Aman: JAG HAR SJÄLV FÅTT SÅ MYCKET HJÄLP

Aman framför Gare de Nord i Paris i juni 2019. Foto författaren.

Han kämpade i många år i Europa innan han nu har uppehållstillstånd med flyktingförklaring och bor i Amien. I min bok skriver jag mycket om Aman och hur han klarade sin 18 månaders Dublinperiod. Han fick en egen lägenhet i Amiens ganska snart, som han möblerade med möbler och utrustning från secondhandbutiker, och han började sin yrkesutbildning strax före jul. Han är tillfreds med tillvaron och lugn inför framtiden. Här i texten pratar han lite om att bilda familj och om hur han och an-dra hazarer tänker kring utbildning.

Han har delat sin lägenhet med en kille från Afghanistan, som var i samma situation som han själv tidigare, hemlös och i 18 månaders Dublin.

  • Jag har hjälpt honom för jag har själv fått så mycket hjälp. Nu har han uppehållstillstånd och kommer snart få en egen lägenhet. Jag vet inte om jag kommer bo ensam sedan, men jag har inget emot det. Men om någon behöver någonstans att bo så kanske den personen flyttar in.

Att han vill hjälpa andra gör mig glad! Så ska det helst vara, den som får hjälp ska i sin tur hjälpa andra.

Efter avslutad språkundervisning kommer han nu utbilda sig till vvs-tekniker (plombier). För att bli antagen krävs en kortare praktik där arbetsledaren konstaterat att en är lämplig för utbildningen. Han gick runt på byggen och till företag för att fråga om praktik, och fick det.

Av och till under ett år har han levererat mat genom Uber. Han har en cykel, väntar in uppdragen i telefonen och cyklar runt i Amiens med en låda på ryggen. Arbetet har varit okej för en kortare tid, tycker han och är väl medveten om att det inte är som ett ”riktigt” arbete med ett riktigt arbetes anställningsvillkor och -trygghet.

Aman har berättat mycket för mig genom åren och jag är tacksam mot honom. Han har hjälpt till att göra flyktingars tillvaro i Europa, och särskilt i Frankrike, en aning konkret i sina detaljer om hur en överlever. Dessutom har det alltid varit genuint trevligt att träffa honom.

Varför vill han bli vvs-tekniker, eller rörmokare som vi säger på mer vanlig svenska? Jag har ju hört flera andra afghanska killar som också funderar på att utbilda sig till ”plombier”.

Utbildningen innebär teori och praktik och han kommer behöva två längre praktikperioder på vardera tre veckor. Han verkar inte vara orolig för att hitta praktikplatser, och han har varit så länge i Frankrike nu att han talar bra franska. Han hittade ju också kurser i franska redan när han var papperslös. Men på den tiden tänkte han fortfarande inte så långt framåt.

  • Under alla år i Europa tänkte jag inte längre fram än ”hur ska jag få uppehållstillstånd”. Jag tänkte inte längre. Nu har jag uppehållstillstånd och jag är lugn och tänker att jag vill ha ett jobb och jag vill ta körkort och vill naturligtvis hjälpa min familj.

Vi pratar om utbildning och Aman berättar om en kompis i Malakoff i Paris, där han bodde tiden innan han fick uppehållstillstånd. Kompisen går i gymnasium och vill bli läkare. Han är duktig i skolan och kommer nog klara den sjuåriga läkarutbildningen, tror Aman. Han kommer ha hjälp av en bror,  som är utbildad läkare i Norge och har varit där i 16 år. Kompisen tänker att han ska kunna arbeta under tiden och klara försörjningen så. Han bor billigt i ett kollektiv med andra fransmän.

  • Så han kommer kunna utbilda sig. Men vi hazarer har ingen utbildningstradition, vi har inte kunnat utbilda oss. Och därför tänker vi inte på att studera här i Frankrike utan vi vill arbeta så fort som möjligt. Många av oss som har varit i Iran har arbetat på byggen, och på byggen ser man rörmokeriarbete. Så vi har en hum om vad det innebär, och därför väljer många av oss det. De som kommer direkt från Afghanistan har inte den bakgrunden och kan ha svårare att hitta ”formation” – yrkesutbildning.

Aman levde i 18 månaders Dublin i Paris, först i tält med kompisar, senare i ett litet rum i Malakoff, där han fick bo hyresfritt genom en av de många hjälpsamma fransmän som finns. Mat fick han genom att gå till hjälporganisationer, metro åkte han gratis och olagligt. När han fått uppehållstillstånd fick han ett brev från RATP – som driver Paris allmänna kommunikationer – att betala 1 800 euro i böter för samlade färder han åkt fast för. Han gick dit och pratade med dem och förklarade varför han inte kunde betala – ”jag hade 18 månaders Dublin och hade inte pengar, olika organisationer gav mat, Paris är stort och man måste ta sig fram.” Han fick bötesbeloppet nedsatt till 500 euro, ”500 euro måste du betala, sa RATP.” Amir Ali, Amans kompis, fick ett brev om 3 000 euro och blev tvungen att betala 1 500 euro.

Själv tror jag att Aman är duktig på att förklara och ge argument När han fick uppehållstillstånd trodde han att flyktingförklaringen, som bland annat innebär uppehållstillstånd på tio år, berodde på att han var duktig på att förklara utsattheten för hazarer i området han kommer från.

Som många andra vill han ta körkort och han håller på med teorin.

  • Det är mycket svårt, man måste kunna mycket och allt är på franska. Sen ska man lära sig köra, trafiken är hetsig och reglerna är inte alltså så tydliga och glasklara.

Amans familj kommer från Gazni och befinner sig igen i Quetta i Pakistan sedan några år.  De flydde dit under talibantiden men återvände till hembyn i Gazni när talibanerna fördrivits 2001. Men det var svårt att finna sig tillrätta och de återvände till Quetta. Pappan är död sedan tio år, mer om det vet jag inte.

Med Aman tar jag upp den för mig känsliga frågan om framtida familjebildning. Men det blir inget långt samtal och vi byter snart ämne. Och ändå: många killar har press på sig från familjen att så småningom bilda familj, och de själva vill gärna gifta sig, ha barn och ha en nära kamrat för livet. Jag minns hur M från shiamuslimska Naserija i Irak började söka sig en fru i Irak när han fått uppehållstillstånd och fick hjälp av systrarna, som skickade foton av möjliga fästmör. M lärde jag känna i en flyktingförläggning i Mellansverige i slutet på 1990-talet, och det tog flera år innan han till slut fick uppehållstillstånd. Då bodde han sedan länge i Göteborg. Han åkte så småningom till Naserija, gifte sig, fick hit sin fru och de fick barn. Sista gången vi träffades – vi förlorade kontakten sedan – fick jag se fotona från sonens omskärelseprocess i Naserija, som genomfördes när de var där på besök. M visade mig många foton och på det sätter blev jag lite, lite delaktig.

Chaman, som jag blev nära vän med i Aten, gifte sig så småningom med en afghanska från Iran, som han genom sina kontakter, sin envishet, övertalningsförmåga och lite pengar hjälpte att komma från Turkiet till Grekland. Det är en lång historia bakom, inte minst om hur de kom fram till att de verkligen ville gifta sig med varandra, men det får räcka så här och i dag har paret två barn och lever i Nederländerna. Hustruns föräldrar, syster med familj och bror lever i Sverige.

Å andra sidan, i Rom är Azim, en gång kompis med Chaman i Aten, sedan några år gift men italienska ekonomen Chiara. De lärde känna varandra inom företaget där båda arbetade. Generad och fnissande berättade han i telefonen om deras första kyss.

Men nu alltså Aman och Afghanistan. Många gånger har jag undrat hur dessa tiotusentals ensamkommande unga män som kom till Europa 2015 ska kunna bilda familj. Var ska de hitta sina partner? Bland afghaner som redan finns i Europa? Ja, delvis kanske. Bland svenska, franska eller andra EU-invånare. Ja, säkert i många fall. Men jag tror att många kommer gifta sig i Afghanistan eller bland afghaner i Iran eller Pakistan. Men att få hit sin partner och eventuella barn kräver etablering i EU-landet med hygglig stadigvarande inkomst och hygglig bostad. Jag tror att många kommer gifta sig sent eller aldrig bilda familj.

Aman:

  • Vi afghaner vill hellre gifta oss och ha något stadigt för livet än ha olika förhållanden. Det kommer bli svårt att gifta sig. Att min mamma kommer hitta någon i Quetta för mig? Nej det tror jag inte. Och jag kommer inte heller kunna åka till Quetta, Pakistan, för Pakistan har ingen ambassad i Frankrike nu och det blir svårt med visum. Pakistan stängde ambassaden efter att Macron gjort ett uttalande om Pakistan.

Han lämnar ämnet giftermål och kommer in på Pakistan, pashtuner, hazarer och talibanerna:

  • Pakistan stöder Afghanistan mycket på grund av sin pashtunska befolkning. Talibanerna är aldrig bra för hazarer och talibaner är pashtuner. Men inte alla pashtuner gillar talibaner. Det finns pashtuner också som vill ha ett modernare samhälle, som inte vill ha så mycket religion, som vill att flickor och pojkar, kvinnor och män ska ha samma rättigheter. Hazarer är modernare än pashtuner och inte så religiösa som pashtuner i allmänhet. Tadziker och uzbeker vill inte heller har det ålderdomlig och religiöst som talibaner och många pashtuner. Det har varit många situationer nu när talibanerna har tvingat bort hazarer från sina hem och marker, inte bara byn i Daikundi som du nämner. Om det har varit talibaner eller daish spelar ingen roll, det är samma sak. Vart byinvånarna tar vägen? Till andra byar eller till Iran eller Pakistan.

Mer om Aman i min bok JAG BODDE I SVERIGE – om unga svenskafghaners flykt till Frankrike (1921).

Det här inlägget postades i Frankrike. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *