelag och 1 januari 2027 en ny lag om bosättning (om kommunernas skyldighet att ta emot dem, som fått skyddsförklaring.)

Verket har meddelat att verksamheten är förberedd för att mottagande- och återvändandecenter kommer ligga i kommunerna Boden, Sigtuna, Mölndal, Malmö/Burlöv, Västerås, Flen, Vänersborg och Halmstad. (Obs att de båda centren kommer ligga intill varandra för effektivt återvändande.)

Boden, Sigtuna, Mölndal och Malmö/Bjurlöv kommer också genomföra screening. För det avsätts 10 platser i Boden, 60 i Sigtuna, 20 i Mölndal och 30 i Malmö/Bjurlöv. Polismyndigheten kommer ha huvudansvaret för screeningen.

Som lokaliseringar uppger Verket för Region Väst: Kållered (Sagaåsen), Region Syd: Malmö (Jägersro) och Region Nord: Märsta (Arlanda hotellby), Boden (Rotorvägen).

Informationsmaterial till asylsökande, anpassat till Sverige, arbetas fram av EUAA (EU:s asylagentur) i samråd med Migrationsverket.

Ingenting verkar vara klart än om civilsamhället kommer ha rätt att besöka mottagningscentren och ge information. Mot bakgrund av att rätten till juridiskt biträde under asylprocessen finns först i samband med överklagan till domstol av Migrationsverkets beslut.

Kortfattat förmedlat av AR

Publicerat i Sverige | Lämna en kommentar

Mänskliga rättigheter minskar i värde inom EU – som rätten till liv och rätten att inte utsättas för tortyr och förnedring. EU:s främsta målsättning nu när det gäller asyl och migration är att öka återvändandet och ta emot så få flyktingar som möjligt. Mycket snart har unionen deportationsläger i 3e land.

Postat den 6 april, 2026 av Annetter

Allt fler svenskar protesterar mot utvisningar och ändrade lagar, som dessutom gäller retroaktivt. Runtom i landet demonstreras För en human migrationspolitik baserad på rättssäkerhet, förutsägbarhet och medmänsklighet. Kampanjen För en human migrationspolitik genomfördes på mer än 30 orter under andra halvan av mars 2026, här i Norrköping 28 mars 2026. Fler följer kommande månader. Foto A. Rosengren.

Bästa läsare!

Jag har inte skrivit i bloggen på länge, men nu tar jag tag i den igen med ett mer generellt EU-perspektiv och bland annat EU:s nya pakt om asyl och migration, som börjar gälla i juni.

EU:s främlingsfientliga politik gör livet för flyktingar och migranter allt svårare och bryter mot lagar om mänskliga rättigheter. Om en månad drygt börjar pakten om asyl och migration gälla, men om den pratar vi inte särskilt mycket i Sverige. Med den försvagas asylrätten och rätten till liv och skydd. De en gång överenskomna rättigheterna blir alltmer inte rättigheter för flyktingar och migranter.

Här följer åtta inlagda artiklar om EU:s pakt om asyl och migration, om EU:s beslut om säkra länder, om kommande deportationsläger i länder utanför EU och om hot mot Europakonventionen och Europadomstolen.

Sverige är extremt med sina iskallt grymma utvisningar och snabbt antagna många främlingsfientliga lagar. Samtidigt blir återvändande och utvisningar norm i EU, inte i första hand asylrätten, stöd till människor på flykt eller rätten att inte bli deporterad till ett land där en kan utsättas för tortyr, skada och förnedring. Rättigheter listade i internationella konventioner och som gäller för ALLA människor ifrågasätts. Sveriges regering är stolt över att flyktingar som söker sig till Sverige har minskat till 1980-talets nivå. De nya lagarna har fått människor att förstå att Sverige på mycket kort tid har blivit ett mycket in-humant och otryggt land för människor på flykt.

Samtidigt är det ganska tyst om EU-perspektivet på asyl och migration trots att vi är en del av EU. Därför vill jag nu först använda bloggen till att informera om regler som kommer gälla i hela EU från juni 2026, om flyktingar som sållas bort, och om andra regler som är på gång. Bland annat har EU nu kommit långt i att kunna införa deportationscentra i 3e land. Väldigt oroande är medlemsländernas strävan att försvaga Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de politiska friheterna och Europadomstolens arbete.

Till hösten kommer en ny bok av mig igen: UTKASTAD – om flykt, integration, repression och asylpolitik i Sverige och EU 2000–2026. Carlsson bokförlag.

Annette Rosengren

Publicerat i Allmänt Europa, Sverige | Lämna en kommentar

EU-länderna: Pakten om asyl och migration är inte tillräckligt. Irreguljär migration måste stoppas. Att resa irreguljärt är enda sättet för nästan alla flyktingar.

Postat den 6 april, 2026 av Annetter

Flyktingar från Afghanistan och Syrien, som har rest irreguljärt via Turkiet. Här är de i hamnen i Samos huvudstad Vathi, Grekland, på väg vidare. Foto hösten 2014. A. Rosengren.

Att bekämpa ”irreguljär migration”, som EU nu vidareutvecklar metoderna för, är att hindra människor på flykt i deras jakt på trygghet. Människor ska inte bara få det svårare att komma in i EU utan återvändandet måste säkras och bli effektivare, menar unionens ledande politiker. Så nu blir det fritt fram för EU att inrätta deportationsläger utanför unionen för dem som inte kan återvända ”hem”.

Dit kommer flyktingar med avslag deporteras när de inte kan skickas till sitt första hemland. Slutligt beslut om detta förhandlas nu med EU-kommissionen efter att till slut EU-parlamentet också har sagt ja, inte bara ministerrådet. Ultrahögerfalangen inom parlamentet lyckats få majoriteten med sig. Till det kommer attacker mot Europadomstolen, som efter överklagan dit ofta förbjuder medlemsländer att utvisa individer till ett land där hen riskerar att dödas, torteras eller misshandlas. Danmarks statsminister är en av de ledande i allt detta. Sverige hänger på.

EU:s pakt om asyl och migration presenterades av EU-kommissionen 2020. Den antogs våren 2024 efter omfattande diskussioner i EU:s arbetsgrupper, ministerrådet, EU-parlamentet och i civilsamhället. Civilsamhället har haft många motgångar i detta och pakten är inte vad civilsamhällesorganisationer för mänskliga rättigheter vill. Sedan beslutet 2024 har pakten implementerats i medlemsstaternas lagstiftningar och allt börjar gälla i juni 2026.

EU:s yttre gränsförsvar stärks, smugglare bekämpas och färre ska kunna söka asyl i unionen.

De flesta ländernas regeringar menar att pakten inte är tillräcklig och att återvändandet måste gå fortare och vara mer omfattande. Så våren 2025, ett år efter att pakten antogs, presenterade EU-kommissionen ett förslag till återvändandeförordning. Den ska öka återvändandet direkt efter avslag om asyl, effektuera utvisningarna, och göra det i stort sett omöjligt att söka asyl i ett andra EU-land efter avslag.

Återvändandeförordningen går emot stadgade mänskliga rättigheter och håller på att bli antagen i det slutliga beslutet mellan rådet, parlamentet och kommissionen. Den följer inte EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och protesterna är omfattande inom civilsamhället och den progressiva delen av EU-parlamentet. Det kommer bli deportationsläger i 3e länder, mångåriga inreseförbud till EU för många och förvarstider på upp till två år med förvar också för barn.

Till detta kommer attackerna på Europadomstolen och Europakonventionen.

Under andra halvåret av 2025 var Danmark ordförandeland för EU:s ministerråd och statsministern Mette Fredriksen drev på med krav på hårdare återvändande hantering generellt. Bland annat antog rådet EU-kommissionens förslag till Återvändandeförordning men med flera skärpningar. Ministerrådet kompletterade också själva pakten med en lista på säkra ursprungsländer, att länderna kan använda sig av 3e länder för deportationer av människor med avslag om skydd och att människor som deporteras dit inte behöver ha någon tidigare anknytning till landet i fråga. Sedan rullade det vidare inom EU-parlamentet och återstår bara trilogen.

Danmark har långt före sin nuvarande statsminister Mette Fredriksen och långt före Sverige haft en mycket hård och främlingsfientlig asylpolitik. Danmark var till exempel långt före Sverige med att ha återvändandecenter där flyktingar är mer eller mindre inlåsta och där även barn tvingas leva. Den danska regeringen är en samlingsregering höger- och vänsterut om Socialdemokraterna. Mette F är socialdemokrat och kanske en förebild för Magdalena Andersson. Hårdhet mot flyktingar finns som vi vet också i Italien, och nu senaste året även i Tyskland, som 2025 avvisade vid gränsen 3 000 flyktingar som ville söka asyl. Tyskland har också gjort inskränkningar i rätten till familjeåterförening, skärper kraven på medborgarskap och förhandlar med flera ursprungsländer om att ta tillbaka utvisade, bland annat med Afghanistan. Tyskland är inte längre landet som tar emot flest människor på flykt utan det är nu Frankrike och Spanien.

I Sverige växer äntligen oppositionen mot regeringens katastrofala asyl- och migrationspolitik och de många utvisningarna. Hundratusentals människor – eller ännu fler – är drabbade av nya lagar och lagförslag som väntar på avgöranden i riksdagen. Grannar, arbetskamrater, föräldrar, kamrater, politiker, företagare, erfarna tänkare och debattörer och så vidare protesterar. Kraven på en human migrationspolitik baserad på rättssäkerhet, förutsägbarhet och medmänsklighet växer. Partier på högerkant börjar nu också föra in ”human migrationspolitik” i sin retorik, men det är humanitet på ytan med möjligen några mindre lättnader framöver, inte en kraftigare förändring av djupt inhumana lagar och lagförslag. Invandrare behövs för att Sverige ska klara sig. Vilket inte innebär att för att leva i Sverige måste man vara en duktig arbetare. Asylrätten är för alla. Dessutom är  det just duktiga, skattebetalande arbetare som Sverige nu utvisar, den ena efter den andra, vuxna och barn.

Men om EU och unionens hot mot människorätten är det som sagt nästan tyst i Sverige.

Annette Rosengren

Publicerat i Allmänt Europa | Lämna en kommentar