Grekland 2023/24 efter fyra år med högerstyre – 2 av 2 – lägren

EU-stödda flyktingläger på Samos. Det nya stängda, kontrollerade mottagningslägret långt från Samos huvudstad Vahti, byggt i bushen, i Zervou-området, där inga andra människor bor, byggt i nära samråd med EU och helfinansierat av EU, öppnat 2021. Experiment för framtida mottagningsläger i EU? Samt det gamla lägret, tält, erbarmliga hygieniska förhållanden, låg på en höjd ovanför Vahti, på gångavstånd från staden, men ändå i urban miljö där människor bor.
De två översta kommer från en rapport och från tidningen Efsyn, nedre bilden tagen av författaren 2017 i november.

I december 2023  beordrade Europadomstolen för mänskliga rättigheter den grekiska regeringen att förbättra förhållandena och respektera mänsklig värdighet i mottagningslägren på öarna. I samband med Grekiska flyktingrådets pressmeddelande om Europadomstolens uttalande om två liknande beslut – GCR företrädde anmälarna – vädjade GCR om att sådana låsta, kontrollerade och isolerat belägna flyktingläger, som föranlett anmälningarna, inte skulle användas mer. “GCR uttrycker sin djupa oro över de pågående brott mot asylsökandes djupgående rättigheter som dokumenterats i  de nya – EU-finansierade – anläggningarna (Closed Controlled Access Centers) i Zervouområdet på Samos och på de andra östegeiska öarna. GCR uppmanar Greklands regering och Europakommissionen att säkra asylsökandes grundläggande rättigheter, försäkra transparens och öppenhet vad gäller platserna och finansieringen för deras mottagande, att överge policyn med avlägsna, fängelsliknande center och förvar och verka för social inkluderingspolicy för nyanlända och för erkända flyktingar.

Framväxten av EU-finansierade fängelseliknande anläggningar långt från där greker bor

2015-16 när så många flyktingar och migranter kom, och så småningom reste vidare upp genom Europa, slog internationella hjälporganisationer larm gång på gång om ett mottagande som innebar humanitär katastrof.  

EU beslöt att irreguljärt anlända flyktingar och migranter skulle tas emot i EU-finansierade registrerings- och identifikationscenter, så kallade hot spots eller RICs. De inrättades i Grekland och Italien och blev en sorts experiment. Sedan några år hade då Grekland äntligen ett asylsystem ungefär som i andra EU-länder, inrättat med stöd av EU, EUs asylbyrå och migrationstjänstemän från andra EU-länder däribland Sverige. Tidigare skötte polisen asylärendena. Det tog tid för asylsystemet  att arbeta igenom den enorma eftersläpning som fanns. På öarna Lesvos, Samos, Chios, Kos och Leros väntade ändå tusentals asylsökande i tält och kojor i vildmark och olivlundar runt en kärna av vad som skulle vara ett mottagningscenter med containrar för boenden, hygienutrymmen och expeditioner för personal, en hotspot.

Öarna var kända för sin lönsamma turism och öborna var rädda att turismen skulle minska. De protesterade. Lokalpolitiker vädjade hos regeringen i Aten. Xenofobin bredde ut och flyktingar attackerades.

När det stora Moria på Levos brunnit 2020 ersattes det snart och med hjälp av EU, UNHCR, internationella Röda Korset och andra  hjälporganisationer av ordnade tältrader placerade i en blåsig nordlig havsvik en halvmil från öns huvudstad Mytilini. Mavrovounis tält är numera ersatta av containerboenden och lägret är inhägnat med höga stängsel typ säkerhetsklassade NATO-anläggningar. In- och utgångar är elektronisk kontrollerade som numera andra läger.  

Senhösten samma år som Moria brunnit avsatte EU kommissionen 121 miljoner Euro för nya mottagnings- och registreringscenter på Samos, Kos och Leros och fyra månader senare 155 miljoner Euro för Lesvos och Chios. Kommissionen tillsatte också en särskild arbetsgrupp för samarbete med grekerna kring uppförandet. Nu utvecklades experiment för att genomföra extrem säkerhet. Varför?

Alla center har planerats för att ligga isolerade i vildmark långt från öarnas huvudstäder.

