III av III: Grekland och människor på flykt, tidigt oktober 2018

Maria Makrogianni och tre ungdomar från Afghanistan i juni 2016. Då hade EU:s avtal med Turkiet börjat gälla och ungdomarna var fast på ön. Hur det gick sedan vet jag inte, men den lille fjortonårigen till höger om Maria kom ofta hit till Marias taverna och de fick en nära kontakt. Med Marias bistånd fick han den hjälp han hade rätt till som ensamkommande minderårig, och han kom sedan till Österrike. Maria och hennes man Michalis engagerar sig nu för människor på flykt från sitt hem i en by några kilometer ovanför Vathy sedan de tvingades lämna tavernan vid havet. Foto författaren.

 

Främlingsfientligheten och solidariteten

Visst kan det finnas främlingsfientlighet bakom öbornas protester, och flyktingar har utsatts för våld. Men det är nog mer trötthet och ilska bakom protesterna över att beslut fattas över deras huvuden, att ”Aten” hela tiden kör över dem och att människor far illa på deras öar. Från förre migrationsministern mötte de ofta arrogans. Det neonazistiska, våldsbejakande riksdagspartiet Gyllene Gryning har anhängare – men kommunledningarna och öborna har tagit avstånd.

Över hela Grekland möts offentliga samlingar av ultrahögern med antirasistiska demonstrationer och manifestationer.

Gyllene Gryning verkar inte ha lika stark ställning bland greker i dag som de hade 2012 och 2015. Greker i gemen säga ha tröttnat på deras beteende. Men det finns andra grupperingar inom extremhögern. Rasism finns och flyktingar och migranter utsätts för våld, likaså flyktingförsvarande organisationer.

Mycket uppmärksammat blev attacken på borgmästaren i Thessaloniki i somras. Vid ett offentligt tal utsattes borgmästaren för slag och sparkar. I en video framgår att attacken var noga organiserad. Ett antal kunde snart identifieras och åtalas.

Detta, säger en av mina insatta grekiska vänner, skulle knappast inträffa i Aten. Men Thessaloniki har ett arv av främlingsfientlighet och våld sedan 1920- och 30-talet när den muslimska befolkningen 1923 drevs ut i utbyte mot greker som drevs ut från Turkiet. I århundraden hade befolkningen i den stora blomstrande staden Thessaloniki (vid den tiden mycket, mycket större än Aten) bestått av turkar, judar och greker med ungefär en tredjedel var. Men detta förändrades med konsekvenserna av första världskriget, den muslimska befolkningen drevs ut och från Turkiet  fördrevs en miljon greker till Grekland – en gigantisk och smärtsam folkomflyttning i stil med fler andra sådana i världen under 1900-talet. Antisemitismen växte i samband med olika politiska ställningstaganden och många judar flyttade från Thessaloniki. Med den tyska ockupationen från 1941 mördades de många judar som fortfarande bodde kvar. Sommarens attack mot Thessalonikis borgmästaren visar att en djup, våldsbenägen främlingsfientlighet lever. Borgmästaren står för ett öppet Thessaloniki och välkomnande av flyktingar och migranter,

På Samos har migrationsministeriet under hösten 2017 och våren 2018 föreslagit att flytta lägret i Vathy till en äldre arméförläggning utanför den lilla bergsstaden Mytilinoi mitt på ön. Borgmästaren där reagerade tvärtemot Thessalonikis borgmästare och hotade skjuta migranter som visar sig i staden. Han fick ta tillbaka sitt uttalande offentligt, men stadens ledning har hela tiden varit emot en flyktingförläggning här och sagt att de har andra planer för hur arméförläggningen ska användas. Bland annat handlar det om fritidsanläggning för barn. Skulle flyktingförläggningen i Vathy flyttas till Mytilinoi skulle den lilla staden få ett ekonomiskt lyft men ändra karaktär och majoritetsbefolkningen skulle utgöras av flyktingar, som i allmänhet stannar en begränsad tid. Antagligen ser invånaren framför sig en storskalig, gräslig anläggning som den i Vathy framför sig, och det vill man förståeligt nog inte ha.

Det finns många lokala grupper som värnar om mänskliga rättigheter och flyktingars väl. På Samos fortsätter solidaritetsgruppen med sitt lilla hus i stadsträdgården och sina kontakter över hela ön. De samlar in bidrag och vad som behövs, delar ut mat och kläder, och ordnar musikaftnar där människor från lägren och greker från ön musicerar. De bemöts i allmänhet med stor respekt från såväl invånare och kommunledning.

I en by ovanför Vathy och lägret bor numera Maria Makrogianni och hennes man Michalis Georgianni. Maria blev känd som Mama Maria när paret tog emot många flyktingar i sin taverna vid havet i Vathy. Hos dem kände sig människorna i lägret välkomna, och många hittade dit. Ofta bjöds de på mat. Men paret tvingades lämna tavernan och har nu sitt hem uppe i byn i bergen som välkomnande oas för en del i lägret. Här finns också en stor grönsaksodling, som flyktingar från lägret sköter. När Maria får in pengar lagar hon mat, som Michalis kör ut i sin gamla Toyota picup och som de sedan delar ut vid en vägficka en bit från lägret. Marias och Michalis generositet och medmänsklighet har fått mycket lokal och internationell uppmärksamhet.

Sedan i augusti är tre volontärer på Lesvos fängslade och åtalade för att smuggla flyktingar till ön, för att vara medlemmar av en kriminell organisation och för spionage. Ändå har organisationen verkat i samarbete med grekiska myndigheter om räddningsoperationer och de har haft klartecken från staten att verka inne i flyktingläger. Enligt grekisk lag kan de tvingas förbli internerade i upp till 18 månader innan det blir rättegång. Ett femtiotal organisationer – däribland Grekiska Flyktingrådet och Oxfam – har undertecknat ett protestbrev mot detta senaste exempel inom EU på göra solidariskt arbete till kriminell handling. EU-parlamentet har också nåtts. I Italien har livräddningsbåtar tagits i förvar och besättningen åtalats, och i Ungern är hjälp till flyktingar numera straffbart. Läs mer och skriv på protestlistor på http://www.freehumanitarians.com och http://www.weareawellcomingeurope.eu/en .

Drunkningarna utanför Agathonisi nära Samos, och  pushbacks

Den 16 mars 2018 sjönk en båt med flyktingar utanför den grekiska ön Agathonisi söder om Samos. Tre personer överlevde. Sju av de 19 drunknade var barn. De tre överlevande har berättat att de befann sig i vattnet från tidigt på morgonen till sena kvällen utan att bli räddade av kustbevakningen, som hade kontaktats på natten av en nära anhörig i flyktinglägret på Samos. På den ganska nybildade grekiska frivilligorganisationen Refugee Support Aegans hemsida lyssnar jag till ljudupptagningen med den unga systern till en man i flyktinglägret på Samos. Det var det sista han hörde från henne.

Olagliga push backs förekom länge vid gränserna. Människor på flykt tvingades tillbaka. Hur omfattande det var kan jag inte säga, men det kom otaliga vittnesmål om det. Att tvinga tillbaka någon som vill söka asyl är strängt förbjudet enligt internationell lag. Stora internationella organisationer för mänskliga rättigheter dokumenterade och rapporterade om grekiska push backs åren kring 2010. Den nuvarande Syriza-regeringen tog avstånd när de kom till makten på nyåret 2015. Under 2018 har push backs ägt rum vid upprepade tillfällen uppe i Evrosområdet, men också på havet. Drabbade har rapporterat till vänner i Grekland att de tvingats tillbaka i båt över Evrosfloden av personer i svarta kläder och svarta huvor. De som har skickats tillbaka är flyktingar från Syrien, Irak och Afghanistan men också flyktingar av turkisk nationalitet.

8 turkiska militärer och andra turkiska flyktingar, 2 grekiska soldater och kyliga relationer med Turkiet

Sedan försöket till statskupp i Turkiet sommaren 2016 har flera tusen turkiska medborgare flytt till Grekland och sökt asyl. De flesta är eller anklagas för att vara Gülenanhängare, men här finns också turkiska kurder och åtminstone en parlamentsledamot från det turkkurdiska HDP. Turkiet har en lång historia av omfattande övergrepp mot kurder, bland annat för några år sedan i Anatolien, och som nu mot kurdiska områden i Syrien. Man vet att Turkiet har skickat tillbaka medborgare från Syrien över gränsen.

Genast efter kuppförsöket mot president Erdogan i juli 2016 anlände 8 turkiska militärer i en helikopter och sökte asyl i Grekland. De fängslades för illegal inresa och deras asylskäl började processas. Turkiet har ihärdigt krävt dem tillbaka för att åtalas för terrorism och kuppförsök. För grekiska regeringen var situationen känslig eftersom man vill ha fredliga relationer till den stora grannen i öster. Man vill inte riskera EU-Turkiet-avtalet och befarar att miljoner flyktingar i Turkiet annars kommer resa irreguljärt till Grekland. Men man har hävdat att beslut ligger hos domstol och att Grekland följer internationell lag. Så småningom har de fått asyl, men de bor på hemlig ort och skyddas av polis på grund av risk för kidnappning. De antas resa vidare till ett annat EU-land. Turkiet ger sig inte och från presidentens kansli meddelas att de kommer jagas varhelst de befinner sig och straffas och att Turkiet kommer vända sig till Interpol.

I mars 2018 gick två grekiska gränssoldater i Evrosregionen in på turkiska sidan och greps av turkisk polis. De placerades i fängelse i Edirne och hade åtal att vänta för spioneri. Inofficiellt kröp kopplingen till de 8 turkiska militärerna fram, ungefär som att ger ni oss de åtta, släpper vi de två. De två grekiska soldaterna släpptes i mitten av augusti efter utdragna diplomatiska förhandlingar, som också fördes på EU-nivå. Turkiets dåliga ekonomi med behov av goda relationer till EU sägs vara en förklaring till att de i augusti kunde komma hem. Efteråt har media spekulerat i om soldaterna var inblandade i push backs eftersom de har berättat att deras uppdrag vid gränsen var att spåra flyktingar. Regeringen har hela tiden tagit avstånd från push backs men kan inte förneka att de äger rum.

 

Se också del I och II av III.

 

 

Texten grundar sig på stadig kontakt med sakkunniga i Grekland och i EU samt på grekiska UNHCR:s täta och utförliga sammanfattningar av grekisk media.

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.