Grekland juli/aug 2021, nr 1 av 4. Senaste ministerbeslut: Turkiet säkert 3e land för syrier, afghaner, somalier m fl.

Och för pakistanier och bangladeshier. Ansökningar från 70% av landets asylsökande kommer förklaras ogiltiga.

Artiklarna om Grekland juli/augusti 2021 1-4 handlar om nuläget i Grekland för människor på flykt och först om beslutet om Turkiet.

7 juni beslöt regeringen att Turkiet är säkert 3e land för syrier, afghaner, somalier, pakistanier och bangladeshier. Syrier har tills nyligen erkänts för internationellt skydd i Grekland till 95%, afghaner till 66% och somalier till 94%. Nu tar Grekland ifrån dem som har haft Turkiet som transitland – dvs i stort sett alla – möjligheten att få internationellt skydd i Grekland och därmed i EU. Asylansökningarna kommer förklaras ogiltiga med hänvisning till att de anses ha skydd i Turkiet.

Bakom beslutet ligger förmodligen regeringens tvivel om att andra EU-länder ”solidariskt” enligt den föreslagna pakten kommer omfördela asylsökande i någon större omfattning. Kommentarer från EU-kommissionen är att varje land har rätt att besluta om säkra 3e länder.

Turkiet har idag världens största flyktingbefolkning, men främlingsfientligheten ökar och fler och fler turkar anser att EU skickar över ansvaret för flyktingar på Turkiet. I artikeln förklaras också varför Turkiet inte är ett säkert 3e land för människor på flykt. Turkiet är heller inte ett säkert land för sina egna medborgare, som framför allt flyr via Evrosgränsen i norr till Grekland och så småningom till Tyskland. Bland annat detta nämndes under en online sänd presskonferens den 14 juli, som jag rapporterar om i en särskild bloggartikel.

Jag tänker ibland att Sverige och Grekland har likheter. Mest kanske i att invånarantalet är ungefär detsamma. Men i övrigt är det mycket som skiljer oss åt, som ekonomin, välfärden generellt, ländernas historia, den geopolitiska placeringen, klimatet. Miljontals svenskar har genom åren turistat i Grekland, och många svenskar kan lätt säga ”jag älskar Grekland”. Om grekerna älskar Sverige, vet jag inte, även om en hel del har flyttat hit som immigranter.

Jag har skrivit blogg i några år nu om människor på flykt. Grekland och Frankrike har varit i fokus för det mesta. Nu har jag inte lagt in artiklar på bloggen sedan i februari 2021, delvis på grund av att min nya bok om svensktalande afghaner som flytt Sverige och sökt asyl i Frankrike, kom ut i april. Författaren och kritikern Per Wirtén gav boken en fin, tydlig och utförlig recension i Expressen den 29 juli 2021. När det grekiska beslutet kom nu i juni om Turkiet som säkert 3e land för fem nationaliteter, satte jag fart och började uppdatera mig om Grekland igen.

Många frivilligorganisationer verksamma i Grekland har protesterat mot beslutet och tidigare beslut, eller brist på beslut, i rapporter och offentliga uttalanden. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter protesterade också nyligen i ett brev till grekiska ministrar. Det var inte första gången. Brevet tar bland annat upp landets omfattande pushbacks och hur människor på flykt och frivilligorganisationer som stöttar dem behandlas i Grekland.

Europarådets kommissionär (som inte ska blandas ihop med EU-kommissionärer) nämner bland annat fler och fler självmord och självmordsförsök i flyktinglägren, också bland barn. EU:s kommissionär för asyl och migration Ylva Johansson har sagt att de många rapporterna om pushbacks vid grekiska gränser är besvärande. Regeringen förnekar och kallar det turkisk propaganda. Generellt är EU-kommissionen nöjd med hur Grekland sköter asylförfarandet. Mer om detta längre fram.

Lite statistik

Vecka 14-20 juni 2021 finns knappt 10 000 flyktingar och asylsökande på öarna. 48 % är från Afghanistan. 58 % är män, 19 % kvinnor och 23 % barn. (Det är rimligt att tro att 40-45 % är ensamkommande män.) Omkring 10 % av barnen är utan vårdnadshavare, de flesta från Afghanistan. (Enligt UNHCR Greece.)

HumanRights360, en frivilligorganisation som bildades 2018 och som har särskilda rapportörer i Evrosregionen, rapporterar bland annat detta i juli 2021: Sedan början av 2021 har totalt 3 800 anlänt och sökt asyl i Grekland, oräknat de som har förlorat livet eller försvunnit under resan. De flesta har inte som tidigare år kommit över havet utan över landgränsen i norr, Evrosregionen, med 2 500, mot 1 300 till havs. Över Evrosgränsen kommer framför allt turkiska medborgare och syrier, och dessutom afghaner och pakistanier, skriver rapporten. De som kommit över havet är oftast från Afghanistan, Somalia och Demokratiska Republiken Kongo. Rapporten noterar att trots att många som flyr är turkiska medborgare kom inte turkiska medborgare till lägret för mottagande och identifiering av asylsökande i Evros, Fylakio, i juni. Till polisarresterna vid gränsen kom varje vecka omkring hundra arresterade och härifrån släpptes turkiska medborgare utan att de hänvisades till mottagningslägret. Det måste betyda, kommenterar jag, att turkiska medborgare släpps för att kunna slinka förbi Grekland och söka asyl i Turkiet utan att drabbas av Dublinreglerna om Grekland som första land.

Antalet nyanlända till Grekland har minskat kraftigt – liksom till andra EU-länder. För två år sedan väntade omkring 40 000 flyktingar i mottagningslägren på öarna. Det var vanligt att ha varit här i flera år. Förbudet att lämna öarna infördes med EU-Turkiet-överenskommelsen. Greklands asylsystem har varit hårt pressat och haft mycket praktisk hjälp från EU:s asylbyrå EASO med intervjuare och tolkar. Väntetiderna för nyanlända att få sina asylintervjuer har kunnat vara flera år.

Sedan 7 juni gäller Turkiet som säkert 3e land för inte bara syrier, vilket beslutades om i asyllagen 2019, utan även för afghaner, somalier, pakistanier och bangladeshier.

Med omedelbar verkan gäller det alla som inte har haft sina intervjuer. Enligt Grekiska flyktingrådet (GCR) rör det sig om 70 % av alla asylsökande – just nu omkring 25 000 i Grekland. De flesta finns i läger för asylsökande på fastlandet. Framför allt barnfamiljer och de som anses särskilt skyddsbehövande har ju förts över från öarna. Att de som har fått uppehållstillstånd tvingats lämna sina asylboenden har gett plats på fastlandet trots att många lägenheter har tagits bort och flera läger för asylsökande har stängts på fastlandet. De som finns har blivit överbefolkade.

Frivilligorganisationer befarar att beslutet om Turkiet som säkert 3e land också kommer beröra människor som har fått internationellt skydd, och ska söka förlängning på uppehållstillståndet.

Som bakgrund till beslutet citerade migrations- och asylministern Notis Mitarakis Art. 38 i EU:s asylprocedursdirektiv ”De får tillräckligt skydd i Turkiet och hotas inte på grund av sin nationalitet, ras, religion, politiska uppfattning eller medlemskap i någon särskild social grupp.” Bland annat grekiska UNHCR har förgäves bett om grunderna för beslutet. Reaktionen från EU-kommissionär Ylva Johansson, med asyl- och migration som sitt ansvarsområde, var att ”vi har bra diskussioner med Grekland. Situationen i Grekland har blivit mycket bättre och varje medlemsstat har rätt att själva bestämma vilka länder som kan anses säkra.” Kommissionären har också påpekat att Grekland måste följa EU:s lag och direktiv om allas rätt att söka asyl och att beslut måste fattas med hänsyn till vars och ens omständigheter och förhållande.

Min källa på Lesvos, som är anställd som tolk av EASO, sa kort efter beslutet att de har fått meddelande om att asylskälen gentemot Turkiet kommer att bedömas, men inte asylskälen mot landet de är medborgare i och har flytt från. Av vad som framgår av frivilligorganisationers presskonferens i mitten på juli är det också vad som sker.

Att förklara ett transitland som säkert

Detta är tillåtet för EU:s medlemsstater och beslutet ska vara tydligt motiverat och föregås av kunskap om landet. Dessa kriterier ska gälla, skriver Humanrights360 i sin färska rapport Violations of human rights in Greece in the ”lignt” of European Pact on Asylum and Migration ”Fighting in the dark”: Sökandes liv och frihet får inte vara hotat på grund av hens ras, religion, nationalitet, medlemskap i en särskild social grupp eller av politisk uppfattning. Principen om non-refoulment måste hållas. Sökande är inte i risk för att utsättas för allvarlig skada. Landet förbjuder att hen flyttas till ett land där hen riskerar allt detta. Möjligheten att söka flyktingstatus finns, och om hen erkänns som flykting ska hen få skydd i enlighet med flyktingkonventionen. Hen ska också ha anknytning till landet, som förklaras som säkert 3e land för personen.

Turkiet ifrågasätts av en rad grekiska organisationer för bristen på mänskliga rättigheter. Flera organisationer, inklusive grekiska UNHCR, har förgäves bett regeringen om att få veta grunderna för beslutet. Att det berör 70 % av alla som söker asyl i Grekland är exceptionellt. Bara Ungern har fattat ett liknande beslut, och Ungern står för en rad beslut som är emot EU:s grundlag.

Frivilligorganisationerna tror att efter beslutet om Turkiet kommer många som söker asyl försvinna från förläggningarna och försöka överleva bäst de kan.

Beslutet om Turkiet som säkert 3e land kan knappast ha något annat skäl än att föra över ett grekiskt ansvar på Turkiet. Men det är också i linje med EU:s planer att samarbeta med transitländer för att få dem att ta tillbaka migranter som reser in utan visum till EU – de flesta har rest in över Medelhavet där många dör och har dött. Överenskommelsen med Turkiet 2016 var först. Kontakter sker med Libyen, Egypten och andra länder på södra sidan av Medelhavet – trots bristen på mänskliga rättigheter i dessa länder.

Att visumlättnader för medborgarna blir ett av lockbetena kommer fram i uttalanden från EU-kommissionen. Hur EU använder visum som påtryckningsmedel är aktuellt just nu när kommissionen överväger att försämra visummöjligheterna för länder som inte vill ta tillbaka tvångsdeporterade medborgare.

Avtalen ska vara till nytta för båda parter, sägs det – ett win-win. I Libyen har tusentals flyktingar och migranter på genomresa utsatts för omfattande, groteska övergrepp. EU-kommissionen menar att med pengar, förmånliga överenskommelser och lärande kan mänskliga rättigheter införas. Det betvivlas av många andra. Jag har trott att det gäller att få transitländerna att ta emot migranter och asylsökande med avslag, vilket kan vara illa nog när flyktingar har fått avslag på rättsosäkra grunder.  Men jag förstår nu bättre att det handlar om att lägga över ansvaret för asylhanteringen på andra länder. Som Grekland gör nu med Turkiet.

Enligt pakten och EU-kommissionen är migration i sig naturligt och EU har en åldrande befolkning och behöver immigranter. Men de ska komma genom överenskommelser mellan länderna, menar kommissionären, som också påpekar att de flesta som kommer irreguljärt är migranter, inte flyktingar. Enligt EASO Asylum Report 2021 (sid 23) sökte drygt en halv miljon människor asyl i EU 2020. 42 % erkändes i första instans för skydd. Det är nästan hälften av alla och siffran blir högre efter överklaganden. 21 % av alla som sökte och fick positivt svar i första instans fick flyktingförklaring, 21 % fick skydd av humanitära skäl och 10 % fick skydd som alternativt skyddsbehövande. Observera att dessa uppgifter inte tar hänsyn till att andelen höjs efter överklaganden och att beviljningsgraden kan variera mycket mellan medlemsstaterna, för afghaner från nästan 100 % till 6 %. Till det kommer att kritiken av rättssäkerheten är utbredd, och att i snabbspår ökar rättsosäkerheten.

Omfattande protester mot beslutet om Turkiet som säkert 3e land

Greklands beslut om Turkiet som säkert 3e land för asylsökande från Syrien, Turkiet, Somalia, Pakistan och Bangladesh har mött stora protester från de många frivilligorganisationerna, som verkar i Grekland till stöd för flyktingar. En vecka efter beslutet hade 40 organisationer samlats i en presskommuniké med rubriken Greece deems Turkey ”safe”, but refugees are not (https://rsaegean.org presskommunikén ligger nu under archive i webbsidans meny). Kommunikén tar bland annat upp att människor från icke-europeiska stater är inte garanterade internationellt skydd i Turkiet enligt flyktingkonventionen från 1951. I mars 2021 meddelade Turkiet dessutom att de drar sig tillbaka från Istanbulkonventionen och garanterar därmed inte skydd för offer för genusbaserat våld. Omfattande rapporter från senare år visar på refoulment (deportationer med risk för stor utsatthet) till krigszoner i Syrien.

Sedan mars 2020 har Turkiet trots avtal inte accepterat att ta tillbaka asylsökande från Grekland. Flyktingar, som Grekland har bestämt ska tillbaka till Turkiet, har levt utan rättigheter, hemlösa, utan försörjning och i många fall fängslade i förvar för lång tid i Grekland. (Förvaren i Grekland har kritiserats gång på gång av FN:s kommission för mänskliga rättigheter och av en rad humanitära organisationer.) Presskommunikén varnar för att regeringens beslut kommer leda till att fler asylsökande och flyktingar placeras i samma utsatthet.

Jag nämner ett antal av undertecknarna i tanke att några av läsarna kanske är bekanta med dem: ARSIS – Association for the Social Support of Youth, European Lawyers of Lesvos, Greek Council for Refugees, Greek Forum for Refugees, Hellenic League for Human Rights, Lesvos Solidarity, Médecins du Monde Greece, Metadrasi – Action for Migration and Development, Refugee Rights Europe, Refugee Support Aegean, Samos Volunteers, SolidarityNow, Terre des hommes Hellas och många fler. De är alla välkända för sin verksamhet bland flyktingar i Grekland.

En månad senare, 14 juli 2021, hölls frivilligorganisationernas presskonferens jag har nämnt, Refugees excluded in Greee: Designation of Turkey as a ”safe third country”. Den hölls på engelska, nådde ut internationellt och sändes på länk. Bland dem som vittnade och talade var advokaten Marianna Tzeferakou, Refugee Support Aegean, Catherine Wollard, generalsekreterare i ECRE, och en representant från grekiska UNHCR. Catherine Wollard tog bland annat upp varför Turkiet inte är att se som ett säkert 3e land och svårigheterna att få information. Hon och flera andra i panelen, inte minst UNHCR, berättade att de förgäves bett regeringen att precisera på vilka grunder de har fattat beslutet. Jag rapporterar mer utförligt om presskonferensen i en separat artikel.

Att Turkiet inte har tagit tillbaka flyktingar från Grekland trots EU-Turkiet-överenskommelsen och ett bilateralt återtagandeavtal mellan Grekland och Turkiet har gällt sedan mars 2020. Officiellt hänvisar Turkiet till pandemin. Men det sammanfaller med att då misslyckades Turkiet med att bussa tusentals flyktingar över till Grekland via Evrosgränsen. Grekland reagerade snabbt, stängslade gränsen, skickade dit polis och militär, kastade skållhett vatten på unga män som försökte ta sig över – naturligtvis fick de brännskador – och skickade tillbaka de som lyckats ta sig in. Sedan dess har grekiska regeringen ännu mer än tidigare talat om att de försvarar landets gräns, och alla greker vet vad som åsyftas. Regeringen är tyvärr också ganska populär och oppositionen är än så länge splittrad och svag. Officiellt förnekas omfattande pushbacks och EU-kommissionen är i huvudsak nöjd med samarbetet med Grekland.

Relationerna mellan Grekland och Turkiet har varit närmast iskalla av andra skäl också. Turkiet accepterar inte havsgränsen i Medelhavet där det finns olja att utvinna, och Grekland har vägrat skicka tillbaka 8 turkiska militäranställda, som efter kuppförsöket flydde till Grekland i ett flygplan.

Återtaganden av flyktingar kommer kanske igång igen sedan EU nyligen beslutade om mer pengar till Turkiet för att landet ska ta hand om flyktingar och hindra dem från att ta sig vidare till EU.

Om skydd i Turkiet – svårt att få fram uppgifter och civilsamhället lever under press

För att få veta mer om Turkiet har jag gått till AIDAs rapport om Turkiet uppdaterat till 2020 och grekiska frivilligorganisationers presskonferens den 14 juli. AIDA är en del av ECRE/European Council for Refugees and Exiles och hämtar till sina omfattande landrapporter uppgifter från civilsamhället. AIDA rapporterar om 4 miljoner flyktingar i Turkiet. 3,6 miljoner är från Syrien och 360 000 från framför allt Afghanistan, Irak och Iran. Turkiet erkänner flyktingkonvention för flyktingar från Europa, men har aldrig skrivit på konventionens tilläggsförklaring 1967, som gäller flyktingar från övriga världen. Det går att söka internationellt skydd, som oftast ges för ett år i taget. Många hindras, kan inte registrera en ansökan eller får inte skyddet, bland annat för att de inte anses kunna identifiera sig. Afghaner drabbas ofta. Turkiet anser inte att Afghanistan är i krig och har precis som EU ett återvändaravtal med Afghanistan och deporterar ungefär tiotusen afghanska medborgare om året (AIDA-rapporten är inte så utförlig här på grund av svårigheter att få fram information genom det turkiska civilsamhället.)

Flyktingar från Syrien har det något bättre genom Turkiets överenskommelse med EU. För afghanska flyktingar kan situationen antagligen bli ungefär densamma som i Iran – de accepteras tillfälligt när de behövs på arbetsmarknaden men har ingen varaktig framtid. De arbetar med sämre och osäkra villkor, exploateras, saknar rättigheter och riskerar ständigt deportation till landet de en gång har flytt ifrån och utan hänsyn till sina skyddsbehov.

Under presskonferensen den 14 juli framkom också att det är svårt att få information från det turkiska civilsamhället. En av paneldeltagarna berättade att turkiska medborgare är en av de främsta grupperna som söker asyl i Tyskland.

Jag kom nyligen i kontakt med en turkisk forskare, verksam just nu i Sverige för att studera och jämföra hur Sverige och Turkiet försörjer flyktingar med bostäder. Hon skriver bland annat så här i ett mejl till mig: Turkiet har ingen omfattande migrationspolicy. Landet försöker i stället hitta lösningar för dagen. Många i Turkiet anser att Turkiet har lämnats ensamma av EU när det gäller migration. Både hos konservativa och människor som är mer öppna och moderna är det väldigt vanligt att mena att ”EU vill att Turkiet tar hand om alla flyktingar mot att EU ger pengar och säljer till oss idéer om humanism. Men inte bara Turkiet utan varje land ska ta sitt ansvar.”” Åsikten blir mer och mer vanlig, fortsätter hon, och tyvärr stiger diskrimineringen mot immigranter i Turkiet.

En artikel i The Guardian 16 juli 2021 tar upp situationen i Afghanistan när USA nu drar tillbaka sina trupper och talibanerna tar över mer och mer av landet. Fler och fler människor flyr och blir internflyktingar, eller lämnar landet. Enligt UNHCR har 270 000 afghaner flytt från sina hem sedan januari 2021 och blivit internflyktingar. Afghanistan har mer än 3,5 miljoner invånare i internflykt. Till östra Turkiet över gränsen från Iran kommer flyktingar från Afghanistan, Iran, Pakistan och Bangladesh. Turkiet är världens största värdland för flyktingar med omkring 4 miljoner flyktingar, skriver The Guardian. 3,7 är syrier, afghaner utgör den näst största flyktinggruppen. 2020 sökte 23 000 afghaner om internationellt skydd i Turkiet enligt uppgifter på webbsidan för generaldirektoratet för hantering av migration.

En advokat verksam i Van citeras om afghanernas situation i Turkiet: ”Afghaner hamnar i limbo och har inte ens grundläggande rättigheter. Sedan 2013 har också FN slutat att omplacera afghaner från Turkiet till ett 3e land, med undantag för extremt utsatta fall.”

AIDA rapporten om Turkiet nämner att det är afghaner som inte kan identifiera sig, som får stora problem.

Sedan talibanerna tagit över stora delar av landet kommer nu fler och fler afghaner irreguljärt över gränsen med Iran, där Turkiet bygger stängsel för att hindra flyktingarna att komma in.

I den fantastiska nättidskriften Blankspot (www.blankspot.se) har svenskafghanske Mohammad skrivit veckodagbok från Kabul i drygt ett år. Han skriver på svenska om hur han försöker återanpassa sig till livet i Kabul efter att ha skickats tillbaka. Sedan talibanerna tagit över mer och mer av landet har han nu tvingats fly igen, hotad bl a på grund av bloggen. Han hade möjlighet att flyga till Turkiet med pass och visum, kom alltså legalt, har registrerat sig och befinner sig inte illegalt i Turkiet. Afghaner som kan identifiera sig och söker asyl får uppehållstillstånd, skriver han i sin första veckodagbok från Turkiet. I den andra veckans dagbok beskriver han de enorma svårigheterna att hitta någonstans att bo. Turkar vill inte hyra ut till flyktingar, till afghaner, och det enda som verkar möjligt är byggnader som egentligen är obeboeliga. Parkerna är fulla av flyktingar från Afghanistan och han skriver att det nu finns en halv miljon afghanska flyktingar i Turkiet. Många kommer irreguljärt via Iran och han skriver att till skillnad från syrier har afghaner inget skydd mot utvisningar till Afghanistan även om Afghanistan just nu inte tar emot tvångsutvisade.

Källor

AIDA – Asylum Information Database – Turkiet update 2020. www.ecre.org

Arte/Keops prod. 2021, on Youtube: Limiting Migrants. Greece: Illegal Pushbacks of Asylumseekers. Arte Documentary.     https://www.youtube.com/watch?v=GLdoxSL3seo

ECRE Weekly Bulletin, www.ecre.org

EASOs Asylum Analysis 2021 (för 2020), www.easo.europa.eu 

Humanrights360: Violations of human rights in Greece in the “light” of European Pact on Asylum and Migration “Fighting in the dark”. July 2021. https://www.humanrights360.org

Médecins sans Frontieres: Constructing Crisis at Europe´s Borders. June 2021. www.msf.org/greece

Refugees excluded in Grecce: Designation of Turkey as a “safe third country”. Presskonferens 14 juli 2021.  https://rsaegean.org/en/designation-of-turkey-as-a-safe-third-countryh

UNHCR Greece pressreviews – kommer dagligen till prenumeranter, saknar webbsida eller länk.

UNHCR Greece Aegean Islands Weekly Snapshot, 14-20 June 2021.

Webbsidan för Refugee Support Aegean med många artiklar och presskommunikéer, en del under menyrubriken Archive. Här på webbsidan bl a RSA, GCR, HIAS, DRC: Comments on the Bill amending deportation and return procedures, residence permits and asylum procedures. June 2021. www.rsaegean.org

Samt information från och genom mitt grekiska nätverk.

Det här inlägget postades i Grekland, Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *