Samos, invid bilvägen upp till lägret. Bilen är en i raden av fordon, som tillhör anställda, som arbetar för staten eller för hjälporganisationer. November 2017. Foto författaren.
20 mars 2016 började EU:s avtal med Turkiet gälla. Det skulle stoppa flyktingar från att nå Europa via de grekiska öarna i Egeiska havet. Nu har avtalet som strider mot internationell lag existerat i två år.
Från och med 20 mars 2016 har flyktingar fastnat på fem grekiska öar, som de inte får lämna. Efter en begränsad juridisk process ska de skickas tillbaka till Turkiet och söka asyl där. Turkiet ska enligt avtalet hindra flyktingar att nå kusten och resa vidare med båt.
I gengäld gav EU 3 miljarder euro till Turkiet för att förbättra situationen för flyktingar från Syrien, bland annat med skolgång för barnen. Andra flyktinggrupper som de många från Irak och Afghanistan, som finns i Turkiet, nämndes inte. De 3 miljarderna ökades med 3 miljarder till, som EU nu står i begrepp att betala ut. Det finns många andra detaljer i avtalet, som jag inte går in på. Avtalet strider mot internationella konventioner, bland annat får inget land skicka tillbaka flyktingar till ett land där det finns risk för att landet ska utsätta dem för tortyr eller annan förnedring, eller riskerar att skickas vidare till ett land där detta kan ske. I det här sammanhanget anses inte Turkiet vara ett generellt säkert land även om EU-kommissionen agerar som om det var det. Turkiet har heller inte skrivit under Genèvekonventionen i sin helhet.
När avtalet skulle implementeras i grekisk lag fick grekiska UNHCR in tillägg om att särskilt utsatta personer och de som hade familj i EU skulle undantas. Som särskilt utsatta menas ensamkommande minderåriga, ensamma kvinnor med eller utan barn, människor med funktionshinder etc. Inte heller människor för vilka Turkiet inte anses säkert ska skickas tillbaka. Men först har alla rätt att ansöka om att få söka asyl i Grekland, hela den processen fram till beslut tar lång tid. I intervjun som görs är det personens brist så säkerhet i Turkiet som är relevant, inte vilket man skulle tro varför hen har flytt från hemlandet.
Även om till slut nästan hälften av alla som kommit till öarna har förts över till det grekiska fastlandet genom undantagen i lagen, och få har skickats tillbaka till Turkiet, har situationen i lägren på öarna lett till starka och ihärdiga protester från stora och små organisationer för hjälp och för mänskliga rättigheter och från lokalbefolkningen. Förhållandena i lägren är gräsliga och ovärdiga människorna som lever där, och ovärdiga Grekland och övriga EU. Hela tiden fylls lägren på med nya flyktingar – framför allt människor från Syrien, Irak och Afghanistan i nu nämnd ordning.
EU står givetvis för kostnaderna och mycket pengar har pumpats in i Grekland. För EU är det här uppenbart ett sätt att hindra flyktingar att komma till EU:s territorium. Men EU och medlemsstaternas regeringar talar i stället om avtalet som ett framgångsrikt sätt att bekämpa smugglare och hindra drunkningar. Smugglarna har getts och ges skulden för resorna över havet, men ingenting sägs om att EU:s hårda visumkrav tvingar flyktingar och migranter att anlita smugglare och göra de farliga och dyra irreguljära resorna. Flygbolag som transporterar människor utan visum får höga böter. Genom ett utväxlingsförfarande skulle man också skapa lagliga vägar till EU – för varje syrier som skickades tillbaka till Turkiet enligt avtalet, skulle en annan syrier få resa in lagligt till ett EU-land.
Turkiet skulle enligt avtalet få visumfrihet till EU för sina medborgare och förhandlingarna om medlemskap i EU skulle återupptas. Detta har inte skett.
Ur EU-kommissionens och många regeringars perspektiv är avtalet framgångsrikt eftersom det kommer långt färre flyktingar till Grekland än 2015. EU-talar sällan om konsekvenserna, om öarnas överbefolkade läger där många tvingas bo i enkla tält oavsett vinterkyla, regn eller sommarhetta. Många drabbas av sjukdomar och de sanitära förhållandena är under all kritik. Varmvattnet räcker inte, elnäten blir överbelastade, köerna är långa för allt som behövs inklusive maten, som ofta är otillräcklig och dålig. När EU-kommissionen ändå antyder problemen lägger man skulden på Grekland och räknar med att Grekland ska ändra sin lagstiftning så att fler skickas tillbaka till Turkiet. På så sätt skulle överbefolkningen i lägren minska. EU-kommissionen vill att alla utom tortyroffer ska skickas tillbaka till Turkiet. Regeringen förbereder också ett nytt lagförslag, som ska komma i början av april. Det ska bland annat begränsa rätten av överklaga asylbeslut vilket skulle förkorta handläggningstiderna och minska flyktingars rättigheter ännu mer.
Öbefolkningarna och många hjälp- och mr-organisationer kräver att flyktingar och migranter på öarna ska föras över till fastlandet där det finns bättre förutsättningar att ta hand om dem. Överföringar sker, men det tar tid och lägren fortsätter att vara överbefolkade. Nya människor anländer med ungefär 1 500-2 000 eller fler i månaden. Regeringen och många greker tror att minskar överbefolkningen i lägren så kommer fler människor resande, och att Turkiet styr hur många som får möjlighet att resa över.
Och så har vi Turkiet – är Turkiet ett säkert land för flyktingar. Nej, menar många greker, varken tidigare eller nu. Med den omfattande repressionen har tiotusentals turkiska medborgare fängslats, avskedats och fått sina bankkonton låsta, och det är omöjligt för inhemska mr-organisationer att verka, undersöka och yttra sig fritt. Turkiet har också genomfört olagliga pushbacks av flyktingar vid gränsen till Syrien. Den omfattande repressionen mot inte minst kurder, och nu också inne i Syrien, gör att grekiska mr-organisationer och myndigheter inte anser att kurder är säkra i Turkiet.
I EU-kommissionens korridorer och bland medlemsstaternas regeringar anses avtalet så framgångsrikt att det nu inspirerar till avtal med många andra utomeuropeiska länder, som människor på flykt har passerat i sin önskan att nå länder i EU. Efter stöd från EU och mycket pengar ska länderna dels anses tillräckligt säkra för att flyktingar och migranter ska kunna skickas tillbaka dit, dels acceptera att ta tillbaka dem.
Enligt EU mätningar citerade i tyska Die Welt anlände mellan mars 2016 och januari 2018 62 190 asylsökande till öarna i Egeiska havet. 45 procent (27 635) har så småningom förts över till grekiska fastlandet. Bara ett litet antal har sänts tillbaka till Turkiet. (Och de övriga, frågar jag, är de kvar eller, som jag misstänker, har många försvunnit, det vill säga lyckats själva ta sig vidare in i EU?)
Om just 2-årsdagen den 20 mars 2018
Många organisationer har gjort uttalanden med anledningen av tvåårsdagen för när avtalet började gälla.
Lagligheten i avtalet och att tvinga människor kvar på öarna under de omständigheter som råder ifrågasätts, och GCR, Greek council for refugees, har fört upp frågan till Greklands absolut högsta domstol Council of State, som antagligen är en mix av svenska Högsta Domstolen och Regeringsrätten. 13 400 finns för närvarande strandsatta på de fem öarna.
Avtalet stoppade inte vågen av flyktingar och döden på Medelhavet, skriver Grekiska förbundet för mänskliga rättigheter (Hellenic League for Human Rights, som har funnits sedan 1950-talet). Antalet nyanlända flyktingar befinner sig på en fortfarande högst synbar och jämn nivå, och tragedin utanför Agathonisi visar att människor fortfarande drunknar (se mer om Agathonisi längre fram). Mottagningslägren på på Lesvos, Chios och Samos är dessutom kraftigt överbefolkade och förhållandena är förskräckliga.
Human Right Watch uppmanar grekiska regeringen att sätta stop för att placera asylsökande i läger på öarna. ”Tusentals människor lever i tillstånd av våld, fara, kallt väder och förnedring. Kvinnor, män och barn tvingas leva hopträngda tillsammans. Det finns inte tillräckligt med mat, vatten, bostäder eller sjukvård och toaletterna och duscharna är för få. Eländet är bottenlöst. Toaletter och duschar är dessutom särskilt svåra att använda för människor med funktionshinder. Barn går inte i skola och vuxna lever sina dagar utan någonting att göra. Säkerheten har försämrats och försätter människor i fara.” Så uttryckte sig Eva Cosse, forskare hos grekiska HRW.
Grekiska delen av Läkare i Världen har pekat på fem myter kring avtalet, de är tvärtemot verkligheten. 1. Avtalet stoppade flödet. 2. Avtalet stoppade döden och minskade mänskligt lidande. 3. Avtalet innebär en laglig och alternativ väg in till Europa, och en väg bort från smugglare. 4. Grekland är ansvarig för problemen på öarna eftersom landet inte gjorde vad det borde ha gjort. 5. Om avtalet kollapsar kommer tusentals nya illegala migranter.
Läkare utan Gränser har lyft fram avtalets dramatiska konsekvenser för tusentals människors hälso- och levnadstillstånd, och att regeringen blundar för detta. Varje dag tar Läkare utan Gränser hand om psykiska och fysiska sår, som skapats eller förvärrats av den inhumana politiken för öarna. Efter medicinsk behandling skickas de tillbaka till sina tält, sina överbefolkade containerhus och den återvändsgränd som denna misär fört med sig. En ond cirkel utan slut presenteras som en framgångsrik berättelse som EU nu firar. Läkare utan Gränser uppmanar grekiska och europeiska myndigheter och politiker att sätta ett slut för en politik som gör livet ännu farligare för utsatta människor.
Yonous Mohammadi, president för Grekiska forumet för flyktingar, påminner om att situationen på öarna har inte förbättrats. Lägren är fortfarande överbefolkade, handläggningstiderna är långa, det är brist på information, hälsovård och mycket annat, och attityden från lokalbefolkningen blir mer och mer negativ. Få flyktingar från Afghanistan lyckas ta sig till övriga Europa, som fattar beslut baserade på rädslan för politisk utveckling och inte på verkliga fakta. Migration kommer aldrig upphöra, säger han, och asylsystemet inom EU bör ändras och baseras på Genevekonventionen.
Den grekisk hälsoorganisation för framförallt smittburna sjukdomar, Keelpno, talar om de dåliga hygieniska förhållandena på öarna, om utbrott av hepatit A och mässlingen och att det är meningslöst att göra diagnoser när de inte går att erbjuda adekvat behandling. Keelpno kräver att nödvändiga strukturer införs.
I sin rapport för 2017 oroar sig den grekiske ombudsmannen över avtalet som innebär byråkratiska hinder, brist på ordentlig plan och att den fortsatta användningen av mottagningsläger på öarna inte löser några problem utan tvärtom minskar flyktingars grundläggande rättigheter.
Ungefär samtidigt uttalar sig som väntat representanter för tyska regeringen om avtalets framgång. Den irreguljära migrationen till EU har minskat, färre människor dör i Egeiska havet och mer än två millioner flyktingar i Turkiet, de flesta syrier, har fått avsevärt förbättrade liv genom olika projekt som backats upp genom EU-finansierat stöd.
Förlisningen utanför Agathonisi
På morgonen den 17 mars konstaterade kustbevakningen att 18 av 21 människor hade drunknat utanför ön Agathonisi. En träbåt med en familj från Afghanistan och en från Irak sjönk. De tre överlevande, två kvinnor och en man, berättade hur många som hade varit ombord och att 9 av de drunknade var barn. De fördes chockade till Samos sjukhus i Vathy.
Snart kom det fram att när båten hamnade i nöd blev en familjemedlem, som redan fanns i flyktinglägret på Samos, uppringd. Han kontaktade kustbevakningen, som svarade att han inte behövde oroa sig, allt var lugnt. Han bönade och bad vaktmanskap i lägret, men förgäves. Först när en person på Agathonisi ringde kustbevakningen och berättade att döda personer flutit i land och han kunde se ännu fler, reagerade kustbevakningen. Men då var det för sent. Kustbevakningen ifrågasätts för att ha väntat ett dygn efter första anrop innan de gick ut.
När detta kommer ut blir protesterna omfattande. Solidaritetsnätverket Alarm Phone skriver i pressutskick, som når mig via aktivistnätverket Action2-I: ”Den 16 mars försökte två familjer nå Europa över Egeiska havet, en från Afghanistan, en från Irak. De lämnade Turkiet och rörde sig mot den grekiska ön Agathonisi. Men strax innan de nådde fram, kapsejsade de. En släkting på Samos till den afghanska familjen kontaktade myndigheter om och om igen via telefon och personligen. Då hade fortfarande många kunnat räddas eftersom de, enligt de överlevande, höll sig flytande i flera timmar och väntade på hjälp. Men en räddningsoperation startade först en dag senare när en öbo hade upptäckt de första kropparna och kunde se fler döda kroppar. De tre överlevande är en kvinna från Afghanistan och en man och en kvinna från Irak. Tillsammans med släktingen från Afghanistan berättar de inte bara om den grekiska myndighetens sena beslut att agera utan också om en oidentifierad båt, som de förlista människorna såg och som inte kom till hjälp.”
