Europarådets hantering av hoten mot Europakonventionen och Europadomstolen

Postat den 28 juni, 2026 av Annetter

Uppföljning av artikel från april 2026

15 maj 2026 hade Europarådet (Council of Europa) sitt möte i Moldaviens huvudstad Chisinau om detta. Utrikesministrarna för de 46 medlemsländerna presenterade en deklaration om vad de enats om avseende hur Europakonventionen om mänskliga rättigheter ska tolkas avseende migration, och således en vägledning till Europadomstolen (ECtHR) om migration. Deklarationen är inte bindande men bygger på samsyn från medlemsländernas regeringsföreträdare. Bland annat betonas medlemsmsstaternas rätt att besluta att kontrollera utländska medborgares rätt att komma in i och leva i landet och att konventionen måste tolkas i balans med staternas rättigheter.

Kommentarerna från civilsamhällesorganisationen ECRE, European Council on Refugees and Exiles, ser att deklarationen innehåller flera mindre välkomna satser men också att förslag från ECRE om oberoendet hos Europadomstolens domarkår och Europadomstolens, ECtHR:s, rättsvetenskap har man tagit till sig. Det framgår att medlemsstaterna har ansvar för att implementera vad som står i konventionen och att Europadomstolen finns för att säkerställa att individens rättigheter och friheter är säkrad på nationell nivå. Deklarationen betonar särskilt vikten av Europakonventionens artikel 3 (förbudet mot tortyr, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning) och artikel 8 (rätt till respekt för privatlivet och familjelivet).

Deklarationen finns att läsa på websidan hos Council of Europe, 135th Session, 15 May 2026 och kallas för Chisinau Declaration.

Publicerat i Allmänt Europa | Lämna en kommentar

SVERIGE: ALLT VANLIGARE ATT MÄNNISKOR SOM FLYTT BLIR ETT SÄKERHETÄRENDE

Postat den 28 juni, 2026 av Annetter

Vi möter dem i Migrationsverkets statistik.

Civilsamhällets förvarsbesökargrupper möter dem på förvaren.

Humanadvokaterna möter dem i sin rådgivning och som klienter.

Läsaren möter dem i grävjournalisten och författaren Joakim Medins böcker. Han har skrivit om kurder från Turkiet och Syrien, som Sverige förklarar vara säkerhetshot. Detta ökade genom Natoförhandlingarna och därefter Sveriges önskan att hålla sig väl med Turkiet för att kunna lagföra gängkriminella, som lever i Turkiet. Se Medin: Kurdspåret, Verbal förlag 2023, och Axelsson Medin & Medin, Bonniers förlag 2026.

DET HÄR KAN EN ENKELT LÄSA SIG TILL:

Enligt Säkerhetspolisens webbsida:

Enligt Lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar (2022:710, LSU) har Säkerhetspolisen i uppdrag att förhindra att personer som är eller kan bli ett säkerhetshot mot Sverige och som uppehåller sig eller etablerar sig i Sverige. Säkerhetspolisen kan ansöka hos Migrationsverket att personen ska utvisas. Säkerhetspolisen är också remissinstans till Migrationsverket i utlänningsärenden.

Säkerhetspolisens arbete med utlänningsärenden styrs av tre lagar: Utlänningslagen, Lagen om svenskt medborgarskap och Lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar.

Det kan handla om personer, som kan komma att begå eller på annat sätt medverka till brott enligt terroristbrottslagen eller personer, som på annat sätt kan utgöra ett allvarligt hot mot Sveriges säkerhet.

Utifrån de underrättelser Säkerhetspolisen har om en persons bakgrund, kontakter eller egna aktiviteter under en längre tid, i Sverige eller utomlands, gör Säkerhetspolisen en bedömning av om personen ägnar sig åt säkerhetshotande verksamhet. Säkerhetspolisen kan då ansöka hos Migrationsverket om att personen utvisas ur landet. Säkerhetspolisen kan ansöka hos Migrationsverket att personen tas i förvar, placeras i kriminalvårdsanstalt, i häkte eller i polisarrest.

Enligt regeringens webbsida:

8 juni (2026) lämnade regeringen en remiss till Lagrådet om att fler ärenden än i dag ska utgöra säkerhetsärenden enligt utlänningslagen (som statsstyrt företagsspioneri), att främlingspass ska kunna återkallas av säkerhetsskäl, att det ska bli möjligt att i vissa fall återkalla uppehållstillstånd om utlänningen bedriver statsstyrt företagsspioneri eller verksamhet med koppling till terrorism.

Enligt Migrationsverkets webbsida tidig i juni (texten utökades senare):

1 juni 2026 infördes begränsade rättigheter för utvisade (som innebär) säkerhetshot. Ska personen utvisas till ett land, där hen riskerar dödsstraff, tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling och att utvisningen därför inte kan verkställas, ska personen få stanna på inhibition så länge verkställandet inte kan genomföras. Det kan bli anmälningsskyldighet och förbud att lämna vistelseområdet. I väntan på utvisningen kommer hen erbjudas plats på något av Migrationsverkets boenden.

(Inhibitionen verkar kunna pågå obegränsad tid, alltså år efter år. Inhibition innebär att leva utan rätt att arbeta, utan rätt att resa och utan många andra av de rättigheter som en invånare i Sverige normalt har.)

OBS DET STÅR dels att en person kan drabbas av detta om hen utgör hot mot allmän ordning eller säkerhet, dels att det finns särskilda omständigheter knutna till en persons levnadssätt, dvs vandel, kan personen också omfattas av reglerna.  

FRÅN ETT WEBBSEMINARIUM MED FRIDH ADVOKATBYRÅ i början av juni 2026

Jag fick delta när FARRs förvarsbesökgrupp i Märsta (Flyktinggruppernas riksråd) hade förmånen att få veta mycket mer kring förvarstagna människor, som har blivit säkerhetsärenden.

Det börjar i stort sett alltid med att fallet är ett asylärende.

Ärenden och beslut om att vara säkerhetsärende och med avslag på ansökan har ökat påtagligt sedan 2015 och framför allt med nuvarande regering och trots att antalet asylsökande har minskat mycket de senaste åren.

Det finns två typer av säkerhetsärenden – det ena reglerat genom LSU, 2022:710 (se ovan). Personen har då redan tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd och myndigheten befarar att personen kan komma att begå terrorhandling. Polisen kan ansöka hos Migrationsverket att hen ska utvisas. Beslutet kan överklagas hos regeringen, som beslutar. Ärendets extrema tyngd ligger antagligen bakom att regeringen är överklaganinstans och att handlingar skickas med rekommenderad post.

Den andra typen, SOM ÄR DET VANLIGASTE, kallas icke-kvalificerade säkerhetsärenden och finns reglerad i utlänningslagen 1 kap paragraf 7 samt medborgarskapslagen paragraf 27 (nya eller gamla lagen?). Här är det inte begränsat till terrorbrott som i LSU (och märk ovan att Migrationsverket nämner även vandel). Överklagan görs till Migrationsdomstolen.

Ett ärende blir säkerhetsärende först när Säkerhetspolisen rekommenderar avslag och utvisning på personens ansökan till Migrationsverket. Det föregås av diverse turer och startar med en ansökan, som kan gälla internationellt skydd, förlängning på ett uppehållstillstånd, ansökan om permanent uppehållstillstånd, ansökan om medborgarskap, en partners anknytningsansökan om att få bo i Sverige etc.

Ärenden enligt utlänningslagen kap.7 gäller inte bara konstaterade terroristbrott utan det räcker med att Säkerhetspolisen rekommenderar avslag. En fjärdedel, 27 procent, av Migrationsverkets förfrågningar leder till att Säpo rekommenderar avslag av skäl som rör Sveriges säkerhet eller allmän säkerhet. Det handlar om allt från mycket känsliga frågor om Sveriges säkerhet till mer allmänna saker och kan gälla kopplingar till organisationer som utöver våld eller annan brottslighet som hotar, till exempel kurdiska eller palestinska grupper även om dessa inte är terrorklassade, eller klimataktivister som arbetar med civil olydnad. Att klimataktivister anses utgöra ett hot mot rikets säkerhet har blivit vanligare, och att myndigheter använder detta mot klimataktivister, som är EU-medborgare och bosatta här, och som får avslag på att bli svenska medborgare.

Migrationsverket kan skicka ärendet som en remiss, en förfrågan, till Säpo. Så här: En person kommer till Sverige, registreras och söker asyl, har ett samtal med Migrationsverket, får ett biträde och har så småningom sin intervju. När som helst i processen kan Migrationsverket tycka att ärendet bör skickas till Säpo med förfrågan. Det kan vara i det inledande samtalet men oftare längre in i asylprocessen. (Nu efter 12 juni med pakten och polisens inledande screening och den begränsade rätten till juridiskt biträde ändras en del detaljer men ingenting tyder på större förändring i just detta om säkerhetsärenden.)

Hos offentliga biträden vet man inte vad Migrationsverket reagerar på. Allt är sekretess. Men det har läckts fram att Migrationsverket har listor på indikationer att hålla koll på och som antagligen Säpo har skapat. Vad det står på listorna är sekretess. Men det finns också speciella landlistor, som för Irak och för Turkiet. Etnicitet kan också vara något att beakta, och sympati för vissa organisationer. Antagligen fungerar det så att om flera punkter på listan bockas så skickas ärendet till Säpo för förfrågan. Vanligt är nog att Säpo har listor på personer och informerar Migrationsverket att hålla kolla på dessa. Oftast är det att när personer söker förlängning som det blir en markering. Men det finns nog andra sätt också. Blir det markering skickar Migrationsverket ärendet på remiss till Säpo, som får yttra sig.

För asylsökande från Somalia t. ex. kan det bli markering långt efter att personen kom 2015 och då berättade att hen skulle rekryteras av Al Shabab. 2015 reagerade inte Migrationsverket på det utan personen fick uppehållstillstånd. För afghanerna gäller motsvarande med rekrytering av talibanerna. Idag när de söker medborgarskap blir det markering och ärendet skickas på remiss till Säpo, som gör sin utredning. Sökande eller biträdet får inte information om att ansökan skickats som remiss till Säpo. I stort är remissförfarandet hemligt. Om Säpo inte yttrar sig negativt händer ingenting. Men remissutredningen kan ta lång tid – 6 månader, 1 år, till och med 2 år.

Om Säpo tycker att ansökan ska avslås, flyttas ärendet till Migrationsverkets Nationella prövningsenhet. Efter yttrandet från Säpo och om personen har ett AT-Und och alltså arbetstillstånd, kommer det ett brev från Verket om beslut att dra tillbaka AT-Und, och oftast utan skäl. Som avsändare står oftast Nationella prövningsenheten, och då förstår man.

Som nästa steg kallas personen till ett samtal i Stockholm, där offentliga biträdet kan vara med. Handledaren är en annan än tidigare, och denne informerat att Migrationsverket har fått ett yttrande, läser upp det, och sökande får yttra sig. Meddelandet är kort och inte mycket mer än att Migrationsverket har tagit del av information från Säpo, som gör att personen kan utgöra ett säkerhetshot. Men hen får inte veta varför eller vad som ligger bakom. Varken personen, biträdet eller Migrationsverket får mer information, och personen vet inte hur informationen ska bemötas. Allt kommuniceras med sekretessförbehåll och får inte berättas för någon annan. Finns inget offentligt biträde med, får den sökande diskutera med sitt biträde, men inte med någon annan. Gör man det blir det böter.

Personen kan yttra sig, likaså det offentliga biträdet. Men utan att veta detaljerna.

Det kan sedan ta lång tid att få besked.

Det brukar också påpekas från Migrationsverket att Säpo är expert på säkerhetsärenden och Migrationsverket är expert på asyl och migration. Båda är alltså formellt självständiga myndigheter. Men Migrationsverket följer alltid Säpos yttrande och har aldrig gått emot Säpo. Säpos åsikt väger tyngst och det brukar stå att Migrationsverket har inte skäl att ifrågasätta Säpos expertis.

Så – en person kan genom att anses vara ett säkerhetsärende få avslag på asyl, få avslag på förlängning, få avslag på resehandlingar, och så vidare. Ihop med avslag och utvisning finns alltid ett återreseförbud, som kan vara på 20 år, men 30-40 år är inte ovanligt. Återreseförbudet gäller hela Schengen.

När det gäller asyl kan personen riskera tortyr, fängelse, omänsklig och förnedrande behandling om hen utvisas, och Migrationsverket vet detta. Så personen kan inte skickas tillbaka. Fram till lagändringen nu 1 juni har hen brukat få tillfälligt uppehållstillstånd på 12 månader, inte 13 månader, och sedan förlängs det med 12 månader. Men med 12 månader får man inte arbetstillstånd, för det måste man ha TUT på 13 månader. 13 månader krävs också för att kunna folkbokföra sig och för att kunna ta del av olika rättigheter. Personen placeras i limbo och kan inte folkbokföra sig, inte registrera sig hos Skatteverket och har inte arbetstillstånd.

Från 1 juni gäller i stället att de som inte kan utvisas ges inte TUT utan inhibition tills vidare, alltså utan tidsbegränsning, i princip tills personen ska kunna utvisas – om en månad, ett år eller när det kan ske. Personen kan också ges begränsad rätt att röra sig i Sverige, och har inte arbetstillstånd etc.

Det vanligaste bland klienter, som har blivit säkerhetsärenden, är att personen har bott här i Sverige i flera år, har tillfälligt uppehållstillstånd, söker förlängning, Migrationsverket får någon indikation och skickar ärendet till Säpo och sedan blir det efter lång tid avslag. Tidigare var det inte så.

Det kan vara en person som har varit här länge, ofta sedan 2015, och som plötsligt får avslag på förlängning av tillfälligt uppehållstillstånd och blir utvisad på 30 år från Schengen. Utvisningen kan gälla en hel familj med barn födda i Sverige och som går i skola här. En annan vanlig situation är att ha arbetstillstånd, ofta arbete inom restaurangbranschen, och Säpo skriver att personen är inte ett säkerhetshot, men arbetsgivaren kan bedömas som en säkerhetsrisk. Ännu en vanlig situation är att sökande har sin partner här och ansöker om att få komma hit. Säpo kan sedan bedöma att sökande är inte ett säkerhetshot men partnern är ett säkerhetsärende och hen kan inte komma hit.

Det finns inte mycket att göra. Man kan överklaga till Migrationsdomstolen – som i stort sett alltid går på Säpos linje.

Avslag på medborgarskap, där Säpå har yttrat sig, överklagas till regeringen (med rekommenderad post?), dvs till justitiedepartementet, vilket innebär migrationsminister Johan Forsell.

Migrationsdomstolen och regeringen har inte mer information än sökande, offentliga biträdet eller Migrationsverket. Domstolen och regeringen är inte bundna av Säpos beslut, men går alltid på det.

Avslag hos regeringen på medborgarskap kan inte överklagas, men man kan söka igen och troligtvis med samma svar.

För 5-6 år sedan brukade Säpo skriva lite mer om varför ärendet är ett säkerhetsärende.

Hanteringen är internationellt olagligt. Prejudicerande domar från EU-domstolen i åtminstone två domar har kommit fram till att en expertmyndighet måste informera berörd person om de verkliga skälen. Den ena domen är från 2013, den andra från häromåret (CJEU, C-300/11, ZZ.v.Secretary of State, 4 july 2013, S65, CJEU Kadi II-domen). Alltså: Enligt EU-domstolen når inte yttrandet från Säpo upp till EU-domstolens krav på en expertmyndighet.

Myndigheten följer inte EU-domstolens dom, vilket den ska göra.

Det finns inte mycket mer juridiken kan göra mer än att vända sig till EU-domstolen eller FN-domstolar.

NATIONALITETER OCH ANDRA som sticker ut som drabbade av att bli säkerhetsärende hos Säpo och får avslag och utvisningsbesked, inte sällan efter många år i Sverige:

Bland kurder är det vanligt att bli säkerhetsärende, inte minst kurder från Turkiet.

Somalier drabbas på grund av någon anknytning till Al Shabab.

Allt oftare blir afghaner säkerhetsärende på grund av att ha rekryterats av talibaner.

Människor från Tjetjenien.

Muslimer – till exempel om du brukar gå till vissa moskéer.

En allt vanligare grupp är doktorander. Kommer de från Mellanöstern och från en del andra länder blir de nästan alltid utsatta för detta.

VAD GÖR de som blir säkerhetsärende? Hur överlever de?

Avvaktar, lever i limbo med stöd av sin familj och vänner, har lite (svart)jobb här och där. En och annan har lyckats folkbokföra sig, fått arbete och har kunnat ta del av svenska rättigheter.

Några har tagit sig till andra länder, som England (som inte är med i EU), eller till Belgien (som inte riktigt håller med Sverige).

VAD KAN FÖRSVARARE GÖRA?

Inte mycket.

De som placeras i förvar brukar utvisas ganska snabbt.

Man kan försöka skriva VUT.

I dagboksblad brukar kontakter med Säkerhetspolisen framgå. Rader kan vara överstrukna med svart, vilket kan indikera en remiss till Säpo och att ärendet är under utredning. När beslutet är fattat brukar svärtningen tas bort.

En vanlig situation är att vissa ärenden tar mycket lång tid, inte sällan flera år, och det brukar peka på att det har varit under utredning hos Säpo.

Det förekommer att polisen, som alltid är gränspolisen, säger att lämnar du Sverige lovar vi att dra bort säkerhetshotet från dina barn och din fru.

Genom biträdet kan personen överklaga till EU-domstolen och FN-domstolar. Det sker ibland, och domstolarna kan pausa utvisningen. Men när domstolsbeslutet kommer efter tre-fyra år blir svaret ofta att Sverige har beslutat efter vad som är lämpligt och det blir avslag.

En rekommendation kan vara att återkalla ansökan, vilken ansökan det nu än kan gälla. Då gör Migrationsverket det, och personen har möjlighet att själv resa till ett annat land och har inte återreseförbud. Har hen kvar sin ansökan blir det förmodligen avslag med återreseförbud.

Publicerat i Sverige | Lämna en kommentar

MER OM EU:S MIGRATIONSPAKT OCH SVERIGE

Postat den 28 juni, 2026 av Annetter
Den nuvarande bilden har ingen alternativ text. Filnamnet är: IMG_7370-scaled.jpg

Det grekiska lägret Ritsona för människor på flykt, som söker asyl i Grekland. Ritsona ligger isolerat i ett område långt från Aten i ett glest område för småindustrier. Kommer nu svenska mottagningscenter påminna om lägren i Grekland, som har byggts i samverkan med EU. Se längre ner i artikeln. Foto författaren i november 2024.

FRÅN DEN 12 JUNI GÄLLER EU:S NYA REGLER FÖR DEN SOM SÖKER INTERNATIONELLT SKYDD – D V S ASYL.

Se texten från april om vad pakten innebär och att många, som behöver söka skydd, inte kommer få göra det.

För några veckor sedan deltog jag i ett webbseminarium som Migrationsverket höll för civilsamhället om vad som gäller från 12 juni. Sakkunniga från Migrationsverket och polisen föreläste och svarade på frågor.

Pakten gäller formellt från 12 juni. Allt är långt ifrån på plats, bl a lagstiftningen och hur det ska bli med övervakningsmekanismen av rättssäkerheten. Mycket blir tillfälliga lösningar tills vidare, i första hand fram till 12 juli, då ska det mesta vara klart i Sverige. Anpassningen sker successivt. Mottagandedirektivet och mottagandelagen börjar gälla i oktober 2026, med kollektivt boende för alla asylsökande och begränsad rätt att röra sig. Till mottagandet hör att skyddssökande måste följa boendets regler, som att tillbringa natten där och tillåta kontroller, med risk att annars drar ansökan bort, det kallas att samarbeta med migrationsverket.

Ett nytt IT-system ska vara på plats 12 juli. Under mellanperioden kommer kanske en del papper skrivas för hand. Det blir tillfälliga lösningar.

Att den nationella lagstiftningen i enlighet med pakten inte är tagen av riksdagen än, är inte så problematiskt, menar Migrationsverket, eftersom myndigheten är central utlänningsmyndighet i Sverige.

Migrationsverkets främsta samarbetspartner i de inledande stegen är polisen, och uniformerad polis är den första myndighetskontakt, som människor på flykt kommer möta. Polis och migrationsverk kommer vara samlokaliserade på de fyra orterna Malmö, Göteborg (dvs Mölndal), Sigtuna (dvs Märsta) och Boden. Här sker det första mottagandet med screening och gränsförfarande. Samlokaliseringen ska vara på plats 12 juli. Polisen kommer samarbeta mycket med Frontex, EU:s gränsbevakningsstyrka, vilket de redan gör. Det blir också samarbete med kommunerna, regionerna om sjukvården och med civilsamhället.

Inledande screening och uniformerad polis

Mycket av screeningen kommer vara som tidigare – identifiering, resväg, skörhet (som ensamkommande minderåriga, ensamma mammor, tortyrutsatta med mera). Som följd av screeningen skickas människsorna vidare till ordinarie asylprocess eller till gränsförfarandets snabbprocess. Vilket det blir beror på nationalitet (20-procentsregeln – se inlägget från april om pakten) och länder som har passerats. Som jag förstår tar Migrationsverket vid här både för snabbprocess och vanlig asylprocess. Återvändandecenter och förvar för dem, som inte får söka asyl eller får avslag på asyl,  tror jag sköts av Migrationsverket medan polisen verkställer tvångsutvisningar.

I Märsta har redan Migrationsverket mottagande, boende och förvar intill varandra och ett återvändandecenter en bit bort. Möjligen är det på samma sätt i Mölndal och utanför Malmö. I Märsta fyller Migrationsverket ett helt kvarter i rött tegel. Det ligger i ett stort småindustriområde nära Arlanda, nåbart på tio minuter med buss varje halvtimme från Märsta station. Promenad tar 25–30 minuter. Till Märsta åker man pendeltåg i 40 minuter från Stockholm central. På ena sidan av Verkets kvarter finns entrén för nyanlända asylsökande, adress Maskingatan, på andra sidan av kvarteret finns det inhägnade förvaret, adress Industrigatan.

Här någonstans i mottagandelokalerna kommer screening äga rum,

Den ska ta max tre timmar enligt Screeningförordningen, eftersom Sverige innebär screening vid nationsgräns och inte vid yttre EU-gräns (max 7 timmar vid yttre gräns). De som ska screenas anses inte befinna sig på EU-territoriet (se text från april om pakten) och anses alltså egentligen aldrig ha varit inne i EU (sic!!). Polisen, som föredrar för oss, talar också om kvarhållandetider på 12 timmar, om kvarhållande som  i rättsakterna får ta upp till 7 och 12 dagar – jag hänger inte med – och 12+12 timmar för kvarhållande av personer som inte vill screenas, inklusive transporttider, samt att det kommer fattas förvarsbeslut vid risk för avvikande. Transporterna, som enligt polisen kan bli omfattande när en del anläggningar ligger med långa avstånd från centrum, ska skötas mest på lokal polis.

Från 12 juli kommer screeningen kunna ske helt enligt förordningen. (Vilket kanske innebär att barn först då kommer screenas från 6 års ålder.) 3 myndigheter kommer samverka – polisen, Migrationsverket och sjukvården.

Screeningens sårbarhetsbedömningar görs från 12 juni. Migrationsverket har gjort dem länge i samband med inskrivningar. Men från 12 juni görs de av polisen. Finns kompetensen? Polismyndigheten menar att också i dag gör polisen sårbarhetsbedömningar, och att mycket av det som i övrigt görs vid screeningen enligt förordningen har polisen kommit i kontakt med tidigare.

Det blev en rad frågor och svaren blev ungefär dessa:

Screeningsamtal kommer ske i kontorsrum, inte i öppna miljöer.

Uniform är polisens klädsel och screeningen genomförs därför rimligen av uniformerad personal.

Sårbarhetskontrollerna har polisen och M-verket diskuterat och diskuterar. Sårbarhet omfattar statslösa, offer för tortyr och annan omänsklig och förnedrande behandling, personer med särskilda behov, ensamkommande barn samt andra. Bedömningar/kontroller kommer ske med gemensamt nationellt frågebatteri som bygger på EUAA:s. Frågeformulären blir offentliga när de är färdiga (vilket måste innebära att civilsamhället inte kommer kunna påverka dem innan de börjar användas). Sårbarheten kommer sedan också följas upp i processerna, som följer. Migrationsverket har lång erfarenhet, får vi veta, och polisen har erfarenhet genom bl. a. gränskontroller och inre utlänningskontroller, om än mer begränsat. Migrationsverket och polisen jobbar tillsammans i detta. Sårbarheten syns enkelt med gravida och ensamkommande minderåriga, andra gånger kan det vara svårt och sårbarheten kommer kanske fram långt senare och kan förutsätta förtroende för att berätta. (Låter bra, men vi vet alla att kommer inte händelser fram i tid har de många gånger uppfattats som tvivelaktiga.) “Vi startar inte från noll men vi behöver ständigt utveckla oss.” ”Screeningpersonal är under utbildningar och frågebatterier har testats på Lampedusa och i Rumänien”.

Migrationsverket blir huvudaktör när det gället företrädare för ensamkommande minderåriga även om polisen har huvudansvaret för screeningen. Att utse företrädare blir en stor utmaning för kommunerna, menar Verket. Företrädare ställer högre krav på personen än gode man, och ingår i ensamkommande minderårigas rättigheter enligt Asylprocedursförordningen (och kanske Screeningförordningen). Migrationsverket kommer ha ansvaret att anmäla till kommunen att det finns behov av företrädare. Under screeningen kommer det finnas tillfälliga företrädare.

Offentliga biträden

Utgångspunkten är att Sverige ska hålla sig till EU:s miniminivå när det gäller processen kring asyl.

Sökande, som begär det, har rätt till kostnadsfri rådgivning. Det innebär inte juridiskt biträde i asylprocessen, vilket har gällt för i princip obegränsat antal timmar i Sverige sedan 1990-talet till 12 juni 2026. Migrationsverket förordnar. Offentliga rådgivare ska ha svensk eller nordisk juristexamen och vara registrerad i en förteckning av godkända jurister (vad förteckningen heter uppfattade jag inte). Förordnandet omfattar 2 timmar alternativt 1 timme (enligt olika rättsakter), för funktionsnedsatta möjligen en timme till. Rättigheten gäller för hela processen, så det gäller att fördela tiden i samråd med biträdet. Verket räknar med att den begränsade tiden kommer leda att till att människorna mycket mer än idag kommer behöva stöd från boendepersonal. Rådgivande biträden kommer ha rätt att ta del av allt material bara om hen har fullmakt. Fullmakt måste också finnas för att biträdet ska ha rätt att vara med vid intervjun. (Obs: att vara med vid intervjuer kan knappast bli aktuellt med den korta rådgivningstid som erbjuds, men kan bli det för den som betalar själv för offentligt biträde.)

De nya reglerna kring offentliga biträden gäller från 12 juni.

Hur kommer sökande kunna överklaga? Personen kommer bli tillfrågad om hen vill ha ett offentligt biträde för överklagandeprocessen. I överklagandeprocessen är biträdets arbete inte tidsbegränsat. Tanken är att det ska vara samma person, som vid den rättsliga rådgivningen. (Men saken var inte löst vid informationstillfället.)

Att träffa asylsökande för mer detaljerad juridisk rådgivning men utan fullmakt kommer inte ta ifrån den sökande rätten till kostnadsfritt juridisk rådgivning. Det verkar innebära att så länge det inte finns fullmakt kan civilsamhället ge obegränsat stöd utan att det påverkar sökandes rätt till kostnadsfri rådgivning. (??)

Mottagande med asylprövning och återvändandecentrum (kallat MÅS)

Här är det samma orter som för screeningen – Malmö, Mölndal, Märsta och Boden – som tas upp.

Vi får se sektionsritningar av en anläggning i två våningar inhägnat med staket. Skissen utgår från Migrationsverkets mottagande i Märsta, adress Maskingatan 9. På andra sidan i samma kvarter ligger Migrationsverkets förvar med adress Industrigatan. 500 meter bort ligger ännu ett av Migrationsverkets boende, som också är inhägnat, och som möjligen är ett återvändandecenter (jag vet inte) samt en bit bort Arlanda hotellboende.

I bottenplanet på skissen finns reception, administrativa ytor, polisens avdelning och avdelning för boende i gräns- och screeningförfarandet. Övervåningen visar en avdelad del för aktiviteter för skyddssökande, civilsamhället och personal och en boendedel för dem som befinner sig i asylförfarandet respektive i återvändandet. (Jag blir inte klok på om detta rör skyddssökande i både reguljär asylprocess och i snabbprocess.)

Mottagandet/boenden ska vara bemannat med personal dygnet runt.

Staketet är till för att visa att området inte är allmän plats och för de boendes trygghet och säkerhet (svar på fråga).

Det kommer finnas utrymme för civilsamhällets aktiviteter av olika slag. Ingenting sägs om vilka från civilsamhället som får komma in.

Måste de boende ha ett digitalt passerkort för att komma in? Kan de gå ut och in som de vill, kan de ta emot besök där de bor? Kan de bjuda in vänner på te och kaffe och kan de laga mat själva?

Svar: Migrationsverket måste veta vilka som vistas i lokalerna. Det kommer skapas rutiner för att ta emot besök. Naturligtvis ska man kunna ha kontakt med nära och kära (vad betyder det mer konkret?). Vi kommer ha juridisk rådgivning och rådgivning av offentliga biträden och av civilsamhällesorganisationer i lokalerna. 

Det kommer vara begränsningar i hur sökande får röra sig och anmälningsplikt och närvarokontroller. Under screening och gränsförfarandet måste alla vara på platsen.

Barns behov av lek ska tillgodoses, och barn ska få tillgång till skola. Det kommer finnas anpassade aktiviteter för barn och ungdomar, och här kommer civilsamhället in. Män och kvinnor ska ha olika duschrum.

JAG ANAR att besökande till vänner och bekanta knappast får komma in i boendedelen, anar att de måste uppge namn, adress och tidpunkt innan om de över huvud taget får komma in, och antagligen måste legitimera sig. Civilsamhällets organisationerna måste kanske vara godkända i förväg. Vill de boende umgås med vänner måste de gå någon annanstans för att dricka te och kaffe och sitta och prata?  Arlanda småindustriby, där Migrationsverkets anläggning ligger, är ett trist och relativt dött arbetsområde utan caféer, affärer och inte ens en park, eller parkbänkar. Men man kan sitta en stund på bänken i busskuren. 9 månader av året är kalla och blåsiga och olämpliga att hänvisas till för utomhusliv. Träffas man i Märsta nära busshållplatsen finns ett par pizzerior, en liten ICA-butik men inget café. Området är ett bostadsområden med höga hus men tyvärr urtrist. Märsta centrum ligger en bra bit bort.

Kommentarer – associationer till grekiska closed controlled centers/camps

Hela anläggningen som den ser ut på Migrationsverkets skiss verkar trist och ovälkomnande även om den antagligen är relativt fräsch. Associationerna går ändå omedelbart till de grekiska closed controlled centers – det vill säga de inhägnade förläggningar för asylsökande som började byggas 2021 och placerades långt från städers centrum. De är deprimerande och förolämpande anläggningar som utifrån ser ut som högsäkerhetsfängelser för farliga människor. Besökare (vänner, bekanta, journalister) får inte komma in genom, och de boende scannas innan de kommer in – allt motiverat av regeringen med de boendes  trygghet och säkerhet. (Se tidigare bloggartiklar för Grekland.)

Jag minns ett oplanerat besök i november 2024 vid flyktingförläggningen Ritsona en bit från Aten. Området var inhägnat av ett högt staket, som vi kunde se igenom, krönt av rakbladsvass armerad taggtråd. Ingången var kontrollerad, vi fick inte komma in och inte fotografera in mot lägret från utsidan. Innanför skymtade små boendecontainers i ett tallskogsområde. Utanför stängslet satt en liten grupp kvinnor med barn och pratade med grekiska volontärer, de satt på marken delvis skyddade av vit tältduk. Möjligen drack de te. Det var ganska kallt ute, såg mycket torftigt ut och var ett exempel på dagens grekiska civilsamhällesverksamhet intill en flyktingförläggning i utkanten av ett småindustrisamhälle. Det var ganska långt till en busshållplats och avgångar för bussen var få.

Jag fasar för vad som nu är på väg att genomföras – de grekiska closed controlled centers i svensk skepnad. För bara dryga året sedan kunde skyddssökande människorna bo i lägenheter, och de kunde bo hos vänner, och ta emot vänner på besök och bjuda på te och hemlagad mat. Bättre standard och inte med utseende av högsäkerhetsfängelse men dock inhägnat är vad Sverige visar upp. Boenden ligger ofta isolerat och har restriktioner för vad som är möjligt och tillåtet. Till detta finns den svenska trevligheten – på ytan – och den beskäftiga attityden att det kommer bli så bra och att allt är för de boendes trygghet och säkerhet. Som på alla institutioner kan vi räkna med att en del personal kommer vara vänlig och hjälpsam, och andra kommer visa mindre av den varan och verka njuta av maktutövande.

Det vi fick höra var en genomgång, och vi vet att senare kommer vi på olika sätt ta del av verkligheten – kravet på de sökande att samarbeta och följa reglerna med risk att annars kan ens asylansökan dras tillbaka, svårigheter att bli trodd för sina skäl att söka skydd och att i slutändan får de flesta sökande avslag och ska utvisas, inte minst genom 20-procentsförfarandet och resvägen. Säger de nej till att återvända (jag kan inte, jag är hotad, jag kommer kanske bli dödad, landet accepterar mig inte, etc) placeras de i förvar, säger de ja skickas de över till intilliggande återvändandecenter, och relativt snart ser Verket och polisen till att de är ute ur landet. Samtidigt som grannarna i byggnaden och som tills vidare bor kvar, mår allt sämre eftersom de ser att de flesta får avslag och försvinner.

Om det låsta, kontrollerade mottagningscentret på Samos. Zervou ligger isolerat i vildmarken drygt 6 kilometer från Samos huvudstad Vahti. Det öppnades hösten 2021 och var det första som byggdes i samverkan med och finansierat av EU samtidigt som EU:s pakt för asyl och migration växte fram. Fler liknande läger planerades och byggdes – se tidigare inlägg under kategori Grekland. Det på Lesvos har såvitt jag vet ännu inte byggts på grund av enorma lokala protester, bl a på grund av brandrisken och konsekvenserna av brand i isolerde områden av ön. Lägren har kritiserats av otaliga etablerade grekiska och europeiska organisationer för mänskliga rättigheter. Vi märker nu att en hel del verkar gå igen i svenska mottagningsläger: Alla asylsökande ska bo kollektivt och åtminstone tillbringa nätterna där, anläggningarna får stängsel, de boende måste acceptera att kontrolleras under tiden de bor där och antagligen kontrolleras vid in- och utgång, de blir troligen låsta för utomstående, med mera. De svenska blir inte så stora som de grekiska eftersom under Tidöpartiernas invandrarfientliga regering har antalet asylsökande i Sverige minskat till nivårer, som ligger 40 år bakåt i tiden. Foton ur rapport 2023 eller början av 2024 om grekiska aktuella flyktingläger, av civilsamhällesorganisationen Refugee Support Aegean och tyska Pro Asyl.

Publicerat i Sverige | Lämna en kommentar

Några tillägg/preciseringar om pakten, Sverige och var screening och mottagande kommer äga rum

Postat den 8 april, 2026 av Annetter

Migrationsverket har nyligen meddelat att myndigheten är förberedd för att 12 juni 2026 träder pakten i kraft ihop med förändringar i utlänningslagen, 1 juli ett nytt regelverk för uppsikt och förvar, 1 oktober en ny mottagandelag och 1 januari 2027 en ny lag om bosättning (om kommunernas skyldighet att ta emot dem, som fått skyddsförklaring.)

Verket har meddelat att verksamheten är förberedd för att mottagande- och återvändandecenter kommer ligga i kommunerna Boden, Sigtuna, Mölndal, Malmö/Burlöv, Västerås, Flen, Vänersborg och Halmstad. (Obs att de båda centren kommer ligga intill varandra för effektivt återvändande.)

Boden, Sigtuna, Mölndal och Malmö/Bjurlöv kommer också genomföra screening. För det avsätts 10 platser i Boden, 60 i Sigtuna, 20 i Mölndal och 30 i Malmö/Bjurlöv. Polismyndigheten kommer ha huvudansvaret för screeningen.

Som lokaliseringar uppger Verket för Region Väst: Kållered (Sagaåsen), Region Syd: Malmö (Jägersro) och Region Nord: Märsta (Arlanda hotellby), Boden (Rotorvägen).

Informationsmaterial till asylsökande, anpassat till Sverige, arbetas fram av EUAA (EU:s asylagentur) i samråd med Migrationsverket.

Ingenting verkar vara klart än om civilsamhället kommer ha rätt att besöka mottagningscentren och ge information. Mot bakgrund av att rätten till juridiskt biträde under asylprocessen finns först i samband med överklagan till domstol av Migrationsverkets beslut.

Kortfattat förmedlat av AR

Publicerat i Sverige | Lämna en kommentar

Mänskliga rättigheter minskar i värde inom EU – som rätten till liv och rätten att inte utsättas för tortyr och förnedring. EU:s främsta målsättning nu när det gäller asyl och migration är att öka återvändandet och ta emot så få flyktingar som möjligt. Mycket snart har unionen deportationsläger i 3e land.

Postat den 6 april, 2026 av Annetter

Allt fler svenskar protesterar mot utvisningar och ändrade lagar, som dessutom gäller retroaktivt. Runtom i landet demonstreras För en human migrationspolitik baserad på rättssäkerhet, förutsägbarhet och medmänsklighet. Kampanjen För en human migrationspolitik genomfördes på mer än 30 orter under andra halvan av mars 2026, här i Norrköping 28 mars 2026. Fler följer kommande månader. Foto A. Rosengren.

Bästa läsare!

Jag har inte skrivit i bloggen på länge, men nu tar jag tag i den igen med ett mer generellt EU-perspektiv och bland annat EU:s nya pakt om asyl och migration, som börjar gälla i juni.

EU:s främlingsfientliga politik gör livet för flyktingar och migranter allt svårare och bryter mot lagar om mänskliga rättigheter. Om en månad drygt börjar pakten om asyl och migration gälla, men om den pratar vi inte särskilt mycket i Sverige. Med den försvagas asylrätten och rätten till liv och skydd. De en gång överenskomna rättigheterna blir alltmer inte rättigheter för flyktingar och migranter.

Här följer åtta inlagda artiklar om EU:s pakt om asyl och migration, om EU:s beslut om säkra länder, om kommande deportationsläger i länder utanför EU och om hot mot Europakonventionen och Europadomstolen.

Sverige är extremt med sina iskallt grymma utvisningar och snabbt antagna många främlingsfientliga lagar. Samtidigt blir återvändande och utvisningar norm i EU, inte i första hand asylrätten, stöd till människor på flykt eller rätten att inte bli deporterad till ett land där en kan utsättas för tortyr, skada och förnedring. Rättigheter listade i internationella konventioner och som gäller för ALLA människor ifrågasätts. Sveriges regering är stolt över att flyktingar som söker sig till Sverige har minskat till 1980-talets nivå. De nya lagarna har fått människor att förstå att Sverige på mycket kort tid har blivit ett mycket in-humant och otryggt land för människor på flykt.

Samtidigt är det ganska tyst om EU-perspektivet på asyl och migration trots att vi är en del av EU. Därför vill jag nu först använda bloggen till att informera om regler som kommer gälla i hela EU från juni 2026, om flyktingar som sållas bort, och om andra regler som är på gång. Bland annat har EU nu kommit långt i att kunna införa deportationscentra i 3e land. Väldigt oroande är medlemsländernas strävan att försvaga Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de politiska friheterna och Europadomstolens arbete.

Till hösten kommer en ny bok av mig igen: UTKASTAD – om flykt, integration, repression och asylpolitik i Sverige och EU 2000–2026. Carlsson bokförlag.

Annette Rosengren

Publicerat i Allmänt Europa, Sverige | Lämna en kommentar

EU-länderna: Pakten om asyl och migration är inte tillräckligt. Irreguljär migration måste stoppas. Att resa irreguljärt är enda sättet för nästan alla flyktingar.

Postat den 6 april, 2026 av Annetter

Flyktingar från Afghanistan och Syrien, som har rest irreguljärt via Turkiet. Här är de i hamnen i Samos huvudstad Vathi, Grekland, på väg vidare. Foto hösten 2014. A. Rosengren.

Att bekämpa ”irreguljär migration”, som EU nu vidareutvecklar metoderna för, är att hindra människor på flykt i deras jakt på trygghet. Människor ska inte bara få det svårare att komma in i EU utan återvändandet måste säkras och bli effektivare, menar unionens ledande politiker. Så nu blir det fritt fram för EU att inrätta deportationsläger utanför unionen för dem som inte kan återvända ”hem”.

Dit kommer flyktingar med avslag deporteras när de inte kan skickas till sitt första hemland. Slutligt beslut om detta förhandlas nu med EU-kommissionen efter att till slut EU-parlamentet också har sagt ja, inte bara ministerrådet. Ultrahögerfalangen inom parlamentet lyckats få majoriteten med sig. Till det kommer attacker mot Europadomstolen, som efter överklagan dit ofta förbjuder medlemsländer att utvisa individer till ett land där hen riskerar att dödas, torteras eller misshandlas. Danmarks statsminister är en av de ledande i allt detta. Sverige hänger på.

EU:s pakt om asyl och migration presenterades av EU-kommissionen 2020. Den antogs våren 2024 efter omfattande diskussioner i EU:s arbetsgrupper, ministerrådet, EU-parlamentet och i civilsamhället. Civilsamhället har haft många motgångar i detta och pakten är inte vad civilsamhällesorganisationer för mänskliga rättigheter vill. Sedan beslutet 2024 har pakten implementerats i medlemsstaternas lagstiftningar och allt börjar gälla i juni 2026.

EU:s yttre gränsförsvar stärks, smugglare bekämpas och färre ska kunna söka asyl i unionen.

De flesta ländernas regeringar menar att pakten inte är tillräcklig och att återvändandet måste gå fortare och vara mer omfattande. Så våren 2025, ett år efter att pakten antogs, presenterade EU-kommissionen ett förslag till återvändandeförordning. Den ska öka återvändandet direkt efter avslag om asyl, effektuera utvisningarna, och göra det i stort sett omöjligt att söka asyl i ett andra EU-land efter avslag.

Återvändandeförordningen går emot stadgade mänskliga rättigheter och håller på att bli antagen i det slutliga beslutet mellan rådet, parlamentet och kommissionen. Den följer inte EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och protesterna är omfattande inom civilsamhället och den progressiva delen av EU-parlamentet. Det kommer bli deportationsläger i 3e länder, mångåriga inreseförbud till EU för många och förvarstider på upp till två år med förvar också för barn.

Till detta kommer attackerna på Europadomstolen och Europakonventionen.

Under andra halvåret av 2025 var Danmark ordförandeland för EU:s ministerråd och statsministern Mette Fredriksen drev på med krav på hårdare återvändande hantering generellt. Bland annat antog rådet EU-kommissionens förslag till Återvändandeförordning men med flera skärpningar. Ministerrådet kompletterade också själva pakten med en lista på säkra ursprungsländer, att länderna kan använda sig av 3e länder för deportationer av människor med avslag om skydd och att människor som deporteras dit inte behöver ha någon tidigare anknytning till landet i fråga. Sedan rullade det vidare inom EU-parlamentet och återstår bara trilogen.

Danmark har långt före sin nuvarande statsminister Mette Fredriksen och långt före Sverige haft en mycket hård och främlingsfientlig asylpolitik. Danmark var till exempel långt före Sverige med att ha återvändandecenter där flyktingar är mer eller mindre inlåsta och där även barn tvingas leva. Den danska regeringen är en samlingsregering höger- och vänsterut om Socialdemokraterna. Mette F är socialdemokrat och kanske en förebild för Magdalena Andersson. Hårdhet mot flyktingar finns som vi vet också i Italien, och nu senaste året även i Tyskland, som 2025 avvisade vid gränsen 3 000 flyktingar som ville söka asyl. Tyskland har också gjort inskränkningar i rätten till familjeåterförening, skärper kraven på medborgarskap och förhandlar med flera ursprungsländer om att ta tillbaka utvisade, bland annat med Afghanistan. Tyskland är inte längre landet som tar emot flest människor på flykt utan det är nu Frankrike och Spanien.

I Sverige växer äntligen oppositionen mot regeringens katastrofala asyl- och migrationspolitik och de många utvisningarna. Hundratusentals människor – eller ännu fler – är drabbade av nya lagar och lagförslag som väntar på avgöranden i riksdagen. Grannar, arbetskamrater, föräldrar, kamrater, politiker, företagare, erfarna tänkare och debattörer och så vidare protesterar. Kraven på en human migrationspolitik baserad på rättssäkerhet, förutsägbarhet och medmänsklighet växer. Partier på högerkant börjar nu också föra in ”human migrationspolitik” i sin retorik, men det är humanitet på ytan med möjligen några mindre lättnader framöver, inte en kraftigare förändring av djupt inhumana lagar och lagförslag. Invandrare behövs för att Sverige ska klara sig. Vilket inte innebär att för att leva i Sverige måste man vara en duktig arbetare. Asylrätten är för alla. Dessutom är  det just duktiga, skattebetalande arbetare som Sverige nu utvisar, den ena efter den andra, vuxna och barn.

Men om EU och unionens hot mot människorätten är det som sagt nästan tyst i Sverige.

Annette Rosengren

Publicerat i Allmänt Europa | Lämna en kommentar

Om de mänskliga rättigheterna och konventionerna

Postat den 6 april, 2026 av Annetter

Norrmalmstorg i Stockholm söndagen den 15 mars 2026. Manifestation För en human migrationspolitik. Torget var fullt av människor, som trängdes om utrymmet. Manifestationen var en av många den helgen som samlades under kampanjens paroll. När mars var slut hade ett tretiotal kampanjdemonstationer- och manifestationer ägt rum runtom i landet. Många kampanjmanifestationer och -demonstrationer kommer hållas fram till valtet i september. Foto A. Rosengren.

Människor har rättigheter. Alla människor. FN-deklarationen från 1948, Europakonventionen 1950, andra konventioner och EU:s stadga.

Efter år av extremt våld, massmord, folkmord, omfattande och förödande krig, och länders vägran att ta emot flyktingar enades länder om att i ruinerna av andra världskriget säkerställa att människor har rättigheter. Rättigheterna var inte nya ”påfund” men nu skrev ländernas regeringar under. Det var storslaget.  

Det som stadgades har långt ifrån följts men för myndigheter, länders lagstiftningar och civilsamhällesorganisationer har de varit vägledande för vad som anses rätt och fel. Regeringschefer har kunnat dömas i den internationella domstolen i Haag, länder har utsatts för sanktioner och internationella domstolar har dömt enligt människors rättigheter i konventioner.

1948: FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och de politiska friheterna

Efter 2:a världskriget har FN fungerat som en överstatlig organisation för jordens länder. Tre år efter krigsslutet antogs Deklarationen om de mänskliga rättigheterna, som uttrycker en grundläggande åsikt om att alla människor har rättigheter – alla. Här står att alla människor är lika i värde och rättigheter, har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet, får inte hållas i slaveri, får inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Här listas många andra rättigheter, som rätten till tankefrihet, samvetsfrid, religionsfrihet, yttrandefrihet och inte minst att varje människa har rätt att i andra länder söka och få asyl från förföljelser (asylrätten står i artikel 14). Rättigheterna gäller alla människor.

1950: Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (European Convention of Human Rights, ECHR)

Med konventionen följde dess domstol, Europadomstolen (ECtHR). Konventionen har undertecknats av Europarådets (Council of Europe) 46 länder. Drygt hälften av medlemmarna ingår i EU, några av de andra är kandidatländer. Många av rättigheterna i Europakonventionen är desamma som i FN-deklarationen, men en konvention anses tyngre och undertecknande länder förbinder sig att följa det som står.

Enligt konventionens första artikel är alla fördragsslutande parter skyldiga att respektera de mänskliga rättigheterna. Liksom i FN-deklarationen listas bland annat varje människas rätt till liv (artikel 2), att ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (artikel 3), förbud mot slaveri och rätt till frihet och säkerhet (utom i vissa fall och då finns regler som handlar om arresterades och fängslades rättigheter). Andra rättigheter är rätt till rättvis rättegång, effektiva rättsmedel och att straff inte får utdömas utan lag, skydd för privat- och familjeliv, tankefrihet, samvetsfrid, religionsfrihet, yttrandefrihet, mötes- och föreningsfrihet, rätt att ingå äktenskap och förbud mot diskriminering, inskränkningar i utlänningars politiska verksamhet, och så vidare.

Europadomstolen

Europakonventionen stadgar upprättandet av den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen, ECtHR). Den sitter i Strasbourg och ska säkerställa att staterna följer konventionens regler gentemot individer, och i ett nästa steg människor generellt – alltså inte bara vissa människor som till exempel EU- medborgare.

Europadomstolen är attackerad i dag 2025/2026 av regeringarna i EU:s medlemsländer för sin tolkning av mänskliga rättigheter när det gäller migranter. Det innebär ett mycket allvarligt angrepp på att vad som stadgades 1950 om universella rättigheter. I konventionen står ingenting om att de ska gälla bara för vissa, som till exempel ländernas medborgare. Nästan samtliga EU-länders ledare vill nu skriva om delar av Europakonventionen. Protesterna mot det är omfattande men förslag till omskrivningar diskuteras inom Europarådet. I maj 2026 ska det upp till diskussion – och kanske beslut – vid Europarådets stora halvårsmöte. 

1951: Flyktingkonventionen. Och sedan följde andra rättighetskonventioner

Efter FN:s Allmänna förklaring och Europakonventionen följde FN:s Flyktingkonvention (Genevekonventionen, 1951 och med tillägg 1967) och en lång rad andra FN-konventioner, som utvecklar människors rättigheter.

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

Den är en bas för EU:s medlemsstater och måste antas av varje ny medlemsstat. Mycket är ungefär detsamma som i Europakonventionen. Det som står i EU-stadgan präglar också medlemsländernas lagar och befolkningarnas åsikter. Men det håller på att förändras när det gäller flyktingar och migranter.

Det som står i EU-stadgan är oändlig värdefullt: Människans värdighet är okränkbar och ska respekteras och skyddas. Var och en har rätt till liv, ingen får dömas till döden eller avrättas. Människan har rätt till integritet. Tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling är förbjudet (art 4), liksom slaveri. Människan har rätt till frihet och säkerhet och respekt för sitt privatliv och familjeliv. Människan har rätt till skydd för personuppgifter, rätt att ingå äktenskap och att bilda familj, och rätt till tankefrihet, samvetsfrihet, religionsfrihet, mötes- och föreningsfrihet. Rätten till asyl ska garanteras med iakttagande av reglerna i Genevekonventionen med mera. Här står om skydd för avlägsnande, utvisning och utlämning och att kollektiva utvisningar ska vara förbjudna. …. Och så vidare. Det är i stort samma rättigheter som står i deklarationen och i konventioner och de är präglade av djup humanitet och ingenting står heller här om att det bara skulle gälla ländernas medborgare.

Det som står speglar många invånares grundläggande värderingar. De är välkända och de är en bidragande orsak när människor på flykt söker sig till Europa.

Mycket av vad som har blivit överenskommet genom konventioner har förts in i medlemsstaternas nationella lagstiftningar. Samtidigt finns sorgliga exempel på vad som sedan kan hända. Barnkonventionen, som Sverige skrev under 2020, kringgås när det gäller rättigheter för barn på flykt. Enligt konventionen ska barnets bästa styra men det blir ofta förminskat av myndigheter och domstolar med att över Barnkonventionen och barnets bästa står Sverige rätt att reglera invandringen och att barnets bästa är att följa föräldrarna vid en utvisning. För barnets bästa skulle det ofta vara bättre att stanna i Sverige och i ett nästa steg för barnets bästa att föräldrarna följer barnet. Till försvarets motargument hör ofta kravet på proportionalitet – ett barns behov kan inte hota en stats.

Annette Rosengren

Publicerat i Allmänt Europa | Lämna en kommentar

Om EU:s pakt om asyl och migration 1(4).

Postat den 6 april, 2026 av Annetter

Inlåsning vid yttre gräns. Många kommer efter en kort process inte tillåtas söka asyl i EU.

Demonstrationen i Norrköping För en human migrationspolitik lördagen 28 mars 2026. Foto A. Rosengren.

Pakten börjar gälla i juni 2026.

Den innebär att alla som reser in i EU utan tillstånd, ska samlas ihop i mottagningsläger vid unionens yttre gräns. Här ska de hållas inlåsta under max 7 dagar. En del går vidare för en ”vanlig” asylprocess i ett annat läger längre in i mottagande land, andra får stanna kvar för ett ”påskyndat asylförfarande” med ytterligare inlåsning på max 11 veckor (max 12 veckor inklusive screeningen) och sedan troligen utvisas och hållas inlåsta ytterligare en tid innan utvisningen genomförs. Här blir de planerade deportationslägren i 3:e land aktuella.

Läs utförligare i artiklarna som följer direkt på dessa tre första.

Civilsamhället och många av EU-parlamentarikerna – men inte tillräckligt många – har ifrågasatt många detaljer i själva pakten och ofta med hänvisning till att mänskliga rättigheter sätts ur spel, som rätt till liv, skydd mot tortyr och förnedrande behandling och stora risker för godtyckliga frihetsberövanden. Rättighetsskyddet befaras bli godtyckligt bland annat genom att sökande inte alltid kommer ha rätt att invänta överklagandebeslut utan kan bli deporterad innan beslutet verkligen har bekräftats av domstolar.

Sedan några år tillbaka finns sådana mottagningsanläggningar nära unionens yttre gräns på grekiska öar i Egeiska havet utanför Turkiet, byggda i samarbete med EU och bekostade av EU. De ser ut som säkerhetsklassade stora fängelser för grovt kriminella och signalerar att här finns farliga människor. Lägren har många allvarliga brister och kritiseras ständigt av grekiska människorättsorganisationer. (Se några tidigare texter här i bloggen.) 

De nyanlända screenas för namn, identitet, ålder, eventuella sjukdomar, särskilda behov, nationalitet, resväg och så vidare samt anger om de har kommit för att söka asyl.

På grund av nationalitet och resväg hänvisas vissa till det påskyndade förfarandet, det vill säga snabba processer, och utfallet blir troligen att de förvägras rätten att söka asyl i EU och att de ska vända om. Genom en märklig lögn förklaras dessa center inte ligga på EU:s territorium, människorna anses aldrig har varit inne i EU och har således aldrig försökt söka asyl i EU, och unionen bryter därmed inte mot asylrätten.

Arbetet på pakten påbörjades i och med den stora flyktinginvandringen 2015. Efter ett försök 2016 presenterade EU-kommissionen 2020 förslaget bakom vad medlemsländerna nu ska följa efter beslut av ministerrådet, parlamentet och kommissionen våren 2024. Parlamentet var inte enigt men oppositionen var i minoritet. Förslaget hade då bearbetats på olika nivåer inom EU och inom civilsamhället, som har kritiserat mycket i pakten.

Främlingsfientligheten styr – vi vill inte ha er och ska göra vårt bästa för att slippa ta emot er. Så kan läget sammanfattas.

Det övergripande syftet är flerfaldigt: Skydda unionen för irreguljära migranter, bekämpa smugglare, stärka unionens yttre gränsskydd och att det ska vara lika i alla medlemsländer. Asylsökande, som får avslag i den ordinära asylprocessen, anses därför inte ha skäl att söka på nytt i ett annat EU-land.

En sådan andra ansökan görs ännu svårare än som det är idag och blir förmodligen omöjligt att göra så småningom. Flyktingar och migranter som inte har tillstånd att vistas i unionen ska snabbt och effektivt lämna territoriet.

I stort är det en upptrissad främlingsfientlighet som ligger bakom pakten – vi vill inte ha er – och styrd av EU:s höger- och ultrahögerkrafter. Irreguljära migranter ses som ett hot, består framför allt av flyktingar, som inte kan resa på annat sätt, och uppfattas som lycksökare. Invandrare behövs men EU och medlemsländerna kommer förmodligen skriva överenskommelser med andra länder om migrantarbetare, som stannar en tid. Godkända migrantarbetare reser legalt, är friska och kan börja arbeta med en gång och de har färre rättigheter än flyktingar med uppehållstillstånd.

När pakten antagits var medlemsstaterna missnöjda med hur återvändandet hade skrivits in och EU-kommissionen kompletterade med ett förslag på en återvändandeförordning. Den är nu i stort färdigförhandlad och innebär deportationsläger utanför EU, förvarstider på upp till två år, mindre av rättighetsskydd och att unionen går emot sin egen stadga. En gång utvisad ska kunna förbjudas resa in i EU igen på tio-femton år eller mer. Frivilligt återvändande brukar ha kortare förbudstider eller inte innebära inreseförbud alls.

Det som står i pakten gäller i alla medlemsstater från 1 juli 2026, i vissa stater och till vissa delar redan från 12 juni, och ska vara infört i ländernas lagar.

Tjock lunta med regler om länderna ska följa

Pakten innehåller tio delar och är en gigantisk lunta att sätta sig in i. Det mesta är i form av förordningar, och förordningar är tvingande. De heter så här: Skyddsgrundsförordningen, Screeningförordningen, Förordningen om hantering av asyl och migration, Asylprocedursförordningen, Eurodacförordningen, Förordningen om krissituationer, Förordningen om gränsförfarande vid återvändande, Förordningen om unionsram för vidarebosättning och inresa av humanitära skäl och Förordning om ändring av förordningar. Det som rör mottagandet (tak över huvudet, rätt till vård etc. etc. under asylprocessen) är i form av ett direktiv och ska vara vägledande för medlemsstaterna och säger bland annat vad som är absoluta skyldigheter gentemot asylsökande.

Jag har bara läst några av förordningarna och jag hänvisar även till EU-kommissionens sammanfattning på 18 sidor daterat 4 juni 2024, Asylrättscentrums sammanfattningar och kommentarer och en sammanställning förmedlad av Lamsf i Paris, vänföreningen för dem som tvingats fly vidare från Sverige. Allt kan googlas fram.

I Skyddsgrundsförordningen står mycket tydligt (art.21) att principen om non-refoulment ska respekteras i enlighet med unionsrätten och internationell rätt. Det är en grundprincip i internationell rätt och innebär att ingen får skickas till ett land där hen riskerar dödas eller utsättas för tortyr, misshandel eller förnedring. Principen försvagas genom pakten.

Enligt samma förordning ska medlemsstaterna tillämpa internt skyddsalternativ i landet personen har flytt från, med diverse punkter att beakta (art 8). Människor ska alltså kunna utvisas till en annan del av ursprungslandet än där de har levt, det vill säga enligt samma princip som Sverige olyckligtvis tillämpar sedan länge.

Humanitär status får användas: Enligt Skyddsgrundsförordningen får medlemsstaterna tillämpa en nationell humanitär status – förutsatt att det endast beviljas till personer som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde.

Annette Rosengren

Publicerat i Allmänt Europa | Lämna en kommentar

EU:s pakt om asyl och migration 2(4).

Postat den 6 april, 2026 av Annetter

Mer om sållningen vid unionens yttre gräns av människor som vill söka asyl. Många flyktingars asylansökningar kommer inte tas emot.

Skvallertorget i Norrköping lördagen den 28 mars 2026 inför demonstrationen För en human migrationspolitik. Manifestationen och demonstrationen var en av ett trettiotal som genomfördes runtom i Sverige under andra halvan av mars 2026. Foto A. Rosengren.

Sållningen sker som en följd av screeningen i de låsta mottagningslägren för nyanlända. De flesta ligger nära unionens yttre gränser i Grekland, Italien, Cypern, Malta. Spanien, Polen, Litauen, Finland och så vidare men också i medlemsländerna utan yttre gräns, som till exempel Sverige för dem som redan befinner sig här när de vill söka asyl, har lyckats ta sig hit med flyg eller som på något annat sätt har tagit sig hit utan att ha fångats upp vid unionens yttre gräns. I dessa läger ska asylsökande och migranter, som reser in irreguljärt till EU samlas upp. De flesta asylsökande kan inte resa annat än irreguljärt så de kommer förr eller senare fösas in i fållan även om det till slut möjligen blir långt från unionens yttre gräns.

Paktens regler gör att många som vill söka asyl kommer inte få göra det utan ska vända tillbaka varifrån de kom. Ett påskyndande förfarande med avvisande beslut riskerar att gå emot grundläggande mänskliga rättigheter som rätten till liv och rätten att inte utsättas för tortyr och förnedrande behandling, det vill säga principen om non-refoulment. Märkliga regler om att inte få söka asyl går också emot asylrätten, som ger rätt att söka asyl i ett land när en har kommit in i landet eller i princip har en fot inne. Men genom att förklara lägerterritoriet innanför gränsen för icke EU-land har EU konstruerat en regel som anses lösa unionen från tvånget att ta emot alla ansökningar.

Vid EU:s yttre gräns och den inledande screeningen följt av påskyndat förfarande för många

Screeningen är som jag förstår ungefär som i dag men med flera tillägg och med konsekvenser som blir förödande för många. Där börjar sållningen. Somliga kommer tillåtas söka asyl, andra inte. De som tillåts går vidare in i en mer ordinär process. Screeningen vid yttre gräns får ta högst 7 dagar, i medlemsstat som inte har yttre unionsgräns max 3 dagar.

De, vars asylansökningar inte kommer tas emot, kommer från land, varifrån skyddsprocenten ”bara” är 20 procent eller lägre eller har passerat ett så kallat säkert tredje land. Dit ska de tillbaka efter ett ”påskyndat förfarande”. Snabbprocesser har generellt lägre rättssäkerhet eftersom besluten går snabbare och sökande kan ha mycket svårt att hinna få fram bevis på sina skyddsbehov. Snabbprocess här vid yttre gräns får ta högst 12 veckor inklusive tiden för screening. 12 veckor (3 månader) för ”en påskyndad asylprocess” kan vara alldeles för kort tid för att få fram dokument, som bevisar att personens skyddsansökan bör tas emot. Nationalitet och resväg avgör påskyndat förfarande (snabbprocess) eller vanlig asylprocess.

Eftersom EU nu snart kommer ha deportationsläger i länder utanför EU, kommer alltså medlemsstaterna kunna skicka flyktingar med avslag till främmande länder och utan att personerna ens har anknytning dit. Det kan bli förödande för människor som har velat söka skydd.

Screeningen i lägren vid yttre gräns (eller i en medlemsstat som ligger långt från yttre gräns) gäller registrering med namn, ålder, kön, nationalitet och resväg, civilstånd, ålder, eventuella funktionshinder m.m. Fingeravtryck, biometri och ansiktsigenkänningsbild tas av alla från 6 års ålder, och lagras. Uppgifterna lagras i EU:s arkiv Eurodoc och får användas av diverse databaser inom EU. Som tidigare lagras uppgifter om asylsökande i tio år. Uppgifter om personer som utan tillstånd har passerat EU:s yttre gräns lagras i fem år i stället för som nu 18 månader.

Ensamkommande minderåriga och särskilt sköra människor ska undantas från snabbprocessen här.

Till snabbprocess på grund av nationalitet hänvisas de vars hemländer faller under 20-procentsspärren – i genomsnitt 20 procent eller färre får skyddsförklaring i medlemsstaterna. Skyddsförklaringen avser beslut i första instans och har varit hårt kritiserat eftersom procentsatsen blir högre om överklaganinstanserna räknas med.

Till snabbprocess på grund av resväg gäller dem som på vägen till EU har passerat eller vistats i länder som enligt EU är tillräckligt säkra för att kunna ge skydd. Då bör de stanna där. Enligt Asylprocedursförordningen har medlemsländerna rätt att bedöma 3e länder som säkra länder om de uppfyller vissa villkor. Till dessa länder kan flyktingar skickas tillbaka, liksom till ett land som bedöms som säkert för just en bestämd person även om landet inte går under beteckningen säkert land. Medlemsstaterna åläggs dessutom att använda sig av internflykt, det vill säga flyktingar kan skickas tillbaka till en del av hemlandet även om inte hela landet är tryggt och säkert.

Unionen och de enskilda medlemsstaterna bedömer om länder kan anses säkra. Rimligen måste EU också ha en överenskommelse med landet i fråga om att ta tillbaka. Modell är EU:s överenskommelse med Turkiet för tio år sedan, i mars 2016. Den gällde flyktingar från Syrien, som kom till de grekiska öarna i Egeiska havet. Överenskommelsen har lett till mycket lidande, oro och långa väntetider. Den gäller fortfarande och har inte fungerat på många år. Det är mycket möjligt att när flyktingar nu hänvisas till snabbprocessen, kommer den inte gälla deras egentliga skyddsskäl utan om de sökande har skyddsskäl gentemot det 3e landet. Så var det länge i Grekland.

Inom maximalt 12 veckor ska de som inte får söka asyl ha återvänt till varifrån de kom. Men den tiden kan bli längre. Under tiden för gränsförfarandet får människorna inte lämna det inhägnade lägret. Människor kan med andra ord bli inlåsta ett halvt år – 12 + 12 veckor – eller mer i vad som att döma av de grekiska lägren kommer kunna beskrivas som koncentrationsläger. Människor som vill söka asyl ska inte vara inlåsta.

Beslut att tvingas vända tillbaka kan överklagas, men utmärkande för många beslut inom ramarna för pakten, är att särskilt i snabbprocedursprocesserna är överklagandetiderna korta och i många fall får svaret på överklagan inte inväntas på platsen utan deportationen sker ändå.

Det befaras att många kommer hållas i förvar i väntan på att skickas ut eftersom verkställigheten kan ta lång tid. Förvarstiden får nu vara max 24 månader, i dag är den max 18 månader inom EU, i Sverige än så länge 12 månader.

Asylrätten och principen om non-refoulment är en del av internationell lag

I kritiken mot pakten ingår den befogade oron att utvisningar kommer verkställas utan att handläggare och polis kommer se så allvarligt på förbudet mot refoulment – ingen får tvingas till ett land där hen kan komma att utsättas för tortyr eller förnedrande behandling, eller därifrån skickas vidare till ett land där det kan ske. Dessutom finns ett internationellt förbud mot kollektiva utvisningar. Beslut ska alltid fattas utifrån varje individ.

Det är lätt att se att reglerna uppmanar unionens handläggare att göra allt för att hitta möjligheter att utvisa i stället för att hitta vägar att låta människor på flykt få stanna och bygga upp sina liv igen.

När det gäller mänskliga rättigheter är rätten till liv och rätten att inte utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling (art 2 och 3 i Europakonventionen) övergripande. Vilket innefattar att länderna inte får skicka någon till ett annat land där detta kan ske. Men med paktens regler är risken stor att det blir så.

Det kommer förmodligen bli många överklaganden till internationella domstolar med hjälp av civilsamhällets jurister. Människor kommer visserligen vara inlåsta men de kommer ha tillgång till internet. Men handlingsutrymmet blir begränsat i tid och många överklaganden som borde göras kommer ingen hinna börja arbeta med innan personens/personernas beslut om utvisning har verkställts. Civilsamhället behöver mycket mer resurser.

Hur det kan beslutas att många människor inte får registrera sin asylansökan inom EU trots asylrätten, artikel 18 EU:s stadga

En människa som befinner sig i ett land/liksom i EU eller är på väg in över gränsen får inte förvägras att söka asyl. Flyktingarna bedöms aldrig ha varit inne i EU genom att lägren förklaras vara icke-EU-territorium trots att allt runtomkring mottagningslägren för nyanlända vid yttre gräns är en nations territorium. Ren fake alltså. Manipulationen går under benämningen ”legal fiction”.

Det här liksom mycket annat av vad som ska ske vid yttre gräns har kritiserats mycket, mycket skarpt eftersom det går emot mänskliga rättigheter, EU-rätten och beslut av Europadomstolen.

Yttre gräns och screening i Sverige

Sverige ligger inte vid EU:s yttre gräns, men screeningförfarandet med dess konsekvenser kommer tillämpas också i Sverige. Det blir för dem som av olika skäl söker asyl först när de redan befinner sig i Sverige. Var detta kommer äga rum är oklart, men ”legal fiction” ska tillämpas. Liksom vid EU:s yttre gränser kommer platsen förklaras vara icke-Sverige och icke-EU. Kanske blir det nära Arlanda, och därmed nära internationell flygplats och Migrationsverket förvar (för inlåsta) och återvändandecentrum (för dem som avreser frivilligt) i Märsta.  De måste kanske byggas ut? Screeningförfarandet här långt från unionens yttre gräns ska ta max 3 dagar, men sedan tillkommer de påskyndande asylprocessförfarandet som får ta upp till 12 veckor, följt av högst 12 veckor för att återvändandet/utvisningen ska vara genomförd.

Annette Rosengren

Publicerat i Allmänt Europa | Lämna en kommentar

EU:s pakt om asyl och migration 3(4)

Postat den 6 april, 2026 av Annetter

Tillåtna att få söka asyl

Skvallertorget i Norrköping inför manifestationen och demonstrationen För en human migrationspolitik lördagen en 28 mars 2026.

De som klarar sig igenom sållningen i samband med screeningen går vidare till normal asylprocess och får lämna gränsförfarandet för ett annat mottagande, det vill säga ett läger längre bort från gränsen och som nu anses ligga på EU-territoriet.

Asylprocessen kan också ske i andra EU-länder enligt en uträkning om överflyttning till andra medlemsstater när ett land har tagit emot mer än 30 000 sökande på ett år. Detta beskrivs som en solidarisk handling medlemsstaterna emellan. Pakten talar aldrig om solidaritet med människor på flykt. Skyldigheten att ta emot människor kan ersättas med annan hjälp – pengar eller tjänster som till exempel transport av utvisade. Sveriges nuvarande regering har valt detta framför att ta emot människor i nöd.

Asylprocessen gäller nu ärendet i sak, alltså orsaken till flykten.

Handläggningstiderna i asylprocessen har fastställd maximitid till 6 månader, gärna kortare, vid speciella situationer (de beskrivs i Asylprocedursförordningen) kan tiden förlängas med ytterligare 6 månader. Det finns diverse tider angivna för olika situationer. Ledord är effektivitet. Rätt till kostnadsfritt juridiskt biträde finns inte vid första instans (hos Migrationsverket) men finns vid överklagan (ingår i t  ex Europakonventionens listade rättigheter) förutsatt att sökande inte redan har hjälp eller har egna pengar. Sökande har i stället rätt till rådgivning och hjälp att lämna in ansökan, i Sverige blir det en timmes rådgivning inklusive tolk, i speciella fall två timmar. Att personen/personerna har förstått informationen ska konstateras genom skriftlig förfrågan och svar.

En förbättring är att det blir obligatoriskt att personliga intervjuer ska spelas in.

Uppehållstillstånd ska initialt gälla för minst 3 år för personer med flyktingstatus och minst 1 år för personer med alternativt skydd. Vid förlängning ska tiden gälla för minst 3 respektive 2 år.

De som får avslag ska ut ur EU på snabbaste vis. För den som inte kan återvända till ”hemlandet” väntar nu snart deportationsläger i 3e land.  

Kriterierna för att beviljas asyl finns i Skyddsgrundsförordningen och ska vara lika i länderna. Grunden är som tidigare flyktingstatus och alternativt skydd. Flyktingstatus följer Genevekonventionens definitioner. För alternativt skydd gäller risk för allvarlig skada bland annat på grund av urskillningslöst våld i samband med internationell eller intern väpnad konflikt. Familj är fortfarande kärnfamiljen där barnen är upp till 18 år.  Det finns smärre förbättringar som att det räcker nu med att familjerelationer har etablerats före ankomst till EU, inte som tidigare bara i hemlandet. Vuxna barn beroende av föräldrarna för försörjning får ingå, det verkar syfta på barn med svår funktionsnedsättning.

Familjemedlemmar har som tidigare rätt till uppehållstillstånd även om de inte uppfyller kriterierna för skydd. I Sverige vet vi nu hur tillfälligt detta skydd är eftersom 18 åringar utvisas och inte längre anses höra till familjen. Även om 18-årsgränsen kanske ändras efter det enorma trycket på regeringen verkar det bara bli en smärre ändring,

Som familjemedlem ska vuxna syskon till ensamkommande barn kunna räknas. (Innebär det att det ensamkommande barnet inte är ensamkommande längre?) Minderåriga barn till en annan make/maka i ett polygamt äktenskap ska kunna erkännas. Det ställs större krav på förmyndare och godemän för ensamkommande barn, och de ska kunna bytas. Det ska tas större hänsyn till kön, sexuell läggning och underåriga. Bevisbördan ligger hos den sökande men det är förbud mot detaljerade förhör eller närgångna tester a sexuella vanor.

Förordningen om hantering av asyl- och migrationsregler är i mycket sig likt, som att ansökan ska göras i landet en har rest in till, landet som har gett visum etc. Vid asylansökan i ett transitområde på en flygplats blir det berörda landet ansvarigt för asylprocessen. En splittrad asylsökande familj ska återförenas enligt olika regler och skriftliga samtycken. En förbättring är att om en asylsökande har ett examensbevis i ett medlemsland blir det landet ansvarigt om ansökan lämnas in inom sex år efter att examensbeviset utfärdats. För personer med examensbevis från flera länder finns regler om det.

Asylsökandes rätt att stanna på territoriet tills hen har fått beslut av domstol har enligt Asylprocedursförordningen flera undantag. De rör upprepade ansökningar, situationer som involverar en europeisk arresteringsorder eller utlämning till ett land utanför EU (förutsatt att det inte finns risk för refoulment, som ofta avgörs i domstol). Jag tror det är samma som nu men med ett nytt tillägg om den allmänna säkerheten som ett skäl till att inte få invänta svar. Det finns kanske flera anledningar här till att kunna deporteras innan beslutet har kommit.

Det finns fler regler för nekad prövning av asylansökan: En är upprepade ansökningar, som redan har prövats och inte innehåller ”nya relevanta faktorer”. En annan följer principerna om ”första asylland” eller ”säkert tredjeland”, som jag redan har skrivit om. Ännu en är det som kallas sekundär förflyttning, dvs att ett annat medlemsland redan har beviljat sökande internationellt skydd. (Hit räknas de som har fått skyddsförklaring och uppehållstillstånd i Grekland men ingen hjälp till att försörja sig.)

Skyddsgrundsförordningen listar rättigheter för dem som har fått skyddsförklaring och uppehållstillstånd, men de är allmänt hållna. Det står dock att den som har fått skyddsförklaring etc. har rätt att få ut id-handlingar om detta inom 90 dagar. Grekland har ett uselt integrationsförfarande, som bör beskrivas som inget alls för de allra flesta. Går regeln om noll tolerans mot sekundär förflyttning igenom, kommer Grekland snabbt ha ett stort fattigproletariat beroende av ideella organisationers humanitära hjälp och släktingar i andra länder. Fattigproletariat kommer också Sverige ha genom nya lagar om gräns för barnbidrag, krav på kvalificering för bostadsbidrag och en rad andra stöd utöver det grundläggande försörjningsbidraget, som kommer finnas kvar, det vi kallar socialbidrag.

Asylprocedurerna ska effektiviseras, förenklas och harmoniseras med kortare handläggnings- och beslutsprocesser och att det ska vara lika i länderna. Tiden för normal asylprocedur är maximalt 6 månader, som kan förlängas vid komplicerade ärenden med 6 månader till. EUAA (EU:s asylagentur) kommer stå för landinformationer och för kontroller att länderna följer reglerna. Sekundära förflyttningar begränsas (se nedan).

Asylsökande i Sverige ska leva i kollektiva boenden

Asylsökande ska bo tryggt och med respekt för mänsklig värdighet och fysisk och psykisk hälsa. Paktens mottagningsdirektiv fastställer miniminormer om levnadsstandard. Normen är kollektiva boenden. En förbättring är att badrum och toaletter ska vara skilda för män och kvinnor, och att det måste finnas säkra utrymmen för utsatta människor. Asylsökande ska ha rätt att arbeta från 6 månader och gärna tidigare efter att asylansökan har lämnats in. Det står i direktivet en del om förvar och regler för förvarstagande. Ingen får placeras i förvar bara på grund av nationalitet eller att ha lämnat in en asylansökan.

Vi ska komma ihåg att EU-stadgan har frihet som en av de främsta rättigheterna.

I Sverige gäller sedan hösten 2025 att asylsökande ska bo i kollektiva anläggningar. Människorna kommer kontrolleras och kommer kunna bestraffas om de inte tillbringar natten där. Blir de borta flera nätter kan deras asylansökan dras bort. Rätten att röra sig begränsas som det verkar till länet. Barnen ska ha rätt till skola men oklart om det blir skola med andra barn eller om det blir skola i förläggningen. Det är inte klart om civilsamhället kommer ha rätt besöka mottagningsförläggningarna.

En avsikt med förläggningsboende och kontroll är att efter avslag och besked om att lämna Sverige ska människorna enkelt och utan spill kunna föras vidare till återvändandecentrum eller förvar. Förvar är låsta inrättningar för människor som inte är kriminella. Men förvaren är ändå delvis mycket sämre platser att leva på än fängelser. Människorna är inlåsta hela dygnet, har ingen egen privat yta, ska sova i små sovrum med våningssängar för fyra, fem, sex andra i samma situation och som man ofta inte delar språk med. Det finns i princip ingenting att göra på dagarna mer än hänga vid datorer och använda ett litet gym. De flesta kan inte sova på nätterna, förskjuter dygnet, sover på morgnarna och är trötta och hängiga på dagarna. Skulle den inlåste vilja studera finns ingen avskild, tyst yta för det.

Annette Rosengren

Publicerat i Allmänt Europa | Lämna en kommentar