Glöm inte det belarusiska folkets kamp för mänskliga rättigheter. Nu finns drygt 1 100 politiska fångar i Belarus

Stockholm, Sergels Torg oktober 2021, Belarusier i Sverige informerar oss om de många 
politiska fångarna i Belarus. Foto Annette Rosengren.
Koropatyskogen i Minsk med gravkors över de hundra av landets främsta författare och
 andra kulturarbetare som avrättades här 27 okt 1937. Foto 2018 Annette Rosengren.

Om de nu över tusen politiska fångarna skriver den välkända belarusiska människorättsorganisationen Viasna på sin webbsida. Antalet uppgraderas varje dag, den 6 april 1108 kvinnor och män. Deras namn finns på en lista på webbsidan, som också anger datum för fängslande och strafftiden.

Viasna fördömer givetvis kriget i Ukraina, och skriver bland annat att belarusiska myndigheters stöd till Rysslands aggression i Ukraina är tvärtemot samhällets intresse.

Belarus ligger en timmes flygresa från Stockholm, lika nära som till Ukraina, och mer likt Sverige genom att invånarantalet är ungefär detsamma – ca 10 miljoner – och att båda länderna av tradition är stora potatisätare. Belarus har varit en diktatur i 25 år men där förtrycket periodvis ändå tillåtit ett visst civilsamhälle. Så inte nu, nu är civilsamhället sönderslaget. Mot det förfalskade resultatet av presidentvalet 2020 gick belarusierna ut på gatorna. Minns ni de vitklädda kvinnorna som protesterade med blommor i händerna? Media gav mycket uppmärksamhet åt Belarus.  Nu är det tyst i media om detta nästan vårt grannland, och det enda vi hör är att Belarus deltar med Ryssland i krigsvåldet mot ukrainarna.

Att krigsdeltagandet sker med protest från stora delar av det belarusiska folket behöver en nog inte tvivla på. Men protesterna sker inte genom stora gatu- och gårdssamlingar, det är för farligt. Belarusier är duktiga på it och att ta del av information från internet, och även om stora delar av fri media har stängts, skulle jag tro att mycket onlineinformation produceras av exilbelarusier i Polen och Litauen, och når in i Belarus.

Belarusierna beskriver sig som ett fredligt folk. Lksom Ukraina drabbades Belarus katastrofalt av Nazitysklands ockupation under andra världskriget. Landet är till stora delar platt och tyskarna genomförde ockupationen på en vecka. Liksom i Ukraina fanns en stor judisk befolkning i städer och byar, och de mördades med samma metoder som i Ukraina och Polen. Om belarusier deltog som medlöpare i mördandet av judar som en del invånare i Ukraina och Polen och Baltstaterna vet jag inte. Under senare delen av 30-talet tog det sovjetiska ledarskiktet död på många belarusiska kulturarbetare, vilket minskborna påminns om den 27 oktober varje år i Kurapatyskogen centralt i huvudstaden. Jag återkommer till det.

Repressionen från president Lukasjenka när han förstod att belarusierna inte accepterade det riggade valresultatet 2020 blev enorm. Omfattningen av fängslandet kan vi se på Viasnas webbsite http://spring96.org. Studenter, arbetare, journalister, kulturarbetare, företagare, fackföreningsfolk, de som arbetar med yttrandefrihet och aktivister generellt greps. Många lämnade Belarus innan de greps. Civilsamhället slogs sönder, bland annat Det oberoende belarusiska författarförbundet – som jag har haft många kontakter med, det oberoende journalistförbundet, PEN Belarus. Viasnas styrelse och medlemmar har fängslats av och till under många år, på godtyckliga grunder, flera är i förvar sedan länge. Men verksamhet pågår fortfarande.

Genom historien har belarusier haft mycket kontakt med Ukraina, Polen och Litauen. Oppositionen och fria medier har fått stöd från demokratiska Ukraina, Polen och Litauen – kanske framför allt från Polen, som har större ekonomi. Många belarusier har släktingar och familjemedlemmar bland ukrainare, polacker och litauer, och periodvis förföljda belarusier har levt i exil här. Många belarusier har utbildat sig vid polska universitet. Belarus skuggpresident lever i exil i Vilnius med sina barn, vars far är i fängelse.

Exilbelarusierna blev många fler med 2020. Uppskattningsvis levde 300 000-400 000 belarusier i Ukraina när Ryssland började kriget nu i februari.  Belarusier har ett års visumfrihet i Ukraina, och kan leva och försörja sig utan att registrera sig. Det kan nog vara vanligt att fortsätta så ett tag till innan de har sökt ett mer ordnat uppehållstillstånd. En del har sökt och fått asyl i Ukraina, och de kan mycket väl ha flytt dit tidigare. Inte minst vid tidigare presidentval har presidentkandidater och deras medhjälpare fängslats. Men många har nog velat avvakta med att söka asyl i Ukraina i hopp om att Lukasjenka ska försvinna så de kan återvända till Belarus. Det är ändå ett stort och mer definitivt steg att söka asyl i ett annat land. Belarusier lever också i Polen och de baltiska länderna.

De som kan visa att de har uppehållstillstånd i Ukraina tas emot i EU precis som ukrainarna när de flyr och enligt EUs massflyktsdirektiv. Men belarusier som inte har dessa papper? De kan knappast heller räknas som statslösa när de har medborgarskap i Belarus. Jag vet inte vart de tar vägen nu. Vart tar ni vägen???? En som är bättre insatt än jag svarade att många förmodligen är kvar i Ukraina, och att andra nog har tagit sig till Moldavien. Moldavien ligger nära Ukraina på andra sidan floden Dnister, och på andra sidan Karpaterna om en befinner sig i västra Ukraina. Jag känner personligen till åtminstone en belarusier som tvingades lämna Belarus efter att ha arbetat för en oppositionell presidentkandidat i Belarus. För tre år sedan levde han i Moldavien.

Poeternas natt, Korapatyskogen, dagens många politiska fångar

En helg i slutet av oktober 2021 påminde organisationen Belarusier i Sverige oss passerande om de många politiska fångarna i Belarus. Då var de 831, nu i april 2022 är de 300 fler. Manifestationen genomfördes mitt i centrala Stockholm på Sergels Torg.

…..Tatiana Zviarko, 1 ½ år, Andrej Zvanarou, 2 år, Aliaksandr Zuk, 1 ½ år, Ivan Zubku, 3 år, Natalia Zubarava, 1 ½ år, Maksim Znak, 10 år, Maksim Zinevich, 4 år, Ivan Zianko, 5 år ….

Entonigt och kraftfullt – som om detta förskräckliga aldrig skulle ta slut -lästes namn efter namn upp, namnen på de 831 fångarna och tiden i fängelse de är dömda till. Lista med namn och andra uppgifter finns på Viasnas webbsida.  

Datumet för torgmanifestationen var vald för att 27 oktober varje år högtidlighålls i Belarus som Poeternas natt. Det syftar på den höstnatt 1937 när hundra av Belarus främsta kulturarbetare sköts till döds i Korapatyskogen strax utanför Minsk. Kropparna placerades i en massgrav. Idag har anhöriga och andra ur civilsamhället skapat som en skog av gravmonument här. Själv besökte jag Korapaty 2018 och har starka minnen av det.

Men nu är det 2022 och Belarus har mer än tusen politiska fångar!

Belarus har varit en diktatur i ungefär 25 år och politiska fångar har funnits länge, liksom avrättningar av politiska motståndare, ofta avrättningar i skymundan, eller vid en vägkant. De senaste årens fängslande har ökat lavinartat efter det fejkade valresultatet i augusti 2020. När folket visade att de inte accepterade en valbluff till och ansåg att nu fick det verkligen vara nog, startade Lukashenka, som varit president sedan 1994, en våldsam repression ungefär samtidigt som han sökte stöd hos Ryssland och president Putin. Utmärkande för Lukasjenka har annars varit att han har balanserat mellan Ryssland och EU och försökt dra fördel av rimligt goda kontakter med båda. Ungefär som Ukrainas president gjorde innan han flydde och Ukraina kunde gå mot demokrati. Fredliga protestdemonstrationer i många städer i Belarus 2020 möttes med öppet våld.

Belarus har nu blivit en tydlig våldsdiktatur med överfulla fängelser och häkten, tortyr, dödsmisshandel och där civilsamhällets organisationer har fallit sönder. Det finns till exempel inte längre oberoende organisationer för att rädda värdefull ekologisk natur, inga klimatorganisationer, inget oberoende journalistförbund, inget Belarusiska Pen, inget oberoende författarförbund (bildat 1934) … och så vidare. Allt är förklarat olagligt och organisationernas bankkonton, lokaler och tillhörigheter är tagna i beslag, stängda eller plomberade. Det går inte komma in i lokaler där de arbetade och verkade tidigare. Ansvariga för de oberoende media som fanns vid sidan av statliga media (och som drevs med små resurser bland annat med stöd från Polen) är fängslade och medierna stängda. Belarusier har inte längre tillåtelse att resa ut från landet.

Uppskattningsvis 300 000-500 000 belarusier har flytt sedan hösten 2020. De flesta är välutbildade och har ofta varit verksamma inom media-, it- och kultur. Merparten befinner sig i Ukraina, eller gjorde åtminstone det till invasionen och kriget kom.

EU har protesterat mot våldsdiktaturen i Belarus och en del sanktioner har införts. Men mycket handel- och företagande har fortsatt ungefär som förut. Med kriget i Ukraina utsätts också Belarus för sanktioner nu. Svenska Postnord lär ha stoppat all postbefordran till Belarus. Men det är inte för att stödja civilsamhället eller en utveckling till demokrati i Belarus utan för att straffa för att Lukasjenka har beslutat att landet ska delta i Putins krig mot Ukraina.

EU:s stöd till ett fritt Belarus har tyvärr varit lamt efter att Lukasjenka fejkade valresultatet.

För några år sedan hade Sverige visumlättnader för medborgare från Belarus. Så inte nu. Men undantag har gjorts, till exempel för belarusiska idrottare. Men inte för belarusiska kulturarbetare. Vilket svenska kulturarbetarorganisationer har protesterat mot hos Sveriges kultur- och idrottsminister.

Enligt Migrationsverkets statistik för 2021 sökte knappt hundra belarusiska medborgare asyl i Sverige det året. Det är inte mycket. Sverige borde införa visumlättnader. Det betyder inte att alla söker asyl – och vi ska inte tro att alla vill bo i Sverige – men det skulle ge belarusier möjligheter att andas ett tag och erbjuda de som verkligen behöver skydd en säker flyktväg.

För Viasna se http://spring96.org/en

Läs gärna Ett år i Belarus. Röster inifrån en folkresning. Red. Ida Börjel, Mikael Nydahl. Atlas, 2021.

Delar av artikeln har varit publicerad i Artikel 14, nr 3/2021, som ges ut av Flyktinggruppernas riksråd.

Det här inlägget postades i Belarus. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *