Grekland: Innanför EU:s yttre gräns

Aten november 2015, en nyanländ familj har kommit till Omoniaplatsen. De reste säkert 
vidare, förmodligen i direktbuss från Aten upp till gränsen till nuvarande Nordmakedonien och sedan upp genom Europa. Fotografierna är tagna samma dag. 
Bild 3, 29 mars 2016, Pireus hamn, varje familj har en yta stor som ett par utbredda filtar, gränsen norrut har nyligen
stängts. Bild 4, hösten 2011, min vän Chaman är 19 år och säljer smuggelcigaretter på Viktoriatorget. Eftersom han är blind och utan familj håller grekiska staten honom med ett hotellrum. Åtta år senare är han gift och bor i 
Nederländerna. 6 maj 2019 blev han pappa. Foto författaren.

Grekland är det EU-land som har flest asylsökande i förhållande till invånarantalet. Artikeln tar upp den ekonomiska krisen som består, flyktingars känsla av hopplöshet, pressen från andra EU-länder, svårigheten att lämna in sin asylansökan, långa väntetider, och att 16 grekiska frivilligorganisationer nyligen än en gång protesterat mot att människor som söker asyl placeras i förvar.

Är Greklands ekonomiska kris över nu? Nej.

Premiärministern Alexis Tsipras har officiellt sagt att Grekland har lämnat den ekonomiska krisen bakom sig.

Men effekten av den långa krisen är inte över. Långvarig utarmning äter sig in i människors liv.

Många har skatteskulder och bankskulder och vet inte om de kommer kunna behålla sina hem. Många har blivit vräkta på grund av att de inte har kunnat betala för sig. Många äktenskap har spruckit på grund av påtvingad trångboddhet, arbetslöshet och fattigdom. Människor har dött i förtid, en del genom självmord. Den höga arbetslösheten sägs ha minskat något, men frågan är om inte det beror på att många har emigrerat. Unga utbildade har lämnat Grekland i flera år nu, och fortfarande drömmer många om att göra det. Grekland är det mest skuldsatta landet i eurozonen och skulden har ökat trots avbetalningarna. Nya nedskärningar planeras troligen.

Det är lätt att se att Grekland är ett land med stor ekonomisk ojämlikhet. Många invånare lever mycket bra, kanske i en bubbla av ekonomiskt oberoende. Det finns så många fina bilar på Atens gator! Men den som går på gatorna i i mörkret ser många hemlösa som lagt sig i något hörn insvepta i en filt. Och många köar för mat.

Grekiska media har av och till intervjuer med flyktingar som har varit några år i Grekland, och som säger ”vi har ingen framtid i Grekland”.

Vad det grekiska parlamentsvalet kommer resultera i får vi se. Det ska bli i höst eller början av 2020. Datum är inte fastställt, inte heller för regionvalet. Kommunalval och valet till EU-parlamentet blir 26 maj. I de senaste valundersökningarna leder högerns Ny Demokrati med 8 till 6 procentenheter.

Utan framtid

2015 med den stora flyktinginvandringen till Europa var Grekland första EU-land för de flesta som kom resande. De riskerade sina liv, många drunknade. Överlevde de havsresan kom de till grekiska öar utanför Turkiets kust och blev hjälpta av öbefolkningen och frivilligorganisationer från många länder. Staten förmådde inte mycket och EU-pengarna lät vänta på sig. Efter några dagar kunde de resa vidare till grekiska fastlandet, och från Pireus och Aten gick direktbussar upp till gränsen mot vad som i dag heter Nordmakedonien. Resan fortsatte upp genom Europa med tåg, buss och till fots. Sedan stängdes gränserna och tiotusentals flyktingar blev kvar i Grekland. Med finansiering från EU-fonder och praktisk hjälp från UNHCR skapades flyktingförläggningar runtom i Grekland, till en början mest som tältläger utomhus eller i nedlagda fabriker och flyghangarer. I mars 2016 började EU:s överenskommelse med Turkiet att gälla, och med det fastnade nyanlända på Lesvos, Samos, Chios, Kos och Leros. På fastlandet fanns alla de andra som fastnat, och de som i sista stund förts över från öarna till framför allt Pireus. Totalt fanns omkring 60 000 människor på flykt på fastlandet.

2017 avslutade EU-länderna en tvåårig överenskommelse om att ta över asylsökande flyktingar från Grekland. Har de inte lyckats resa vidare genom att ha familjemedlemmar i andra EU-länder har de blivit kvar. Eller de har tagit sig vidare på egen hand med stor risk att de så småningom tvingas tillbaka till Grekland.

Nyanlända har fortsatt riskera livet och komma till öarnas läger, som betecknats som humanitära katastrofer. Långt färre kommer än 2015. Den offentliga förklaringen är att Turkiet är framgångsrikt med att hindra människor från att fara. Bland hjälporganisationer hävdas att flyktingar i Turkiet vet att de fastnar på öarna, sedan fastnar i Grekland och att Grekland inte förmår erbjuda dem en tillvaro som är värd att riskera livet för och betala smugglarna så mycket pengar som krävs.

Efter lång väntan på öarna har de flesta så småningom förts till grekiska fastlandet. Få har skickats tillbaka till Turkiet, tvärtemot EU-Turkiet-överenskommelsens avsikt.

I Grekland väntar arbetslöshet och bostadslöshet för asylsökande som fått uppehållstillstånd. Med uppehållstillståndet har de som alla EU-medborgare rätt att besöka andra EU-länder i tre månader men de har inte arbetstillstånd.

Enligt Eurostat sökte 581 tusen människor asyl i EU 2018, varav 65 tusen i Grekland, 110 tusen i Frankrike och 162 tusen i Tyskland. I relation till invånarantalet har Grekland flest asylsökande av EU:s länder, i faktiska siffror kommer Grekland på tredje plats. I alla länder utom Grekland och Frankrike minskade antalet jämfört med året innan. I Sverige sökte drygt 20 tusen nyanlända asyl 2018, det vill säga en tredjedel så många som i Grekland. Länderna har ungefär samma invånarantal, men Sverige är ett mycket rikt land jämfört med Grekland.

De flesta, som sökte asyl 2018, kom från Syrien, Afghanistan och Irak i nu nämnd ordning. Många från Afghanistan hade levt länge i Iran.

Många som kom till Frankrike hade nått Europa via Italien över Medelhavet.

Inom EU säger grekiska statsministern och hens ministrar gång på gång att Grekland kan inte vara ensam om att ta hand om alla flyktingar som kommer via Turkiet – även om EU-skickar finansiering för människor som söker asyl.

EU-länderna, inte minst Tyskland, säger att Grekland måste följa EU-Turkiet-överenskommelsen och skicka tillbaka flyktingar från öarna. Genom grekisk lag och undantag i överenskommelsen för särskilt sårbara flyktingar har bara knappt 2 000 personer skickats till Turkiet med hänvisning till överenskommelsen. Men de andra har hållits kvar i månader och år i öarnas mottagningsläger. Tills de till slut förs över till fastlandet.

De två senaste åren har fler och fler, som vill söka asyl, rest in över Evrosregionen i norra Grekland i stället för över Egeiska havet. Här uppe gäller inte EU-Turkiet-överenskommelsen.

Grekland anses inte kunna bevaka EU:s yttre gräns.

Under de första fyra månaderna av 2019 nådde 7 000 personer öarna för att söka skydd inom EU.

Hotet om förvar

Den som vill söka asyl tar kontakt med det grekiska migrationsverket Asylservice, som lyder under Migrationsverket. Kontakt ska tas genom Skype, som inte har tillräckligt många linjer och personal att ta emot samtalen. Att söka asyl innebär alltså ett krav att behärska Skype. Väntetiderna genom Skype kan bli långa och under tiden har man inget papper på att man inte vistas illegalt i Grekland. Andra EU-länder har sina motsvarigheter. I Frankrike och regionen runt Paris ska man börja med att ringa ett telefonnummer, och det kan ta dagar – veckor att komma fram. Efter protester från organisationer för mänskliga rättigheter ålade högsta domstolen det franska migrationsverket i Parisregionen att öppna fler linjer och anställa fler operatörer. Mönstret känns igen från Grekland.

De som reser in över Evros har Asylservice i Thessaloniki att kontakta via Skype.

Numera finns i princip boenden för de flesta, som söker asyl, även om en del är usla. Väl inne i systemet får man ett månadsbidrag på omkring 200 euro per person, något mindre än det dubbla för två vuxna som bor tillsammans, och mindre för små barn. Det är ungefär samma nivåer som i Frankrike och Sverige. Finansieringen sker genom EU-fonder. Så var det inte 2011 när jag började följa människor på flykt i Grekland. Då fick man klara sig själv och ideella organisationer delade ut mat och matkassar.

Det är oacceptabelt långa väntetider på beslut och att få sin intervju idag. Nu rapporteras om asylsökande som får tid för intervju 2023 och 2024. Ja, det är sant, och det drabbar – enligt uppgift – inte minst turkiska medborgare. De har flytt från anklagelser att vara Gülen-anhängare eller för att de är kurder, som återigen förföljs av turkiska staten. 4 000 turkiska medborgare sökte asyl i Grekland 2018 enligt Eurostat.

Innan asylansökan är registrerad riskerar man att gripas i kontroller och placeras i förvar. Från förvaret går det att lämna in en asylansökan, men det kan ta tid. Den 16 maj lämnade 16 grekiska organisationer ett samlat brev till Medborgarskyddsministern (jag är osäker på om det motsvarar Inrikesministern) och chefen för Greklands polis om att staten måste ändra taktik i samband med förvar av flyktingar och följa internationella regler. Systematiskt och felaktigt placeras flyktingar i förvar med hänvisning till allmän ordning, barn och sjuka spärras in, ensamkommande minderåriga placeras med okända vuxna. Det är brist på tolkar, svårt att få vård, brist på hygienartiklar – förhållandena i förvaren är generellt under all kritik. Juristfrivilligorganisationen Aitima har studerat och rapporterat om förvaren under många år, se www.aitima.org.gr . Grekiska flyktingrådet har gjort ungefär detsamma. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter har gång på gång påtalat detta. Alla protesterar de och ber regeringen att ändra systemet med förvar.

Det är inget nytt att det är krångligt och svårt att söka asyl i Grekland, men en förbättring är i alla fall att det inte längre är polisen som hanterar och beslutar i asylärenden. 2011 var köerna oändliga till att registrera sig som asylsökande hos polisen på Petroralli i Aten. Jag skrev om det i min bok Springa på vatten, Transit Grekland. Många gav upp. På gatorna i centrala Aten såg man nästan alltid grupper av män, som polisen samlat ihop och som skulle i förvar. De släpptes ofta efter ett par veckor. 2012 byggde högerregeringen om gamla militärförläggningar till förvar och där placerades många på obestämd tid. När Syriza bildat regering 2015 släpptes nästan 6 000 som varit där mer än sex månader. 2018 var 18 000 personer i förvar även om de flesta inte fanns där under många år. De är i förvar för att de inte har lyckats få papper på att de är asylsökande med rätt att vara i landet, eller för att polisen godtyckligt anser att de stör ordningen, eller de har fått avslag i andra instans och placerats i förvar trots att de har rätt att överklaga till tredje instans.

Någonstans att bo fick man ordna själv 2011. Många sov på gatan, i parker, i öde hus, hyrde en madrass på golvet för några euro eller trängde ihop sig i lägenheter. Man fick vänta i flera år på att få svar på en asylansökan, som ofta var negativ, och sedan ännu ett antal år på domstolens beslut efter överklagan. Det var inte ovanligt att till slut ha väntat sju-åtta-år eller mer.

Idag sover människor på gatan och i öde hus, mest ensamkommande män – vuxna män kommer alltid i sista hand för hjälp och stöd. En del har uppehållstillstånd. En del står inte ut med att vara förpassade till boenden långt utanför Aten och hoppas att de kan få jobb i storstaden. Några – oklart hur många – har skickats tillbaka till Grekland från andra EU-länder. Andra är ensamkommande minderåriga som driver omkring, och givetvis greker som har blivit utblottade och hemlösa genom den ekonomiska krisen. 8 % av alla minderåriga ensamkommande lever på gatorna.

Ensamkommande minderåriga

Enligt beräkningar finns det 3 800 ensamkommande minderåriga i Grekland.

De är en särskilt utsatt grupp, som mottagningslägren ska hitta och ge särskilt stöd. Men det blir ofta inte så. Ibland tror de unga att de förlorar frihet och självständighet om de tas om hand.

De har särskilda rättigheter i hela EU eftersom de är barn och kommer utan anhöriga. En rätt är att enligt Dublinförordningen få återförenas med sin familj om de har familj eller andra nära anhöriga i ett annat EU-land.

Att familjer ska hållas samman och att beslut ska fattas enligt principen om ”barnets bästa utifrån vad som är i barnets intresse” är en av de främsta principerna i förordningen, tydliggjord genom en dom i EU-domstolen. I barnets intresse är att så fort som möjligt återförenas med sin familj. I praktiken blir familjeåterföreningsprocessen en utdragen process genom överdrivna krav på dokument och detaljinformation, missuppfattningar, förseningar och att ständigt bortse från vad som är till barnets bästa. Felen och fördröjningarna görs inte i första hand av Grekland utan av mottagande land. Processen inleds i mottagningslägren och fortsätter på fastlandet. (Se Safe Passage & Praksis, december 2018: Unaccompanied children in Greece in the Dublin family reunification process. www.safepassage.org.uk).

6 av 10 ensamkommande minderårig lever under dåliga omständigheter, sammanfattar jurist- och mr-organisationen Metadrasi. Jo, de har rätt till gode män men det finns för få boenden för ensamkommande minderåriga. I stället lever de på polisstationer, i lägren med andra vuxna män eller de bor på gatorna. Överallt finns risken att de utnyttjas och utsätts för våld, inte minst sexuellt våld.

Det här inlägget postades i Grekland. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *