markägaren och fått tillstånd att leva där om de förde ett skötsamt liv. Den undre bilden från hösten 2011 är av ett garage eller förråd
där en annan grupp från Afghanistan sov. De gick dit sent på kvällen så att boende runtomkring inte skulle se dem. De var också rädda för attacker från grekiska
nynazister. Bilderna har inte direkt med Dublin att göra men många med Dublin i Grekland
blir utan allt skydd och blir beroende av släktingar i andra länder och framför allt
av sin egen överlevnadsförmåga.
DE FÅR STORA PROBLEM MED ATT REGISTRERA SIG SOM ASYLSÖKANDE, MED ATT FÅ NÅGONSTANS ATT BO OCH FÅ SINA ANDRA RÄTTIGHETER. OCH DE RISKERAR ATT MISTA RÄTTEN ATT SÖKA ASYL I GREKLAND MED HÄNVISNING TILL BESLUTET ATT TURKIET ÄR SÄKERT 3e LAND. LÄS HÄR OM FALLET YASSER.
Refugee Support Aegean (RSA) har agerat för många människor som har skickats tillbaka till Grekland med hänvisning till Dublinförordningen. Till RSA har många av EUs frivlligorganisationer vänt sig för att höra vad som händer människor som har fått Dublin för Grekland.
Enligt Dublinförordningen ska den som vill söka asyl stanna i första EU-land hen kommer till och det landet har ansvar för personens asylprocess. I en artikel på RSAs hemsida i oktober 2021 skriver organisationen att när EU-länderna har skickat flyktingar tillbaka till Grekland hamnar dessa ofta utanför asylprocessen och blir hemlösa. Afghaner, syrier, somalier, pakistanier och bangladeshier riskerar dessutom att skickas tillbaka till Turkiet med hänvisning till att Grekland ser Turkiet som ett säkert tredje land för dessa nationaliteter. Skyddsskälen bedöms inte utifrån deras verkliga skäl utan deras relation till Turkiet.
Till det kommer den allmänna försämringen för människor som söker skydd i Grekland: pushbacks har ökat sedan mars 2020 när Turkiets försök att skicka flyktingar över gränsen misslyckades. Alltfler flyktingar har placerats i förvar. Grekiska flyktingförläggningar genomgår en gradvis omformning från att ha varit öppna anläggningar för boende till att bli storskaliga låsta kontrollerade anläggningar. Fortfarande saknas dessutom ett system för integration för dem som har getts internationellt skydd.
RSA skriver att EUs och Schengens medlemsstater fortsätter att skicka tillbaka tusentals asylsökande genom Dublinförordningens take back förfrågan. De Dublinskickade förväntas då bemötas så som staterna har kommit överens om när det gäller asylsökandes rättigheter och bemötande. Men Grekland struntar i det.
Flera domstolar i EU har det senaste halvåret dömt att personerna inte ska skickas, bland annat med hänvisning till artikel 3 i Europakonventionen.
RSA beskriver Yassers erfarenheter – hans namn är pseudonym – som exempel på vad som sker:
Yasser kom till Grekland 2019, reste vidare till Tyskland och återvände från Tyskland samma år på grund av Dublinförordningen. Så fort han var tillbaka började han köa utanför Asyl Service kontor (jag skulle tro i Aten). Efter sex dagar i kö fick han tid för en personlig intervju 1 ½ år senare. Han fick inget asylsökandes id-kort och inga andra id-handlingar utan hänvisades till polisstationen för att anmäla att han förlorat sitt gamla id-kort som asylsökande i Grekland. Först därefter skulle han få ett nytt id-kort om 2 månader. Det tog 8 månader. Utan kort hade han inte tillgång till socialt eller finansiellt stöd, inget socialförsäkringsnummer, ingen hälsovård eller medicin, inget boende.
Medan han fortfarande väntade på sin asylintervju beslöt Asyl Service 2021 att avbryta hans ärende och dra tillbaka hans begäran om asyl eftersom han avvikit från Grekland 2019. Grekiska myndigheter var alltså, skriver RSA, beredda att inte följa artikel 18.2 i Dublinförordningen, som säger att asylsökande som tas tillbaka av första asylland ska få sin asylansökan fortsatt undersökt.
Det undermåliga boendet, som Yasser ändå hade fått så småningom, förlorade han när Asyl Service avbröt hans asylärende, likaså tillgången till hälsovård, asylbidrag, rätten att arbeta och andra rättigheter asylsökande har. Han var tvungen att be om hjälp från RSAs jurister för att få en kopia av beslutet från Asyl Service och få dem att se över beslutet igen. Efter RSAs begäran återupptog Asyl Service Yassers asylprocedur och han fick ett nytt id-kort som asylsökande med nummer och hälsoförsäkring etc. Nu levde han inte i en av asyl- och migrationsdepartementets anläggningar och enligt en ny lag från juli 2021 har han därmed inte rätt till bidrag som asylsökande. Men sedan staten tog över hanteringen av asylbidrag från UNHCR får inga asylsökande sitt bidrag. 60% av dem som lever i flyktingförläggningar får inte heller mat, många är asylsökande med avslag.
Ännu viktigare, skriver RSA, är att i enlighet med lagbeslutet från juni 2021 om att Turkiet är säkert tredje land för alla med ursprung i Syrien, Afghanistan, Somalia, Pakistan och Bangladesh riskerar han nu att deporteras till Turkiet för att söka asyl.
Om han kommer vilja överklaga kostar enligt en förändring i september 2021 en andra, utökad asylansökan hundra euro som ska betalas till Asyl Service,
Två månader senare läser jag om förseningar i att ta emot överklaganden och tilläggsansökningar på grund av oklarheter om vilken myndighet som ska ta emot avgiften.
Referens
https://rsaegean.org: Dublin returns to Greece. 21 October 2021.