PARIS I JUNI 2022: AKTUELLT OM ASYLBESLUT FÖR SVENSKAFGHANER OCH 0M ASYLINTERVJUER


Ur installationen Den stora saknaden med hundratals minnestexter om afghanska unga som
efter flera år i Sverige flytt vidare till Frankrike eller deporterats till Afghanistan. Installationen med minnesorden textade på brädor är gjord av konstnären och författaren Marit Törnqvist, och var utställd på Mynttorget i Stockholm intill Riksdagshuset på Internationella flyktingdagen 2022 den 20 juni. Minnesorden kommer från svenska  anhöriga. Under dagen talade riksdagsledamöter, människorättsjurister och andra
engagerade för de många afghanska unga, som kom till Sverige 2015. De sökte skydd 
från krig och förföljelse och byggde upp vänskap med många, många svenskar.  
Foto Annette Rosengren

I stort sett alla svenskafghaner får stanna i Frankrike, i synnerhet när de är hazarer. Västernisering efter flera år i Sverige och Frankrike räknas som skyddsskäl i Frankrike, särskilt nu efter talibanövertagandet och ihop med att vara hazar. Men väntan i Frankrike kan bli lång och nästan alla nyanlända numera får Dublin vid registreringen.

Jag är tillbaka i Paris igen, liksom jag var i november 2021 efter två års covidrestriktioner. Då träffade jag flera av de svensktalande från Afghanistan, som jag har följt och skrivit om i min senaste bok – Jag bodde i Sverige. Om unga svenskafghaners flykt till Frankrike (Carlsson bokförlag, 2019). Nästan alla har uppehållstillstånd och bygger sina liv i Frankrike. De utbildar sig, studerar franska, jobbar, tränar för körkort.  Eller de väntar fortfarande på beslut, mycket beroende när de kom till Frankrike.

Nyanlända från Sverige var som flest 2018-2019, men fortfarande anländer den ene efter den andre efter nu fem-sex-sju år i Sverige. Det är djupt tragiskt och djupt inhumant.

  • Idag har vi vinkat av en av våra killar, som har varit här i flera år. Han reser nu till Frankrike.

Sådana meddelanden från Sverige nås jag av.

De flesta som söker på nytt med nya skyddsskäl genom talibanövertagandet i augusti 2021 får nu avslag i Sverige. I de svenska besluten finns argument om att Afghanistan har blivit säkrare, vägarna är säkrare, det går att återvända till hembyn, och det gå bra att skicka tillbaka afghaner.

Motiveringarna bakom avslagen är grymt okänsliga och rättsvidriga för vad situationen i landet innebär för flickor och kvinnor, för minoriteter och för människor som har varit länge i Sverige och anpassat sig till europeiska levnadssätt. Här kan en till exempel läsa att det går att anpassa sig till talibanstyret efter många år i Sverige eftersom man en gång har anpassat sig till Sverige. Samtidigt bortses det från att flickor och kvinnor utsätts för systematiskt förtryck i talibanernas Afghanistan.

I Sverige verkar inte västerniseringen – att ha präglats av flera år i Europa – ha någon betydelse, i Frankrike har den det, i synnerhet i kombination med att vara hazar.

Besluten kommer naturligtvis överklagas till migrationsdomstolarna. Men i Sverige är migrationsdomstolarna oftast eniga med Migrationsverket.

Protesterna i Sverige mot besluten om afghanerna är starka och omfattande. Men nu inför valen i september är intresset för flyktingpolitiken närmast noll i debatterna.

En rapport från Eurostat första kvartalet 2022 för Afghanistan om beslut i första instans visar att Sverige ger positiva beslut till 60 procent medan andra EU-länder ligger på 90-95 procent. På ny prövning efter talibanövertagandet får merparten avslag. Det meddelade också Migrationsverkets ledning till media den 25 juni. Här sas samtidigt och mycket tydligt att även om säkerhetsläget på vägarna har ökat har situationen för mänskliga rättigheter försämrats, i synnerhet för riskgrupper som flickor och kvinnor. Jag hoppas nu att det uttalandet ska leda till förändring i besluten. Ett sådant avslags-Sverige kan vi inte ha.

Tvärtemot andra EU-länder ger enligt Eurostat första kvartalet 2022 tyvärr Frankrike också många avslag i första instans och ligger procentuellt bara något högre än Sverige för positiva beslut. Förklaringen jag fick i Paris är att många afghaner som söker asyl i Frankrike är pashtuner. Så har det varit i många, många år och en fransk dagstidning skrev för några år sedan att med afghanerna från Sverige började hazarer söka asyl i Frankrike.

Att vara hazar verkar kunna räcka för uppehållstillstånd nu, men ofta gäller kombinationen hazar och västernisering, det vill säga de har varit länge i Europa. Att faktorerna pastuner respektive hazarer och västernisering kan slå så olika sas vid olika tillfällen av aktiva i föreningen Lamsf för mig – Les Amis des migrantes suedophone francais – De svensktalande migranternas vänner i Frankrike.

Nu kommer besluten från det franska migrationsverket Ofpra oftast två, tre månader efter asylintervjun, säger de aktiva i Lamsf. Undantag finns, och en av killarna jag har känt i Paris sedan hösten 2018 har nu väntat fyra år i Frankrike, först med 18 månaders Dublin, sedan med lång väntan på intervju och nu lång väntan på besked. Hos Lamsf vet de ingen som har väntat så länge. Boende har han haft genom en organisation som arbetar likt Emmaus, mat och kläder genom sin ”svenska mormor” och det subventionerade metrokort har han äntligen lyckats skaffa genom en annan organisation i Paris. Han är en av många som har regelbunden kontakt med Lamsf.

Lamsf berättade för mig att nästan alla får Dublin nu när de söker asyl och skannar sina fingeravtryck.

Om Lamsf De svensktalande migranternas vänner i Frankrike – och stödet till svenskafghaner

Artikeln tar mer utförligt upp föreningen Lamsfs erfarenheter av hur franska migrationsverket Ofpra och asyldomstolen CNDA ser på uppehållstillstånd för afghaner, som har fått avslag i Sverige, och vad som är viktigt vid asylintervjuerna i Frankrike. Att Monika Schwarz från Lamsf tog sig tid att komma ”hem” till mig i lägenheten jag lånade i Paris 20e är jag djupt tacksam för.

”Jag har följt ungefär 150 killar de senaste åren under deras asylprocess i Frankrike”, sade Monica Schwartz, som är en av grundarna till Lamsf. Hon har lärt sig mycket om franska asylprocesser och vad Ofpra och CNDA lägger vikt vid när det gäller afghaner, som har flytt vidare från Sverige.

Lamsf bildades hösten 2019 när Svenska kyrkan dragit ner på stödet till de många skyddssökande afghanerna, som nekats uppehållstillstånd i Sverige och kommit till Frankrike för att fly undan deportations till Afghanistan. De började komma 2017, 2018-19 kom många fler och de hade då levt två-tre-fyra år i Sverige. De sökte sig ofta till Svenska kyrkan i Paris´ 11e arrondisement nära metrolinje 2. Kyrkan anställde tillfälligt Sara Brachet, och hon och kyrkan blev ett stöd även till svenska anhöriga som nu hade en plats och människor att hänvisa sina skyddslingar till och där det talades svenska. Församlingar i Sverige skickade pengar. 2018 var kyrkan som ett dagcenter för många afghanska flyktingar från Sverige. Jag har skrivit om det i tidigare bloggtexter, och om hur kyrkan drog ner på stödet 2019. Lamsf bildades då av en grupp svensktalande personer i Paris, bland annat Sara Brachet och Monika Schwartz. I kyrkans språkcafé på fredagarna för nyanlända engagerade sig svensk-franska volontärer i olika åldrar och det gör de fortfarande om än med undervisning online under covidrestriktionerna.

Språkcaféet med sin undervisning i franska för nyanlända organiseras och förbereds av Lamsfs Sara Brachet och Monika Schwarz. Fredagseftermiddagarna i Svenska kyrkan i Paris är samtidigt tillfälle för nyanlända att få råd av Sara och Monika om asylprocessen och om hur saker och ting fungerar i Frankrike och Paris. På stående fot kan de svensktalande få ett papper från prefekturen, som har hand om första steget i att söka asyl, förklarat på svenska. Men det verkar vara vanligt bland svenskafghaner jag pratade med att de inte känner till föreningen utan menar att det är Sara och Monika som är hjälpsamma.

Lamsf gör många översättningar från svenska till franska – enligt årsberättelsen för 2021 dokument för närmare 200 svensktalande det året. För de som får Dublin vid registreringen – numera de flesta – är avslagsbesluten i Sverige viktiga att visa fram när de träffar advokat och överklagar till administrativa domstolar beslut om att skickas tillbaka till Sverige. Lamsf ger råd, förmedlar erfarenheter, har kontakt med franska asyladvokater, psykolog och psykiatri, följer ibland med till psykakut och annan sjukvård, kan ibland förmedla tillfälliga arbeten och ibland betala månadsbiljetten för kollektivtrafiken när det inte finns någon annan lösning. Styrelsen och alla andra inom föreningen arbetar ideellt och har svårt att få medlemsavgifter, bidrag och donationer att täcka utgifterna de har för att hjälpa svenskafghanerna. Som ideell förening kan de inte begära betalning för till exempel översättningarna. Uppmaningar om att gärna stödja föreningen ekonomiskt har liten verkan.

Vi som är engagerade i svenskafghanerna i Frankrike bör stödja Lamsf ekonomiskt. Hur man gör framgår tillsammans med mycket annat på föreningens hemsida, www.lamsf.fr.

Om beslut för svenskafghaner och asylintervjuer

Monika Schwarz engagerade sig för svenskafghanerna när de började komma 2017, först mest humanitärt på olika sätt. Flera tusen svenskafghaner har passerat Svenska kyrkan och Lamsf sedan 2017.

Monika har ofta förberedande samtal med killarna när de har fått sin kallelse till asylintervjun. Det är viktigt att de vet vad som räknas som asylskäl och att den asylsökande förväntas berätta utförligt under intervjun. De ska berätta på och inte vänta sig en rad detaljfrågor, säger hon.

  • Ibland har de köpt berättelser i La Chapelle, bland annat av andra afghaner, och sedan kan de inte berätta i detalj vad som hände. Vad de berättar är ofta inte trovärdigt och handläggarna är kunniga om Afghanistan. Men det kan gå bra ändå. En kille sa att han bränt ner en moské. Han fick uppehållstillstånd men inte för att Ofpra trodde honom utan för att han är hazara, kom från Ghazni och är västerniserad.

Innan talibanerna tog över 7 augusti 2021 gick Ofpra på vilket område i Afghanistan personen kom från. Områden var rödfärgade och gulfärgade. Gazni, Kandahar och Helmat var röda medan Bamyan räknades som mindre farligt. Nu är allting rött för hazarer.

  • Efter talibanövertagandet får hazarer som har levt i Sverige uppehållstillstånd. Ofta är det med flyktingförklaring och då på tio år. Efter fyra-fem-sex år i Sverige och i Frankrike räknas de som västerniserade. De har lärt sig att leva som man gör här. Som att den man pratar med ser man i ögonen, att man umgås otvunget med kvinnor, att man accepterar att en del killar är gay, att man accepterar kristna, och att man alltså inte känner sig obekväm med att om man till exempel bor ihop några killar och en är gay. Att man inte bryr sig om det.

Att ha tatueringar nämner hon inte, men det brukar också vara ett tecken på västernisering.

Andra tecken kan vara att man inte går särskilt ofta till moskéer, inte ber flera gånger om dagen, kanske inte följer Ramadan med fastan, och att man bär västerländska kläder.

  • Att tala svenska och lite franska är också att vara västerniserad eftersom Ofpra och asyldomstolarna vet att det västerländska kommer också med språket.

Och naturligtvis att Frankrike inte som Sverige använder sig av internflykt.

Också i domstolarna blir det ofta intervjuer, inte bara hos Ofpra.

I intervjun ska man berätta, betonar Monika flera gånger. Man ska berätta själv, inte vänta på frågor, och man ska hålla sig till sanningen. Sanningen är viktig och det blir lätt uppenbart när historien är påhittad och personen ska berätta eftersom handläggarna ofta är kunniga. Det är bättre att hålla sig till sanningen, berätta som det är, och förklara varför det som skrevs i asyldokumentet ”Demander d´asyl” inte var sant, om det nu var så. Säger hon.

Vid intervjuerna ställs mest ”öppna” frågor, inte ledande detaljfrågor.

Monika ger ett exempel och placerar det i Sverige. En kille som bodde i Uppsala fick frågan hur ofta tågen går mellan Uppsala och Stockholm.

  • Och då ska han säga det men också berätta på om tågresandet, hur ofta han åker och varför och vad han brukar göra i Stockholm och kanske på tåget.

Det förväntas att personen ska berätta på. Intervjuaren kan ställa en mindre fråga om byn som personen kommer ifrån och då ska hen prata på och berätta.

Hon fortsätter:

  • Har man bott i Iran, ska man berätta det. Man ska inte som en kille gjorde, hålla tyst om det, och sedan inte kunna berätta om byn i Afghanistan. Han var född i Iran och hade aldrig bott där själv. Det ska man säga och berätta om och varför man har vuxit upp där. Och då är det förmodligen föräldrarna som flydde dit.

Att ha bott länge i i Iran blir skyddsskäl gentemot Afghanistan hos Ofpra och CNDA.

Men att de ska berätta utförligt gör också att de som är blyga, eller traumatiserade, eller psykiskt sjuka, kan få det svårt.

När Ofpra har gett avslag till hazarer från Sverige har de överklagat till asyldomstolen CNDA och nästan alla har fått uppehållstillstånd.

CNDA har ofta gått emot Ofpras beslut och fattar sina beslut självständigt. Det är inte som i Sverige.

Det finns de som fått avslag i domstolen också och efter talibanövertagandet 7 augusti har de sökt för ny prövning med nya skäl.

  • Då har de alltid fått uppehållstillstånd, fortsätter Monika. Oftast har de fått flyktingförklaring med skäl att de är hazarer, har bott länge i Europa och att hela Afghanistan är rödfärgat nu för hazarer. Så nu spelar det ingen roll varifrån i Afghanistan de kommer.

I Ofpras beslut är uppehållstillståndet ofta inte så mycket mer motiverat än att de är hazarer. CNDA motiverar ofta besluten, och då med att de är hazarer och har bott länge i Europa.

Och som sagt:

  • Har du vuxit upp i Iran är det också ett skäl till att hazarer får uppehållstillstånd.

Förmedlat av Monika Schwarz, Lamsf, i juni 2022 i Paris.

Se också www.lamsf.fr för information om vad en bör tänka på inför resa till Frankrike och för information om hur vi kan stödja föreningen.

Monika Schwarz bok En kopp kaffe i Paris (Sivart Förlag, 2018) rekommenderar jag varmt, inte minst för att den berättar mycket om villkoren för rumänska romer, som lever på gatorna i Paris ungefär som i Sverige.

Det här inlägget postades i Frankrike. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *