————-
Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
Art 3, FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, antagen av FNs generalförsamling 1948.
————-
– De som kommer nu efter 7-8 år i Sverige mår psykiskt dåligt jämfört med dem som kom efter 2-3-4 år i Sverige. De flesta har fått avslag när de har sökt på Nya skäl efter talibanövertagandet i augusti 2021.
Så säger aktiva i frivilligorganisationen Lamsf, De svensktalande migranternas vänner (Les amis des migrants Suédophons en France), om de unga män, oftast med afghanskt medborgarskap, som flyr till Frankrike från Sverige. De som jag har skrivit om många gånger här i bloggen och som jag följt i min senaste bok, Jag bodde i Sverige. Om unga svenskafghaners flykt till Frankrike (Carlssons 2021). De flesta jag följde i boken hade varit 3-4 år i Sverige, kommit som ensamma barn och anpassat sig och hade ofta svensk familj. De som kommer nu har levt 7-8 år i Sverige, har samma bakgrund och mår ännu sämre.
Avslagen om skydd och att få stanna i Sverige, fortsätter alltså, och nästan varje vecka kommer nya svenskafghaner till Paris. Sverige visar sig från en mycket brutal, omänsklig sida.
Det blir mycket läkarbesök och mycket mediciner, och några är psykotiska, säger Lamsf. Sjukförsäkringen för asylsökande med gratis vård gäller först efter tre månader, och Lamsf med sina små resurser och privata donationer, ofta från de aktiva själva, betalar mångas vårdkostnader den första tiden.
En del är klart traumatiserade, en del har försökt ta livet av sig, andra har tänkt göra det. Med 7-8 år i Sverige har de levt 1/3 av sina liv i Sverige, och den period av livet när en människan är som mest formbar. De har lärt sig och vuxit in i det svenska samhället, integrerats, de har svenska vänner, ofta en svensk familj, de har gått i svensk skola, har ofta svensk utbildning, Sverige har satsat mycket på dem, och ofta har de haft jobb och försörjt sig och betalat skatt och haft egen lägenhet. De har blivit vad man säger “västerniserade”. Att vara “västerniserade” innebär en riskfaktor vid återvändande till Afghanistan enligt EUAA, EU:s asylbyrå.
– De är Sverigeutbildade unga grabbar som redan jobbar och betalar skatt. Att inte se dem som en resurs, en tillgång, är ett så fruktansvärt slöseri på människor, säger Sara B från Lamsf i den nyss släppta 20 minuter-dokumentären “Vandel. The Swedish speaking migrants of Paris” från Göteborgsbaserade Gunillafilm inspelad i Paris i mars-april 2023.
Men deras uppehållstillstånd i Sverige har varit tillfälliga och många har varit papperslösa under perioder. De har kämpat för att få stanna, kämpat för att få sina skyddsskäl accepterade, kämpat för att om inte få skyddsskälen godkända så få stanna för att de har utbildning, jobb och är integrerade. De har vänner och de har språket och det tog lång tid att komma dit. Och nu ska de börja om igen.
– Ju längre man har varit i Sverige, ju sämre mår man, säger den Lamsf-knutna psykologen i filmen. Sverige har brutit ner dem. De flesta går det bra för i Sverige. Tills de får beslutet att de får inte stanna. De hade många vänner i Sverige och nu måste de börja om igen med allt. Det blir en brutalt avbruten framtid.
Hur känns det att inte bli trodd på det man berättar, frågar jag M
där vi sitter på ett café nära Svenska kyrkan i Paris i början av juni 2023. Där håller Lamsf språkcafé en eftermiddag veckan och ger samtidigt råd och stöd. Han har levt sju år i en stor stad i norra Sverige innan han flydde till Paris för ett halvår sedan. Kanske ingår inte ordet förnedrad i hans ordförråd, kanske kommer han bara inte på det. Han säger att han känner sig nedvärderad i Sverige, att han behandlats som en mindre värd människa, en människa som man inte ska tro på. Till slut såg han inget annat att göra än att ge upp Sverige.
– Sverige har mycket mer rasism än Frankrike. Det finns mycket rasism mot särskilt afghaner. Sverige vill inte ha afghaner. Innan jag åkte pratades det bara om afghaner, hela politiken var emot afghaner. Med NGL till exempel, varför måste man ha fast arbete inom 6 månader efter examen för att få stana när alla vet att svenska ungdomar får inte fast anställning efter 6 månader. Och hur kan Sverige avvisa till Afghanistan där vi kommer att dödas.
(Sverige tvångsdeporterar visserligen inte till Afganistan nu eftersom talibanregimen inte godkänns av EU, och det går till exempel inte att få fram resehandlingar. Men det kan vara en tidsfråga och personen som får avvisningsbeslut blir under tiden utan de flesta rättigheter i Sverige.)
Hade det inte varit för uppehållstillståndet han hela tiden kämpade för, hade M ett ganska bra liv i den norrländska staden. Han talar mycket bra svenska, har många svenska vänner, hade jobb och bostad, levde och lever efter svenska/europeiska värderingar, och avvisar till exempel islams och kristendomens åsikt att Gud har skapat allt. Världen har kommit till genom utveckling, säger han “men säger man så i Afghanistan blir man dödad förr eller senare.” Vi pratar sedan ganska länge om hans världssyn, om alla människors lika värde, att det är utifrån det som människor bör handla och att han brukar välja andra hälsningsord på sitt hemlands språk än det vanliga “om Gud vill”. Men som sagt, Migrationsverket ansåg honom inte trovärdig med sina västerländska och sekulära åsikter och vad han skulle möta om han tvingades till Afghanistan.
Efter nästan sex månader i Frankrike och sju år i Sverige har han perspektiv på länderna.
– Alla länder har bra och dåliga saker. Bra med Sverige är att välfärden är högre, lönerna är högre, det är mer ordning, man håller tider, och det är rent och snyggt. Men Sverige ger avslag. Frankrike har sämre värlfärd, det är smutsigt, men Frankrike ger många afghaner uppehållstillstånd.
Mellanstick 2 rapporter
De två organisationerna/nätverken Stöttepelaren och Stoppa utvisningarna till Afghanistan har granskat 20 avslagsbeslut på asylansökningar för afghanska medborgare.1 20 beslut är inte så mycket, kan man säga, jämfört med alla avslag som har kommit. Men det är en talande, välgjord och stark rapport, som inleds med en kort bakgrund, som jag vill påminna läsaren som. Många av er vet det redan:
Cirka 23 000 ensamkommande asylsökande barn från Afghanistan registrerades i Sverige 2015. Cirka 6 000 fick permanent uppehållstillstånd enligt lagar som gällde när de anlände. Övriga bedömdes enligt ny lag från 20 juli 2016. Många hann fylla 18 år innan beslut togs, andra uppgraderades till fyllda 18 av Migrationsverket. Vad ungdomarna mötte i Sverige känner de flesta av er också till. Bara en minoritet beviljades uppehållstillstånd. Fortfarande, skriver rapporten, har cirka 7 000-8 000 av de unga afghanerna som anlände 2015 inte fått uppehållstillstånd. Minst 5 000 har till slut rest till andra länder, främst Frankrike men också Tyskland (exakta siffror finns inte). I Frankrike får de i allmänhet uppehållstillstånd så småningom. (Det är dem jag har skrivit om här i flera bloggartiklar och min senast bok – se ovan. Och det är dem den här artikeln handlar om.)
Vidare i rapporten: Migrationsverket använder sig av EUAAs (EU:s asylum agency) landanalys för Afghanistan i sina bedömningar (liksom för andra ursprungsländer), men sällan av andra organisationers landinformationer. EUAA lyfter fram riskprofiler nu efter talibanövertagandet i augusti 2021. Dit hör personer som har arbetat för förra regeringen (som anställda vid myndigheter, polis, militär), etniska och religiösa minoriteter (som hazarer och shiamuslimer), konvertiter (Islam förbjuder att man lämnar sin muslimska religion), hbtqi-personer, kvinnor, flickor, västerniserade (som alltså har levt länge i västerländska länder och tagit till sig dess värderingar) m fl. EUAA påpekar att riskerna för en individ blir större om personen tillhör flera riskprofiler.
Rapporten sammanfattar att beslutsfattarna på Migrationsverket har en benägenhet att tolka indikationerna på att höra till riskprofiler så snävt som möjligt , att ställa extremt höga krav på att bevisa sin apostasi/sexualitet/västernisering och att inte göra framåtsyftande bedömning av säkerhetsläget i Afghanistan. I alla avslagen i rapporten används genomgående termer som “oklara”, “allmänna”, “utan djupa reflexioner”, “detaljfattiga” om de intervjuades redogörelser.
En rapport från Brysselbaserade European Council for refugees and exiles (ECRE) om bedömningar av skyddsskäl för afghaner2 konstaterar att Migrationsverket i Sverige lutar sig i sina bedömningar ensidigt mot EUAAs landinformation om Afghanistan. Landinformationer från UNHCR och organisationer som t.ex. Human Right Watch beaktas inte trots att de har delvis andra informationskällor än EUAA om Afghanistan och afghaners skyddsbehov. Det gör bedömningarna mycket ensidiga.
Lamsf: Nästan alla får Dublin, men de flesta blir kvar i Frankrike och får till slut uppehållstillstånd
De jag träffar i Paris i slutet av maj – början av juni 2023, som vanligt genom Lamsf:s franska språkcafé i Svenska kyrkan på fredagseftermiddagarna, vet jag inte så mycket om. Men jag möter hoppfullhet.
Enligt Lamsf får nästan alla afghaner från Sverige Dublin när de lämnar fingeravtryck och registrerar sig som asylsökande, därmed hotas de av att skickas tillbaka till Sverige. Men i slutändan får de flesta stanna, mycket ofta med hänvisning till att efter många år i Sverige bedöms de som västerniserade och att de är hazarer, som så många är. Således två riskprofiler enligt EUAA.Till det kan läggas att en del har konverterat till kristendomen, eller kanske att även deras sexualitet innebär en riskprofil. Många får komma in i asylprocessen efter sex månader, andra tvingas genom Dublinregler vänta ut 18 månader utan stöd från myndigheter. Frankrike har också skickat tillbaka afghaner till Sverige med hänvisning till Dublinförordningen. Men inte så många. Eftersom EU inte skickar tillbaka afghaner till Afghanistan med tvång, släpps de när de har kommit till Sverige. Och kan göra ett nytt försök med Frankrike.
– Flera som kommer nu har varit här tidigare, säger Lamsf.
En av de unga männen jag träffade på språkcafeet har den bakgrunden och var nu andra gången asylsökande i Frankrike.
Det finns de som får avslag hos migrationsverket OFPRA och migrationsdomstolen CNDA, enligt Lamsf. Men det går att söka på “nya skäl” lite lättare än i Sverige. Och visst kan det bli svårt i Frankrike, inte minst första tiden innan de ges boende, och svårt med språket. Det kan också vara svårare för pashtuner, Afghanistans majoritetsbefolkning, att få skydd.
Omställningen till Frankrike blir brutal och många tvingas sova på gatan första veckorna.
Måste börja på nytt igen efter att ha levt 1/3 av sitt liv i Sverige
Efter 7-8 år i Sverige, flera avslag och nu ofta när de sökte på “nya skäl” efter talibanövertagandet, ska de börja på nytt. De måste starta från noll, lära på nytt – språk, vardagsfraser, regler, rutiner, samhällsfunktioner och möta sysslolösheten medan de väntar. De har degraderats till att återigen vara okunniga som ett barn, åtminstone första tiden. Men nu är de vuxna och med större vanor att ha sitt eget. Det är grymt och tragiskt och befogat att säga att Sverige har stulit en tredjedel av deras liv.
De vet att de kan inte återvända till Afghanistan, på sikt skulle de inte överleva. Det finns de som har återvänt och försvunnit, och de som kommit tillbaka till Europa svårt traumatiserade.
Så småningom lär de sig att ta sig fram i Paris, de får kamrater, de lär sig var afghaner möts, de lär sig ord på franska, och de lär sig att förstå det nya landet mer och mer. Men utbildningsmöjligheterna kan bli sämre än i Sverige och det är svårare att lära sig behärska ett nytt språk när man är äldre. Å andra sidan säger flera som kom 2017-18 att de upplever rasismen större i Sverige och att de känner sig mindre avvikande här.
De flesta nyanlända får boenden ett par-tre-fyra veckor efter att ha registrerat sig som asylsökande hos OFII. Många skickas ut i landet eller ut i departmentet runt Paris, Iles de France. De som får stanna i Paris är enligt Lamsf mest familjer, sjuka och särskilt utsatta. De stora, vilda tältlägren, som fanns i Paris 2017-19 finns inte längre. Men många bor i tält innan de får asylboende och för att det inte finns någon annan lösning under en påtvingad 18-månadersperiod.
“Jag blev normal.”
Några dagar in i juni när jag är kvar i Paris får jag ett besked som gör att jag kan skicka ett grattis-sms till Jawid, som jag träffade i Lamsf:s språkcafé i Svenska kyrkan veckan innan. Han blev “normal” när han gick till prefekturen för att göra den sista signeringen innan Dublins 6-månaders period skulle gå ut. Nu tillåts han alltså ha sin asylprocess i Frankrike och skulle skriva sin asylberättelse och skicka till OFPRA, migrationsverket.
En månad senare i början på juli berättade “norrlänningen” M i telefonen, när jag ringde från Sverige, att han och hans två kamrater blvit “normal”. Lamsf skulle hjälpa dem med asylberättelsen och översättningen. Många blir “normal” sa M, de flesta han kände, men det varierar med prefekturna. Han och hans kamrater bor ungefär en timmes pendeltågsresa från Paris, och hör till prefekturer i departmenetet Iles de France. Hos Cité, prefekturen i Paris stad på Citéön, får många besked om att de ska inställa sig för avfärd till Sverige, säger M. Klarar de att hålla sig undan i 18 månader – vilket många gör – öppnas asylprocessen för dem.
noter
- Ingrid Eckerman och Karin Fridell Anker: Hur bedömer svenska myndigheter riskerna för återvändare från Sverige till talibanernas Afghanistan? Stöttepelarnan/Stoppa utvisningarna till Afghanistan, juni 2023.
- Ciaran King: Assessing legal grounds for protecting Afghnan asylum seekers in Europe. ECRE Working paper nr 18, mars 2023. www.ecre.org