Centret på Samos blev det första att tas i bruk, det öppnade i september 2021.

Bilder visade vad som såg ut som ett fängelse. Skövlad växtlighet, dubbla rader av höga stängsel toppade av rullad taggtråd med vassa blad, rader av boendecontainrar i steril miljö av grå betong och asfalt. Bilder också av in- och utgångar med vändkors för en person i taget. Information om att tillstånd att passera programmerades in på de boendes och personals elektroniska kort. Innan nyanlända registrerats – tillåts ta upp till 25 dygn – får de inte komma ut från området.

Under 2022 öppnades samma sorts läger/center på Kos och Leros. De på Lesvos och Chios har fördröjts.

Det på Lesvos ska ersätta Mavrovouni och ligga långt västerut på ön. Ett domstolsbeslut har gett överklagandet om byggnadstillstånd rätt. Centret är planerat att ligga intill ett stort naturreservat. Brandrisken är stor och en brand skulle kunna få förödande konsekvenser för människorna i förläggningen och för naturvärdena. Brandkårer skulle ha stora svårigheter att komma fram i rimlig tid till ett så isolerat och avlägset ställe. Men mycket pengar är redan investerat och insatta greker tror att det kommer byggas till slut.

EU-kommissionens ord är mottagnings- och identifikationscenter – Multi-Purpose Reception and Identifikation Centre (MPRIC). Grekiska regeringen är mer tydlig – Closed Controlled Access Centres, CCAC. Att de ser ut som fängelser och har omfattande säkerhetskontroller har grekiske migrationsministern motiverat med att det behövs för de boendes och personalen trygghet.

Anställd personal svarar för information, matutdelning, hygienutrummen och kontroller. Frivilligorganisationer som i tidigare läger delat ut tvål, schampoo, kläder, skor, leksaker till barnen och som ordnat fritidsaktiviteter får inte komma in. De kan finnas i öns huvudstad, som ligger långt bort. Dit går bussar. Biljetten kostar 1-2 euro enkel resa och månadsbidraget för en ensamstående är ca 75 euro. För den som vill se stadsliv ofta äter bussresan upp månadsbidraget. Advokater måste ha avtalat tid i förväg för att komma in och uppge klientens namn. Jurister kan inte som tidigare gå omkring och höra sig för om behov och ge råd.

Asylsökande ska inte leva på öarna under hela asylprocessen utan ska föras över till fastlandet och förläggningar där. En del blir väntande länge. Lägren på fastlandet blir överfyllda, och under sen hösten, eller om det är början på 2024, åker bussar med flyktingar från öarna runt mellan lägren och proppar in människorna där det finns lite plats.

Inom lägren på öarna finns separat avgränsade förvar för dem som ska  deporteras, de sköts av grekiska polisen.

Förläggningarna på fastlandet ligger flera mil från Aten, eller Tessaloniki i norr, mer eller mindre isolerade och har blivit mer eller mindre inhägnade och kontrollerade efter modell från öarna. Asylsökande ska bo här men tillåts vistas ute dagtid. Lägren är för närvarande Malakasa 1 och 2, Thiva, Schisto, Ritsona, Lavrio och kanske något till. I bland annat Korint finns ett förvar. I övre delen av landet närmare Thessaloniki ligger Fylakio, som är ett förvar nära Evros gränsen men också fungerar för registrering av nyanlända, samt Diavata och Serres med flera.

Atenregionen är det stora urbana området på södra halvan av fastlandet och det naturliga stadscentret för flyktingar som behöver diskutera sin asylprocess, träffa jurister, träffa läkare, komma till sjukvård och provtagningar, ta del av aktiviteter och se en stads dynamik. Det kostar pengar att åka till Aten över dagen, liksom det kostar pengar att ta sig från de låsta, kontrollerade lägren på öarna till öns urbana centrum. På Platia Victoria i Aten,  som i många år har varit en viktig mötesplats för framför allt afghaner, ser jag bara greker när jag är där i december 2023.

Skola för barnen hålls alltmer inne i förläggningarna. Tidgare gick barnen i skolor med grekiska barn, även om det kunde ta tid att få igång skolgången.

För att de sökande ska få sina månatliga asylbidrag, som sätts in digitalt på elektroniska kort – ibland med påtagliga förseningar – är människorna skyldiga att bo i förläggning.

En närstudie av öarnas låsta, kontrollerade mottagningscenter – maj 2023

Asylsökande i de fem öarnas Closed Controlled Access Centres lever under en allt ökande kontroll, övervakning och repression, skriver Refugee Support Aegean, RSA, i en omfattande studie presenterad i maj 2023. De gäller särskilt lägren på Samos, Kos och Leros, som är omgivna av dubbla yttre säkerhetsstängsel av NATO-typ. “Vändkors, magnetiska grindar, röntgen och två vägs kontrollsystem med id och fingeravtryck har installerats och måste passeras av alla. Varje gång asylsökande återvänder måste de och deras väskor passera genom en metall detektor.” Det gäller också barnen med sina skolväskor.

Kontrollerna, tillägger jag Annette som har sett bilder, sker ibland med detektorer som personal sveper över varje individ, kroppsdel för kroppsdel, djupt integritetskränkande.

Ett övervakningssystem är installerat i lägren på Samos, Leros och Kos, med ett system som kan skicka bilder till bland annat grekiska polisen om något som verkar oroväckande händer. Ansvariga förklarar att säkerhetsåtgärderna ska skydda personal och särskilt skyddsbehövande grupper.

I lägren på Samos, Kos och Leros planeras för specialförvar, som ska skötas av grekisk polis.

De boende tillåts vara borta från lägren från sju på morgonen till nio på kvällen och måste tillbringa nätterna där.

I maj 2023 har fler och fler kommit till öarna irreguljärt sedan hösten, som “illegala migranter” enligt regeringens retorik. Mottagningslägren är inte överbefolkade i förhållande till sin nominella kapacitet, fortsätter RSA, men har uppnått faktisk kapacitet. Totalt är de fem lägren byggda för 15.190 personer/ i slutet av mars 2023 lever här 4.190 (Samos 2.040/876, Kos 2.356/443, Leros 1.780/258, Lesvos 8.000/2.152, Chios 1.014/411). Drygt hälften är män, grovt räknat en fjärdedel kvinnor och en fjärdel barn – lite ojämnt fördelat mellan lägren.

Människorna tvingas bo här men får inte det omhändertagande och service de har rätt till och behöver. Asyl Service (Migrationsverket) har minskat personalen och bristen täcks inte upp av frivilligorganisationer. De som tidigare har försett med hygienartiklar, skor, kläder ibland, leksaker med mera finns inte kvar, bland annat på grund av migrationsdepartementets extremt strikta krav för att organisationer ska bli  registrerade och godkända att verka.

Det gäller även organisationer som erbjuder juridisk rådgivning och stöd. Att förläggningarna ligger långt från huvudorterna och bara kan nås på slingriga smala vägar gör att mycket tid går bort bara i restider för organisationernas advokater, som erbjuder juridiskt stöd. (Enligt EUs regler är medlemsstaterna skyldiga att stå för kostnadsfri juridiskt stöd vid överklagan av negativa beslut. Dessa tillhandahålles enligt lista genom Asyl Service – klientkontakterna kan ske online – och genom frivilligorganisationer på plats som Refugee Support Aegan, Greek Council for Refugees, Fenix Aid, HIAS och Equal Rights Beyond Borders. Advokater måste vara anslutna till det grekiska advokatsamfundet.)

Medicinsk och psykosocial personal i lägren är mycket begränsad.  Ett av lägren har besök av läkare  en gång i månaden. Tolkarna räcker inte till sedan EUs asylbyrå slutade förse med tolkar och frivilligorganisationen Metadraxi ges begränsade resurser.

Nyanlända kan få vänta länge  på att bli registrerade och först då får de gå ut från lägret. Boende har rapporterat om kontroll och misstänksamhet från personalens sida. Det är problem med tillgång till wifi. I några läger tvingas nyanlända trängas ihop och sova på golv. Det är brist på värmeaggregat under vintern och brist på skuggiga utomhusplatser under sommaren. Matutdelningen kan äga rum på öppna ytor under brännande sol. Maten rapporteras som dålig och inte tillräcklig. Det saknas barnmat och specialkost för till exempel diabetiker. Asylbidraget räcker inte för att kompensera för bristen på mat och att frivilligorganisationerna inte finns kvar som tidigare.   

Det är brist på vatten. På Lesvos får de boende en butelj vatten om dagen som delas ut. I ett av lägren finns varmt vatten bara ett par timmar om dagen.

Det är många problem med förseningar, och ibland krångligheter och märkliga bestämmelser, med att de asylsökandes månadsbidrag ska betalas ut. Det finns de som väntat i månader efter att ha blivit registrerad på att få dessa pengar.

(Och värre kommer det att bli.)

Sommaren och hösten 2023 efter att rapporten publicerats ökade antalet nyanlända till de grekiska öarna i Egeiska havet och till Kreta.

Riktigt ovärdigt och långt under vad de nyanlända ska möta blev mottagandet under senhösten i det låsta, kontrollerade lägret på Kos, förmedlat i pressmeddelanden i mitten på december 2023 av Greek Council for Refugees, GCR. Här fanns då nästan 4.000 asylsökande förda hit med sina barn omedelbart efter ankomst. Kos ansågs då ha plats för cirka 2.500. Förhållanden var groteska.

Från den ganska lilla frivilligorganisationen Equal Rights Beyond Borders fick jag följande berättat för mig av en av advokaterna. Equal Rights har ett ben i Tyskland och ett i Grekland med verksamhet på Kos, Chios och i Aten, där på varje ställe tolkar och två advokater arbetar.

På Kos var det så här i november: Närmare 4 000 nyanlända trängdes i det låsta kontrollerade lägret och i ett  mindre låst förvar, där nyanlända pressats in i brist på plats. Registreringstiden ska vara högst 25 dagar, nu hade tiden ökat till max 45 dagar för att personalen hann inte med. I förvaret var det polisen som registrerade. Så länge personerna inte var registrerade fick de inte gå ut från lägret utan var inlåsta. De hade inte tillgång till den hälsovård de hade rätt till trots att här fanns sjuka och gravida. Enda läkare var en arméläkare som kom ibland. De hade rätt att träffa advokat, men advokater kunde inte komma in utan att i förväg uppge namnet på klienten de skulle besöka. Inlåsta ringde till frivilligorganisationer, som Equal Rights, men när advokater kom till lägret kunde de inte träffa sina klienter för namnet hade blivit felaktigt nerskrivet i lägret. Det fanns inga tolkar.

Det var en röra med registrerade och oregistrerade blandade. Somliga fick gå ut, andra inte. Det fanns inte tillräckligt med boendeplatser. Nyanlända uppmanades att gå till boendecontainrarna och hitta sig en plats. Här släpptes de inte in av folk som redan trängdes där, och som redan tvingades sova på golvet för sängarna räckte inte till. Boendekontainrarna var i dåligt skick, fort nerslitna på grund av överbeläggning (och kanske frustration och panik) och inte reparerade. Det fanns ingen värme. De som inte fick plats fick sova och tillbringa dagarna utomhus. Det var kyligt och regnade oupphörligt, människor försökte skydda sig under plast och sova under plast.

När de nyanlända så smånigom skickades över till fastlandet var lägren fulla där också, om än inte som på Kos. Men bussarna med asylsökande, som kommit med båt till Pireus, tvingades ibland köra från förläggning till förläggning och släppa av några här och andra där. En del ska ha bara släppts av utan att veta var de skulle bo. Platserna räckte definitivt inte till. ESTIA-lägenheterna borde inte ha sagts upp, Eleinoas och Scaramango borde inte ha stängts.

Europeiska ombudsmannen hade den här senhösten redan uttalat sig mycket kritiskt över de nya anläggningarna – de liknar mer förvar av människor – och ombudsmannen tvivlade på att de kunde förmedla respekt för mänsklig värdighet och skydd för barnets bästa och för sköra individer.

Ur ett tysk-engelskt pressutklipp i januari 2024 om Lesvos, Mavrovouni, om bristen på humanitet och om kriminalisering av frivillighjälp

I januari 2024 nås jag av ett pressutdrag från nättidningen www.dandC.eu om Mavrovouni på Lesvos. Tusentals flyktingar lever under oacceptabla förhållanden. Omkring 4 000 människor är hopträngda i lägret. Vakter är i arbete dag och natt. Lägret är inhägnat och säkrat med NATO-taggtråd och ingången är strikt kontrollerad. Lägret är placerat vid havskanten och utsatt för blåst och dåligt väder. Boendena saknar värmekälla trots att vintertemperaturerna i Grekland faller till fryspunkten. Hygienutrymmena är otillräckliga.

Lägret är avhumaniserat och människor behandlas som de vore kriminella, säger den italienska fältarbetaren och  koordinatorn för frivilligorganisationen Paréa Lesvos. Organisationen är en av de sista centers som finns kvar på ön. Det ligger på en kulle inom gångavstånd från lägret. Under paraply av den tyska humanitära hjälp organisationen Europa Cares har tio frivilligorganisationer samlats här för att erbjuda de boende ett andningshål från det dagliga lägerlivets elände.  I Paréa kan besökare äta, få sina kläder tvättade, lära sig engelska och få rådgivning om psykologi och juridik Det finns ett vilorum för kvinnor, en liten trädgård med grönsaker, olika sportaktiviteter och workshops. Väggarna är målade i glada färger och det spelas musik på bottenvåningen.  

Och vidare från artikeln: I maj 2023 fick de boende i Mavrovouni information om att lägrets matdistribution skulle upphöra för alla som fått ett beslut om sin asylsituation, oavsett positivt eller negativt. De får alltså ingen mat. Sedan slutet av maj har den tyska frivilligorganisation Europe Care och dess samarbetsorganisationer, som stöder Paréa Lesvos verksahet, utanför lägret delat ut veckoransoner till hundratals drabbade av grekiska myndigheters plötsliga beslut.

Jag fortsätter läsa att kriminalisering av humanitär hjälp är en integrerad del av grekiska myndigheters verktygslåda. Hjälparbetare åtalas för människosmuggling, eller för att vara medlemmar i en kriminell organisation eller för spioneri. Vem som helst som inte ens är i närheten när en båt anlöper riskerar nu åtal. Lesvos har inte sett någon privat sjöräddning sedan 2020, risken är för stor. Frivilligorganisationers verksamhet  på land har  också begränsats. Att bli registrerad för att få rätt att komma in i ett läger tar lång tid och är dyrt och komplicerat. Som resultat har fler och fler aktörer känt sig tvingade att begränsa sin verksamhet eller helt och hållet lämna ön.

I slutet av januari 2024 publicerar frivilligorganisationen Border Violence Monitoring Network en rapport om våld som människor på flykt utsätts för i låsta, kontrollerade mottagningsläger på öarna, i förvaren på fastlandet och i läger på fastlandet. Foton visar kontroller med stavdetektorer, hårt nerslitna, oerhört smutsiga hygienutrymmen där vatten som ska användas finns i plastflaskor, trånga utrymmen med våningssängar och ena väggen i form av ett stängsel som om människorna i det lilla förvarsutrymmet inte hade mer värde än djur på ett zoo. Jag minns en rapport om inlåsning av människor på flykt i förvar och polisstationer, som frivilligorganisationen Aitima gjorde för sex, sju år sedan. Situationen verkar vara ungefär densamma.

Referens

Refugee Support Aegean och Pro Asyl: What is happening today in the refugee structures on the Aegean island. Serious problems in the EU-funded structures. May 2023. www.rsaegean.org

Border Violence Monitoring Network: Violence Within State Borders: Greece. January 2024. https://bit.ly/3StDBgb.

Greek Council for Refugees, www.gcr.gr:  

– Absolute inadequate conditions n the new Closed Controlled Access Center (CCAC) of Kos: The European Court of Human Rights has granted Interim Measures. Press release 14.12.23.

– Ett annat pressmeddelande daterat 18.12.12 om att European Court of Human Rights condems Greece for degrading living conditions  for a young singel refugee woman in Samos ….

– GCR´s information Note on Intervensions and on interim measures granted by the ECtHR in cases regarding pushbacks. Updated on the 3rd of December 2023.

UNHCR Greece Press Review 18 January 2024, utdrag ur www.dandC.eu.  

Samtal med Equal Rights Beyond Borders i januari 2024.

Det här inlägget postades i Grekland. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.