Om Amnesty Greklands omfattande rapport till CAT, FNs kommitté mot tortyr

Författarens fotografier från Aten 2011 och 2013 med sovplatser på undanskymda ställen för hemlösa. I den här fuktiga källaren bodde två småbarn med sin pappa i väntan på att få 
komma till Sverige där mamman redan fanns. Deras väntan blev lång  men de kunde 
till slut resa. När det regnade mycket kunde innegårdens golvbrunn inte ta emot vattnet, som rann ner i källarlägenheten. Jag skulle tro att det är på samma sätt idag.

FNs tortyrkommitté CAT (Committee against torture) besöker EUs medlemsstater regelbundet och uppmanar civilsamhällesorganisationerna att rapportera till kommittén om brott mot tortyrkonventionen, som också innefattar förnedrande behandling.

Kommittén besöker också Sverige och har bl.a. kritiserat Sveriges långa häktestider och uppmanat regeringen att förkorta dem.

Amnesty Greece menar att Grekland bryter mot FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och FNs konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning.  Rapporten lämnades in till CAT i månadsskiftet januari/februari 2022.

Sedan CATs senaste besök i Grekland 2019 har ytterligare försämringar tillkommit, bl a lagändringar som att Grekland i juni 2021 förklarade Turkiet som säkert 3e land för afghaner, pakistanier, bangladeshier, somalier och syrier. Det innebär att de enligt Grekland inte kan söka asyl i Grekland trots att rätten att söka asyl gäller i alla EU-länder enligt EU-lag.

Rapporten ger stort utrymme åt de många vittnesmålen om pushbacks och är mycket detaljerad. Genom pushbacks tvingas människor tillbaka utan att det har blivit utrett om de riskerar tortyr, omänsklig behandling, att dödas och så vidare. Det är absolut förbjudet enligt konventioner och lagar och kallas principen om nonrefoulment. I samband med pushbacks i framför allt Evrosområdet förnedras offren, tvingas klä av sig inför varandra, får ibland inte tillbaka sin kläder, tas ifrån dokument, id-handlingar, plånböcker och pengar och mobiltelefoner. De blir verbalt och brutalt fysiskt förnedrade, allt uppenbart i syfte att just förnedra och avskräcka att ta sig till Grekland. Allt är strängt förbjudet i EU-lag. Amnestyrapporten bygger på intervjuer med offer och den hänvisar till många tidigare krav om oberoende undersökningar om pushbacks som lämnats från Europarådets tortyrkommitté och kommissionär för mänskliga rättigheter, UNHCR, IOM, Grekiske ombudsmannen m. fl. Grekiska regeringen har meddelat att det räcker med att en grekisk myndighet undersöker, vilket naturligtvis grekiska MR-organisationer har protesterat mot eftersom den inte förväntas bli oberoende. EU-kommissionären för asyl och migration Ylva Johansson vill också ha en oberoende undersökning.

Två månader efter att Amnestyrapporten skickats till CAT kommer den inhemska grekiska utredningen om puschbacks. Den meddelar att bevis för att grekisk kustbevakning och Frontex skulle vara inblandad saknas. Mer om detta i en kommande artikel.

Amnestyrapporten kritiserar också vad som hände i mars 2018 när Turkiet lurade flyktingar med att gränsen till Grekland var öppen i Evrosområdet. Grekland stoppade möjligheterna att söka asyl under en månad och pushade tillbaka flyktingar som ville söka asyl som ett sätt att försvara gränsen.

Det bör vara allmänt känt bland beslutsfattare och politiskt förtroendevalda att det är förbjudet att inte låta människor som vill söka asyl göra det. I stället har många EU-politiker hyllat Grekland för försvaret av gränsen under den här månaden. Grekland sköt också skarpt i luften och på människor, och använde tårgas. Två personer dog, flera skadades.

Efter detta tar Turkiet inte emot avvisade från Grekland. Grekiska regeringens beslut i juni 2021 om Turkiet som säkert 3e land för syrier, afghaner, somalier, pakistanier och bangladeshier är ett ensidigt beslut som Turkiet inte har deltagit i. Många placeras i förvar direkt efter avslaget och på obestämd tid eller de hamnar på gatan utan rättigheter. Det här sker alltså avsiktligt i en av EUs medlemsstater.

I samband med pushbacks placeras människor i vad som kan kallas ickeofficiella förvar, det vill säga magasin av något slag vid gränsen eller polisstationer, med olämpliga toaletter och ibland inget annat vatten än vad som finns i tolatetterna. Vittnesmålen är många om att de utsatts för brutalitet och förnedring här, tvingas klä av sig inför varandra, ibland inte får tillbaka alla kläderna, inte får kontakta advokat, tas ifrån telefon, dokument och pengar, och inte accepteras som asylsökande.

När en läser det här är det som att förflyttas tio-tjugo år tillbaka i Grekland. Måste alltså nu grekerna utbildas igen om människors rättigheter och lagar som gäller?

Offren berättar för advokater och mr-organisationer i Turkiet, för anhöriga, eller när de ändå har lyckats ta sig till Grekland. Hos grekisk gränspolis förstörs eventuella bevis.  Det kommer också in mobiltelefonfilmade dokumentationer från offer som kunnat gömma undan telefonen.

Amnestyrapporten tar upp en annan form av olagligt förvarstagande: hur flyktingar i det nya lägret på Samos inte fått lämna lägret under i vissa fall flera månader utan att ges annat än muntliga skäl. De har inte fått id-kort som tillåter dem att passera genom de elektroniska passagekontrollerna. Förklaringarna de får är bland annat att registreringen av deras asylansökan är inte klar eller de har fått avslag på sin asylansökan och deras överklagan har inte blivit färdigregistrerad. Under Samoslägrets första månader hade ungefär hundra av samtliga omkring 450 av de boende inte fått lämna lägret.

Inlåsningen har inte stöd i EU-lag. EU godkänner att förvar av människor som söker asyl BARA ska kunna ske vid vissa situationer och då som en sista åtgärd nära andra möjligheter uttömts. En asylsökande som har fått avslag i alla instanser och som står inför avvisning ska till exempel placeras i förvar bara om det verkligen finns skäl att tro att personen kommer avvika. Innan dess ska andra åtgärder användas, t ex att regelbundet visa upp sig på en polisstation och skriva sin signatur.

I den asyllag som den nuvarande regeringen införde 2019 med tillägg 2020, kallad IPA, står att efter avslag av asylansökan kan människor direkt placeras i förvar inför avvisning. I planen för de nya kontrollerade inhägnade mottagnings- och registreringslägren, där det på Samos är det första, ingår att en del ska vara ett stängt förvar. Det är också tvärtemot vad medlemsstaterna har kommit överens om.

Amnestys rapport beskriver hur asylsystemet har gjorts om bland annat genom regeringens förklaring av Turkiet som säkert 3e land för fem nationaliteter. Det innebär att från juni 2021 accepteras inte asylansökningar från syrier, afghaner, somalier, pakistanier och bangladeshier. De kan inte söka asyl i Grekland. Lagen tar inte hänsyn till att Turkiet sedan mer än ett år slutat ta tillbaka avvisade från Grekland, och att flyktingarna då hamnar i ett limbo av en tillvaro utan rättigheter. Lagen beaktar inte heller de svårigheter som asylsökande och migranter mötet i Turkiet inklusive att Turkiet genomför olagliga avvisningar, eller de många andra hinder som finns för att få skydd i Turkiet.

IPA – alltså den nuvarande asyllagen – innebär allvarliga försämringar i asylsökandes rättigheter och skyldigheter, bland annat när det gäller överklagandeprocesser, att posttraumatisk stress tagits bort från kategorin särskilt utsatta asylsökande och att förvar kan användas systematiskt inför avvisningar. Att Turkiet inte tar emot avvisade ligger bakom varför så många sätts i förvar i Grekland. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter (ECHR) och UNHCR har lyft en rad problem med Greklands nya asyllag.

Amnestys rapport till CAT tar bland annat också upp polisvåld mot demonstranter, och att mr-försvarare i arbetet med migranter och asylsökande åtalats och hotas av långa fängelsestraff, samt att våld mot flykting- och migrant kvinnor i nära relationer inte utreds och att kvinnorna inte ges skydd. Bara under 2021 har 17 kvinnor mördats av sin partner eller tidigare partner.

REFERENS

Amnesty International, Greece: Submission to the UN committee against torture, 73rd session, 19 april – 13 may 2022.

(Hur jag än söker kan jag inte få fram rapporten genom Amnesty.org  eller Amnesty International Greece. Ändå har jag den framför mig i utskrift på mitt skrivbord. Kanske hittade jag den genom www.efsyn.gr)

Det här inlägget postades i Grekland. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *