I Grekland gick det snabbt att införa en rad försämringar för människor på flykt när det ultrakonservativa Ny Demokrati hade vunnit val och bildat regering 2019. Sverige har nu en regering med många likheter – och att försämra rättigheter och liv för människor på flykt kan gå snabbt. Det är inte omöjligt att politiska kontakter mellan våra länder finns och att Grekland visar vägen.
Först gällde det utlänningslagen, det kom förslag till ändringar och remisstiden var kort, sedan har följt olika regeringsbeslut. Frivilligorganisationer har samlats och protesterat.
I vår blir det förmodligen val igen i Grekland. Utgången är oviss. Många invånare på öarna i Egeiska havet är nöjda med regeringen eftersom flyktingströmmen har minskat. Metoderna att hålla flyktingar borta – bland annat att tvinga dem bort från grekiskt territorium – ifrågasätts bara av en del. Oppositionen har svårt att nå ut och det är allmänt känt att de flesta medier – den dominerande statliga televisionen ERT och tidningar – följer regeringen i ett ömsesidigt beroende. Regeringen utnyttjade covidrestriktionerna och gjorde media beroende av omfattande statliga stöd. Så har det sagts mig, och det talas om ett allt mer auktoritärt samhälle där oppositionen och en annan verklighet än den regeringen står för har svårt att nå ut.
Aten i början av november 2022. Jag besöker frivilligorganisationen Solidarity Now, bildad 2013, och som här i Aten drivs med stöd av staden.
Solidariy now ger stöd och hjälp till Atens särskilt utsatta invånare – flyktingar och migranter såväl som grekiska medborgare. Solidarity now finns också i Thessaloniki.
Med Valia Andrakakou, samordnaren, och Marina Karta, ledare för juristgruppen, talar jag om grekisk asylpolitik och konsekvenser av att ligga på miniminivå av vad EU anger i direktiven om den gemensamma asylpolitiken. Efter att Ny Demokrati bildat regering 2019 kom ny lag och nya bestämmelser snabbt på plats i Grekland och med en rad försämringar för människor på flykt. Ny Demokrati är ett ultrahögerparti. Jag har skrivit om det i tidigare artiklar här på bloggen.
Med den nya regeringen kom också attacker mot civilsamhället. Om just det talar vi inte men i december nås jag av ett protestbrev av en rad frivilligorganisationer under den gemensamma plattformen Asylkampanjen. Det handlar om den pågående häxjakten på enskilda och organisationer i Grekland som försvarar mänskliga rättigheter. Livräddare på Medelhavet anklagas och åtalas för förräderi mot den grekiska staten. Lokala aktivister åtalas och nu står Panagiotis Dimitris, en av grundarna av grekiska Helsingforskommittén och sedan årtionden känd för försvar av mänskliga rättigheter, åtalad. Mer om det i en annan artikel där ni kan läsa protestbrevet från Asylkampanjen tillsammans med uppgifter om att många, många flyktingar förklaras vara människosmugglare och döms till långa fängelsestraff på rättsvidriga grunder. Drygt 20 procent av fångarna i grekiska fängelser är dömda för människosmuggling. Se mer i en särskild bloggartikel publicerad för en stund sedan.
Hit till Solidarity now kommer asylsökande, människor som har fått skyddsförklaring och människor som av olika skäl är tillståndslösa och hänvisade till sig själva. Här hjälper ibland Mohammad Mirzay från Afghan community till att tolka, och det är han som förmedlat kontakten för mig. Mohammad kom till Grekland som ensamkommande minderårig för många år sedan och på hans grekiska id-kort är skrivet att han är varaktigt bosatt i Grekland enligt EUs direktiv om detta. Det ger honom rätt att resa och arbeta inom EU på samma villkor som medborgare i EUs medlemsstater. Men han har valt att stanna i Grekland och är väl integrerad. Jag skrev mer om honom i bloggartikeln efter Aten-resan i april 2022.
– Mohammad Mirzay har hjälpt oss mycket och är alltid vänlig. Han har arbetat som tolk och översättare och försöker alltid ställa upp, säger verksamhetssamordnaren Valia Andrakakou.
Solidarity now ligger mitt emot järnvägsstationen i Aten, den heter Larissa och är jämfört med i andra europeiska huvudstäder mycket liten. Härifrån åkte jag till Thessaloniki för några år sedan. Tvåvåningsbyggnaden där Solidarity now huserar i övervåningen är byggd i nyklassisk stil, liksom järnvägsstationen, och har tillhört militären. Soldaterna på väg med tåg till norra Grekland fick sina biljetter och andra dokument här. Bottenvåningen används nu av staden och stadens socialtjänst. En gång i månaden delar staden ut månadsransoner av mat till fattiga. För att få matransonen måste de vara registrerade som bosatta i Aten och ha ett särskilt kort som visar det. Många flyktingar och migranter kan inte få dessa paket med ris, pasta, konserver, matolja med mera av byråkratiska hinder.
– Men hungern är inte det stora problemet för människor på flykt, säger Valia. Det finns många organisationer och kyrkor i Aten som serverar lagad mat, som Caritas. Det är andra saker som är problem, som bristen på förläggningar.
Solidarity now är för dem som behöver hjälp av en jurist eller en socialarbetare, eller behöver hjälp att hitta arbete, fylla i en skattedeklaration eller för att lära sig grekiska. På hemsidan står att Solidarity now med sin sociala service vänder till den sköra delen av befolkningen och att kostnadsfri service erbjuds alla utan diskriminering. Solidarity now finns också i Thessaloniki.
En vänlig vakt i dörröppningen nere på gatan pekar på trappan upp när jag säger att jag ska till Solidarity now. Öppningen rakt in bakom honom leder till stadens socialtjänst.
Vid en bemannad disk i det stora, rymliga inträdesrummet en trappa upp säger man sitt ärende (det går bra med engelska), sätter sig att vänta på stolar som står utmed väggarna och blir så småningom upphämtad för att bli hjälpt. Jag har en avtalad tid till 10.00 och vi är bara en handfull personer i väntrummet.
Valia Andrakakou, samordnaren, och Marina Karta, ledare för juristgruppen, är i 30-35-årsåldern, trevliga, lättpratade, och kanske extra vänliga eftersom jag förklarar mitt besök bland annat med hänvisning till min styrelsepost i FARR, flyktinggruppernas riksråd. Jag berättar också kort om Sveriges nya regering, styrningen från extremhögern och att vi nu i asyl- och migrationspolitiken kommer ha mer av inre utlänningskontroller, mer jakt på papperslösa, förmodligen kommer ha visitationszoner i invandrartäta bostadsområden och att vi i fråga om rättigheter för människor på flykt ska lägga oss på minimum av vad EU-rätten ålägger medlemsstaterna.-
– Där på minimum av EU-rätten ligger redan Grekland, kommenterar de.
De syftar på en ny asyl- och migrationslag som infördes snabbt efter att Ny Demokrati kommit till makten. Partiet står långt ut till höger och har mycket extremnationalism i sig. Själva remissförfarandet kritiserades för mycket korta svarstider, innehållet fick hård och omfattande kritik. Lagändringen kom sommaren 2020 och har följts av flera snabba ministerbeslut.
Bland annat ligger nu Grekland på minimum vad gäller längden på uppehållstillstånd (3 år för flyktingstatus, 1 år för alternativt skyddsbehövande som förnyas med 2 år, alltså där Sverige ligger i dag). Humanitära skäl till uppehållstillstånd finns inte längre. Alternativt skyddsbehövande har inte rätt till familjeåterförening. De som får uppehållstillstånd kastas ut från asylboenden efter 30 dagar och ska sedan klara sig själva, men det har kanske inte med EU-rättens minimum att göra, men medlemsstaterna har stor handlingsfrihet vad gäller de som har fått uppehållstillstånd. I Grekland har asyl- och migrationsministern Notis Mitarakis klart sagt att efter att ha fått uppehållstillståndet ska personerna klara sig själva precis som greker måste göra. Han tyckte först inte det behöves stöd till integration trots att barnfamiljer kastats ut från sina asylboenden och levde på gatorna. Så småningom startade det IOM-stödda Heliosprogrammet. Men det räcker inte till. I stället försöker de som fått uppehållstillstånd själva ordna sin framtid – de reser vidare till andra EU-länder.
Förvaltningsdomstolar i Tyskland och högst domstolen i Nederländerna har stoppat deportationer tillbaka till Grekland för dem som har sökt skydd på nytt med hänvisning till hur de tvingas leva i Grekland. Sverige hör till länder som inte har stoppat dessa deportationer till Grekland. AIDA-rapporten 2021 om Grekland tar utförligt upp problemen de som skickas tillbaka möter (s. 227 ff).
Jag har tagit upp i tidigare bloggartiklar hur i stort sett omöjligt det är att leva i Grekland när uppehållstillståndet har kommit.
Utvikning 1: Sverige – Grekland, Grekland – Sverige. Tvång och umbäranden.
Med Tidöavtalets innehåll vad gäller migration och asyl, att Sverigedemokraterna i praktiken styr asyl- och migrationspolitiken, att vi har en migrationsminister från M som följer Sverigedemokraternas åsikter om hur svensk asylpolitik ska se ut tillsammans med talet om att snabbt införa förändringar ser jag många likheter till Grekland. I Grekland gick det snabbt med Ny Demokrati vid makten. Nuvarande migrationsministern Maria Malmer Stengård ser jag som en motsvarighet till Greklands asyl- och migrationsminister Notis Mitarakis.
Regeringen vill om möjligt återta uppehållstillstånd och att vid förlängning av tillfälliga uppehållstillstånd ska det kontrolleras om skyddsbehovet finns kvar. Det blir mer av etnifierade poliskontroller av människor, mer jakt på papperslösa som inte kan utvisas därför att landet inte tar emot dem, mer kontroller på arbetsplatser så att papperslösa inte ens kan försörja sig på svartjobb. Uppdraget till polisen om att prioritera inre utlänningskontroller finns redan i regleringsbrevet till polisen för 2023. Kontrollerna ska höjas med minst 25 procent. Det ska bli ännu högre beviskrav för att anses skyddsbehövande. Och så vidare. Till det kommer att asylsökande ska bo samlade i så kallat transitboende, inte privat hos släktingar och vänner i städer och tätorter där arbetena finns. Bor de där ändå ska de inte ges arbetstillstånd.
Vårt land har många exempel på hur asylsökande har placerats i anläggningar långt utanför urbana områden, isolerat och med bussförbindelser som tar en stor del av dagersättningen.
På grekiska fastlandet är riktningen densamma. Asylsökande styrs bort från lägenheter i städer till förläggningar i icke-urbana områden. Det framgångsrika ESTIA-projektet med sina lägenheter i flera städer för bland annat barnfamiljer, startat av UNHCR, finansierat med EU-medel och som togs över av staten härom året, ska enligt regeringen ha upphört helt med ingången av 2023. ESTIA har även gagnat många greker som kunnat hyra ut. De boende i Aten-regionen flyttas framför allt till förläggningen Malakasa, som ligger isolerat många mil från Aten. Än så länge har många hållit sig kvar i Aten genom att tränga ihop sig i lägenheter som de på lika sätt kan hyra.
Likheter mellan Grekland och Sverige finns också i utsattheten hos dem som kastas ut från asylproceduren. Den likheten finns i många länder. I Sverige gäller det inte minst människor vars avvisningar inte kan genomföras för att hemländerna inte tar emot dem. Barnfamiljer ges ofta fortsatt boende och asylbidrag om än nedsatt, men vuxna utan barn hänvisas till hjälp från släktingar, vänner och civilsamhället och till att utnyttjas i svartjobb.
I Grekland är många människor på flykt utan rättigheter som en konsekvens av det grekiska regeringsbeslut i juni 2021 om att transitlandet Turkiet är ett säkert land för afghaner, syrier, somalier, pakistanier och människor från Bangladesh, som vill söka asyl. De ska söka i Turkiet, ska skickas tillbaka dit men har möjligen kunnat söka asyl om de har skyddsskäl mot Turkiet. Beslutet togs mer än ett år efter att Turkiet konsekvent slutat ta emot avvisade från Grekland efter det misslyckade instrumentaliseringsförsöket i mars 2020 med att skjutsa flyktingar mot grekiska gränsen. Stoppet från Turkiets sida gäller fortfarande.
Så alla dessa som nu inte kan söka asyl i Grekland har fått klara sig bäst de kan eller de placeras i förvar. Många hittar boende hos vänner och bekanta genom att dela lägenheter med många andra. De lånar pengar av släktingar och vänner och förväntas betala när livet har ordnat sig.
Förvaren (bl a Amygdaleza utanför Aten, Korintos söder om Aten, Kos i Egeiska havet) är mest för ensamkommande vuxna som inte har familj och barn. Men här finns också familjefäder. De är överbefolkade, ohygieniska, de instängda har brist på kläder och sängutrustning, sjukvården brister etc etc – de är gräsliga. Förvarstiden ska vara maximalt 6 månader enligt EU-rätten men tiden överskrids ofta.
Nationaliteterna var mycket medvetet valda eftersom 92% av syrierna, 66% av afghanerna och 94 % av somalierna fick skyddsförklaring i Grekland innan regeringsbeslutet gjordes.
Frivilligorganisationer undertecknade ett brev till EU-kommissionären Ylva Johansson om vad som hänt. I slutet av 2021 uppmanade EU-kommissionen regeringen att ändra reglerna.
Grekland gav vika och numera kan de fem nationaliteterna söka asyl på sina skyddsskäl mot hemlandet efter att ha varit ett år i Grekland. När jag var i Aten i april fick jag uppfattningen att det bara gällde flyktingar från Afghanistan. Nu vet jag att det gäller alla från dessa fem länder efter att de har varit ett år i Grekland. AIDA rapporten 2021 om Grekland skriver om det också och om ingripandet från EU-kommissionen.
Men jag oroar mig för vad det kan leda till om, som Sveriges migrationsminister nu föreslår, beslut om vilka länder utanför EU som ska förklaras vara säkra ursprungsländer och säkra transitländer ska ligga helt på regeringen.
De flesta från Syrien, Afghanistan och Somalia får nu uppehållstillstånd när de söker asyl efter ett års väntan i Grekland. Kommer de inte in i IOMs Helios-projekt blir de hemlösa efter uppehållstillstånd (se mer i AIDAs landrapport för Grekland 2021, s. 19-20 inledningsvis). I Heliosprojektet står projektet för hyran men de ska själva hitta lägenhet att hyra och skriva kontrakt med hyresvärden – som alltför ofta inte vill skriva kontrakt.
Utvikning 2. Ett rådgivningsmöte om problem med att få sina id-kort och kunna skriva hyreskontrakt
En eftermiddag i Aten deltog jag i ett rådgivningsmöte med en asylrättskunnig advokat. Mötet ordnades genom Afghanska föreningen och advokaten är en vän till mig. Vi höll till i en moskéanläggning i västra Aten. Hit kom närmare fyrtio flyktingar från Afghanistan, de flesta kvinnor med barn. Mångas problem gällde id-kort ihop med boende.
De flesta som talade hade nyligen fått uppehållstillstånd och måste byta lägenhet inom en månad från att de fått tillståndet. En del hade redan tvingats flytta och bodde tillfälligt hos bekanta. De hade haft lägenheter genom Estia projektet, som de senaste åren har drivits av regeringen och som tas bort nu, och hade fått rätt att flytta till lägenhet genom Helios-projektet, som drivs av IOM, International Organisation of Migration. Helios är det enda existerande integrationsprojektet och har för lite resurser.
Med Estia är det projektet som hittar lägenheter, skriver kontrakt med hyresvärden och betalar hyran. De boende legitimerar sig med sitt id-kort för asylsökande, som har sex månaders giltighet innan de ska bytas. Med Helios ska de själva hitta en lägenhet att hyra, en hyresvärd som vill skriva kontrakt och sedan betalar Helios hyran. Problemen för kvinnorna här var att hyresvärdar inte ville hyra ut och att de inte kunde legitimera sig hos hyresvärdar eftersom de inte hade något giltigt id-kort. De hade inte fått sina nya id-kort med tillstånd för tre eller ett år och deras gamla id-kort som asylsökande hade gått ut. Advokaten sa att Asylservice har tekniska problem med övergång till ett elektroniskt system. En kvinna sa att i hennes familj hade barnen fått sina kort, ”men barnen kan ju inte skriva kontrakt.” En annan sa att hon hade varit hos Asylservice, som sa att de inte kunde göra något. När hon blev arg och sa att det här var ju inte rätt, skulle familjen bli hemlös på grund av detta, kallade handläggaren på polis för att få ut henne.
Vad kunde den rådgivande advokaten göra mer än lyssna? Egentligen ingenting men han lovade kontakta IOM och höra om de kunde hjälpa till på något sätt.
I AIDAs landrapport för Grekland 2021 finns ett långt avsnitt (s 244 ff) om de enorma svårigheter som erkända skyddsbehövande möter på bostadsmarknaden, arbetsmarknaden, inom hälsovården, socialt stöd, utbildning med mera. Generellt har de samma rättigheter som greker men i praktiken finns en mängd regler som är bakgrunden till att de flesta reser vidare till andra EU-länder för att kunna överleva. Ett kortare avsnitt förklarar hur Tyskland och Nederländerna kommit fram till att inte skicka dem tillbaka till Grekland.
Utvikning 3: Färre flyktingar väljer Grekland men världens flyktingar ökar och i EU söker fler och fler asyl mot bakgrund av världsläget
Syrier som söker asyl nu är mycket få, säger Valia på Solidarity now. Afghanerna har fortsatt komma och de blir kvar i större utsträckning jämfört med för några år sedan när de släpptes vidare in i EU. Förr eller senare får afghanerna uppehållstillstånd, sa Mohammad Mirzay i våras, se tidigare bloggartikel. Får de avslag, överklagar de, och fortsätter överklaga och kämpa för sin överlevnad. De avvaktar och väntar, överlever på olika sätt och med hopp om att det ska ordna sig.
På Victoriatorget samlas inte särskilt många afghaner längre denna oktober 2022, och i Afghanska föreningens lokaler (Afghan community) en trappa upp på Solomougatan 25 finns nästan ingen verksamhet. Men Mohammad Mirzay har stora planer på kommande verksamhet – datakunskap, kurser i grekiska, grupper för kvinnor att lära sig sy på symaskin.
Generellt har allt färre kommit till Grekland och sökt asyl under de senaste åren jämfört med 2014-15-16-17, under tio tusen personer 2021. Greklands policy med omfattande olagliga pushbacks har verkan, djupt kritiserat av UNHCR, IOM, FNs speciella rapportör för migranters mänskliga rättigheter, Europarådets kommissionär, Greklands ombudsperson och civilsamhällesorganisationer. Ja även från Turkiet, där den turkiska kustbevakningen räddar många i båtar, som tvingats tillbaka från grekiskt territorialvatten.
Vittnesmålen om att Greklands gränsbevakning tvingar tillbaka irreguljära som avser att söka asyl är många, många. Men inte tillförlitliga enligt grekiska regeringen, som envisas med att säga att bevis saknas på att grekiska staten eller grekiska gränsbevakningen skulle vara inblandade. EU-kommissionens inställning för närvarande är att ingenting pekar på att Frontex skulle vara inblandad, och för den nu snabbt växande myndigheten har kommissionären Ylva Johanssons uttalat förtroende än en gång. Men tidigare chefen för Frontex har ersatts – formellt av andra skäl. Det grekiska agerandet får fortsätta, och regeringen får uppskattningar från andra medlemsstater om att de kan försvara gränsen. Alla vet att pushbacks förekommer, inte bara i Grekland, men det tillåts förekomma trots att det är internationellt förbjudet och strider mot asylrätten, som alla medlemsstater förbundit sig att hålla sig till när de godkändes för medlemskap i EU.
Även om varje land har rätt att försvara sina gränser ska den som säger sig vilja söka asyl släppas in i landet. Så vitt känt använder sig inte Sverige av förbjudna pushbacks, men Sverige har inte gräns som samtidigt är EUs yttre gräns. Kommer färre flyktingar till EU, kommer det också färre till Sverige, och ännu färre blir det om situationen för människor på flykt blir allt sämre i Sverige. Och det är det som regeringen vill. Men det kommer inte färre flyktingar till EU nu utan fler.
Färre flyktingar till Grekland, men för 2022 har jag inte aktuella siffror. Inom EU har antalet asylsökande 2022 ökat med 54 procent jämfört med 2021, enligt EUs asylbyrå. Det är konsekvenser av Rysslands angrepp på Ukraina, Afghanistan och talibanväldet, krigshandlingar och förföljelser på flera håll i Afrika och på andra håll i världen. Nyligen meddelade UNHCR att världens flyktingar nu är över 100 miljoner. För några år sedan talade vi om 60 miljoner, en oerhört hög siffra som liknades vid det extremt höga antalet flyktingar vid 2.a världskriget slut. Nu är det nästan dubbelt så många.
Solidarity now: Grekland med sin miniminiva enligt EU-rätten, inre utlänningskontroller, isolerade transitboenden utanför urbana områden och andra svårigheter. Människor åker vidare när de har fått uppehållstillstånd eftersom så mycket är emot dem. Samtidigt behöver Grekland arbetskraft i arbeten som grekerna själva inte vill ha. Hur kommer det bli i Sverige???
Valia Andrakakou och Marina Karta från Solidarity now:
– Humanitära skäl för skydd finns inte längre. Det användes tidigare för dem som varit flera år i Grekland, lärt sig språket och integrerats men vars asylskäl inte räckte. Sjuka kunde få det om deras behandling inte finns i hemlandet, eller de kan visa att de inte kan få det för att deras folkgrupp är diskriminerad. Nej, av ekonomiska skäl fick man det inte.
– Går man i området på kvällarna här och upp mot Platia Victoria (Victoriatorget) är det poliser överallt och kollar id. De kollar inte mitt på gatan utan tar personerna till polisstationen i närheten (förmodligen den på Michail Voda-gatan och den bakom Omoniaplatsen). Nej, det är inga skumma kvarter här och det är inte farligt att gå på gatorna här på kvällarna.
– Många sover ute nu, kanske inte som det var för tio år sedan, men de är många. Det beror på att det är sådan brist på boenden i Atenområdet. Eleionas håller på att stänga och Shisto och Skaramangas har stängts. Estia-lägenheterna håller på att avvecklas och ska vara helt bort sista december 2022. De som arbetar inom Estia-projektet och i Eleionas säger att alla ska till Malakasa. (Det som nämns är boenden för asylsökanden.)
– Malakasa är långt bort och utanför urbanisationen. Det är isolerat. Dit finns bara det vanliga lokaltåget. En enkelbiljett kostar mellan 3 och 4 euro och det är hälften av dagpenningen för asylsökande. Tågbiljetten är mycket dyrare än en metrobiljett. De kunde sätta in en daglig bussförbindelse med Aten, men de gör inte det. Resan tar mer än 40 minuter och sedan måste man gå femton minuter. Fram och tillbaka blir det nästan 8 euro.
– Dagpenningen är 7.50 euro för vuxna och mycket mindre för barnen, plus tre mål mat om dagen i lägret. De behöver gå till sjukhus, köpa mediciner, och handla varor. Barnen behöver gå i skola och det finns ingen ordentlig skola i Malakasa, inte heller finns det arbetstillfällen. Här i Aten finns möjlighet att hitta arbeten och det finns affärer där arbetsgivare ger jobb.
På www.migration@gov.gr finns ett foto av Malakasa, som visar de vanliga små containerhusen i rad tätt intill varandra placerade på platt, torr mark och utan grönska. Det liknar det nya isolerat placerat flyktinglägret på Samos med högt stängsel omkring, eller som jag minns Shisto och även Eleionas med sina containerkuber. Eleionas är inte så långt från Atens centrum och nås med Atens stadsbussar. Efter några år fick lägret lite färg genom invånarnas tvätt på tork, sängkläder på vädring, dekorationer och blomlådor även om grunden fortfarande var samma trista grå containerkuber. Nu töms Eleionas eller är redan stängt.
– Många väljer att bo kvar i Aten och tränger ihop sig i lägenheter, som någon av dem hyr, fortsätter Valia. Ofta är det i närheten av Victoria-torget. (Precis som för åtta-tio år sedan.)
– Tidigare hade asylsökande rätt att arbeta så fort de var registrerade som asylsökande. Nu är det först efter sex månader medan ukrainare har rätt att arbeta från början. Å andra sidan – tillägger både Valia och Marina – har ukrainare sina rättigheter bara under ett år. (Enligt massflyktsdirektivet. Vi är ense om att ukrainarnas rättigheter till skydd och att få arbeta är bra och att det borde gälla alla på flykt.)
Regeringen har sagt att arbetskraften behövs och att det ska bli enklare att kunna arbeta! Valia betvivlar att det skulle få människor att stanna i Grekland när de har fått uppehållstillstånd. Det gäller säsongsbetonat jobb inom turismen, säger hon, med att plocka oliver och frukt, som är ett tungt och mycket dåligt betalt. Och många har haft ett bra jobb som de har tvingats lämna med flykten.
Mer om rättigheter: Lämna in asylansökan, familjeåterförening, rätt till juridiskt biträde, långa handläggningstider, beslut som kan komma för sent för överklagan, ensamkommande minderåriga, när skyddsstatus kan tas tillbaka.
Hos Solidarity now har Asylservice ett lite kontor där en har kunnat få hjälp med att registrera sin asylansökan. Hur det har fungerat förstår jag inte riktigt annat än att det har varit till för särskilt sköra personer, och att asylintervjun sedan görs hos Asylservice på Katherhaki. Valia berättar när vi gör en rundvandring, men hon är inte närmare insatt i vad som sker här, och säger att även om Solidarity now har upplåtit lokalen till Asylservice så har de ingenting att säga till om för verksamheten.
Av och till i Grekland har det varit svårt att lämna in en asylansökan – tidvis i stort sett omöjligt. Under hösten 2021 kom direktiv från migrationsministeriet att det kunde göras bara i registrerings- och mottagningsförläggningarna på öarna i Egeiska havet och på fastlandet bara på speciellt utsedda platser – besked om platserna skulle komma – och att det inte längre gick hos Asylservice´s kontor. Det här skapade kaos under 2021 och jag har skrivit om det i en tidigare bloggartikel. Det gick inte att registrera en asylansökan och få id-kort som asylsökande. Utan giltigt id kan man gripas för illegal vistelse i Grekland.
Följer jag de engelska instruktionerna nu i oktober 2022 på migration@gov.gr ska asylansökan göras hos mottagnings- och identifikationsförläggningarna på öarna i Egeiska havet, i Evros intill landgränsen till Turkiet och i förläggningarna Malakasa och Diavata, ingenting om Asylservices kontor på Katherhaki eller hos Solidarity now. Senare får jag bekräftat genom juristkollegor till min vän advokaten att i denna del av Grekland ska asylansökan registreras från Malakasa och Diavata, någon annan möjlighet finns inte.
På öarna i Egeiska havet använder sig Grekland av snabbspårförfarande med dess sämre rättssäkerhet. Med hänvisning till att det handlar om gränsförfarande.
Familjeåterförening. För asylsökande kan det ske genom nuvarande Dublinförordningen – Dublin 3. Men medlemsländerna krånglar och medger inte familjeåterförening eller det tar mycket lång tid, säger advokaten Marina och påminner sig att redan för flera år sedan var Sverige avvisande till familjeåterförening genom Dublin till skillnad från flera andra EU-länder. (Jag minns samtal för några år sedan om problemen med Sverige hos organisationen Ecumenical Refugee Support, som hade många sådana ansökningar. Tyskland t ex var mycket mer tillåtande.)
Marina:
– De som har fått uppehållstillstånd som alternativ skyddsbehövande har över huvud taget inte rätt till familjeåterförening (följer minimum av EU-rätten, dvs medlemsstaternas skyldigheter).
– Med flyktingstatus kan du söka inom tre månader utan restriktioner men en rad dokument måste visas upp. Efter tre månader kommer försörjningskraven in. För afghaner i Afghanistan är familjeåterförening i praktiken omöjlig. De måste till grekisk ambassad och det finns inte i Afghanistan och de måste till Pakistan. Och det går inte.
Enligt AIDA-rapporten om Grekland är familjeåterförening en extremt komplicerad och långvarig procedur och tar som minst tre år och konstant juridisk hjälp.
Bland annat Europakonventionen hävdar vars och ens rätt att leva med sin familj.
Rätt till juridiskt ombud gäller bara vid överklagan, inte vid grundansökan (följer minimum, alltså vad medlemsstaterna måste erbjuda). Tilläggsansökan kostar pengar enligt regeringsbeslut hösten 2021, hundra euro per sökande, för en familj samma belopp per person. Det blir många tusen kronor! Beslutet är överklagat av Grekiska flyktingrådet och Refugee Support Aegean till högsta förvaltningsrätten.
Marina:
– Överklagan ska göras inom sju dagar på öarna. (Öarna har ju snabbspår med hänvisning till gränsförfarande.) På så kort tid kan det vara svårt att hitta advokat. På fastlandet gäller 25 dagar. Att överklaga en andra gång kostar pengar, 100 euro per person i en familj. (Infördes i lagen 2020 eller som ett senare tillägg.)
AIDA-rapporten uppmärksammar problemet med att deadline för överklagan alltför ofta har passerats som konsekvens av att avslag på asylansökan och på överklagan når fram för sent och efter att tiden för överklagan har gått ut. Vid överklagan till nästa nivå finns inte rätten att stanna kvar i landet tills prövningen är gjord.
Långa handläggningstider är ett stort problem i Grekland, på alla nivåer. När uppehållstillstånd med giltigt id ska förlängas – obs det sker var tredje år eller efter ett respektive två år beroende på status och var sjätte månad för asylsökande – blir det ofta lång väntan. Det förklaras med brist på personalresurser hos Asylservice och tekniska problem, men beror naturligtvis på att regler och bestämmelser införs som myndigheter sedan inte ges mer resurser för. Under vänteperioden kan de sökande få ett papper som visar den tillfälliga situationen, men ett sådant papper accepteras oftast inte av arbetsgivare som arbetstillstånd och de förlorar arbetet. Ska de hyra bostad finns hyresvärdar som inte vågar hyra ut till en person som saknar de kända dokumenten.
Grekland ligger på miniminivån av vad EU-rätten anger för människor på flykt, och Sverige är på väg dit.
Ensamkommande minderåriga – förbättring och försämring
Polisen har haft skyldighet att ta hand om minderåriga som lever på gator och torg och de placerades i förvar och på polisstationerna. Det var upprörande. En vän till mig förklarade att de hade ingen stans att placera dem annat än polisstationerna. (Jag minns att en nytillträdd kommissionär Ylva Johansson vid ett besök på Lesvos påpekade för en nytillträdd migrationsminister Notis Mitarakis att så fick inte barn behandlas.)
– För ensamkommande minderåriga finns det nu ett fungerande system, säger Valia. Det finns en koordinator knuten till migrationsministeriet. De unga fångas upp snabbt nu och kommer till ett boende för ensamkommande minderåriga. Med systemet som fanns tidigare tog det många månader innan barnen kom till ett boende för minderåriga. Under tiden placerads de på polisstationer. Nu finns ett förbud mot att placera ensamkommande barn på polisstationer.
Men jag nås av uppgifter om att platserna på boenden för ensamkommande minderåriga är för få och att boendena har höga överbeläggningar.
När skyddsstatus och uppehållstillstånd kan tas tillbaka
I ECREs databas AIDAs landrapport om Grekland finns ett avsnitt om när skyddsstatus kan undersökas på nytt, upphöra eller dras tillbaka. Det kan ske frivilligt med olika skäl men också när skyddsbehovet inte finns längre på grund av förändringar i ursprungslandet. Förändringarna måste då vara grundläggande och varaktiga. Artiklar om detta finns i den grekiska utlänningslagen från 2020.
Om protesten från Asylkampanjen mot den pågående kriminaliseringen av frivilligorganisationers räddningsarbete. Se annan artikel.
Referenser
AIDA (Asylum information Database): Country Report Greece 2021 Update. Last published 30/5/22. ECRE, European Council for refugees and Exiles/Greek Council for Refugees. www.ecre.com. Nyttig läsning för oss i Sverige
Besök i oktober 2022 hos Solidarity Now, 2 Demokou odoz, Aten.
Närvaro i oktober 2022 på ett juridiskt rådgivningsmöte arrangerat av Afghan community i Aten.