Grekiska UNHCR meddelade i sammanhanget att omkring 500 flyktingar och migranter har förlorat livet eller saknas i Egeiska havet under de senaste två åren.
Mer om öarna och lägren
Under mars anlände närmare 1 500 till öarna. Lägren på Lesvos och Samos är nu de mest överbefolkade och utsatta. Ministeriet säger att prioriteringen nu är att snabba på asylprocesserna och på olika sätt förbättra levnadsomständigheterna för asylsökande och migranter och för lokalbefolkningen. Detta om förbättringar har sagts många gånger utan att något har blivit väsentligt bättre. Att snabba på asylprocesserna syftar på ett nytt lagförslag som regeringen ska lägga fram för parlamentet i slutet av april och hoppas ska bli taget strax efter.
Evros i norr
I stället för att nå Grekland över Egeiska havet har alltfler rest in irreguljärt över gränsfloden Evros i norr. Det var en led som användes mycket åren kring 2010, och som delvis stängdes sensommaren 2012 genom att en hög mur byggdes och att floden bevakades mer. Över floden kom 2016 3 300 och 2017 5 500 personer. Men floden är farlig och att människor drunknar berättar grekiska fiskare och jägare. Grekisk polis och gränsbevakning anklagas för att genomföra illegala pushbacks systematiskt. Grekiska staten har förnekat att sådant sker men lovat undersöka.
Turkiska myndigheter i sin tur uppges ha hindrat omkring 21 000 människor att passera gränsen irreguljärt 2017. Antalet uppges vara tre gånger högre än 2016.
Spänt förhållande till Turkiet
Turkiets president Erdogan har klagat för att det allra mesta av EU:s tre miljarders stöd till Turkiet enligt avtalet har betalats ut till olika organisationer och inte till turkiska staten. Ett surt svar från EU medelar att pengarna har aldrig varit avsedda för den turkiska statsbudgeten. Erdogan begär också att den utlovade visumfriheten till EU för turkiska medborgare ska genomföras och att förhandlingarna om EU-medlemskap för Turkiet ska återupptas.
Med repressionen som följt i Turkiet på kuppförsöket i juli 2016 har alltfler turkiska medborgare sökt asyl i Grekland, totalt sedan 2016 närmare två tusen och de flesta under 2017. I Grekland tror man att antalet kommer öka. I Tyskland har c:a 8 000 turkiska medborgare sökt asyl sedan kuppförsöket.
Störst uppmärksamhet i Grekland har åtta militärer som kom flyende i en helikopter strax efter kuppdagen fått. De gavs asyl i Grekland men beslutet bordlades sedan av dåvarande migrationsministern. En minister kan inte ändra domstolsbeslut, protesterade många. Bakgrunden är att Turkiet flera gånger officiellt har begärt att de åtta ska utelämnas eftersom de är terrorister och var delaktiga i kuppförsöket. Deras ärende har varit uppe i Högsta domstolen, som menar att de kan inte utelämnas eftersom de riskerar tortyr och förnedrande behandling. Att skicka tillbaka dem vore i strid med en av de allra heligaste paragrafer i internationella konventioner. Medan detta pågår hålls de åtta turkarna fängslade trots att de har fått asyl i Grekland.
Det här har bidragit till att försämra Greklands relationer till Turkiet. En annan grupp turkiska medborgare, som har sökt asyl i Grekland, har också begärts utlämnade och anklagats för terrorism. Grekisk domstol har vägrat att utlämna dem.
Turkiska marinfartyg har kränkt grekiskt farvatten. Att turkiskt militärflyg kränker grekiskt luftrum har skett länge, och nu sker det återigen då och då.
I månadsskiftet februari – mars råkar så två grekiska gränspatrullerande soldater hamna på den turkiska sidan av gränsen i norr. De har gått vilse. Sådana misstag händer då och då från båda sidor. Den här gången gör Turkiet stor sak av händelsen. Soldaterna förs till den stora staden Edirne och hålls fängslade. Grekland begär att få dem tillbaka, Turkiet svarar att lagen måste följas. Efter en knapp månad säger Turkiet att man i soldaternas telefoner hittat bevis för att de är spioner, och att de måste åtalas och dömas. Straffet blir troligen 5 års fängelse. Grekiska kyrkans överhuvud bönar om att de ska släppas. Grekland ber EU-kommissionen om hjälp. Båda länderna är dessutom Nato-medlemmar.
Förvar och förvarstagande
Återigen placeras många i förvar, om än inte som under högerregeringens tid 2012-2014. Förvaren är fortfarande mycket dåliga och det finns människor som har hållits i förvar längre än vad lagen tillåter. En riksdagsledamot från regeringspartiet Syriza protesterar mot att till och med migranter, som sedan ganska länge lever och arbetar i Grekland, arresteras och hålls i förvar utan lagliga grunder.
Koordinatorn för psykiskt sjuka inom Läkare utan Gränser rapporterar att många hålls i förvar på öarna utan att de har gjort något kriminellt. De har bara fått avslag i andra instans. Förvaren är förfärliga. Människor förlorar sin värdighet och saknar tillgång till medicinsk vård och juridisk hjälp. De som redan har psykiska problem försämras snabbt.
Ett av förvaren på fastlandet som inte upphör att användas är den gamla militärförläggningen i staden Korint, som jag besökte 2013 och blev förfärad. Det var brist på mat, brist på varma kläder och skor, brist sjukvård, brist på information, brist på hygienutrymmen – och brist på värdighet i behandlingen. Grekiska frivilligorganisationer har rapporterat utförligt om detta, senast 2017 i Aitimas rapport Forgotten.
Lite statistik
Enligt Eurostats årsrapport för 2017 har Grekland i förhållande till sin folkmängd flest antal nya asylansökningar, tätt följd Cypern, Luxemburg och Malta. I absoluta tal ligger Tyskland högst med 31 procent av EU:s nya asylansökningar 2017 (198 300), följt av Italien med 20 procent (126 000), Frankrike med 14 procent (91 100) och så Grekland med 9 procent (57 000). Generellt har nya ansökningar minskat i EU med ungefär hälften jämfört med 2016. De flesta nya ansökningar kommer fortfarande från syrier (102 400), följt av irakier (47 500) och afghaner (43 600).
Grekland och Italien är den enda EU-länder där antalet asylansökningar inte har minskat.
Rasistiska attacker
Inte bara Golden Dawn attackerar flyktingar och migranter igen utan också ett nybildat fascistiskt parti i Grekland – Krypteia. De har attackerat Afghanska föreningen mitt i Aten nära Omoniaplatsen. De har också attackerat andra flykting- och migrantföreningar och organisationer för mänskliga rättigheter.
Under 2017 utsattes 42 organisationer i landet för hat- och våldsbrott. Nätverket för att dokumentera rasistiskt våld rapporterar om 102 händelser med mer än 120 intervjuade offer. 34 fall gällde migranter eller flyktingar som attackerats på grund av etniskt ursprung, religion, färg eller genus. I sju fall var offren människorättsförsvarare eller anställda i organisationer som erbjuder stöd till flyktingar. 47 fall var Hbtq-relaterade. Nätverkets konstaterar att xenofobi och organiserat våld mot organisationer för flyktingar, migranter, hbtq och deras försvarare har ökat, samtidigt har myndigheterna utvecklat klarare och mer bestämda sätt att svara på detta.
Ny migrationsminister
Den 28 februari ersätter premiärministern migrationsministern Yannis Mouzalas med Dimitris Vitsas. Det sker i samband med att sex ministerposter ändras. Vitsas har varit biträdande försvarsminister. Mouzalas hade en mer humanitär bakgrund. Han var läkare, hade haft många internationella uppdrag inom Läkare i världen och hade erfarenheter av flyktingläger. Han hyllades inom EU men drog med tiden på sig alltmer kritik i Grekland. Officiellt slutade han på grund av hälsoproblem. Under Mouzalas tid förändrades Grekland mycket när det gäller statens ansvar för flyktingar. Det hade inte kunnat genomföras utan nära samarbete med UNHCR, stora summor från flera EU-fonder och otalig hjälp från stora och små, internationella och nationella hjälporganisationer och från solidariska nätverksgrupper av volontärer. Byte av migrationsminister anses inte innebära några större asylpolitiska eller praktiska förändringar den närmaste tiden.
Uppgifterna sammanfattar information från grekiska UNHCR:s pressöversikter i mars 2018.
Se också www.aitima.gr för rapporten Forgotten – administratively detained irregular migrants and asylum seekers (2017).